Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Matchningen måste förbättras”

7 mars, 2018

Fredrik Christensson är riksdagsledamot i arbetsmarknadsutskottet för C.

Debatt Arbetsförmedlingen behöver renodla sitt uppdrag till myndighetsutövning – kontroll och uppföljning. Privata aktörer kan bättre specialisera sig på olika branscher, skriver Fredrik Christensson, riksdagsledamot i arbetsmarknadsutskottet för C, efter Dagens Arbetes granskning av vuxenutbildningen.

Dagens Arbetes granskning av arbetsmarknadsutbildningarna i Sverige är välkommen. Det visar på den stora utmaningen vi ser för att klara matchningen på arbetsmarknaden. Alldeles för många är arbetslösa trots att vi är i en högkonjunktur.

En fungerande matchning på arbetsmarknaden är helt avgörande för företagens tillväxt. Kompetensförsörjningen handlar dock inte bara om företagens tillväxt, utan framförallt om människor. Människor som Mikael, som Dagens Arbete berättar om, som inte vill något hellre än att få ett jobb och en egen försörjning.

Granskningen visar på utmaningarna när det gäller arbetsmarknadsutbildningarna som har funnits under en längre tid. Utbildningar som främst blir sysselsättningsåtgärder framför ett naturligt steg till ett jobb. Upphandlingar som utgår från pris i stället för att få människor i arbete. Det blir tydligt att Arbetsförmedlingen skulle behöva lägga mer tid på kontroll och uppföljning. Så att vi kan säkerställa att alla de resurser som läggs på åtgärder leder till det resultat som efterfrågas.

Det är också tydligt att Arbetsförmedlingen har för mycket på sitt bord. De ska förmedla jobb för alla branscher, till personer med alla olika sorters behov och ordna med utbildningar samt andra åtgärder för att få fler i jobb. Som om inte detta vore nog så har de också den viktiga uppgiften att säkerställa och granska att allt går rätt till. Vilket det uppenbart inte gör eftersom de gång på gång misslyckas med sitt uppdrag.

Vore det inte bättre att låta arbetsförmedlingen fokusera på kärnan, att se till så att det är kvalitet som levereras? Det anser Centerpartiet som föreslår en ny struktur med en statlig myndighet som framför allt ansvarar för funktioner som myndighetsutövning, kontroll och uppföljning.

I stället för att Arbetsförmedlingen ska ha den uppgiften är det dags att ge företag en chans att öka matchningen på arbetsmarknaden. Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein påstår i sin ledare att det skulle försvåra matchningen än mer på grund av att arbetsgivarna skulle behöva hålla kontakt med hundratals aktörer. Arbetsförmedlingen är i dag generalister eftersom de ska matcha alla arbetssökande med alla arbetsgivare. En breddning av fler aktörer skulle innebära att specialister kan växa fram. Till exempel en aktör som endast fokuserar på industrijobb.

Regeringen är alldeles för passiva när det kommer till att förbättra matchningen. Det finns några behjärtansvärda satsningar på yrkesutbildningar, men det räcker inte. Det behövs rejäla reformer för utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken:

Arbetsförmedlarpeng. Centerpartiet vill som sagt göra om arbetsförmedlingens uppdrag och i stället införa en arbetsförmedlarpeng, som följer med den arbetssökande till den arbetsförmedlare som personen själv väljer. Detta skulle öppna möjligheten för organisationer, fackföreningar eller företag att specialisera sig på olika branscher och/eller yrken.

I vårt förslag får arbetsförmedlaren till en början bara en mindre peng. Den största delen betalas ut när personen fått ett jobb – och behållit det. På detta sätt undviker vi att aktörer får betalt utan att någon fått ett jobb, eller som bara ordnar ett tillfälligt jobb där den sökande snart är arbetslös igen. Det skapar incitament för utbildningar som leder till jobb istället för bristfälliga arbetsmarknadsutbildningar.

Yrkeshögskola. Yrkeshögskolan erbjuder också utbildningar i många av de yrken Sverige i dag har brist på. Samtidigt får yrkeshögskolorna relativt lite pengar jämfört med sina akademiska motsvarigheter. Att stärka och bygga ut yrkeshögskolan är därför en prioriterad uppgift. Centerpartiet vill därför öka platserna på yrkeshögskolan.

Vuxenutbildning. Studenter inom komvux och yrkesvux är i dag hänvisade till kommunen eller de utbildningsanordnare kommunen valt att upphandla. De saknar valfrihet. Ett antal kommuner har redan valt att på egen hand införa olika sorters valfrihetssystem för vuxenutbildningen. Studenter inom komvux och yrkesvux får i dessa kommuner möjlighet att välja hos vilken utbildningsanordnare de vill läsa. Anordnaren får då en ersättning från kommunen i likhet med den skolpeng som tillämpas i grund- och gymnasieskolan. I syfte att förbättra vuxenutbildningen vill Centerpartiet att ett system med vuxenutbildningspeng införs i hela landet.

Socialdemokraterna tar inte problemet med den bristande matchningen på arbetsmarknaden på tillräckligt stort allvar. Sverige har många arbetslösa samtidigt som kompetensbehoven hos företagen växer. Sverige behöver ett nytt ledarskap som kan minska utanförskapet i hela landet, få fler i jobb och därmed öka skatteintäkterna så att vi får råd med mer välfärd.

Fredrik Christensson (C)
Riksdagsledamot, arbetsmarknadsutskottet

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Det stora slöseriet.

2 kommentarer till “Matchningen måste förbättras

  • Matchningen som Arbetsförmedlingens aktör genomför på Arbetsmarknadsutbildningarna är bara konsultuppdrag. Fokus ligger på att göra ett bra resultat till moderföretaget och Arbetsförmedlingen mål att korta ledtiderna blir åsidosatta för ekonomiska intressen. Att se Mikael få extra moduler som inte behövs för att han ska få det arbetet han har siktat på, är inget annat en företagsgirighet som bör granskas till fullo.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 2 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Elever på Lernia: oroliga att vi skadas

24 mars, 2020

Skrivet av

Slipdamm, thinnerångor, dålig skyddsutrustning och nästan ingen teori alls. Så beskriver Alicia och andra elever sina skoldagar på Lernias fordonsutbildning i Växjö. Nu befarar Alicia att hon har fått skador för livet.

Elever är kritiska till såväl den fysiska som psykosociala arbetsmiljön på skolan. Foto: Pontus Ohlin

I augusti ifjol var hon glad, Alicia. Hade hopp om framtiden. Via Arbetsförmedlingen skulle hon nu få utbilda sig till fordonslackerare på Lernia i Växjö. En nästan ett år lång utbildning med goda chanser till ett jobb efteråt. Kostnaden – 7 000 kronor per vecka – skulle Arbetsförmedlingen stå för.

Men utbildningen blev inte som hon hade tänkt sig. Framför allt inte efter allt som hände efter tisdagen den 17 september. Då, berättar hon, började hon plötsligt må dåligt. Kände sig sjuk. Riktigt sjuk. Extrem huvudvärk, nackstelhet, feber, yrsel, kunde knappt gå. Hon ringde 1177 och berättade.

– De tyckte att det lät så pass allvarligt att de skickade en ambulans på en gång, säger hon. De misstänkte att det rörde sig om hjärnhinneinflammation.

Någon inflammation var det dessbättre inte fråga om. Inte något virus heller. Där­emot visade blodproverna att hon hade väldigt höga levervärden.

– Jag fick nästan en chock, säger hon. Jag blev jätteorolig.

Vi träffar Alicia ett halvår efter att hon blev inlagd på akuten. Hon visar utdrag ur sin journal, siffror som styrker att hennes levervärden vida överskrider vad som är normalt. Värden som har blivit allt värre med tiden, dessutom.

Vad beror det på? Ingen vet, det utreds fortfarande. Enligt Alicia har hennes läkare sagt att det kan bero på att hon har andats in och exponerats för det organiska lösningsmedlet thinner under alltför lång tid. Något som Alicia själv är helt övertygad om.

– Absolut, det kan inte handla om någonting annat. Jag är bara arton år. Jag varken dricker, tar droger eller starka mediciner. Det gjorde jag inte innan heller. Jag är nykterist.

Både ventilationen och skyddsutrustningen är ju under all kritik. Står man till exempel en hel dag och slipar dörrar och skärmar till en röd bil, så snyter man rött efteråt.

Ali, elev på Lernia i Växjö

– Men thinner, det använder vi ju jämt på skolan. Dagligen. Så fort det är något som ska rengöras så är det alltid antingen rent thinner eller någon annan produkt som är thinnerbaserad.

Hur är det med arbetsmiljön egentligen? I höstas, samma dag som Alicia låg inlagd på sjukhus, fick Lernia ett meddelade om att Arbetsmiljöverket snart skulle komma på besök som ett led i en större EU-kampanj. Bakgrunden till kampanjen var att kemiska arbetsmiljörisker – liksom den ökande kemikalieanvändningen i samhället – kan orsaka både olyckor och livshotande sjukdomar.

Inspektionen ägde rum den 9 oktober, och dagen efter kom beskedet från Arbetsmiljöverket:

  • Lernia saknade en fullständig förteckning över verksamhetens olika kemiska riskkällor, så som ångor och slipdamm.
  •  Lernia hade inte undersökt och riskbedömt de kemiska riskkällorna enligt gällande regler.
  •  Lernia hade inte sett till så att deras anställda förstått information om de kemiska risker som finns eller bildas i deras verksamhet. Inte heller hur dessa risker ska före­byggas.

Efter beskedet om levervärdena började Alicia läsa på om thinner, om vad medlet innehåller och vilka skador det kan orsaka. Texter från Universitetssjukhuset i Lund, bland annat. Fakta och rön som hon inte fått lära sig på utbildningen, säger hon.

När hon sedan påtalade detta för sin lärare – plus sina nyligen dokumenterade levervärden – kontrade läraren med att hon nog bara var ”lite allergisk”.

– Jag blev helt ställd.

Responsen blev inte bättre när hon ifrågasatte de skyddsmasker som hon och de andra deltagarna använder. Halvmasker med aktivt kolfilter. Masker som inte sitter tillräckligt tätt och som därför inte skyddar hud och slemhinnor fullt ut. Hon vände sig då till ett skyddsombud på Lernia, som sa att han skulle bolla frågan vidare till Arbetsmiljöverket.

En vecka senare ringde skyddsombudet upp henne:

– Han gav mig det dummaste svar som jag har hört i hela mitt liv. Han sa att anledningen till att de inte köper in nya masker är för att ingen mask kan vara betecknad som godkänd, eftersom alla människor har olika typer av behåring i ansiktet.

– Men det har ju inte jag, och då måste de väl ändå kunna fixa fram en helmask åt mig, som är tät och som dessutom är i min storlek.

Men det fick hon inte. I stället blev hon utskälld av sin lärare för att hon hade vänt sig till skyddsombudet och inte till honom, berättar hon.

Läs mer: Lernia svarar: Vi åtgärdar bristerna

Bredvid Alicia sitter hennes kurskamrater Ali och Jonas. De nickar och intygar att allt hon säger stämmer. De beskriver lokalen som de och tolv andra blivande bilskadereparatörer arbetar i som en lokal full av smuts, thinnerångor och ”massa metallspån och spackel som bara yr”.

Ali:
– Både ventilationen och skyddsutrustningen är ju under all kritik. Står man till exempel en hel dag och slipar dörrar och skärmar till en röd bil, så snyter man rött efteråt. Likadant om det är grön bil, då snyter man grönt.

Eleverna är också starkt kritiska till övrig skyddsutrustning som de har fått. Skyddsglasögon som inte skyddar, till exempel. Eller handskar som ideligen går sönder och som tycks mer lämpade för sjukhuspersonal och trädgårdsarbetare.

När de har bett om rejälare skydd så har de nästan alltid fått ett nej, säger de. Och efter de gånger som de har påtalat brister och missförhållanden för ledningen, till rektorn, så har hitintills inget skett.

Någon teori förutom vid utbildningens start i höstas har de heller inte haft, fortsätter de. Trots att de ska ha det dagligen.

Alicia:
– Man får inte veta något om man inte kollar upp det själv.

Ali:
– Jag har inte ens fått en utbildningsplan, fast jag har bett om det i ett halvår. Jag vill veta vad jag måste veta och kunna för att bli godkänd. Varje dag gör vi samma sak, står och reparerar gamla bilar.

Det händer absolut ingenting, fyller en annan i. Det är ingen ordning alls. Det är precis lika illa som när ni skrev om Liljeholmen och Halmstad.

Tidigare anställd

En av bilarna som har reparerats är en vit herrgårdsvagn, en Ford Taunus från 1967. Den arbetade Jonas och tre andra elever med förra sommaren. När DA träffar eleverna står den fortfarande kvar i lokalen, och enligt Transportstyrelsen ägs den av deras lärare.

I avtalet mellan Lernia och Arbetsförmedlingen står det förvisso att det är tillåtet att öva på personalens fordon ”i undantagsfall”. Det vill säga ”om det är något mindre specifikt övningsmoment som är viktigt för deltagarna”.

Jonas:
– Under två månader byggde vi mer eller mindre om hela bilen, tog bort hela golvet och ersatte det med ett nytt.

Tidigare anställda bekräftar vad Alicia och de andra eleverna berättar. De har arbetat i samma fastighet, sett lokalen från insidan och hört hur eleverna mår.

Men påtalade ni det för Lernias ledning?

– Flera gånger, säger en. Både muntligt och skriftligt.

– Men det händer absolut ingenting, fyller en annan i. Det är ingen ordning alls. Det är precis lika illa som när ni skrev om Liljeholmen och Halmstad.

Nyligen lyckades Alicia byta utbildningsinriktning – från fordonslackerare till bilskadereparatör. Detta för att hon vill undvika thinner och andra hälsoskadliga medel så gott hon kan, förklarar hon. Men lokalen är alltjämt densamma.

Sedan i höstas går hon på regelbundna hälsoundersökningar och lämnar blodprov.

– Jag är orolig för mina höga levervärden hela tiden. Fysiskt mår jag okej, men psykiskt är det väldigt påfrestande.

