Industriarbetarnas tidning

Håkan var med när gruvarbetarna räddades

7 oktober, 2015

Skrivet av

Håkan Johansson.
Håkan Johansson. Foto: Ola Håkansson.

I dagarna är det fem år sedan som 33 instängda gruvarbetare i Chile räddades. Ende svensk i räddningsarbetet var den erfarne borraren Håkan Johansson.

Mer om gruvolyckan i San José-gruvan i Chile:

I dagarna kommer boken om gruvarbetarna, Djupt där nere i mörkret av den Pulitzerbelönade författaren Hector Tobar. Senare i höst är det premiär för filmen The 33 med Antonio Banderas och Juliette Binoche i huvudrollerna.Se en trailer till filmen här.

 

Världen har inte glömt dramat i San José-gruvan. En raise-borrare från Torsby var på plats.

– En oförglömlig erfarenhet att få vara med, säger han.

Sedan ett år tillbaka är Hakan Johansson pensionär, bosatt i Karlstad. Men för fem år sedan var han anställd på Bergteamet och en av de mest erfarna på raise boring, en borrningsteknik som efterfrågades när San Joségruvan i Chile störtade samman i augusti 2010.

Vid tidpunkten för gruvolyckan ansvarade Håkan Johansson för Bergteamets arbete i Kiruna. Han hade jobbat en hel dag och mer än så när han sent en kväll fick ett telefonsamtal från högste chefen. Han undrade om Håkan ville åka till Chile och vara med i räddningsarbetet.

– Jag tvekade inte en sekund. Jag ville iväg direkt.

Morgonen därpå lämnade han Kiruna med flyg och dessutom hann han ta vägen förbi hemmet i Torsby i norra Värmland för att packa en väska med kläder för obestämd tid innan han på kvällen samma dag lyfte från Arlanda mot Chile.

Att valet föll på Håkan Johansson var kanske inte så märkligt. Han var en av de första i landet som på 1970-talet lärde sig raise boring, en borrningsteknik som innebär att inga sprängämnen behövs. Det går till så här:

Mellan två nivåer borras ett litet så kallat pilothål ner i berget. När man nått ner till den undre nivån ersätts den mindre pilotborrkronan med en borrkrona i den dimension som man vill att hålet ska ha. Den grövre borrkronan dras sedan tillbaka upp genom berget. Metoden anses ge släta väggar och bättre stabilitet än sprängda hål.

Det var den tekniken som efterfrågades i Chile.  När Håkan hade landat i den chilenska huvudstaden Santiago åkte han direkt de hundra milen till olycksgruvan.

– Där rådde en otrolig aktivitet, dygnet runt. Massor med folk på plats. Gruvarbetarnas familjer fick bo i anslutning till gruvområdet och man hade satt upp en tillfällig skola för barnen. Det var verkligen välorganiserat. Så det var bara att börja.

Bergteamet hade redan en viss verksamhet i Chile och det fanns en hel del utrustning på plats. Bland annat några hundra meter borr-rör nerpackade i en hamn efter ett avslutat uppdrag. Men det behövdes fler rör.  Ytterligare 166 borr-rör transporterades från Kiruna till San Joségruvan.

– Tunga grejer. Hundratolv ton, totalt.

Håkan Johanssons uppgift var att vara sakkunnig i den del av räddningsarbetet där raise boringen tillämpades. Räddningsarbetet leddes av det statliga chilenska gruvbolaget Codelco som direkt efter olyckan tagit över gruvdriften från det lilla privatägda familjeföretaget som tidigare drivit verksamheten. Codelco kom att tillämpa tre olika borrningstekniker.

Raise boring var plan A i räddningsarbetet. Alltså den teknik som Håkan Johansson behärskade. Nackdelen med den tekniken var att den var förhållandevis långsam. I plan B tillämpades slaghammarborrning som var en betydligt snabbare metod. I plan C ingick oljeborrplattformar.

– Slaghammarborrning tar sig fram ungefär 4–5 meter i timmen medan raise boring klarar av dryga metern.

Därför blev det inte Bergteamets raise boring utan den amerikanska slaghammarborrningen som till slut undsatte gruvarbetarna som satt på 640 meters djup.

– Vi hade väl en hundra meter kvar när de andra bröt igenom.

Men innan den första gruvarbetaren kom upp begav sig en elitsoldat ner för att organisera uppfärden. Håkan såg hur han steg in i den smala kapsel som fördes ner genom det 66 cm breda borrhålet och ner sjuhundra meter ner i jorden.

– Han blev hyllad som en enorm hjälte när han begav sig ner.

Efter honom begav sig ytterligare fem från Codelco ner i gruvan.

– Syftet var att undvika kaos där nere. Det fanns ju alltid en risk att folk spårar ur och kanske börja slåss om att få komma upp först.

Då hade gruvarbetarna varit instängda i 69 dagar.

Håkan Johansson glömmer aldrig scenerna när gruvarbetarna kom upp. Han såg det på håll eftersom hela området runt borrhålen rensats på folk förutom personal från Codelco och militär.

Klockan ett på natten hade den sista gruvarbetaren tagits upp. Morgonen därpå var det mesta undanplockat och bortstädat. Över borrhålet där de 33 tagits upp låg bara ett metall-lock. Snart skulle hålet täppas till med betong.

– Nog var det en imponerande aktion allt, säger Håkan Johansson.

Håkan Johansson har borrat i gruvor, vägtunnlar, kalkbrott och vid kraftverksbyggen i 22 länder under fyrtio år. Tre gånger under dessa år har han varit med om att sänka nivåerna i Kirunagruvan.  Han bär på många minnen från samtliga kontinenter. Han har tillbringat oräkneliga resdagar ute på fältet. Men inget har gjort så starkt intryck på honom som undsättningen av de 33 gruvarbetarna i San Joségruvan.

– Jag lärde mig mycket där.

Vad lärde du dig?

– Ja liksom hur en sådan här räddningsaktion kan gå till. Jag lärde mig inget nytt om själva jobbet. Det var ju det gamla vanliga. Bara att borra.

– Men allt runtomkring. Hur människor reagerar. Det var ju en sådan extrem situation. Sånt här får man ju aldrig uppleva något mer, det var ju så extremt. Nej, jag är glad att jag fick det här uppdraget.

Håkan Johansson var  tillsammans med en tysk som skötte styrutrustningen de enda européerna på plats. På håll har han försökt följa hur det har gått för de 33 gruvarbetarna efter att de räddades.

– Bergteamet har ju folk i Chile och därigenom har jag hört lite. För en del av dem går det inte bra.Vissa tycks ha fått jobb igen men andra fick så mycket pengar för att ställa upp i intervjuer, alldeles för mycket pengar. De klarade inte av att hantera situationen. Ena dagen fattig, andra dagen tät.

I dagarna kommer boken om gruvarbetarna, Djupt där nere i mörkret av den Pulitzerbelönade författaren Hector Tobar. Senare i höst är det premiär för filmen The 33 med Antonio Banderas och Juliette Binoche i huvudrollerna.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.