Sjuk av skärvätskor
19 september, 2016
Skrivet av Elinor Torp
I Sverige diskuteras knappt hälsoriskerna med skärvätskor.
Symtomen medicineras bort medan den skadliga luften blir kvar. Nu kan Dagens Arbete visa att det faktiskt finns lösningar.
Vänliga mot miljön – men inte mot människan
Skärvätskor används i hela bearbetningsindustrin. Det är en processvätska som finns med i nästan alla arbetsmoment. Den direkta kontakten med skärvätskor har minskat och därmed hudbesvären. Men verkstadsindustrierna har fått andra problem. Skärvätskan tar sig upp i luften och personalen andas i stället in dimman med luftvägsproblem till följd.
Allergisk alveolit
I Storbritannien är kontaminerad skärvätska den vanligaste kända och snabbast växande orsaken till lungsjukdomen allergisk alveolit.
Ren och vit som lättmjölk rinner skärvätskan i maskinerna. Utanför de inkapslade processerna står operatörerna. Fortfarande sticker det i näsan och halsen på flera av dem, men fabrikens nya ventilationssystem och förändrade arbetssätt hjälper. Varje dag kontrolleras skärvätskan så att inte bakterier och andra skadliga mikroorganismer slår rot. Visst, allt på Siemens i Finspång är inte frid och fröjd. Det finns fortfarande ett par gamla maskiner som inte kapslats in, men efter det stora utbrott 2008 då ett hundratal anställda blev så sjuka av skärvätska att hela fabriken hotades att stänga har Siemens blivit som en ny arbetsplats.
Men vad har hänt i resten av Sverige? För skärvätska används överallt i industrin. Har kunskapen om vad som hände på Siemens nått ut?
Svaret är nej.
Under senare år har utbrott på fabriker i Västsverige avlöst varandra. Många industriarbetare har blivit så sjuka av att ha andats in skärvätska att de inte kan jobba kvar. Kunskapen om skärvätskans skadliga inverkan på luftvägar och lungor stannar kvar lokalt ute på fabrikerna. Inte ens de annars så kunniga specialisterna på yrkesmedicin i Lund känner till att industriarbetare skadas av skärvätska. Dagens Arbetes granskning visar att patienter som blivit sjuka i de allra flesta fall blir utan rätt vård och ersättning.
– Lite slarvigt har ju Försäkringskassan och pressen påstått att det inte längre finns miljöer i Sverige som man kan bli lungsjuk av. Försäkringskassan skriver att folk är friskare i luftvägarna än någonsin. Det är ju inte sant, säger professor Magnus Svartengren vid Uppsala universitet som fram till nyligen var Arbetsmiljöverkets läkare.
Att få sin yrkesastma godkänd som arbetsskada har blivit närmast omöjligt i Sverige, vittnar han om.
– I stället lassar man på mer och mer mediciner. Det är sällan en bra lösning på problemet. Hjälper det inte med lite mediciner så är inte svaret ännu mer mediciner utan att man går till arbetsmiljön och ser vad man kan göra där, säger professorn.
Har man en gång blivit överkänslig så reagerar man på allt, alla typer av dofter. Kroppens bägare är fylld kan man säga.
Tomas Andersson, som var huvudskyddsombud på Siemens i Finspång när Sveriges största utbrott ägde rum, förklarar:
– Så fort skärvätskan hälls i en maskin tappar man kontrollen över den. Skärvätskan blandas med läckoljor och hydrauloljor, och det börjar växa bakterier som luktar illa. Har man en gång blivit överkänslig så reagerar man på allt, alla typer av dofter. Kroppens bägare är fylld kan man säga.
Det hände med Rebecka, 24, och det hände med Björn, 41. De är bara två av många industriarbetare som blivit så sjuka av skärvätska att de fått svårt att fungera i vardagen. När Dagens Arbete i december 2015 berättade om Rebecka och granskade hur lungsjuka kastas omkring i vården för att läkare inte ställer frågan ”Vad jobbar du med?” strömmade berättelserna in.