Har du övervägt att hoppa av utbildningen?

– Flera gånger. Men jag har ingen möjlighet att göra det, för då får jag inget jobb.

Det var en onsdag i februari som DA träffade eleverna. Fem dagar innan Arbetsmiljöverket kom på sitt föranmälda uppföljningsbesök. Ett besök som föregicks av lång och noggrann städning. Thinnerbaserade och andra starka rengöringsprodukter ställdes på avsedd plats och relevanta säkerhetsdatablad, varningssymboler och liknande sattes upp.

Ett besök där myndigheten senare kom att meddela att alla brister som listats nu var åtgärdade och att ärendet därför hade avslutats.

Dagen efter kom även Arbetsförmedlingen på besök. Veckorna innan hade Alicia nämligen fått nog och anmält förhållandena till myndighetens leverantörsuppföljningsenhet, vilka tog det på stort allvar.

Susanne Borgelius, leverantörsuppföljare på Arbetsförmedlingen, var där tillsammans med en kollega och kunde då konstatera att eleverna saknade individuella utbildningsplaner, ”vilket ibland skapade frustration och otydlighet”.

Dessutom stod det klart att Lernia hade svårt att skaffa fram relevanta övningsbilar på orten.

Två brister som inte är förenligt med avtalet och som Lernia uppmanas åtgärda under våren, annars kan företaget riskera vite.

Alicias klagomål gällande säkerhetsutrustning och hantering av kemikalier i lokalerna saknar dock grund, menar utredarna och stödjer sig bland annat på det underlag som Lernia tog fram i samband med Arbetsmiljöverkets ovannämnda besök.

Även ventilationen är bra, tycker Arbetsförmedlingen som har fått se både utrustning och testvärden.

Men är det tillräckligt för att säkerställa att ventilationen verkligen är bra?

Susanne Borgelius:
– Jag är ju ingen besiktningsman, utan jag gjorde vad vi kallar okulär översyn utifrån mitt uppdrag, och sedan vet jag att Lernia har kontroller av externa professionella företag som gör undersökningar där med jämna mellanrum.

– Men överlag kan jag säga att det är väldigt fina lokaler.

Även säkerheten är hög, menar Susanne Borgelius. Det var också de sju elever som hon pratade med den dagen eniga om, ­säger hon. Resterande åtta elever var dock frånvarande och har inte kontaktats. ­Däribland Alicia, Ali och Jonas som var sjuka den dagen.

Ni gjorde en ”okulär översyn”. Räckte det, tycker du?

– Mitt uppdrag är detta. Om det hade funnits grund för att göra något ytterligare så utgår jag ifrån att jag hade fått en sådan beställning.

Hur vet ni att andningsmaskerna är tillräckligt bra?

– Lernia gjorde själva en undersökning av maskerna som visade att de var det.

Men ni vet alltså inte om de är det?

– Nej.

Vet ni om eleverna har informerats om hur de ska hantera sin skyddsmask?

– Vi förutsätter att Lernia lever upp till avtalet och att deltagarna får fullgod skyddsutrustning.

– Till samtliga närvarande elever ställde vi frågan om hur de upplevde säkerheten i verkstaden, och alla sa att den var hög. Det framkom ingen synpunkt eller klagomål från de eleverna.

Alicia är besviken.

– Veckan innan Arbetsmiljöverket kom var det fortfarande väldigt ostädat, nästan kaos. Jag tycker inte att det jag sa togs på allvar alls.

På vilket sätt?

– Det känns inte som att det finns någon som sätter vår hälsa först, utan att det bara är samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Lernia som är det viktiga, att det sker så smidigt som möjligt i och med att det kostar så mycket att ha oss där.

Fotnot: Alicia, Ali och Jonas är fingerade namn. Övriga elever vill inte medverka i reportaget.

Lernia: Vi ser över detta och åtgärdar bristen

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 3 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Lernia: Vi ser över detta och åtgärdar bristen

24 mars, 2020

Skrivet av

Lernias svar. Lernias rektor i Växjö, Magdalena Osbeck, uppger att hon av policyskäl inte svarar på några frågor, utan hänvisar oss till kommunikationschefen Katarina Devell i Stockholm.
Katarina Devell föredrar att svara skriftligt på våra frågor till Magdalena Osbeck.

Läs mer: Elever på Lernia oroliga för att skadas

Katarina Devell, Lernia.

Varför saknar eleverna individuella utbildningsplaner?

”Vi har individuella utbildningsplaner och vi följer dem. Vi har haft en utmaning då lärare slutat och andra lärare har fått täcka upp. Det har gjort att vissa elever upplevt en brist i sina utbildningsplaner. Nu har vi anställt nya lärare och åtgärdat problemen. Vi har ­säkerställt att alla deltagare har strukturerade individuella utbildningsplaner, vi kommer följa upp detta och stämma av med deltagarna att de känner att de har fått information om sina individuella planer. Detta är ett pågående arbete och vi stämmer av våra individuella utbildningsplaner löpande.”

I somras arbetade elever med att rusta upp en lärares bil. Hela golvet byttes ut. Godkände du det?

”Bilen, som är en övningsbil, har använts som övningsobjekt hela våren/sommaren 2019. Bilen har blivit stående kvar över vintern och skulle egentligen ha forslats bort. Bristen ligger i att den är skriven på en lärare, vilket är beklagligt. Vi ser över detta och åtgärdar bristen. Självklart ska inte arbeten utföras på annat än övningsobjekt.”

Hur ska ni skaffa fram bättre övningsbilar?

”Vi arbetar med en tydlig rutin med registrerade och inköpta bilar samt lån av bilar.”

I oktober kom Arbetsmiljöverket och undersökte kemikalie­hanteringen hos er och påpekade flera brister. Hur kommer det sig att ni inte hade en säker kemikalie­hantering?

”Arbetsmiljöfrågan är av största vikt för oss. Vi är en av flera hundra verksamheter i Sverige som har fått slumpmässiga inspektioner gällande ny EU-lag om kemiska hälsorisker. Där har vi framtagit underlag som efterfrågas och blivit godkända.”

”Nu har även Arbetsförmedlingen gått igenom arbetsmiljön och den okulära genomgången av utrustningen och lokalerna visar inga avvikelser. Deltagarna som Arbetsförmedlingens personal intervjuade är samstämmiga i ovan.”

Innan Arbetsmiljöverket kom på sitt uppföljningsbesök hade både elever och tidigare anställda påtalat flera arbetsmiljöbrister för dig utan att du gjorde något åt det. Hur kommer det sig?

”Vi tar alltid påtalade brister på allvar, att deltagare och lärares arbetsmiljö ska vara god är av högsta vikt. I detta fall har vi inte fått in några skriftliga arbetsmiljöbrister. Vi har haft dialog med deltagare kring pedagogik och utbildningsprogression.”

Eleverna uppger att de har känt sig rädda och otrygga. Hur tänker du när du hör det?

”Alla våra deltagare får den skyddsutrustning de behöver, dock får man ansvara för att den är på skolan och att den används. Vid genomgången med Arbetsförmedlingens personal bedömdes att säkerheten är hög och lokalerna håller hög standard. ­Deltagarna som intervjuades är samstämmiga i ovan. Kvalitetsuppföljningen visar att deltagarna är nöjda med utbildningen och med sina lärare.”

Känner du dig trygg och säker på att eleverna inte riskerar att bli sjuka eller skadade under utbildningen?

”Ja, och det känns skönt att även kvalitetsuppföljningen som genomförts visar på detta.”

Elever på Lernia: oroliga att vi skadas

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 4 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Stora brister i Lernias yrkes­utbildning Liljeholmen

16 december, 2019

Skrivet av

Lärarbrist, stora mängder självstudier och farliga arbetsmoment. Trots att deltagarna på yrkesutbildningarna på Lernia i Liljeholmen har larmat tog det skolledningen över ett år att agera.

På Lernia i Liljeholmen utbildas både Komvux-elever och deltagare i arbetsmarknadsutbildningar. De ska bli svetsare och CNC-operatörer. Flera elever som Dagens Arbete har pratat med beskriver att verksamheten har fungerat dåligt under lång tid, och att skolledningen inte har gjort tillräckligt åt problemen som de har lyft om och om igen.

De berättar bland annat om brist på lärare och utbildningsmaterial, dålig uppföljning, brister i arbetsmiljön, att de saknat kursplaner, ägnat sig mycket åt självstudier och att maskiner stått stilla.

Det har hänt att lärare tyckt att de ska ägna lektioner åt musikquiz, inte bara en gång utan flera, berättar Anja som läser till CNC-operatör.

– Han visste inte vad han skulle göra. Han hade inte förberett något till lektionerna.

Svetselever som började efter sommaren 2018 berättar att de under de första månaderna hade olika lärare i teori, och till vissa lektioner dök inte ens någon lärare upp.

Det var inget snack om säkerhet eller risker. Folk blev sjuka och trötta, fick ont i lungorna. […] Vi sa att folk far ju illa här. Vill ni att folk ska få cancer i slutet av utbildningen?

Amanda, elev på svetsutbildningen.

– Vissa gånger var ingen där, utan vi satt bara och väntade. Ibland var det någon annan lärare som blev inkastad. En lektion tyckte en lärare att vi skulle prata om turkosifiering, typ att vara glad och tacksam och sprida värme och glädje till andra, berättar Amanda och Mats som läser till svetsare.

– Man lärde sig ingenting om svets. Det var åtta månader kastade i sjön, säger Amanda.

Anja började sin basutbildning i industriteknik våren 2018 och borde ha varit färdigutbildad CNC-operatör inom ett år. Både lärarbristen och andra saker har gjort att det har dragit ut på tiden.

Under flera månader 2018 stod alla CNC-maskiner stilla, eftersom de flyttats till en ny lokal som varken hade förberedd el eller ventilation. Under tiden fick de ägna sig nästan enbart åt självstudier. När detta blev känt på Arbetsförmedlingen fick Lernia betala tillbaka 218 000 kronor för brister i leveransen.

När en CNC-lärare sade upp sig i våras, fick de två lärare som var avsedda för Komvux hoppa in även för arbetsmarknadsutbildningen. Men de räckte inte till, enligt eleverna. Under de kommande fem månaderna hade de totalt tre lärarledda lektioner, berättar Jacques, som också ska bli CNC-operatör.

Efter sommaren lämnade även den enda svetsläraren arbetsmarknadsutbildningen och återigen fick lärare på Komvux täcka upp.

De har ofta haft blandade lektioner med elever både från Komvux och Arbetsförmedlingen, trots att de har olika utbildningsplaner och varit på olika kunskapsnivå. Lärarbristen har lett till att eleverna ofta tvingats vänta länge eller förgäves på att få svar på frågor eller hjälp med praktiska uppgifter.

– Till slut försöker man själv, testar, misslyckas, försöker igen, misslyckas igen. Man gör fel och gör om, det finns ingen som har tid att visa. Det går åt massor av material och vi kommer inte framåt i den takt vi ska, säger Jacques.

En av lärarna har dessutom lagt mycket tid på de deltagare som inte kan tillräckligt bra svenska. Och det har hänt att elever som kan arabiska också hjälper till.

– Med det lilla vi kan, får vi agera lärare för de som inte kan svenska, säger Jacques.

Undervisningen i risker och säkerhet har också brustit, tycker deltagarna. De fick gå direkt in i svetsbåsen, utan vägledning. Det saknades skriftlig information om hur utsugen skulle hanteras. För drygt ett år sedan blev en deltagare sjuk av svetsröken, med feber och en brännande känsla i lungorna.

– Det var inget snack om säkerhet eller risker. Folk blev sjuka och trötta, fick ont i lungorna. Det var ingen som sa att utsuget ska sitta där. Vi sa att folk far ju illa här. Vill ni att folk ska få cancer i slutet av utbildningen? säger Amanda.

Först när en ny svetslärare anställdes i våras blev det en förbättring.

– Det var först när han kom som det började bli riktiga lektioner. Då fick vi gå igenom verktygen. Vinkelslip till exempel, vad ska man tänka på när man använder den, säger Mats.

Utöver lärarbristen har det varit oorganiserat, dålig planering och uppföljning, berättar deltagarna. De har saknat scheman och ordentliga kursplaner, vilket har skapat en osäkerhet. De vet inte om de har gått igenom och lärt sig alla moment som ska ingå. Amanda är väldigt tveksam till att hon ska kunna ta ett svetsjobb när hon är klar med utbildningen.

– Jag känner att jag måste vidareutbilda mig efter den här utbildningen.

Flera av deltagarna som Dagens Arbete pratar med berättar hur de upprepade gånger har tagit upp problemen med skolans ledning, utan resultat.

– När vi säger till att saker inte fungerar så säger de bara att ”vi ska titta på det, det är bra att du lyfter frågan”, berättar Martin som läser till svetsare.

Till slut, i höstas, lämnade en av dem in ett klagomål till Arbetsförmedlingen, som inledde en utredning. Samma dag som Dagens Arbete träffade eleverna gjorde myndigheten även ett oannonserat besök på skolan, där brister noterades.

Sedan dess har en ny rektor anställts på Lernia i Liljeholmen och eleverna upplever att problemen för första gången tas på allvar.

– De försöker ordna upp det nu, men det är ju efter påtryckningar från oss och för att Arbetsförmedlingen är på nu. Det är synd att vi har förlorat så mycket tid, säger Anja.

På Lernia känner man till att det har funnits problem i Liljeholmen, svarar kommunikationschef Katarina Devell.

– Vi vet om att vi har haft vissa leveransproblem som vi har jobbat med en tid. Vi har haft oönskat många byten av lärare, och det har varit problem, men vi har jobbat med dem och vi tycker att vi nu är på rätt väg. Både eleverna och kunden tycker också att det har vänt.

Att hitta bra och behöriga yrkeslärare är en av utmaningarna, och när lärare slutade inom arbetsmarknadsutbildningen fick Komvux-lärare hoppa in, svarar Katarina Devell.

– Vi har haft en dialog med både Arbetsförmedlingen och kommuner om att det är svårt att rekrytera rätt kompetens, vilket är en utmaning för hela branschen. Från början av oktober har vi en dedikerad lärare för arbetsmarknadsutbildningen.

