”LO-facken skjuter sig själva i foten”
4 maj, 2015
André Börwall är f.d. klubbordförande Proffice Helsingborg
Det är inte bara facket som måste få bättre möjlighet att organisera bemanningsanställda. LO-förbunden måste börja behandla inhyrda likvärdigt och förbättra samarbetet för att kunna erbjuda facklig hjälp.
Jag delar därmed inte Johan Sandbergs åsikt helt och hållet, även om mycket av det han skriver också stämmer. Det finns exempelvis fler organiserade i bemanningsbranschen än vad Johan Sandbergs artikel ger intryck av. Det vanligt att bemanningsanställda tillhör andra fackförbund än det inhyrande företag har avtal med.
Till exempel: jag var med i Livs när jag började på Proffice, precis som andra av mina kolleger som var med i transport, och Handels. Vad vi gjorde i Helsingborg var att samla alla under ett tak, och vi värvade medlemmar ute på arbetsplatserna. Helt plötsligt hade vi 100 procent av heltidarna och ca en tredjedel av de timanställda.
Den vanligaste orsaken till att folk inte organiserar sig är för att facken inte syns eller hörs av om man är inhyrd. Det finns inga info-möten, eller närvarande fysiska personer. Facken skapar medvetet ett a och b lag på arbetsplatserna. Inhyrda får oftast bara tunga monotona arbetsuppgifter, och när de frågar de lokala fackliga om hjälp på arbetsplatserna, så får de inte allt för sällan ett väldigt dåligt bemötande.
Det låter hårt, men det är sanningen. Jag åker just nu riket runt och föreläser om bemanningsbranschen och pratar med inhyrda. Historierna om felaktiga anställningsformer, dumpade löner och villkor är desamma oavsett stad eller län. Dåligt bemötande från chefer och management by fear är vardag över allt.
Inte heller facken tar sig den tid som det krävs för att lösa enskilda fall, eller för att stämma företagen för lag- och avtalsbrott. Till exempel kan det i fallet ”Sandra” i Johan Sanbergs artikeln vara en fråga som rör lagen om uthyrning om arbetskraft § 6, lika villkorsbehandlingen, där kundföretaget riskerar få betala en stämning. Detta har knappt drivits rättsligt en enda gång. Precis som jag kan nog facket lugnt konstatera att fall som går att driva knappast är en bristvara, men ändå drivs det aldrig frågor.
Det finns även en rent livsfarlig sak som händer idag, som enbart är fackens fel. Det är när ombudsmännen på de olika avdelningarna säger att ”de har lite viktigare saker att göra än att sätta sig med bemanningsavtalet, jag har inte tid med dig och ditt fall” (trots att ombudsmannen i fråga är ansvarig för företaget och branschen).
Som före detta klubbordförande på Proffice räknade jag ut vad en vän till mig som är organiserad i IF Metall saknade i garantilön efter ca två års tid som felaktigt anställd. Vi kan skriftligen visa att hen har påpekat den felaktiga anställningsformen under en lång tid för företaget. Hen hade fått ut ca 389000 kr för lite i lön och ersättning.
Efter att IF Metall förhandlat ska min vän bara få 33000 kr. Är detta ett skämt?
Ombudsmannen hade då försökt rättfärdiga den usla förhandlingen med att man bara kan gå sex månader bak i tiden och kräva ut lön. Skitsnack, två år gäller juridiskt.
Man börjar tänka. Vad hjälper det om vi organiserar allihop när facken säljer ut löner och avtal? Den som tror att den här personen kommer att fortsätta vara medlem kan tänka om. Och jag ser liknande fall allt för ofta.
Facken skjuter sig själva i foten genom att inte driva frågorna. Med detta naiva beteende kommer organisationsgraden att sjunka snabbare än någon någonsin kan ana. Folk sparar hellre flera hundra kr i månaden i fackavgift, än förvägras bli hjälpta.
Många inhyrda får jobb direkt hos kundföretaget. Med de dåliga erfarenheterna från kundföretagens lokala fack, och det segregerade bemötande från ombudsmännen leder då bara till att de aldrig kommer någonsin gå med i ett fackförbund igen.
Men om man nu vänder på det hela. Vad händer på de arbetsplatser där ombudsmännen verkligen arbetar fackligt, för de inhyrdas villkor och löner? Jo du får en väldigt positiv effekt där organisationsgraden skjuter i höjden. Samtidigt så vågar de anställda vända sig till facken, och lön och
avtalsdumpningar på kundföretagen kan förhindras.