I en liten enrumslägenhet i utkanten av Halmstad bor Björn Petersson. Han förvarar sina läkemedel i en kastrull i köket, tre påsar fulla med mediciner som ska förenkla andningen och göra honom lugn. Fram tills för några år sedan var han kärnfrisk. Han tränade kampsport och yoga och har en hel hylla med medaljer och pokaler. Hans syster som är kemist på Astra Zeneca har lånat honom en andningsmask så att han åtminstone kan laga mat:
– Hos oss på Astra är det väldigt mycket säkerhet. Vi håller på med en massa farliga ämnen dagligen och har höga säkerhetskrav även när vi hanterar pyttemängder, berättar systern Maria Lindskog.
Andningsskyddet som hon gett till sin bror filtrerar bort organiska lösningsmedel. Om det kan hjälpa Björn i vardagen så är det bra, menar systern.
– Det känns som man gör skillnad beroende på vad man har för utbildningsgrad. Där jag jobbar är det ju mest akademiker. Människor som blir sjuka hos oss blir väldigt väl omhändertagna jämfört med hur min bror behandlas, fortsätter Maria Lindskog.
Sommaren 2013, första dagen på semestern, hälsade Björn på sin syster i Göteborg. Egentligen mådde han för dåligt för att åka, han hade varit sjuk under en längre tid, men jobbat på ändå. Kvällar och helger under våren kom en konstig feberfrossa och en förlamande trötthet som försvann lagom till att en ny arbetsvecka drog i gång.
Tillsammans med sin syster och mamma åkte han båt ut till en ö denna första semesterdag. Ute i skärgården fick han svårare och svårare att andas. Dieselavgaserna från den gamla båten utlöste symtomen, misstänkte hans mamma. Systern ringde efter ambulans. Först trodde läkarna att det var panikångest, men när Björn lyckades kämpa sig till en remiss till lungmottagningen visade det sig att han reagerade på så små doser att astmasköterskan aldrig hade sett något liknande.
– De fattade inte att lungor kunde vara så känsliga. Jag reagerade på typ en hundradel av dosen.
Björns allmänläkare letade efter orsaker utanför jobbet. Han fick gå till psykolog som skulle undersöka så att det inte var psykosomatiskt. När Björn själv beskrev hur skitig hans arbetsplats var och hur man slängde fimpar i skärvätskan och slipade i undermåliga skydd skickade allmänläkaren honom vidare till arbets- och miljömedicin i Göteborg.
”Både facket och företagsläkaren vurmade för arbetsgivarens budget. Det var nästan så att jag fick mer hjälp av arbetsgivaren än mitt eget fackförbund.”
Vid det här laget hade Björn börjat förstå hur svårt det var att bli trodd, så han bandade numera alla samtal med facket och läkarna:
– Skyddsombuden satt i knäet på företaget. Både facket och företagsläkaren vurmade för arbetsgivarens budget. Det var nästan så att jag fick mer hjälp av arbetsgivaren än mitt eget fackförbund, berättar Björn.
På bandinspelningarna hörs hur facket regionalt omväxlande försöker hjälpa sin medlem och omväxlande uttrycker sig närmast uppgivet.
Ombudsman vid IF Metall i Halland: ”Företagen vill inte ha kostnad för dig. Det är ju den verklighet företagen har. De vill hela tiden ha så få kringkostnader som möjligt.”
Björn: ”Så jag är bara ett problem som ska undanröjas?”
Ombudsmannen: ”En sån här mätning kan kosta 25 000 kronor. De vill inte lägga ut mer pengar på en mätning. De tycker att mätningarna från 2008 är relevanta i dag.”
Björn:”Vad jag tycker, har det ingen betydelse?”
Ombudsmannen: ”Nej, för det är inte du som betalar.”