Eleverna har jobbat tillsammans med praktiska övningar, men delad klassrumsundervisning har inte förekommit enligt Katarina Devell, som också säger att det nu finns fler lärare än vad som behövs för antalet elever.

Eleverna i Liljeholmen har länge försökt lyfta problemen med skolledningen, bland annat brister i utbildningsplan och scheman. De är osäkra på om de har lärt sig allt de ska. Hur försäkrar sig Lernia om att de har fått tillräckliga kunskaper?

– Vi jobbar med kvaliteten ständigt och är medvetna om att vi har haft problem och vi tycker nu att det går åt rätt håll. Vi hade ett möte med elevrådet för två veckor sedan, som tycker att det går åt rätt håll och vi har även en dialog med kunden.

Hur vet ni att det inte finns deltagare på andra enheter som har samma problem?

– Vi jobbar hela tiden med vår kvalitet och dialog med deltagare och dialog med kunden. Det är vårt fokus hela tiden. Ibland kan saker ta lite längre tid än vi önskar. Vi vill ha en dialog med våra kunder och även med våra deltagare. Förhoppningen är att deltagare flaggar om det är något som de ser som ett problem eller om de har frågor om sin utbildningsplan.

Är det ingen i Liljeholmen som har gjort det?

Jo, vi har varit medvetna om det och vi jobbar med det, men ibland tar det lite mer tid än man önskar, men vi ser att det går åt rätt håll.

Har ni tagit det på allvar under de senaste 1,5 åren?

– Ja, absolut, vi jobbar alltid kontinuerligt med den typen av frågor.

Eleverna upplever inte att något hänt förrän nu trots att de har försökt flagga både för skolledning och högre upp i organisationen.

– Jag kan bara säga att det känns tråkigt om det ibland tar längre tid, men vi jobbar med det och vi tar det på allvar och vi sätter in åtgärder som vi tycker behövs.

Det stora slöseriet

Elever på skolan bekräftar för Dagens Arbete att saker har förbättrats sedan en ny rektor kom på plats för några veckor sedan. Några nya lärare är inte anställda, men rutiner har styrts upp, särskilt när det gäller utbildningsplaner och uppföljning av genomförda moment. Kommunikationen mellan rektor och elever fungerar också bättre.

Däremot håller de inte med om att Lernia har tagit problemen på allvar förrän nu.

– Lernia har inte brytt sig om kvaliteten alls förut. Vi har inte fått någon respons förut på vår kritik. Det blev näst intill revolution innan något hände. Det är tråkigt att ha missat så mycket tid. Det känns lite som ett slag i ansiktet när man ser tillbaka. Att man slösat nästan två år på något som borde ha tagit ett år, säger Martin.

Både Arbetsförmedlingen och Komvux har i olika omgångar stoppat anvisningen av nya deltagare till utbildningarna i Liljeholmen. Just nu avvaktar Arbetsförmedlingen med nya deltagare. Komvux har efter nya tillsynsbesök beslutat att öppna intaget för nya elever.

En kommentar till “Stora brister i Lernias yrkes­utbildning Liljeholmen

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 5 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Stopp för nya deltagare på industri­utbildningar

24 april, 2018

Skrivet av

Arbetsförmedlingen stoppar anvisningar av nya deltagare till industriteknikutbildningar på tretton orter. Om utbildningsföretagen inte åtgärdar bristerna kommer avtalen att sägas upp.

När Arbetsförmedlingen senast gjorde en stor upphandling av arbetsmarknadsutbildningar i industriteknik, ställde de ett antal krav. Bland annat ska deltagarna kunna erhålla ett diplom för sina svetskunskaper, ett så kallat IW-diplom.

Det är utbildningsföretagen som ska ansöka om behörighet att utfärda diplomen, och de granskas och godkänns då av branschorganisationen Svetskommissionen.

När Dagens Arbete granskade industriutbildningarna visade det sig att var tredje utbildning saknade behörighet att utfärda IW-diplom. Det fick till följd att Arbetsförmedlingen själva kontrollerade samtliga leverantörer. Nu har de stoppat anvisningar av nya deltagare på 13 utbildningsorter hos fyra olika utbildningsföretag.

– Leverantörerna ska vara godkända av Svetskommissionen. Det är en garanti för att kvaliteten på utbildningen uppnås, säger Hans Nolander, upphandlingsansvarig på Arbetsförmedlingen.

Leverantörerna uppmanas nu att åtgärda bristen och stoppet gäller till dess det är gjort. Senast i mitten av juli ska de visa att de är godkända att utfärda IW-diplom, annars häver Arbetsförmedlingen avtalet.

Det kan också bli tal om att myndigheten begär tillbaka pengar.

– Om de inte lyckas åtgärda bristen under den här perioden så har de inte uppnått de krav som vi ställer i avtalet. I så fall har vi köpt en undermålig tjänst i förhållande till vårt avtal, säger Hans Nolander.

Läs också: Nu skärps kraven på industriutbildningar

Myndigheten överväger att stoppa intaget på ytterligare fem orter som har rätt att utfärda vissa IW-diplom, men som saknar några nivåer. De utbildningsföretagen ska lämna in en åtgärdsplan, annars stoppas anvisningarna. Även dessa orter måste vara helt godkända i mitten av juli.

Hur kommer det sig att ni inte har upptäckt det här tidigare?

– Vi har inte haft tid att följa upp detta krav tidigare. Det beror på att vi genomför uppföljningar av samtliga klagomål vi får på alla våra avtal och leverantörer. Men er granskning fick oss att prioritera den här kontrollen.

På följande orter har anvisningar av nya deltagare till arbetsmarknadsutbildningar i industriteknik stoppats:

Skellefteå, Valdemarsvik, Säffle, Gnosjö, Kalmar, Ljungby, Oskarshamn, Lindesberg, Gällivare, Vimmerby, Eskilstuna, Stockholm och Tierp.

Utbildningarna på följande orter har rätt att utfärda IW-diplom, men saknar vissa nivåer, och ska lämna in en åtgärdsplan:

Luleå, Göteborg, Halmstad, Landskrona och Malmö.

De deltagare som redan går en utbildning dit anvisningarna nu stoppas får fortsätta. Arbetsförmedlingen har inte granskat och upptäckt några kvalitetsbrister i utbildningarna.

En kommentar till “Stopp för nya deltagare på industri­utbildningar

  • Arbetsförmedlingen har inte granskat utbildningarna: Betyder att Matchningen för eleverna fortfarande är på lekskolenivå!?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 6 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Det stora slöseriet

20 februari, 2018

Skrivet av MARIE EDHOLM, me@da.se, PONTUS OHLIN, po@da.se

 Bara  4 av 10 

… kommer  ut i jobb efter avslutad arbetsmarknadsutbildning.  Här är problemen:

Dålig matchning. Utbildningarna har använts för att sysselsätta arbetslösa, i stället för att gå till dem med bäst chanser att få jobb.

Svår elevgrupp. Deltagarna står ofta långt från arbetsmarknaden och kan ha svårt att klara utbildningen.

Akut lärarbrist. Stora problem att få tag på yrkeslärare. Drygt 5 000 nya lärare behövs.

Priset avgör. Även utbildningsföretag som lyckas få ut många i jobb kan förlora uppdraget om en ­konkurrent har ett lägre pris.

Överklaganden. Var fjärde upphandling hos ­Arbetsförmedlingen över­klagas av förlorande aktörer. Utbildningar fördröjs.

Sega startsträckor. Efter en ­upphandling kan det ta tid att få i gång utbildningen. Inom två till fyra år görs en ny upphandling – med risk för ny startsträcka.

Mikael hade redan blivit erbjuden ett jobb. Han behövde bara komplettera sina kunskaper. Men på skolan fanns ingen som kunde lära honom svetsa. DA granskar en miljardindustri där bara fyra av tio får jobb, trots att företagen ­skriker efter arbetskraft.

 Olika vägar till ett nytt yrke 

Arbetsmarknadsutbildning: Yrkes­utbildningar inom bristyrken för arbetslösa. Beställs av Arbetsförmedlingen.

Komvux: Cirka 220 000 elever läser varje år på kommunernas och landstingens vuxen­utbildning för att läsa in grundskole- eller gymnasiebehörighet. Här finns yrkes­utbildningar på gymnasienivå.

Folkhögskolor: Studier som ger behörighet till gymnasium och högskola samt yrkes­utbildningar.

Yrkeshögskolan: Runt 20 000 personer läser varje år en eftergymnasial ­yrkesutbildning.

 39 600 kronor 

… per person kostar
en grund­utbildning i svetsning (20 veckor) på ­Lernia i Halmstad.

 26  296 personer 

… fick en arbets­marknadsutbildning betald av Arbet­s­­­förmedlingen 2017.

195 klagomål 

… på arbetsmarknads­utbildningarna kom in till Arbets­förmedlingen 2017. Här är några exempel:

Lindome. Restaurangutbildning. ­Efter drygt fem månader går läraren på föräldraledighet och ingen ersättare rekryteras. Trots att utbildningen avbryts tänker utbildningsföretaget ändå utfärda kompetensbevis till eleverna.

Södertälje. Bygg- och anläggningsutbildning. Lärarna är för få och kompetensen otillräcklig.
Göteborg. Fordonsutbildning. ”Snurrig” utbildning. Lärare som skäller, elever som stör och som fuskar på prov. Dagar då man bara är där och inte gör någonting.
Uppsala. Kockutbildning. En deltagare vill avbryta utbildningen som är ”kaotisk”. Elever som inte har förutsättningar att klara utbildningen har ändå antagits.

 1,5 miljarder 

… kronor köpte ­Arbetsförmedlingen arbets­marknads­utbildningar för 2017, från 137 olika företag.

 Här är de största leverantörerna 

Academedia Eductus
Alphace Coaching & Education
Arbetslivsresurs Ar
Arcus Utbildning & Jobbförmedling
Astar
Folkuniversitetet
Hermods
Iris Hadar
Lernia Utbildning
Radix Kompetens
Work For You i Sverige
Yrkesakademin

 Överklagande ­stoppade yrkesförarutbildning 

Hösten 2016 stoppades all arbetsmarknadsutbildning av yrkeschaufförer. En upphandling hade överklagats av ett företag som inte fått uppdraget. Ärendet drevs till domstol, som slog fast att upphandlingen måste göras om. Under tiden låg utbildningarna nere. Först i maj 2017 fanns nya avtal på plats.

 25 procent 

… av Arbetsförmedlingens upp­handlingar överprövas, jämfört med 7 procent av alla offentliga ­upphandlingar.

Det var en förväntansfull Mikael som satte sig i sin gamla Volvo hemma i halländska Rolfstorp den där gråmulna måndagen i januari förra året. De åtta milen ner till Halmstad var som vägen in i ett nytt och ljusare liv för honom.
”Äntligen”, tänkte 38-åringen när han svängde upp på E6:an. Äntligen skulle han få lära sig svetsa på riktigt.

Mikael såg hur dagarna som arbetslös nu tickade mot sitt slut. Och kanske mer än så. Kanske skulle den här svetsutbildningen, som Arbetsförmedlingen köpt åt honom, också innebära slutet på sorgen ­efter hans sambo och livskamrat, som sjutton månader tidigare tynat bort i cancer.

Sorgen som hade gjort honom så trött på sitt tidigare jobb som butikschef, att han till slut ansågs övertalig och fick gå.

Sorgen som han länge bara kunnat hantera genom att svetsa för sig själv hemma i villans källare. Dagar och nätter, månad efter månad, pryl efter pryl.
Ja, hittills hade svetsningen fungerat som en slags ångestdämpande medicin. En smärtlindrande hobby som fått honom att glömma.

”Men nu”, tänkte han när han parkerade Volvon utanför Lernia i Halmstad en timme senare: ”Nu ska svetsningen snart bli mitt levebröd.”

Och det såg genast lovande ut. Bara några dagar in på utbildningen blev han faktiskt erbjuden ett svetsjobb i Varberg. Bara han lärde sig TIG-svetsning, nivå rör, och lite ritningslära. Sedan var han välkommen, som företagets platschef hade sagt.
Vad Mikael inte visste där och då på Lernia var att han – som välutbildad och med många års yrkes­erfarenhet – snart skulle bli ombedd att visa att han kunde tyda tågtidtabeller.

Eller att han skulle få redogöra för skillnaden mellan öronproppar och hörsel­kåpor.
Än mindre anade Mikael att han inte kunde börja svetsutbildningen på en gång, utan att han först skulle vara tvungen att gå en flera månader lång baskurs i industri­teknik.
Nej, det hade han inte tid med, han hade ju ett jobb som väntade.

Fast allra minst anade han att skolan inte skulle ha en godkänd svetslärare på plats. Någon som kunde lära honom det som han behövde: TIG-svetsning och lite ritningslära. Hans biljett in i arbetslivet igen.

Gott om jobb – ont om folk

Mikael är en av 26 296 personer som fick en utbildning betald av Arbetsförmedlingen förra året. Vid sidan om det finns även yrkesutbildningar inom komvux. Där behövs fler platser, menar regeringen, som skjuter till ytterligare nära två miljarder kronor de kommande åren. Dessutom ska antalet platser på yrkeshögskolan mer än fördubblas för ännu en miljard kronor.

Jag ville bli svetsare, punkt. I stället kostade jag bara skattebetalarna en massa pengar, helt i onödan.

Bakom satsningarna finns ett enormt behov av utbildad arbetskraft. Det är svårt att få tag på folk, inte bara till vården och skolan. Tillverkningsindustrin går för högtryck och skulle kunna anställa fler, om de bara fanns. Men i stället kan företag tvingas säga nej till nya kunder. Som till exempel Skellefteåföretaget Nordtek, som förmodligen skulle kunna fördubbla sin omsättning om de bara hade tillräckligt med personal.

– Det här är ett jättebekymmer, säger företagets vd Krister Koch och fortsätter:
– Vi skulle behöva svetsare, grovplåtslagare, CNC-tekniker, men det finns ju inga. Som det är nu kan jag inte ragga några nya kunder alls.

