”Det finns ett färdigt förslag – börja med det”
Publicerad 2016-05-26, 16:00 Uppdaterad 2024-01-17, 15:40
Debatt Teknikcollege är ett exempel på ett framgångsrikt koncept. Vi har hittat en struktur för samverkan mellan skola och arbetsliv som vi vill bygga vidare på. Nu gäller det att även regeringen ser att en industri i världsklass också kräver utbildning i världsklass, menar Anders Ferbe, ordförande i IF Metall och Riksföreningen Teknikcollege.
Industrin efterfrågar teoretiska praktiker och praktiska teoretiker – inte antingen eller. Det är anledningen till att Teknikcollege bygger på gymnasieskolans teknikprogram i kombination med ett tekniskt inriktat yrkesprogram. Att klara industrins kompetensförsörjning är avgörande för våra arbetsplatser och industrins konkurrensförmåga, för ungdomars jobbmöjligheter men i förlängningen också för Sveriges välfärd. Därför måste det bli verkstad.
Om skribenten:
Anders Ferbe är Förbundsordförande IF Metall, och ordförande för Riksföreningen Teknikcollege.
Dagens Arbetes granskning av landets industriutbildningar målar en dyster bild av industrins kompetensförsörjning. Flera skolor saknar sökanden och riskerar nu att läggas ned. Det är allvarligt. Verktygen för att vända den utvecklingen måste skyndsamt komma på plats. Regeringen måste ta signalerna på allvar.
För drygt 10 år sedan tog IF Metall initiativ till Teknikcollege. Vi såg en utveckling där ungdomar valde bort industriprogrammet, parallellt med en dramatisk teknikutveckling inom svensk industri – som ställde allt större krav på medarbetarnas kompetens.
Utvecklingen ledde till att arbetsplatserna tappade intresset. Kommuner frestades att dra ned på dyra industriutbildningar, och svensk industriutbildning verkade fastna i en allvarlig nedåtgående spiral som tycktes omöjlig att vända. Vi konstaterade då, tillsammans med våra motparter, att det inte längre gick att vänta på politiska beslut. Vi var tvungna att agera.
Den beslutsamheten resulterade i Teknikcollege, med kvalitetskriterier och en ny struktur för samverkan mellan arbetslivet och utbildningsanordnare. Och det visade sig vara ett framgångsrikt koncept som vi bör dra slutsatser från för att kunna påverka den trend vi nu ser.
För det första måste utbildningssystemet leverera den kompetens som efterfrågas. Företag måste engagera sig utifrån de behov som faktiskt finns på arbetsplatserna. Och våga ställa krav på utbildningssystemet.
För det andra måste ungdomarna få stöd att göra välgrundade val – och känna till vilka jobbmöjligheter industrin erbjuder. Arbetslivets närvaro måste genomsyra utbildningen och ungdomar ska kunna lita på att deras kompetens är eftertraktad på arbetsmarknaden.
För det tredje är det viktigt att konstatera att den uppdelning som präglar svensk gymnasieskola, mellan studieförberedande utbildningar och yrkesutbildningar, inte passar industrins behov. Industrin efterfrågar teoretiska praktiker och praktiska teoretiker.
Det är anledningen till att Teknikcollege bygger på kombinationen av gymnasieskolans teknikprogram och ett tekniskt inriktat yrkesprogram. Det är också därför som jag tillsammans med min motpart på Teknikföretagen starkt har engagerat mig för en yrkesutgång på teknikprogrammet.
Förslaget om yrkesutgång innebär att ungdomar, efter ett första gemensamt år på teknikprogrammet, ska kunna välja inriktningar som både ger behörighet att läsa vidare och en gedigen industriell kompetens, med möjlighet till jobb direkt efter gymnasiet. Det är den typen av utbildningar Sverige behöver mer av.
Tyvärr har regeringen valt att inte gå vidare med vårt initiativ, trots att det nu finns ett färdigt förslag från en statlig utredning. Om gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic vill ha en nyckel för vad som krävs, då föreslår jag att hon börjar med att genomföra utredningens förslag.
En annan viktig lärdom av arbetet med Teknikcollege är att utbildning för industrins behov kräver mer pedagogisk planerad tid i skolan. Redan i dag är det för lite tid avsatt, och risken finns att det försämras ytterligare på grund av de direktiv som styr den nu pågående gymnasieutredningen.
Allt för trånga ramar för hur gymnasieutbildningar får se ut gör att utredningens positiva uppdrag, att stärka elevers möjligheter att läsa in högskolebehörighet, snarare riskerar att tränga undan de viktiga yrkesämnen som behövs för att nå anställningsbarhet. Och det duger inte. Det skulle varken gynna gymnasieleverna eller industrins möjlighet att klara kompetensbehoven. Vill regeringen göra det som krävs, så är min uppmaning att lyssna på parternas erfarenhet när det gäller undervisningstiden i gymnasieskolan.
Jag är övertygad om att det går att vända ungdomars syn på yrkesutbildningar, men det finns inga snabba enkla lösningar och det sker inte med lågbudgetalternativ.
Teknikcollege är ett exempel på ett framgångsrikt koncept. Vi har hittat en struktur för samverkan mellan skola och arbetsliv som vi vill bygga vidare på. Nu gäller det att även regeringen ser att en industri i världsklass också kräver utbildning i världsklass. Och i handling göra det som krävs.
Anders Ferbe