Debatt Utformningen av AFA:s försäkring hindrar arbetsplatsen från att lära av misstagen och på så sätt förbättra arbetsmiljön. Det blir extra tydligt genom att den fungerar så dåligt vad gäller psykiska arbetsskador.
Om skribenterna
Börje Eriksson, författare till boken Bakom leendet, Carlssons förlag 2014.
Töres Theorell, forskare och professor emeritus i psykosocial medicin.
Båda är medlemmar i Föreningen Bakom leendet, som verkar för större tillit mellan människor i samhälle och arbetsliv.
Skador på jobbet liknar trafikolyckor. Avsikten är inte att skada, men det är mänskligt att göra misstag, ibland chansar man, genar i kurvorna och kör för fort. I trafiken utkrävs ansvar vid olyckor, annars är risken stor att personen upprepar misstaget, dessutom behövs erfarenheten för framtida förbättringar.
AFA:s arbetsskadeförsäkring ägs till hälften av Svenskt Näringsliv, och andra hälften av LO och PTK.
Både arbetsgivare och arbetstagare upplevde skadeståndsprocesser som drevs i domstol på 1970-talet som betungande vilket gjorde att man skapade arbetsskadeförsäkringen. Men att frågorna plockades bort från domstolarna till att bli försäkringsärenden har medfört problem.
Arbetsmiljöverket beskriver i sin nya film Utmaningen att jobbstress och kränkande särbehandling, (mobbning) är dagens stora problem. ”Stress uppmuntrar primitiva beteenden som ryktesspridning och utlöser försvarsmekanismer som kan leda till att syndabockar söks.”
Försäkringskassans rapport 2013, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) 2014 samt Forskningsrådets rapport 2015, pekar alla på samband mellan arbetslivet och ohälsa. Just kränkningar och mobbning orsakar väldigt långa sjukskrivningar i och med att tilliten och relationer skadas.
Kostnaderna oroar och den 9 april 2016 skrev socialförsäkringsminister Annika Strandhäll i Aftonbladet: ”Sjukfrånvaron i Sverige har ökat med 75 procent sedan 2010. Enligt prognoserna kommer vi år 2020 ha närmare en kvarts miljon människor sjukskrivna och en kostnad för sjukpenningen på 50 miljarder.”
Samtidigt som samhällets ekonomi hotas skapar försäkringen god ekonomi för ägarna. Dagens Arbete har visat att 40 miljarder har återbetalats till arbetsgivarna sedan 2010. Totalt har AFA nu tillgångar på 198 miljarder. I AFA:s häfte om psykisk ohälsa 2013, kan man dessutom läsa att ”Godkända arbetssjukdomar med psykiska diagnoser är mycket få.”
Det som skapades för att underlätta möjligheten att få ersättning har nu blivit en försäkring där ansvaret trollas bort.
Arbetsmiljöverkets nya föreskrift ”Organisatorisk och social arbetsmiljö” utarbetades tillsammans med arbetsmarknadens parter. Även där finns en ”brasklapp” att föreskriften ”reglerar inte frågor om kompensation och skuld”.
I trafiken orsakar stress fortkörningsolyckor. Där är det självklart att olyckan ska utredas, ansvar utkrävas, allt för att förhindra nya olyckor. Men när det gäller stress och mobbning på arbetsplatserna finns i dagsläget en rad uppbyggda system som gör att arbetsgivaren skyddas, vissa specifika för Sverige och beskrivs i rapporten”Shortcomings of antibullying regulations: The case of Sweden” som kom 2009.
Ståle Einarsen, professor vid Bergens universitet, visar att 50–80 procent av mobbning sker från ledningen mot en underställd. När någon plockas bort mot sin vilja kan det ses som ett rationellt och handlingskraftigt sätt att lösa konflikter. En ekonomiskt pressad ledning kan helt enkelt välja chefer som inte lägger pengar på dyr konflikthantering och istället premiera ”hårda nypor” och avsaknad av känslor.
Om händelserna utreds sker det först flera år senare som ett försäkringsärende.
Förslaget om 25 prcents kostnadstäckning från arbetsgivarna för långtidssjukskrivningar visar på oro för samhällets ekonomi. Men det riskerar skuldbelägga även bra arbetsplatser, chefer och arbetsgivare som skapar tillit och trygghet. Kollektiva krav riskerar skapa en bild av de sjuka som problemet, fokus måste riktas mot det som skadar.
Regelverk är föråldrat och rättsosäkert, det motverkar en långsiktigt hållbar arbetsmiljö och skyddar personer som handlar felaktigt.
Gemensamma organisatoriska problemen görs till individens, det är förödande inte bara för arbetsmiljön, utan även kreativiteten och därmed även ekonomin.
Afa, försäkringen genom kollektivavtalet, ska fatta fristående beslut. Men den följer (väldigt ofta)
Försäkringskassan både när det gällde avslaget och senare beviljandet av ersättning, vilket
man kan tycka är mycket märkligt.
Man undrar varför man inte från fackligt håll, LO-TCO, inte tar strid för detta.
Det största problemet är att med dagens regelverk överförs inte kunskapen om det som gick fel varken till arbetsgivare eller de som orsakade skadan. En av grunderna för ny kunskap är att när det sker misstag tar man lärdom och gör förbättringar.
Det är samma motstånd i AFA;s Vållandenämnd. Trots massor med bevis från Fackliga ombudsmän och fackombud att kränkande särbehandling skett i den arbetsskadades ärende blir det i alla fall avslag! Enda utvägen är Tingsrätten för att överklaga. Vem har råd med detta? Varför får man inte gå till Skiljenämnden istället?
Det är meningslöst, t o m farligt, att överföra kunskap yill psykopatiska arbetsgivare. En film som ”Utmaningen” ( varför heter den så???) berättar ingenting om orsakerna till ”den sjuka jobbstressen” och betättar ingenting om arbetsgivare som inte vill gott. De är många och de skadar svårt. Drt gpr inte att flra en dialog och/eller diskutera en rörig film med en empatilös mobbare. Det skadar bara ännu mer.
Mobbning/kränkande särbehandling/psykisk misshandel är inte en fråga för arbetsmarknadens parter. Det är en viktig fråga för rättssamhället och hör hemma i domstolar etc. Det finns offer och det finns förövare. Det måste finnas straff och ersättning!