Samtidigt är 370 000 personer arbetslösa och inskrivna på Arbetsförmedlingen. Därför omskolas och utbildas vuxna, bland annat genom arbetsmarknadsutbildningar. Trots att de är riktade mot just de yrken där bristen på arbetskraft är som störst är det bara fyra av tio som får jobb efter en sådan utbildning. 2007 fick sju av tio jobb.

”Behandlad som en idiot”

Vi träffar Mikael över var sin pizza hemma i Rolfstorp och han berättar hur det blev efter att han steg in genom dörren till Lernia första gången.

Bara en enda gång fick han svetsa på utbildningen. Och eftersom han aldrig fick de kunskaper som han efterfrågade, så rann hoppet till slut ur honom.

Efter knappt två månader struntade han därför i att åka till Halmstad, och snart skulle också chefen för Arbetsförmedlingen meddela honom att utbildningen var avbruten för hans del.

Mikael suckar, lägger ifrån sig besticken och upprepar vad han sagt flera gånger.

– Jag hade ett jobb som väntade på mig. Men i stället kom jag till en lekstuga där jag nästan blev behandlad som en idiot.

– Jag kände mig förolämpad. Betraktad som en bråkstake, dessutom.

Var du det?

– Nej. Jag ville bli svetsare, punkt. Men i stället kostade jag bara skattebetalarna en massa pengar, helt i onödan.

Brister avslöjades

Missnöjd och frustrerad kontaktade Mikael så småningom Svetskommissionen i Stockholm – en branschorganisation som har till uppgift att inspektera svetsutbildningar och godkänna svetslärare. Kritiken måste ju ändå riktas någonstans, tänkte han.

Och nu började det hända saker. Bara några dagar efter samtalet skickade Svetskommissionen en av sina inspektörer till Lernia i Halmstad, som snabbt upptäckte flera allvarliga brister. Bland annat saknades kursansvarig och godkända lärare. Kort sagt, de uppfyllde inte kraven för att vara en godkänd svetsutbildning.

– Min gissning är att Lernia bara ville förhala utbildningen, just på grund av att man saknade rätt lärare. I stället tvingade de på mig uppgifter på nivå för en femteklassare, säger Mikael.

Vi ringer Ulrik Börlin, regionchef för Lernia Halmstad som vi vet att Mikael vände sig till personligen och luftade sin kritik förra våren, i samband med att han slutade utbildningen. Ulrik Börlin var ansvarig för verksamheten vid tidpunkten för Svetskommissionens inspektion, men tycker ”definitivt” att man levt upp till avtalet med Arbetsförmedlingen.

Elever vi har talat med beskriver utbildningen som en plats där man knappt lär sig någonting alls. Har du någon kommentar till det?

– Nej, jag har ingen kommentar till det. Det är i så fall ingenting som har framkommit till oss, varken via elever eller Arbetsförmedlingen.

En elev gissar att Lernia bara ville förhala utbildningen just på grund av att man saknade rätt lärare.

– Mm, okej.

Har du någon kommentar till det?

– Nej, jag kan faktiskt inte kommentera det. Jag vet inte ens vem det är du pratar om, eller vad det här handlar om. Det är inget som har framkommit till mig.

Slöseri med tid

Svetskommissionens utredare Elisabeth Egerblom har engagerat sig i Mikaels fall. Hon menar att Mikael inte alls hade behövt gå den där flera månader långa baskursen. I stället borde han ha fått sina kunskaper bedömda, vilket hade inneburit en kortare utbildningstid och snabbare väg in i arbetslivet igen.

– Absolut, med de förkunskaper som han har, säger hon och fortsätter:

– Det kan ju inte vara meningen att vi ska uppehålla personer, som vill jobba, med saker som de redan kan. Det vill inte Arbetsförmedlingen, och det vill definitivt inte vi i branschen.

I avtalet mellan Lernia Halmstad och Arbetsförmedlingen står det att det ska finnas minst två lärare inom yrkesämnena och att de ska vara godkända. Enligt Lernias kommunikationschef Elias Wästberg har man ”hela tiden haft godkända svetslärare” – en uppgift som Svetskommissionen bestämt avfärdar.
Elias Wästberg uppger också att det ”fanns en pensionerad lärare samt två lärare från Göteborg tillgängliga” under förra våren. Lärare som Mikael säger att han ”aldrig såg svetsröken av”.

I avtalet står också att målet i första hand är att utbilda deltagarna så att de får ett IW-diplom – ett intyg som visar att de klarar både teoretiska och praktiska svetsprov enligt internationella krav.

För en oinvigd kanske det här med att vara certifierad inte spelar så stor roll. Men svetsning är en väldigt speciell process, ett förlopp som hela tiden måste säkerställas. Fel och misstag är inte alltid synliga, men kan få rent av katastrofala följder. Tänk bara på ett brofundament, ett tryckkärl eller ett bogvisir som svetsats fel.

Men hur många elever i Halmstad som har fått ett sådant IW-diplom vill Lernia inte svara på. Det kan däremot Svetskommissionen. Faktum är att inte en enda elev på Lernia Halmstad fick något IW-diplom mellan 10 oktober 2015 och 19 november 2017. Nej, inte en enda. På drygt två år.

”Oacceptabelt”
Carina Paulsen, leverantörs­uppföljare på Arbetsför­medlingen i Stockholm. Foto: David Lundmark.

En morgon i april förra året får Carina Paulsen, leverantörsuppföljare på Arbetsförmedlingen i Stockholm, ett mejl från en kollega. Ett utbildningsföretag i Stockholm – läser hon – vill förlänga utbildningstiden för en elev med tio veckor. Inte för att eleven har presterat dåligt, utan för att företaget inte haft någon CNC-lärare på plats.

 Jag tycker att det är helt oacceptabelt. De ska inte få betalt för att de inte levererar.

Carina Paulsen blir upprörd och svarar genast att hon tycker att det är orimligt att företaget ska få betalt för ”dessa förlängningar”. Det är, skriver hon, ”illa nog att det tar sökandes tid och vårt aktivitetsstöd!”.

Hon beslutar att saken måste utredas, och när DA ringer henne halvåret senare är hon av samma uppfattning.

– Ja, jag tycker att det är helt oacceptabelt. De ska inte få betalt för att de inte levererar.

Att få tag på yrkeslärare är en av de stora utmaningarna när regeringen nu skjuter till extra miljarder för vuxenutbildning.

– Det är en enorm brist på yrkeslärare. Det går ju nästan inte att uppbringa trafiklärare i dag, eller plåt- och ventilationslärare, svetslärare och CNC. Det är jättejättesvårt, säger Carina Paulsen.

Carina Paulsens högsta chef, generaldirektör Mikael Sjöberg, är inte nöjd med vad Arbetsförmedlingen får ut av arbetsmarknadsutbildningarna.

– Det är för få som får jobb efteråt, säger han.
Bara fyra av tio har jobb tre månader efter att de har avslutat en utbildning, trots högkonjunktur och trots att de utbildas till yrken där bristen på arbetskraft är stor. För drygt tio år sedan hade sju av tio jobb efteråt.

Fram till 2007 hade Arbetsförmedlingen som mål att minst 70 procent av deltagarna skulle ha jobb 90 dagar efter utbildningen. Det gjorde att handläggarna var noga med vilka som passade för en utbildning och kunde ha nytta av den. Dessutom jobbade de intensivt med att matcha deltagarna mot arbete efter utbildningen.

2007 togs målet på 70 procent bort. Kort därpå rasade den globala ekonomin i en finanskris, arbetslösheten sköt i höjden och andelen som gick ut i jobb efter en arbetsmarknadsutbildning halverades. Samtidigt beslutade alliansregeringen att utbildningarna enbart skulle användas för dem som stod allra längst från arbetsmarknaden. Många av dem hade svårt att klara utbildningen och att få ett jobb.

Trots att konjunkturen vände uppåt och företagen behövde anställa, fortsatte andelen deltagare som fick jobb efter utbildningarna att sjunka.

Sedan 2014 har Arbetsförmedlingen fått nya instruktioner från regeringen. Utbildningarna ska gå till de som har störst chans att få jobb efteråt, men som skulle ha svårt att få jobb utan utbildningen.

Generaldirektör Mikael Sjöberg är hoppfull. Genom tester och tätare samarbete med arbetsgivare ska urvalet bli mer träffsäkert. Utbildningarna ska inte användas för att sysselsätta långtidsarbetslösa. De som inte är redo för en yrkesutbildning ska få annat stöd först.

– Vi kommer att se ett förbättrat resultat framöver, tror Mikael Sjöberg.

Grafik: Ann-Marie Höglund.
”Kvalitet räknas inte”

Hans-Otto Halvorsen är divisionschef för vuxenutbildningen på statligt ägda Lernia. Han tycker att Arbetsförmedlingens nya ambitioner låter bra. Men det finns mer som behöver förändras, anser han.

Till att börja med borde det löna sig för utbildningsföretagen att få ut så många som möjligt i jobb. I dag är det inte så, säger han. Om Lernia så skulle lyckas få ut varenda elev i jobb betyder det ingenting. Varken för intäkterna eller för chanserna att vinna upphandlingen nästa gång.

– Noll, säger han.

– Vi ska ha handikappanpassade lokaler tillräckligt nära offentlig kommunikation, si och så många meter i takhöjd, en bra fysisk arbetsmiljö och lämna in våra rapporter i tid. Då får jag betalt per elev och dag från Arbetsförmedlingen. Men att matcha dem till jobb ingår inte i avtalet.

När det är dags för ny upphandling har de inga fördelar om många elever har fått jobb.

– Det stämmer, säger Arbetsförmedlingens upphandlingschef Martin Kruse.

Skulle myndigheten ge sådana fördelar till sina gamla leverantörer skulle de bryta mot lagen om offentlig upphandling.

– Då utestänger vi eller missgynnar ­andra leverantörer. Vi får alltså enligt vår uppfattning inte göra så.

I senaste halvårsrapporten skriver Lernia att prispressen inom utbildningssegmentet gör att de inte har lyckats vinna så många avtal som de önskat. De får även mindre betalt för de avtal de vinner och det är svårt att få lönsamhet. 2016 gjorde Lernia Utbildning en förlust på 30 miljoner kronor och förlusterna fortsatte under första halvåret 2017.

Enligt Hans-Otto Halvorsen har Arbetsförmedlingen slutat att ställa krav på kvalitet och i de senaste upphandlingarna bara gått efter lägsta pris.

– Det är inte bra. Det är lätt att räkna baklänges. Ska vi ha kompetenta lärare, rätt utrustning, lokaler med mera så kommer vi inte under ett visst pris. Men jag ser konkurrenter som lägger sig lägre.

Enligt Martin Kruse på Arbetsförmedlingen stämmer det inte att andelen upphandlingar som enbart går efter lägsta pris har ökat.

Trasslet i Umeå

Inte bara Arbetsförmedlingen, utan även landets kommuner, ordnar yrkesutbildning för vuxna. När Umeå kommun för några år sedan handlade upp olika industriutbildningar gick delar av uppdraget till utbildningsföretaget Astar. Hösten 2015 började de första eleverna på den nya VVS-utbildningen.

Några veckor senare sökte några av dem upp skolledningen med en fråga: Är vår lärare verkligen VVS-utbildad? Nej, fick de till svar, men han hade kunskaper. Det var också ”på gång” med en annan lärare, men någon sån dök aldrig upp, berättar eleverna.

Astars biträdande regionchef Hans Brändström känner inte igen beskrivningen. Tvärtom var läraren mycket duktig på rörsvets, vilket ingår i utbildningen.

Det stämmer, svarar en elev, men de fick ingen undervisning i andra moment och läste inte någon teori. Vid en handfull tillfällen fick de hjälp av en yrkeslärare på gymnasieskolan som Astar delade lokaler med, berättar eleven.

Efter tre månader hade flera av eleverna fått nog och tog kontakt med kommunen. Under det möte som följde fick de möjlighet att flytta till en annan skola för att gå färdigt sin utbildning.

– Det var jättebra, men då hade vi missat tre månader av utbildningen och fick ägna mesta tiden åt att läsa in all teori, säger en elev, och fortsätter:

– Visst kan en helt ny utbildning ha lite strul, men för oss var det katastrofmässigt. För vår del blev utbildningen förstörd. Nu efter ett års tjatande har jag lyckats få en lärlingsplats. Det beror bara på att jag har visat att jag vill, inte att jag kan något.

Våren 2016 började nya elever på Astars VVS-program. En ny lärare var på plats, men problemen fortsatte. Det var brist på material, läraren kunde inte visa enkla saker som hur ett rör bockas och hade svårt att svara på frågor. Utbildningen kändes rörig och ibland använde de broschyrer från VVS-företag som studiematerial.

– Det är under all kritik hur det var. Folk tar ju studielån eller lämnar jobb för att satsa på den här utbildningen, säger en av eleverna.

Astars regionchef, Fredrik Eklund, säger att de aldrig har haft någon obehörig lärare och att det inte var något fel med kompetensen hos den här läraren.

– Problemet var att eleverna inte uppskattade hans pedagogik.
– Han var en duktig yrkesman, men han kunde inte lära ut det.

Tillsammans med kommunen tog Astar fram en handlingsplan för att förbättra situationen och sökte samtidigt fler lärare. Efter sommaren 2016 var två nya på plats och vid årsskiftet slutade den gamla läraren. Det blev bättre, men eleverna hade gått miste om en hel del. Som en elev säger:

– Jag känner mig lurad på utbildningen.

Två år efter att utbildningen kom i gång, hösten 2017, blev den godkänd av VVS-branschens yrkesnämnd och kan nu kalla sig ”Förstklassig skola”. För att nå dit har de åtgärdat en lång rad brister – innehållet i utbildningen, kvaliteten på verkstadsutrymmena, omklädningsrum och kompetensen hos lärarna.

Nu har det snart gått fyra år sedan den senaste upphandlingen gjordes och i år måste Umeå kommun enligt lagen göra en ny upphandling. Det är inte säkert att Astar får uppdraget igen. I så fall ska en ny anordnare hitta lokaler, lärare och få rutiner att fungera.