När Dagens Arbete tar kontakt med IF Metalls ombudsman i Halland signalerar han just uppgivenhet. Han vill verkligen hjälpa Björn. Men han ser ingen väg framåt. För det är i dag närmast omöjligt att få ersättning av Försäkringskassan och Afa, konstaterar han per telefon och vill inte kommentera Björns ärende närmare.
På Rebeckas arbetsplats och på Björns arbetsplats såg det inte ut som på Siemens. Skärvätskan var inte ren och tunn som lättmjölk. I vätskan låg äppelskrutt, en utspottad prilla, fimpar och ett filter av något tjockt geggigt som luktade skunk. Det syns inte med blotta ögat, men geggan lever. Och när maskinerna blåses rena med tryckluft kommer de osynliga organismerna upp i luften som människorna på fabriken andas in.
Hur skärvätskan sköts är upp till arbetsgivarna, visar Dagens Arbetes granskning. Arbetsmiljöverket, tillsynsmyndigheten på området som en gång kontrollerade så att svenska arbetsplatser skötte sin hantering av skärvätskor, har i dag slutat mäta. Ingen oberoende instans har koll på att föreskrifterna och gränsvärdena följs. Ansvaret vilar på arbetsgivarna. Det är upp till varje arbetsgivare att själv hålla sin arbetsplats och skärvätska ren. Det är också upp till arbetsgivarna att mäta. Svenska myndigheter litar helt enkelt på att företagen tar det ansvaret.
Bland medicinpåsarna i Björns kastrull sticker en liten folder från LO upp: Facket försäkrar. Om du blir skadad på jobbet.
– Han vill ju må bra, säger Björns syster. Men läkarna undersöker honom ju inte ordentligt. De tar bara bort symtomen, de kommer inte till roten med det onda.
Maria Lindskog är även besviken på Björns fackklubb:
– Skyddsombuden på arbetsplatsen verkar ju mer bekymrade om företagets ekonomi, och om jobben. Att ha kvar jobben. Och löner. Okej att man vill ha löneförhöjning, men om man inte kan vara säker på att man är frisk på jobbet så spelar det ingen roll vad man tjänar. Hälsan måste väl vara viktigast, säger systern och hejdar sig:
– Fast det tycker man kanske bara den dagen man mår dåligt …
”Fokus har blivit att det är arbetsgivaren som har ansvaret. Men vad händer om inte arbetsgivaren tar det ansvaret?”
Även mötet med experter på arbets- och miljömedicin i Göteborg slutar i en besvikelse. På bandet hörs hur läkaren stödjer sig på den gamla mätningen som företaget gjorde år 2008.
Specialistläkaren: ”Problemet är att ska man få någon slags riktig bild av exponeringen så krävs det jättestora mätprojekt. Man måste göra upprepade mätningar på flera personer och det kan man räkna på … Det gör man inte! Det har man inte resurser till.”
Läkaren fortsätter: ”Vi lever med den här osäkerheten i alla våra exponeringsutredningar. Då får vi göra så gott vi kan med de data som vi har. Visst skulle det vara jättebra med jättestora mätprojekt hela tiden, men det är en utopisk situation. Det kommer vi aldrig att få.”
Björn: ”Men jag har fått min hälsa förstörd så ur mitt perspektiv är det rätt viktigt att få detta ordentligt utrett även om det inte finns ekonomiska resurser. Det är ändå mitt liv det handlar om.”
Professorn och överläkaren Magnus Svartengren i Uppsala är besviken på utvecklingen:
– Att hänvisa till gamla mätningar är inte acceptabelt när man har ett aktuellt fall, säger han.
Magnus Svartengren har även sett hur den fackliga aktiviteten gått ner. Hur luften liksom gått ur LO i arbetsmiljöarbetet:
– Fokus har blivit att det är arbetsgivaren som har ansvaret. Men vad händer om inte arbetsgivaren tar det ansvaret? Då måste arbetsplatserna ha en bra skyddsorganisation. Både facket, myndigheterna och sjukvården behöver aktivera sig, konstaterar professorn.