Problemet är när det inte sker. Då kan avtalsdumpningarna fortsätta som planerat, och kundföretagens avtal urholkas ytterligare. Min text må vara hård och kanske låta lite barsk. Men de villkor vi inhyrda lever under idag, är desamma som övriga branscher hade på 1800-taltet.
André Börvall,
f.d. klubbordförande Proffice Helsingborg
Läs mer:
5Kommentarer
Micke:
Facket skjuter sig själva i foten varje dag så länge de samverkar med S i sin förtalskampanj av SD.
Jag tror inte alls att inhyrda är fackets problem då medlemmarna minskar betydligt.
Istället är det fackets symbios med S där de tillsammans gör och länge gjort allt för att motverka Sveriges idag tredje största och växande riksdagsparti.
Det retar så många arbetare att de medvetet väljer att stå utanför facket trots att de egentligen vet att de behöver det skyddet om något otrevligt skulle hända på jobbet.
En annan sak är att medlemmarna känner att de inte företräds av några arbetare på de högre posterna inom S och inom LO.
De har inte ”arbetat” på mycket länge och har helt andra löner och anställningsförmåner än medlemmarna har.
André Börvall:
Hej Micke!
Sverigedemokraterna för en arbetstagarfientlig politik, som dessutom vill krossa fackförbunden. Man vill t.ex registrera offentligt vilka som är med i ett fackförbund eller inte. Man vill avskaffa trygghetslagar på arbetsmarknaden, vilket gör att även ditt jobb är i fara. Detta hör inte ett modernt samhälle till att så göra.
Fakta är att det stora medlemsavhoppet skedde när borgarna höjde a-kassan. Det har ingenting med SD att göra.
SD vill krossa fackförbunden, vart på det faller i sin natur att fackförbunden inte delar åsikter med SD.
Den svenska modellen bygger på att arbetsgivare och arbetstagare gör upp om villkoren i förhandlingar. Därav sluts det kollektivavtal om vilka regler som gäller. Det SD vill är ytterst osvenskt genom att ta bort den modellen, som dessutom är världsledande inom sitt slag.
Vi kan aldrig stödja ett parti som SD som är ett arbetsgivarpati. Vad SD säger, och vad SD röstar för kanske du borde kika lite närmare på. De ville inte höja a-kassan t.ex. i riksdagen. Men ”säger” sig vilja det.
Dessutom så har de ingenting i sitt partiprogram om arbetsmarknadspolitik, då de hel tiden refererar till att det kommer vi lösa senare. Men när man tittar på hur de agerar så blir man ganska så mörkrädd. De vill absolut inte arbetstagarna väl, vart på Facken omöjligen kan stödja dem i en enda fråga.
SD hade ett eget fackförbund innan. Men eftersom de hade så få medlemmar så fick de lägga ner det fackförbundet (vad hände med alla medlemsavgifterna?) så det har funnits fackförbund för SD anhängare. Men de hade knappast någon större förhandlingsrätt på arbetsplatserna eftersom ingen var knuten i kollektivavtal med dem. Så myten om att det är för att facken inte delar åsikt med SD är nu avslöjad som en myt.
Janna Ayres:
Hej
Den här diskussionen handlar om inhyrning och vad parterna och politikerna kan eller bör göra i frågan. Diskussionen om eventuella glapp mellan S och väljarna och hur det förhåller sig till SD är en annan diskussion. Därför publiceras inte de kommentarerna till detta inlägg.
Med vänlig hälsning
Janna Ayres
Webb- och tf debattredaktör
Dagens Arbete
Jonte:
Hur är det ställt med folk som inte fattar att LO och S hör ihop. Det var i princip LO som bildade S, det man inte kunde få igenom som organiserad fick man igenom när man grundade ett parti och dessutom såg till att alla fick rösträtt. Att komma dragandes med SD i samma mening som man pratar om facket, då i ordalag att arbetarrörelsen måste ”börja att samarbeta”. Hur i hela friden kan man vara så dåligt informerad över saken? Hur kan man förresten som vanlig arbetare och LO ansluten gå och rösta på SD, det är för mig en gåta och ett svar på hur korkad människan blivit.
En sak bör man veta. Med SD i maktposition avhandlas invandringen först och ganska snart också arbetarrörelsen. De LO anslutna ses som paria av våra Foliehattar till Sverigevänner
Inhyrd undermänniska.:
Vad hände sen? Ingen skillnad att vara inhyrd nu. Samma rädslor samma kassa bemötande ingen information. Förlängd månad för månad och man får jobba mer och hårdare än de kundanställda plus att man går miste om bonusar retroaktiva lönehöjningar och andra fördelar som kundföretagen get sina egna anställda. Istället för att skriva massa få tummen ur och gör nått!!