Missnöjda lärare

Dagens Arbete har inte bara varit i kontakt med elever, vi har också pratat med ett flertal lärare runt om i landet. Och många är frustrerade, berättar de. Frustrerade över bristande kompetens, lärarbrist, dåliga lokaler, otrygga anställningar, svårigheten att planera långsiktigt, utebliven kompetensutveckling och så vidare.

Läraren Henrik Tällberg är ordförande i Lärarförbundets expertråd för vuxenutbildning. Han har hört många historier genom åren och han menar att problemen till stor del bottnar i att vuxenutbildningen allt oftare läggs ut på entreprenad. Att själva upphandlingsförfarandet med alla efterföljande överklaganden skapar oro och instabilitet.

– Det är jag övertygad om, säger han.

Nyligen gick Lärarnas riksförbund ut med ett krav på att förbjuda utbildning på entreprenad. Men så långt vill inte Henrik Tällberg gå.

– Vem eller vilka som bedriver utbildningen kvittar egentligen, bara den är bra. Men tyvärr, nu är det många gånger priset som kommunerna tittar på. Den anordnare som erbjuder lägst pris vinner oftast upphandlingen.

Prispressad miljardmarknad

Vi berättar vad vi hört, läst och sett för landets enda professor i vuxenpedagogik, Andreas Fejes vid Linköpings universitet.

– Jag är inte överraskad, säger han.

Under de senaste 20 åren har kommunerna i allt större utsträckning köpt in utbildning från privata företag. Den kommunala vuxenutbildningen har utvecklats till en konkurrensutsatt marknad, där utbildningsföretagen försöker hitta sätt att minska sina kostnader.

– Vad kan man tjäna pengar på? Jo, genom att anställa färre lärare och sänka kostnaderna för lokaler, maskiner, utrustning och så vidare. Och då kommer man att få de där avarterna som ni har stött på, det är jag övertygad om, säger han.

Khalida Ebraheem är glad att hon har träffat sina landsmän i ett annat land än Syrien. ”Här på utbildningen känner jag mig jämställd.” Foto: David Lundmark. Grafik: Ann-Marie Höglund
Fullträffen i Nässjö

I småländska Nässjö har stiftelsen Träcentrum drivit arbetsmarknadsutbildningar mot träindustrin i femton år. De kan visa upp ett bra resultat. 80 procent av kursdeltagarna går ut i jobb efter utbildningen, att jämföra med snittet på 40 procent för samtliga arbetsmarknadsutbildningar.

– Vi har grupper där alla går ut i jobb, säger Träcentrums vd P-O Simonsson.

Att de lyckas så bra beror på flera olika saker, tror han. Till att börja med lägger de stor vikt vid att testa och utvärdera kunskaper, läggning och intresse hos de som anvisas hit.

Bara de som har förutsättningar att få ut något av utbildningen får börja.

– Det är vansinne att lägga 23 veckor på någon som inte vill.

De har också märkt att det många gånger behövs mer än bara yrkesutbildning. I stort sett alla deltagare är nyanlända och många har lämnat både karriärer och egna företag bakom sig i sitt hemland. Men här är risken stor att oskrivna regler som de har med sig hemifrån krockar med de svenska.

– Vi vågar ta i frågor som många andra inte tar i. Vi lär dem att avkoda de osynliga reglerna, hur de ska bete sig och uppträda, säger Carl Karam.

Han fungerar som en brygga mellan kursdeltagarna och företagen där de till slut gör sin praktik. Tillsammans med lärarna försöker han matcha rätt person till rätt företag.
Carl Karam fortsätter att hålla kontakten under praktiken, hjälper till att reda ut missförstånd och svarar på frågor. De får fortsätta att ringa honom efter utbildningen om de behöver.

Hadi Ejbara från Syrien har jobbat sedan han var åtta år. Han har tillverkat möbler, dörrar och fönster. Trots yrkeserfarenheten är utbildningen nyttig tycker han.
– Allt är bra med den. Jag tipsar alla mina vänner att söka hit. Den delen som handlar om social kompetens är jätteintressant. Och lärarna är underbara.

Träcentrum i Nässjö är inget vanligt utbildningsföretag. De är en stiftelse som startades av företag i träindustrin och ett av deras mål är att förse branschen med arbetskraft.

En riktig förebild, tycker Jan Nordin på Arbetsförmedlingen i Eksjö, och det är det noggranna urvalet av deltagare som är nyckeln till det goda resultatet.

– Vi har haft kandidater som har försökt komma med flera gånger, men inte lyckats. Sen plötsligt har de förstått, eller hört från kompisar, att det är en bra utbildning. Då anstränger de sig med att plugga svenska. De får kämpa lite för att komma in, får en sporre. Sen när de har fått en plats pratar vi med dem om att de ska ta med uppgifter hem och plugga, visa intresse och kämpa. Då kan vi nästan lova att de kommer att få jobb.

Nästa år är det dags för en ny upphandling. Trots att Träcentrum lyckas få ut nästan alla deltagare i jobb är det ingen garanti för att de får uppdraget igen.

– Man struntar i stort sett i resultaten. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det har så liten betydelse i upphandlingen, säger P-O Simonsson.

Det är bra med konkurrens, men priset får styra för mycket tycker han.

– Vi har byggt upp och investerat. Sen torskar vi kanske i nästa upphandling. Då står vi här med Skandinaviens bästa utbildningslokaler och den allra bästa relationen med industrin.

Mikael vet inte hur länge han har råd att ha kvar huset som han delade med sin sambo. Efter ett år av kämpande för utbildning är ersättningsdagarna slut. Foto: David Lundmark.
Ett år av väntan

Kontrasten blev för stor.
Hemma: en döende sambo. På jobbet: kunder som kom in och tyckte att det var en katastrof att skruvdragaren gått sönder.

Mikael klarar fortfarande inte av att gå tillbaka till sitt gamla yrkesliv där hans enda drivkraft var att tjäna mycket pengar.

Det är ett år sedan han klev in på Lernia i Halmstad och trodde att han snart kunde få svetsjobbet han blivit lovad. Nu finns certifierade lärare och en godkänd svetsutbildning, men inte för den inriktning som Mikael behöver.

– Arbetsförmedlingen har erbjudit mig att få träffa en jobbcoach. Det ska jag, men jag tror inte att det kommer att tillföra något.
– Jag vill ha ett jobb som ger livet ­mening. Inte ett jobb bara för att tjäna pengar.

Den arbetsgivare som tänkte anställa Mikael efter utbildningen lyckades inte hitta några svetsare. Inte förrän han började leta utomlands.

Nu jobbar några svetsare från Baltikum på verkstaden.

7 kommentarer till “Det stora slöseriet

  • Man blir både förbannat och upprörd efter att läst artikeln om Mikael och hur AF fungerar, Trots att det inte är någon nyhet hur illa yrkesutbildningsupphandlingarna har sköts på ett flertal områden. Snarare liknar det ett återkommande mantra. Detta trots att Mikael Sjöberg och Ylva Johanssons försäkringar att en bättring är på väg fortsätter även om det förhoppningsvis än i mindre skala.
    Gång efter gång har utbildningsföretag skrutit om sina förträffliga utbildningar och vilket fantastiska nätverk de har med arbetsgivare med strålande utsikter för deltagarna. Vilket har visat sig vara en fet lögn för många. När utfallet är att endast 4 av 10 kommer ut i jobb efter utbildningen så finns det anledning att fråga sig hur det är möjligt att det blivit så fel. Trots de synpunkter och förslag som tas upp om behovet av behovet en skärpning av urvalskriterier gällande deltagare i yrkesutbildningarna är kända sedan lång tid tillbaks. En vanlig ursäkt är att en del deltagare ”står långt ifrån arbetsmarknaden” vilket är sant, men dom kommer definitivt inte närmare genom att en än gång misslyckas på grund av misslyckade handlingsplaner från AF. Vad har hänt och händer med de 6 av 10 som det inte har lett/leder vidare till ett jobb?
    Är antalet utbildningsplatser dimensionerade till efterfrågan hos arbetsgivare? Om det är så så måste arbetsgivare vara fly förbannade när endast 4 av 10 motsvara deras önskemål.

    Det heter att AF har ett gott samarbete regionalt med arbetsgivare och branscher men ändå slår det fel, Hur är det möjligt? Är det så att det finns ett bra och utvecklat samarbete så är det helt uppenbart att kommunikation brister någonstans på vägen till handläggare på AF. Vilket i sin tur drabbar den arbetssökande inte bara nu utan även i framtiden.

    Ser vi på se andra arbetsmarknadspolitiska program som Plusjobb, gröna jobb, Fas3 och allt vad de heter som har sjösatts genom åren finns det anledning att vara mörkrädd. Även om syftet inte enbart varit att de ska leda till ett jobb så har resultaten varit katastrofala. Den ena utredningen efter den andra har visat på nedslående och urusla resultat, ändå har det fortsatt. Hur är det möjligt?

    Misslyckanden har ofta berott på dålig insikt och kontakt med arbetsgivare, bristande kunskap om behovet av anställningar nu och framöver i de olika yrkesområdena och att inte vara tillräckligt lösningsinriktad. Vilket även speglar av sig i den politiska debatten vilka jobb det handlar om utelämnas. Politiker kan inte skapa jobb men däremot sysselsättning, utbildning och matchning, sant till vis del. Men hur ska dom pricka rätt när man inte kan svara på vilka anställningar som de olika satsningarna ska leda till och för hur många?

    Hur många år har vi inte hört återkommande diskussioner som inte lett till någon framgång för de arbetssökande. Vore önskvärt att våra förtroendevalda även koncentrerade sig på jobben dit insatserna ska leda till.

    Kommer ihåg en handläggare på AF som sa orden ”jag tror inte längre på det här” och det visar på hur illa ställt det är.

    En privatisering av AF löser inte det här problemet utan skapar nya problem.

  • Det är hög tid, i princip för sent, att sluta dalta och avisera inspektioner och revision.

    Det obegripligt att Sverige uppför sig så aningslöst när det gäller upphandlingar i allmänhet och upphandling av utbildning i synnerhet.

  • Min man får Dagens arbete som pensionerad pappersarbetare.
    Läste med spänning er artikel om vuxenutbildning. Det var bra och intressant med tyvärr var rubriksättningen fel för mig som jobbar som chef för den kommunala vuxenutbildningen i Sollefteå kommun.
    Det artikeln så bra beskrev var arbetsmarknads utbildningar och dess tillkortakommande, det som i första hand Arbetsförmedlingen upphandlar och i viss mån även den kommunala vuxenutbildningen i en kommun.
    AF och Kommunal vuxenutbildning har hemskt olika villkor, och jag delar i högsta grad den kritik som ni pekar på i artikeln. Synd bara att den vuxenutbildning som jag inte riktigt känner igen mig i får bära hundhuvudet.
    Inom vuxenutbildningen jobbar vi utifrån skollagen, vi sätter betyg, kavlitetsuppföljer och har ett stort ansvar gentemot våra elever, ofta får dom låna pengar från CSN för att delta och det ställer krav tycker jag.
    Vinsterna som dessa utbildningsföretag gör på att tulla på kvalité retar mig så fruktansvärt! I Sollefteå använder vi oss i första hand av gymnasieskolan utbildade yrkeslärare, vi slänger inte in vem som helst, det får vi inte det regleras bland annat i betygssättningsförutsättningar.

    Som kommun ansöker vi om statsbidrag från skolverket för att bedriva yrkesutbildning. Där får vi en summa men vår egen kommun måste gå in med lika mycket pengar för att vi ska få nyttja pengarna från staten. Arbetsförmedlingen har alltid haft en helt annan högre summa pengar till sitt förfogande och ända levererar dom inte! Det upprör ska ni veta!

    Maria Modin
    Verksamhetschef Reveljen
    Sollefteå kommun

  • Lernia följer inte avtalet efter vad som efterfrågas i avtal och Arbetsförmedlingen efterlever inte uppföljning av vad aktörens ska leverera. Lärare och elever på svetsutbildningen i Halmstad far illa och skattebetalarna får stå för notan. Hoppas Dagens Arbete följer upp vad som påbörjats.

  • Ett skräckexempel på ett företag som inte är seriös alls, när man inte ger en person det utlovade svetsutbildningen alls .Lernia håller inte var dom lovar alls och är det flera fall där Lernia inte har hållt sina utlovade löften alls så borde man ifrågasätta om Lernia ska bedriva svetsutbildning,och i så fall borde nog Arbetsförmedlingen riva upp alla avtal med Lernia.

  • Jag blir så illamående när jag hör Alliansen påstå att Stefan Löven motarbetar långtidsarbetslösa, när det i själva verket var högerblocket som kvaddade allt för väldigt många när dom hittade på galenskaper med fas3-åtgärderna.

    Jag och många med mig blev TOTALT uteslutna från möjligheter att förkovra oss i ny maskinteknik med mera, exempelvis så blev jag portad från arbete av högern genom att jag tvingades avsluta en CNC-verkstadsteknisk utbildning.

    I mitt fall så fick jag börja en CNS-maskinteknisk utbildning på 12 månader. En alldeles på tok för lång utbildning, som Lernia höll i. Med mer maskintid så fixar de flesta den på 3 månader. Hur som helst, efter sex månader kommer Arbetsfördlingen och säger att jag inte får fortsätta, då mina fas 2-dagar hade tagit slut och fas 3 startade. Detta var 2010.

    Sedan dess har tiden och utvecklingen gått så fort att jag är både frånkörd och omkörd, på gränsen till överkörd.

    I åtta år höll de på med detta och jag och väldigt många blev exkluderade från att komma vidare, Högern hade slagit oss i bojor, på riktigt.

    Upprepa inte misstaget att köpa deras ”skattesänkningar”, för det gynnar endast dem som har överflöd och slår hårt mot dom som sliter, på sjukhus, skolor och i åldringsvården.

    Och sätt framför allt STOPP för privata aktörer som skor sig hejdlöst på så kallade ”omsorgsverksamheter”. Vi betalar dem miljonbelopp av skattemedel som går rakt ner i deras fickor.