Efter utbrottet på Siemens beviljade ändå parternas försäkringsbolag Afa pengar för att undersöka vad i skärvätskan som gör människor sjuka. Två team fick pengar, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet och forskare vid arbets- och miljömedicin i Göteborg.
Resultaten kom i fjol, men har inte nått ut till andra arbetsplatser och läkare. Mätexperten i Lund, som till slut kallades till Björn Peterssons arbetsplats för att mäta på nytt, har aldrig hört talas om att bakterier i skärvätska skulle kunna göra människor sjuka. Han ska ta upp problemet på kliniken, läsa IVL:s rapport och väcka liv i Björns ärende på nytt, lovar han.
– Vi har hittat lösningen på problemet skulle man kunna säga. Det finns väldigt mycket forskning om hälsoeffekter kopplat till skärvätskor internationellt. Med stor sannolikhet är det ett mikrobiologiskt problem. Vi har bland annat undersökt ventilationen och identifierat ett antal olika vägar där skärvätskedimman kan komma ut i arbetsmiljön, berättar forskaren Ann-Beth Antonsson vid IVL i Stockholm.
Deras projekt har varit ett tekniskt projekt inriktat på åtgärder.
– Det viktigaste är att vidta åtgärder vid källan. Skärvätskedimman får inte spridas i lokalerna eller komma upp i ventilationssystemet så att det bildas pölar som läcker över i tilluften, alltså kommer ut på arbetsplatsen igen. Djävulen sitter i detaljerna, säger IVL-forskaren.
Tidigare var det eksem på händer och allergier som var det stora problemet. Men den direkta kontakten med skärvätskorna har minskat och därmed hudbesvären. Verkstadsindustrierna har i stället fått andra problem, konstaterar forskarna i Göteborg.
I takt med att produktionstempot ökar och arbetsmetoderna förändras, med högre tryck, kommer skärvätskorna upp i luften och personalen andas in kemikalier och mikroorganismer – en coctail av skadliga partiklar.
Dagens Arbetes besök på Siemens i Finspång, Sveriges i dag kanske renaste verkstad med skärvätskor som kontrolleras hela tiden och ett splitter nytt ventilationssystem, visar vad som måste till. Skärvätskedimman hade 2008 dragits upp i det allmänna ventilationssystemet och spridits överallt på arbetsplatsen, till och med in på kontoren. Även tjänstemän och chefer blev sjuka. Ledningen beslutade sig för att ta tag i problemen – kosta vad det kosta ville.
IF Metalls huvudskyddsombud Thomas Andersson åkte till USA för att inhämta kunskap. Här hade man haft liknande ännu större utbrott och läkarkåren visste betydligt mer än i Sverige. Studier, som Dagens Arbete tagit del av, visar att förorenad skärvätska kan ge den ovanliga yrkessjukdomen allergisk alveolit. Enligt de internationella forskarna så är skärvätska den största och snabbast växande orsaken till den allvarliga lungsjukdomen.
Men en rundringning till svenska experter visar att de antingen inte känner till eller inte tror på de utländska resultaten. Men att skärvätska kan ge yrkesastma är känt. På vissa av klinikerna. Inte på alla. Efter att Arbetslivsinstitutet lades ner finns ingen samsyn eller enad kunskapsbild. Var i landet du blir sjuk av jobbet spelar alltså roll för vilken behandling du får.
En stor balkong med utsikt över höghusområdet är Björns räddning i vardagen. Han står där ofta och andas. Björns syster kemisten lever ett annorlunda liv några mil bort. Men Maria Lindskog vet hur hennes bror var tidigare, en helt annan människa, och även hon blir arg över utvecklingen:
– Vill man att folk ska jobba så måste man ju hjälpa dem att bli friska. Man kan ju inte bara hota med att ta bort ersättningen utan att hitta orsaken till varför människor mår som de mår. Det är förfärligt att det ska behöva vara så här i Sverige 2016! Att man inte ska kunna lita på att arbetsmiljön är bra. Även för arbetare som inte är akademiker.