  • I det stora slöseriet så skyller den ena på den andra och den andra skyller på den tredje och då är karusellen igång, i slutändan är det endast pengar som styr vem som gör vad, man får vad man betalar för!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 7 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Var tredje industri­utbildning utan behörighet

4 april, 2018

Skrivet av

Var tredje arbetsmarknadsutbildning i industriteknik saknar behörighet att utfärda diplom för svetsning.

2015 handlade Arbetsförmedlingen upp industriteknikutbildningar på 52 olika orter i Sverige. Bland de krav som myndigheten ställde på leverantörerna fanns att svetsutbildningen ska utföras enligt internationella riktlinjer, så kallad IIW-standard. Det är bara företag som har godkänts av branschorganisationen Svetskommissionen som har tillstånd att starta så kallade IW-kurser.

När Dagens Arbete går igenom listan över de utbildningar som köptes upp senast, visar det sig att 17 av 52 utbildare efter drygt två år fortfarande inte är godkända. Det innebär att de inte heller kan utfärda IW-diplom – som visar att deltagarna har klarat av kursen och kunskapsmålen – något som är utbildningens främsta mål enligt avtalen.

Lernia, som är den största leverantören av industriteknikutbildningar, saknar ett godkännande på 10 av 29 orter. Utbildningen kan ändå bedrivas enligt IIWs riktlinjer, svarar Hans-Otto Halvorsen, ansvarig för vuxenutbildning på Lernia. Han säger att det finns lärare med rätt kompetens på plats och andra krav uppfylls också.

– Då är det Lernia som ska initiera ett godkännande och det har vi missat på några orter.

– Det är en brist i våra rutiner som kommer att åtgärdas skyndsamt.

Endast på en av orterna saknas rätt kompetens, enligt Hans-Otto Halvorsen, och det beror på lärarbrist.

– Vi försöker rekrytera och certifiera dem så snabbt som möjligt, något vi för en dialog med Arbetsförmedlingen om.

Dagens Arbete har tidigare skrivit om att Arbetsförmedlingen har inlett en granskning av varför inte en enda svetselev i Halmstad fick ett IW-diplom på över två år.

Det här ska inte vara möjligt framöver. Nu ska Arbetsförmedlingen kontrollera att behörigheten finns senast fyra månader efter att de nya avtalen tecknas.

På Arbetsförmedlingen har man centralt blivit varse om att IW-tillstånd saknas på många orter. Lars Forsberg är ansvarig för den senaste upphandlingen och har inlett en uppföljning av avtalen.

Lever leverantören upp till avtalet om de inte är godkända som IW-utbildare?

– Både ja och nej. De kan bedriva utbildningen enligt IIW:s regler. Men skulle Arbetsförmedlingen kräva att en deltagare ska få IW-diplom så klarar de inte det.

Just nu jobbar Lars Forsberg med en ny upphandling av utbildningar i industriteknik och har skärpt kravet på behörighet.

– Nu har vi infört ett krav att de ska visa upp att de har behörighet inom fyra månader efter att avtalet tecknas.

En kommentar till “Var tredje industri­utbildning utan behörighet

  • Vad är det för flummigt 70-tals hippiesvar att leverantören både lever upp till OCH inte lever upp till avtalet med AF?
    Svaret är enkelt: leverantören lever INTE upp till avtalet om den inte är en godkänd IW-utbildare.
    Det står klart och tydligt i upphandlingsavtalet att leverantören SKALL vara godkänd IW-utbildare.
    Obehöriga leverantörer borde inte få teckna avtal med AF.

    Men jag förstår varför frågan är obekväm och att inte alla leverantörer har haft en lika fördelaktig ”dialog” med Arbetsförmedlingen.
    Dessa borde, med all rätt, bli ordentligt upprörda när det framkommer lite fler konkreta detaljer av vad”dialogen” mellan AF och Lernia har inneburit…

    ……”Stay tuned….”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 8 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Nu skärps kraven på industri­utbildningar

3 april, 2018

Skrivet av

Arbetsförmedlingen skärper kraven när man nu köper upp ny industriutbildning: 60 procent av deltagarna ska klara kunskapstestet  i slutet av utbildningen. För dåliga resultat kan leda till förlorat uppdrag.

Dagens Arbete har tidigare berättat att bara fyra av tio går ut i jobb efter en arbetsmarknadsutbildning. Något krav på ett visst resultat har inte funnits i avtalen mellan Arbetsförmedlingen och utbildningsföretagen. Nu testar myndigheten att utforma kraven på ett nytt sätt.

I de pågående upphandlingarna av industriteknikutbildningar har man tagit bort kravet på en viss lärartäthet, och i stället lagt in krav på att utbildningen ska nå ett visst resultat.

Minst 60 procent av deltagarna som påbörjar en utbildning ska klara kunskapskraven för det intyg eller diplom som de obligatoriskt ska testas för i slutet av kursen. Utformningen av proven står en tredje part för, till exempel branschorganisationer som Skärteknikcentrum eller Svetskommissionen.

– Jag tror att det här är rätt väg att gå. Det blir tydligare mål för leverantören och vi får hjälp av branschen med vilka mål deltagarna ska uppnå, säger Lars Forsberg, ansvarig på Arbetsförmedlingen för upphandlingen av industriteknikutbildningar.

Om en leverantör visar upp ett sämre resultat än 60 procent ska Arbetsförmedlingen begära in en åtgärdsplan och inom fyra månader ska leverantören nå upp till målet. Annars kan avtalet sägas upp. En utbildare som har färre än 40 procent godkända deltagare kan bli av med avtalet direkt.

– Det kan låta som ganska låga krav, men vi vet att det är många som hoppar av innan man är klar med utbildningen, säger Lars Forsberg.

Varför tar ni bort kraven på en viss lärartäthet?

– Det är resultatet som är det viktiga, inte hur många lärare det är. Ansvaret ligger på leverantören att lyckas med utbildningarna.

 

2 kommentarer till “Nu skärps kraven på industri­utbildningar

  • Klarar inte elever proven så är det snarare eleverna som har inlärningsproblem.
    Nu kommer man dumma ner proven för att få fler som klarar dom. Men kvalitén på eleverna kommer fortfarande vara lika dålig.

  • När leverantören redan gjort misslyckande att informera under flera år och får behålla förtroende är förklaringen till dålig kvalité. Arbetsförmedlingen har skyldighet att agera, skylla saken på för dåliga elever och inlärningssvårigheter är rent trams. Tack StevO för inlägget.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 9 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Kompetensbrist – en överlevnadsfråga för industrin

8 mars, 2018

Debatt”Tre av fyra teknikindustriföretag måste redan i dag anpassa sin verksamhet efter bristen på kompetens. Det behövs bättre samverkan mellan kommuner, utbildningsanordnare och företag”, skriver flera tunga företrädare för fack, industri och forskning.

Om skribenterna:

Tomas With är vice förbundsordförande för IF Metall.

Amelie von Zweigbergk är avdelningschef för ndustriell utveckling på Teknikföretagen.

Anders Skoogh är docent på Chalmers tekniska Högskola.

Johan Stahre är professor och vice programchef på Produktion2030.

Ewa Ekman är vd på Göteborgs Tekniska College.

Mats Lundin är vd på Swerea IVF

Svensk industri går för högtryck, men den skriker efter kvalificerad arbetskraft. Tre av fyra teknikindustriföretag måste redan i dag anpassa sin verksamhet efter bristen på kompetens enligt Teknikföretagens färska rapport ”Vinna eller försvinna”. Risken är stor att situationen kommer att bli ännu mer kännbar i takt med stora pensionsavgångar och att arbetsuppgifterna inom industrin förändras och kräver ny sorts kompetens.

Nu måste hela branschen kraftsamla för att ändra bilden av svensk industri, locka unga till tekniska yrken och göra det lättare för äldre att kompetensutveckla sig inom eftertraktade industriyrken.

Den 13 mars startar Underhållsmässan i Göteborg. En stor del av programmet kommer att handla om industrins stora utmaning – att hitta rätt kompetens. Yrken och arbetsuppgifter förändras och idag är mycket inom industrin automatiserat och styrs av datorer. Arbetsuppgifterna handlar mer om underhållsteknik, automation, robotteknik och IT än om montering och mekanik. Att underhålla mjukvara, hantera automatiserade processer och ha en analytisk förmåga har blivit viktiga kompetenser i den moderna industrin.

Men trots spännande och utmanande arbetsuppgifter, är det svårt att rekrytera. Bilden av industrin som den en gång var lever kvar hos många. Frågar man unga har de ingen bild alls av vad ett arbete inom industrin innebär. Utbildningsplatser står tomma till yrkesutbildningen på det Industritekniska gymnasieprogrammet dit bara 1400 ungdomar sökte sig i år. Det är hälften så många som för 10 år sedan. Dessutom saknas det såväl civilingenjörer som högskoleutbildade IT-ingenjörer och ingenjörer inom underhåll och processteknik. Och bristen på kompetent arbetskraft kommer att bli ännu mer kännbar i takt med stora pensionsavgångar, samtidigt som Sveriges demografiska utveckling pekar på färre ungdomar i framför allt storstadsregionerna.

För att täcka behovet inom industrin, måste vi dels lyckas locka fler unga att söka tekniska utbildningar. Samtidigt måste vi kompetensutveckla den arbetskraft som redan finns för att hantera de nya automatiserade arbetsuppgifter som präglar en stor del av industrin idag. För att lyckas med det behöver Sverige:

  • Göra det lättare för redan anställda inom industrin att kompetensutveckla sig, bland annat genom att företagen ökar möjligheterna att kombinera arbete och studier.
    Skapa fler utbildningsplatser för vuxna som vill omskola sig till ett industriyrke och styra så att statsbidragen för vuxenutbildning används mer till utbildningar som gynnar industrin än vad som görs idag.
  • Skapa attraktiva yrkescentra där strategiskt viktiga yrkeshögskoleutbildningar permanentas och läggs tillsammans med gymnasieskolans yrkesprogram i orter där industrin är stark.
  • Öka den lokala samverkan mellan kommun, utbildningsanordnare och företag för att skapa attraktiva utbildningar med kunskap som efterfrågas av industrin. Lyckade sådana samarbeten sker redan på flera orter i Sverige genom Teknikcollege.
    Utveckla samarbetet mellan industri, universitet, institut och departement på nationell nivå, för att framtidssäkra kompetensväxlingen i svenskt näringsliv. Ett bra exempel på detta är det strategiska innovationsprogrammet Produktion2030.

Utöver detta måste företagen bli bättre på att förmedla bilden av vad en modern industri faktiskt är – nämligen en framtidsbransch med stora möjligheter att jobba med något som gör skillnad i en miljö fylld av spännande teknik, automation, artificiell intelligens och analytiskt underhållsarbete.

Här måste vi lyckas om svensk industri ska fortsätta behålla sin starka konkurrenskraft!

Tomas With, vice förbundsordförande, IF Metall
Amelie von Zweigbergk, avdelningschef industriell utveckling, Teknikföretagen
Anders Skoogh, docent, Chalmers tekniska Högskola
Johan Stahre, professor och vice programchef Produktion2030
Ewa Ekman, vd Göteborgs Tekniska College
Mats Lundin, vd Swerea IVF

2 kommentarer till “Kompetensbrist – en överlevnadsfråga för industrin

  • Kan inte annat än instämma med innehållet i artikeln.
    Ett ytterligare önskemål är att AF genom upphandling av kurser ger arbetssökande möjlighet att vara uppdaterat
    inom sitt yrkesområde. Att inte få den möjligheten ställer till det både för arbetsgivare och arbetssökande. När arbetsgivare upphandlar dessa utbildningar är det för att personalen och företaget/bransch ska var uppdaterad och stärka sin ställning. Då det ofta handlar om korta utbildningar har jag svårt att förstå varför inte även AF upphandlar dessa utbildningar i större skala. Behovet finns hos arbetssökande med yrkesutbildning och arbetsgivare. Det här skulle innebära en win win situation för alla inblandade till en låg kostnad. Vi får inte glömma att inom en del yrken är det lättare att hålla sig ajour vad som är nytt och ta del av det än andra yrkesområden. Inom IT är det betydligt lättare som arbetssökande ta del av ny programvara, språk och annat än arbetssökande inom industri och vårdyrken t.ex.

  • … eller så kan man sluta åldersdiskriminera. Många äldre arbetslösa har den kompetens som behövs. Bara för att man är äldre betyder inte att man inte är uppdaterad.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 10 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Hård prispress i industri­utbildningen

20 mars, 2018

Skrivet av

Priset på arbetsmarknadsutbildningar har pressats, men varierar kraftigt i landet. En vecka på industriteknikutbildning kan kosta 4 800 kronor på en ort och 1 780 på en annan. Statliga Lernia prispressar mest.

En arbetsmarknadsutbildning är en av de dyraste insatserna för arbetslösa, men bara fyra av tio deltagare har jobb tre månader efter utbildningen. Detta trots att de riktas just mot yrken där bristen på arbetskraft är stor.

Dagens Arbete har nyligen granskat problemen bakom det dåliga resultatet. En faktor är prispressen. När Arbetsförmedlingen köper in utbildningar handlar det ofta om stora affärer och mycket pengar. Den senaste upphandlingen av utbildningar inom industriteknik omfattade 52 olika orter över hela Sverige.

För att vinna uppdragen har utbildningsföretagen pressat varandra att gå ner i pris. Dagens Arbete har fått tillgång till priser för cirka 30 olika avtal som gällde svets- och verkstadsutbildningar under 2009 och 2010. På nästan samtliga orter sänktes priserna rejält vid nästa upphandling 2011. I Jönköping sjönk priset från 3 400 till 2 000 kronor, i Tierp från 4 196 till 2 000 kronor. Snittpriset sjönk med 25 procent.

En förklaring kan vara den metod som Arbetsförmedlingen använde sig av vid upphandlingen 2011. Man angav ett prisspann som anbuden måste ligga inom. Lägsta möjliga pris var 2 000 kronor per deltagare och vecka. Det slutade med att nästan hälften av avtalen hamnade på just det priset. Det var framför allt JB Education som lade sig på den prisnivån. Två år senare gick företaget i konkurs. Sedan dess har priserna haft svårt att återhämta sig.

Statliga Lernia skriver i sitt årsbokslut om hur prispressen på marknaden leder till mindre betalt för de uppdrag som företaget vinner och att de förlorar uppdrag till konkurrenter som erbjuder lägre priser. Lernias utbildningsverksamhet gick med 38 miljoner i förlust förra året.

2015 vann Lernia uppdraget att bedriva arbetsmarknadsutbildningar i industriteknik på 29 av 52 orter. Det gör Lernia störst på industriteknikutbildningar för arbetslösa. Snittpriset ligger på 2 538 kronor per deltagare och vecka. Lernias genomsnittliga pris ligger några hundralappar lägre.

Men priserna varierar kraftigt mellan olika orter. Allra mest kostar det i Bispgården där Jämtlands gymnasium driver utbildningen. För varje deltagare betalar Arbetsförmedlingen 4 800 kronor per vecka. Billigast är det i Malmö där Lernia driver samma utbildning för bara 1 780 kronor i veckan. I Valdemarsvik tar Lernia däremot 3 500 kronor per vecka.

Det är framför allt antalet deltagare som styr priset, säger Lernias divisionschef för vuxenutbildning, Hans-Otto Halvorsen.

– På större orter är det ett större befolkningsunderlag och historiskt sett en högre deltagarvolym. Det här är investeringstunga utbildningar. Ska du investera i utrustning, lokaler och lärare så måste du ta ett högre pris om du har en lägre volym.

Minst två yrkeslärare, en extra pedagog, lokaler, utrustning och material. Går det verkligen ihop ekonomiskt att ta 1 780 kronor per elev och vecka i Malmö?

– Det är klart att det är lite gungor och karuseller. Men vår strategi är att varje ort ska bära sina egna kostnader. Varje uppdrag ska leverera ett överskott.

Det ser ut som att Lernia är en av de drivande prispressarna i dag när det kommer till industriteknikutbildningar?

– Ja, det tror jag är rätt. Industriteknik är vår kärnverksamhet, inte bara på utbildningssidan utan också för Lernia som koncern. Inom industriteknik, fordon och bygg har vi varit kompetensförsörjare till svensk industri. Och vi förlorar inte pengar på industriteknikuppdrag.

Så vad förlorar Lernia Utbildning pengar på, eftersom ni går med förlust?

– Det är ju en rätt stor portfölj. Men i huvudsak skulle jag säga att de kommunalt upphandlade utbildningarna är tuffare att hitta lönsamhet i.

Ligger man inte för lågt i pris då?

– Att det är för lågt skulle jag inte säga, men samtidigt finns det en gräns. Vi sätter inte priser som gör att vi inte kan leverera den kvalitet som ska till.

En kommentar till “Hård prispress i industri­utbildningen

  • I Valdemarsvik tar Lernia däremot 3 500 kronor per vecka och då är det väll rimligt att Valdemarsvik skulle finnas under godkända utbildare på Svetskommissionens hemsida?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 11 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

”Vi behöver politik – inte mer marknad”

26 februari, 2018

Skrivet av

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers. Foto: David Lundmark.

DebattAtt privatisera Arbetsförmedlingen är att gå åt precis fel håll. En fungerande vuxenutbildning och matchning behöver en stabil arbetsmarknadspolitik, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Framtidens pappersarbetare – var ska företagen hitta dessa? Ja, det är en stor utmaning för bolagen. Speciellt när det system som vi haft förr, för 20 år sedan och tidigare, i dag helt har kapsejsat. Jag tänker på yrkesutbildning, utbildning vid arbetslöshet och vidareutbildning.

Anledningen till att det har havererat är mångt och mycket tron på det marknadsliberala samhället. Sedan 1980-talet har det överordnade kravet på avregleringar och ekonomisk frihet fått ge vika för demokratiska och sociala mål, som ett fungerande samhälle faktiskt måste hålla sig med. Och där utgör utbildning och kompetensförsörjningen inget undantag.

Vuxenutbildningen har privatiserats. Den enskilde ska lösa sina problem själv, allt i linje med den liberala marknadsdoktrinen. Problemet är att det i dag inte finns några utbildningar som ger yngre och arbetslösa en direkt ingång i pappersindustrin. Genom att politiken har gett uppdrag till olika myndigheter att ”leka” marknad så uppstår detta problem. Politiken tror att det blir effektivare genom att införa marknadsmodeller i offentlig verksamhet.

Idén om att låna in drag från privat sektor för att bli effektivare funkar inte på utbildning, kompetensutveckling och matchning till nya arbeten. I stället har vi resultatenheter, beställare och utförare, ständiga omorganiseringar och nya ledningsfilosofier där verksamhetens egen logik förbises.

Däri ligger problemen för bland annat Arbetsförmedlingen och flera andra myndigheter. Politiken har vurmat och hejat på de nyliberala marknadsekonomiska lösningarna.

Det galna med detta är att det utifrån ser ut som att de offentliga verksamheterna är offentliga. Men i själva verket har de luckrats upp inifrån och släppt in den nyliberala mischmaschen där den inte hör hemma.

När man outsourcat verksamheten som förr sköttes av det allmänna – som vuxenutbildning, yrkesutbildning med mera – och det sedan går åt helvete, då lägger vanligt folk skulden på det offentliga och på att politiker inte kan lösa sina uppgifter.

Det är därför Centern och Moderaterna tycker att man ska lägga ned bland annat
Arbetsförmedlingen. Men det är inte den lösningen som fungerar, det har ju klart visat sig.

I stället ska politikerna återerövra makten över politiken och kasta ut doktrinen om att marknaden löser allt, för det gör den inte. Det är inte mera marknad vi behöver, utan stabil och säker arbetsmarknadspolitik som stöttar och löser uppgiften.

För övrigt så anser jag att det finns alldeles för många arbetarfientliga och fascistiska partier.

Matts Jutterström, förbundsordförande för Pappers.

2 kommentarer till “Vi behöver politik – inte mer marknad

  • Så rätt, men ändå så svårt för våra politiker att fatta. Den så kallade marknaden, kommer inte med några långsiktiga lösningar, utan löser problemet för stunden. Lösningen är inte mer privatisering, utan det är politisk styrning som ska till!
    Klassisk vuxenutbildnin och andra åtgärder, som vi har behärskat historiskt.

  • Bra skrivet. Sen är det bedrövligt att de anställda på många företag inte får säga sitt. Ord från högre positioner går nedåt i företagen men ord nerifrån går inte uppåt. Tråkigt då många anställda är engagerade och vill förbättra sin arbetsplats. Och på Iggesunds bruk behöver nån verkligen sätta ner foten så personalen i första hand mår bra så dom kan göra det dom är bäst på för att få ut våran eftertraktade produkt. Sen investera en väldans massa pengar för att säkerställa både kompetens samt ny utrustning. ”Mår personalen bra mår företaget bra”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 12 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Efter DA:s granskning: Arbetsförmedlingen granskar Lernia

16 mars, 2018

Skrivet av

Arbetsförmedlingen ska nu granska varför inte en enda svetselev på Lernia Halmstad fick något diplom under drygt två år.

– Vi ska genast gå till botten med det här, säger Niclas Gustafsson, sektionschef på Arbetsförmedlingen i Halmstad.

I Arbetsförmedlingens avtal med utbildningsföretaget Lernia Halmstad står det att målet med svetsutbildningen i första hand ska utbilda deltagarna så att de får ett IW-diplom – ett intyg som visar att eleverna klarar både teoretiska och praktiska svetsprov enligt internationella krav.

Men som DA tidigare avslöjat fick inte en enda elev något sådant diplom mellan den 10 oktober 2015 och 19 november 2017.

Detta reagerar nu Arbetsförmedlingens chef Niclas Gustafsson starkt på. Arbetsförmedlingen gör, förklarar han, kontinuerliga kontroller varje år – så kallade leverantörsdialoger – på de utbildningsföretag som man köper utbildningar av, men det här en sak som man uppenbarligen måste ha missat.

– Det är inte alls bra. Jag vet inte vad anledningen till det var, men det är inte alls bra, säger han.

Niclas Gustafsson säger att han nu har gett en leverantörsuppföljare i uppdrag att utreda saken noggrant.

– Jag tror att hon ska ta itu med det omgående faktiskt. Jag förväntar mig i alla fall ett snabbt svar, säger han.

En kommentar till “Efter DA:s granskning: Arbetsförmedlingen granskar Lernia

  • Finns det nu svar på varför Lernia avstår följa avtalet, meriter på lärare och brister på följsamhet mot industrin är två sakskäl. Är Arbetsgörmedlingen i botten nu så vi kan se en uppföljning i ärendet?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 13 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

”Sluta sprida fel fakta”

16 mars, 2018

Foto: Privat.

Debatt ”Centerpartiet förvränger fakta när de vill driva fram en privatisering av Arbetsförmedlingen. Det är både uppseendeväckande och allvarligt”, skriver arbetsförmedlaren och debattören Johan Berg.

Om skribenten:

Johan Berg jobbar på Arbetsförmedlingen och debatterar frågor kring arbetsmarknad.

Matchningen måste förbättras, skriver centerpartisten Fredrik Christensson i sin debattartikel. Han vill tillsammans med sitt parti lägga ned Arbetsförmedlingen och  i stället införa en helt privatiserad arbetsförmedlingsmodell och skrota arbetsmarknadsutbildningarna. Arbetsförmedlingen misslyckas nämligen gång på gång med sitt uppdrag, menar Christensson.

Uttalandet är ett hån mot Arbetsförmedlingen och arbetsförmedlare, som går på knäna. Hela 9 av 10 arbetsförmedlare har en så hög arbetsbelastning att man knappt eller inte alls hinner med sina arbetsuppgifter. Sjukfrånvaron skjuter i höjden och resursbristen är alarmerande. Ledningen har konstaterat att det bara i år saknas drygt en halv miljard (!) till personal och förvaltning.

Centerpartiet har gjort sig kända för att sprida felaktiga nyheter om Arbetsförmedlingen. I ett debattinlägg i Expressen (9/1 2018)  har jag visat hur partiet i sin skuggbudget försökt mörklägga granskningar om Arbetsförmedlingen och hur höga partiföreträdare spridit osanning om Arbetsförmedlingen i media. Det är både uppseendeväckande och faktiskt allvarligt på det sätt partiet försöker vilseleda allmänheten.

Offentlig arbetsförmedling presterar inte sämre än privat arbetsförmedling. Det konstaterar forskarna vid IFAU. I en rapport från 2016 beställd av IFAU, där en omfattande granskning av internationell forskning har gjorts, är slutsatsen att privat arbetsförmedling snarare presterar sämre än offentlig. Men Centerpartiet har bestämt hävdat motsatsen, vilket nog förvånar IFAU-forskarna.

Christensson påstår att matchningen skulle förbättras genom att helt privatisera svensk arbetsförmedling, och Centerpartiet hänvisar då till Australiens och Nacka kommuns framgångsrika modell. Christensson nämner dock inte att det redan i dag finns en privat marknad för arbetsförmedling. Förra året betalades drygt 5,8 miljarder ut till privata aktörer inom coachning, utbildning och rehabilitering. Kostnaderna för hela Arbetsförmedlingens organisation uppgick till knappt 8,5 miljarder. Men det räcker inte menar Centerpartiet.

Christensson har rätt i att utbildningsinsatser krävs för att säkra matchningen – och att det i dag går många arbetslösa. Men faktum är att arbetslösheten bland inrikes födda uppgår till 3,9 procent, medan arbetslösheten bland utrikes födda är hela fem gånger högre. Den stora utmaningen består med andra ord av att få de utrikes födda i arbete.

Faktum är att både Australien och Nacka kommun i stort sett saknar asylinvandring. Enligt en undersökning gjord av SVT  var det endast 34 av Sveriges 290 kommuner som tog emot färre asylsökande än Nacka kommun år 2015. När det gäller Australien tog Sverige emot nästan 30 000 fler asylinvandrare enbart under 2015 än vad Australien tog emot under hela perioden 2000–2015, enligt OECD.

Då är det intressant hur Australiens och Nacka kommuns modell anses vara lösningen på utmaningar som de själva aldrig har behövt möta. Australiens långtidsarbetslöshet är för övrigt även avsevärt högre jämfört med Sveriges. Detta trots Australiens obefintliga asylinvandring. Detta trots att landet inte har haft recession på 26 år

Arbetsförmedlingens arbete med etablering av nyanlända har även gett positiva effekter. Christensson och Centerpartiet menar dock att Arbetsförmedlingens arbete tvärtom har misslyckats och föreslår därför att kommunerna i stället återtar etableringsuppdraget. Frågan är vad forskarna vid Stockholms universitet och Riksrevisionen skulle säga om påståendet? Partiet har nämligen försökt mörka resultaten från deras granskningar av etableringsreformen, genom att i sin skuggbudget endast hänvisa till delrapporter från granskningarna.

Stockholms universitet kan konstatera att Arbetsförmedlingens arbete har gett mer positiva effekter än kommunernas. Samtidigt fastslår Riksrevisionen i sin slutrapport att Arbetsförmedlingen bör ha kvar ansvaret för etableringen av nyanlända.

Så det får vara slut med lögner om Arbetsförmedlingen.

Johan Berg, Arbetsförmedlare.

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Det stora slöseriet.

2 kommentarer till “Sluta sprida fel fakta

  • Arbetsförmedlingen må ha sina brister. Men att som centerpartiet tro att privatiseringen är lösningen på allt, är ett blåögt förhållningssätt. Jag har varit arbetslös på 90-talet hade stor nytta av arbetsförmedlingen. Fick vidareutbildning inom mitt yrke som a-förmedlingen hjälpte mig med. Nej det är pengar och resurser till omskolning som ska till!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 14 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Bara varannan elev nöjd med industri­utbildningen

8 mars, 2018

Skrivet av

Inte ens hälften av de som deltar i en industriteknisk arbetsmarknadsutbildning tycker att den motsvarar förväntningarna, visar en ny rapport.

Det är Arbetsförmedlingen som gjort en undersökning av den utbildning i industriteknik man upphandlar från olika utbildningsföretag. Det var just industriteknik som Mikael i Halmstad ville gå – DA berättade om honom i vår stora granskning om vuxenutbildningen.

Rapporten, som bygger på telefonintervjuer och enkätundersökningar, visar också att bara drygt hälften av kursdeltagarna är nöjda med utbildningen och upplevde den som meningsfull. Sex av tio tillfrågade anser dock att den 18 veckor långa utbildningen ökar deras chanser att få jobb.

Arbetsförmedlingen har även varit i kontakt med eventuellt framtida arbetsgivare och frågat dem om utbildningen. Svaren är få till antalet, men enligt Arbetsförmedlingen visar de ändå att ”arbetsgivarna är nöjda med yrkeskompetensnivån hos personer som genomgått utbildningen”.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 15 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

”Stort behov av social kompetens”

1 mars, 2018

Skrivet av

Att lära sig ett yrke räcker inte alltid för att få jobb. På Träcentrum i Nässjö och Eksjö jobbar Carl Karam med att rusta blivande industri­arbetare med svensk social kompetens.

Carl Karam

Ålder: 50.
Bor: Tranås.
Familj: Tre barn. ”En är pilot, en är neuro­psykiatriker och en läser till maskiningenjör och jobbar samtidigt.”
Från: Libanon. ”Under ­kriget fanns FN-soldater från Sverige och Norge. De röjde minor på fritiden så att vi kunde spela fotboll. De hjälpte oss med så mycket när det var som svårast. Skyddade oss, delade sin mat med oss. Vi var jätte­nyfikna på ­vilka de var och ­varifrån de kom. Det på­verkade att jag kom till just Sverige.”

Vad gör du på jobbet?

– Jag är projektledare för något vi kallar ”enklare väg till jobb”. Många som går våra arbetsmarknadsutbildningar kommer från andra länder och behöver inte bara yrkeskunskaper, utan även social kompetens.

Vad kan det handla om?

– De lär sig hur man uppträder svenskt på en arbetsplats. Som att våga fråga i stället för att låtsas att man kan och sen gör fel. Att komma i tid är viktigt. Om du är klar med en uppgift så ska du fråga efter en ny i stället för att stå och hänga. Att man inte ska tjata sig till saker eftersom det är reglerat att du får det du har rätt till. Att kvinnor har samma ställning som män och att man tar instruktioner från kvinnor precis som från män.

– Jag använder riktiga fall i undervisningen. Berättar om situationer, vad som gick fel och hur man ska göra i stället.

Och vad behöver arbets­givarna tänka på?

– Försök vara lite extra tydlig. Som handledare måste du försäkra dig om att personen verkligen har förstått, eftersom risken finns att de inte vågar fråga. Det gäller att ha insikt i varandras kultur för att undvika missförstånd.

Det bästa med ditt jobb?

– Att träffa en människa som först är osäker och sedan ser man gnistan i ögonen, hoppet, förtroendet, självkänslan.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 16 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

”Handlade bara om att få in pengar”

27 februari, 2018

Skrivet av

Staffan Lahti valde till slut att lämna jobbet som yrkeslärare. Prispressen ledde till allt sämre utbildningar.

– Där gick elever som satsade ett år av sina liv, och så visste jag att de kommer inte att få jobb på det här.

Staffan Lahti har jobbat med utbildning sedan 1991 och har varit svetslärare på flera olika utbildningsföretag och orter i landet. För knappt två år sedan fick han nog. Då handlade det inte längre om att driva så bra utbildningar som möjligt.

– Jag tog väldigt illa vid mig av hur det fungerade på slutet. Det handlade bara om att få in pengar, säger han.

Arbetsförmedlingen är en stor inköpare av yrkesutbildningar. Vid upphandlingarna är priset en viktig faktor som avgör vilket företag som får uppdraget. De senaste åren har priserna pressats ned.

Staffan Lahti berättar att de låga priserna går ut över både lärartäthet och materialinköp. Det är vanligt att man har färre lärare än vad avtalet kräver och att den pedagogiska resurs som ska finnas är samma person som dessutom ska sköta administration eller andra arbetsuppgifter. Så ser det ut nästan överallt, menar han.

– Räknar man på de anbud som företagen säger sig kunna driva utbildning för, så går det helt enkelt inte ihop, hävdar han.

Redan för tio år sedan var han med om att många svetslärare sade upp sig för att de ansåg att priserna hade pressats för hårt.

– Då kunde priset ligga på 4 500 kronor per elev och vecka.

Nu ligger snittpriset strax över 2 500 kronor per elev och vecka för arbetsmarknadsutbildningar inom industriteknik enligt Arbetsförmedlingen. Men priserna varierar kraftigt mellan olika utbildningsorter – från 1 780 till 4 800 kronor per elev och vecka.

I dag jobbar Staffan Lahti på Cranab i Vindeln. Företaget har runt 40 svetsare anställda och Staffan jobbar med tester av personer som söker jobb hos dem. Det är svårt att få tag på svetsare som håller måttet.

– Det är ett problem i dag att kunskaperna hos de som har läst till svetsare är så bristfälliga. De har rätt bra koll på teorin, men själva svetsningen hänger inte med.

En anledning, menar han, är att skolorna försöker hålla nere kostnaderna genom att köpa in så billigt material som möjligt. Följden blir att eleverna inte får lära sig alla moment som ska ingå i utbildningen.

– Man svetsar mest med tunn plåt och den billigaste tråden på utbildningarna. De får lägga mest tid på den billigaste svetsmetoden. När de sen kommer ut och ska pinnsvetsa en balk så vet de inte hur man gör. Då klarar de inte något som egentligen är basic för en svetsare.

Han valde att säga upp sig som lärare när han inte längre stod ut med hur dålig utbildningen blivit.

Staffan Lahti tycker att det borde finnas en gräns för hur lite en utbildning får kosta och att Svetskommissionen och Arbetsförmedlingen skulle gå samman och räkna på vad en rimlig kostnad för en utbildning är.

Arbetsförmedlingen kan använda sig av ett prisgolv vid upphandlingar och gör det också ibland, säger Martin Kruse, chef för upphandling på Arbetsförmedlingen.

– Inför varje upphandling lägger vi upp en strategi. Ska man sätta ett prisgolv behöver man veta väldigt mycket om den branschens förutsättningar. Samtidigt är ett prisgolv ett ingrepp i affären. Vi vet av erfarenhet att nästan alla anbud då kommer att ligga på just den nivån.

Kan ni ha en intern nivå som inte syns i upphandlingen, som ni använder för att sortera bort oseriöst låga anbud?

– Det gör vi redan i dag. Vi kan diskvalificera anbud som har ett så kallat onormalt lågt pris.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 17 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Svetskommissionen vill höja nivån

27 februari, 2018

Skrivet av

Det finns svetsutbildningar som håller världsklass. Men det finns också lärare som oroas över att prispressen gör att skolorna tar in för många elever, säger Elisabeth Egerblom på Svetskommissionen.

För några år sedan räknade Svetskommissionen på hur mycket en svetsutbildning minst borde kosta för att hålla den kvalitet som krävs.

– Vi har räknat på det tidigare och diskuterat med Arbetsförmedlingen, säger Elisabeth Egerblom, ansvarig för internationella utbildningar på svetskommissionen.

Hon kan inte säga var priset skulle landa i dag, men det borde finnas en lägsta nivå, tycker hon.

– Då vet Arbetsförmedlingen att om ett företag kryper under den nivån så kan det vara något som inte stämmer. Då är risken att de måste tulla på materialinköp eller lärartäthet.

Svetskommissionen anser att det bör vara högst tolv elever per lärare under de praktiska momenten. Gärna färre inledningsvis då eleverna ofta kräver mer assistans.

– Men vi vet att det oroar en del lärare när priserna pressas så mycket att skolorna tar in så många elever det bara går.

Hon ska inom kort ha ett möte med Arbetsförmedlingen.

– Vi har lyft problemet om att de köper utbildningar från skolor som inte är kvalitetsgranskade av oss. Och Arbetsförmedlingen vill absolut inte ha någon dålig kvalitet på de utbildningar som de köper upp.

Om Svetskommissionen fick som de önskade skulle alla utbildas enligt IW-systemet – en utbildning till internationell svetsare som uppfyller vissa krav på lärare, utrustning och kvalitetssystem.

– Har man läst IW så har man generellt en högre kompetens. Men det är bara 300-400 elever varje år som gör det. Den stora massan har inte gått IW.

IW-diplomen finns på tre olika nivåer: käl, plåt och rör. Alla steg innehåller både teori och praktik.

– Man måste kunna en viss del teori för att förstå vad man jobbar med. Vi vill verkligen komma bort ifrån att elever ska sitta och lägga sträng efter sträng för att klara ett svetsarprov. Det säger ingenting om förmågan att klara yrket.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 18 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

”Yrkeshögskolan är en förebild”

23 februari, 2018

Foto: Orlando G Boström

Debatt Företag måste samverka mer för att hitta vilken kompetens som saknas och kommuner behöver samarbeta bättre, för att kommunal arbetsmarknadsutbildning ska ge bättre resultat, skriver Henrik Smedmark, utbildningschef på Trä- och Möbelföretagen.

Om skribenten:

Henrik Smedmark är utbildningschef på TMF, Trä- och Möbelföretagen och Grafiska Företagen.

Under det senaste året har träindustrin i Sverige anställt mer än 2 000 medarbetare, men kompetensbristen kommer att bestå och blir sannolikt ännu allvarligare. Fram till 2022 finns ett behov av att rekrytera mellan 6000 och 8500 personer.

Enligt en färsk enkät anser fyra av tio företag inom trä och möbelindustrin att personalbristen utgör det allvarligaste hindret för en ökad produktion. Utan nödvändig kompetens går det inte att klara efterfrågan och företagen bromsas i sin expansion. I förlängningen blir det naturligtvis något som riskerar att ge negativa återverkningar på samhällsekonomin.

Det finns en kraftig uppförsbacke i arbetet med att locka ungdomar till en framtid inom träindustrin. Vi i branschen måste förstås ta på oss en betydande del av ansvaret. Unga människor väljer helt andra karriärvägar utan att riktigt vara medvetna om träindustrins möjligheter, ekonomiskt och om man ser till potentialen för den personliga utvecklingen.

För att långsiktigt säkerställa kompetensförsörjningen blir därför kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning allt viktigare. Bekymret är den bristande effektivitet i dessa utbildningar som det kommer alltfler signaler om.

Att i vuxen ålder få lära sig ett nytt yrke och därigenom ges chansen att etablera sig på arbetsmarknaden är grundläggande för individens möjlighet till egen försörjning och ett också i övrigt gott liv, detta samtidigt som företagen får tillgång till nödvändig arbetskraft. Utan en effektiv utbildning kommer dessa så centrala mål inte att kunna uppnås.

En avgörande förklaring är enligt vår uppfattning avsaknaden av genuin samverkan med företagen. De förhållandevis höga kostnaderna för utbildningar ger alltför ofta ett relativt magert resultat.

Yrkeshögskolorna kan nämnas som en förebild. Här är effektiviteten och resultaten för det mesta mycket goda. En trolig orsak är kravet på samverkansföretag som aktivt deltar i utbildningen. Utan denna samverkan får verksamheten inte starta. Utbildningen ligger därmed i linje med arbetsmarknadens konkreta behov när det gäller inriktning, kvalitet och antal utbildade personer.

En sådan i grund och botten självklar styrning och kontinuerlig samverkan saknas oftast inom den kommunala vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen. Det finns ett antal exempel på branscher som bland annat genom Teknikcollege tagit initiativ till både lokala och regionala diskussioner om vuxenutbildning. Resultaten brukar bli positiva.

Det enskilda företaget kan ha svårt att exakt peka ut vilka kompetenser man behöver. En bred och branschinriktad samverkan med tydliga kravbilder kan därför väsentligt underlätta situationen för företagen och dessutom göra vägen till arbetsmarknaden kortare för jobbsökande.

Ett vanligt strukturellt problem i sammanhanget är oförmågan för många kommuner att lyfta blicken och se fördelarna med samverkan över kommungränserna. Begränsas horisonten är risken stor för att angelägna utbildningar inte kan genomföras eller att kvalitetsnivån inte blir tillräckligt hög. Samverkan i alla led är nyckelfaktorn för en framgångsrik vuxenutbildning där individerna, företagen och samhället i stort alla står som vinnare.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 19 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

”I stället för slagträ behövs pragmatisk politik”

21 februari, 2018

Debatt ”Arbetsmarknadsministern bygger en utbildningsstrategi som är farlig i lågkonjunktur. Kommunal vuxenutbildning och traditionell arbetsmarknadsutbildning måste komplettera varandra beroende på samhällsläget, skriver Maria Mattsson Mähl, ledamot i Svenskt Näringsliv.”

Om skribenten:

Maria Mattsson Mähl är vd för utbildnings- och matchningsföretaget AlphaCE och styrelseledamot i Svenskt Näringsliv.

”Utbildningskaos hotar industrin” skrev Helle Klein i en ledare den 20 februari. Jag är benägen att hålla med. Men låt oss ta det från början.

Alliansens arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin genomförde ett skifte 2008 där de inspirerade av Australien lanserade jobbcoacher som skulle ersätta arbetsmarknadsutbildningarna. Jobbcoacher är ett effektivt verktyg för att matcha arbetssökande mot jobb i en högkonjunktur. Dessvärre kom en av de värsta lågkonjunkturerna som drabbat Sverige samtidigt med skiftet.

Hösten 2008 rullade lågkonjunkturen in över landet. Då var jag vd för en av de större aktörerna i branschen. Vi åkte land och rike runt till industriföretagen för att stötta uppsagda och chockade anställda. I många fall var hela familjer drabbade, ibland större delen av orten. Att vara jobbcoach i detta läge var inte enkelt. Det var som att dela ut plåster till någon som har fått kroppspulsådern avskuren. Fackpampar och HR-avdelningar bönade och bad om arbetsmarknadsutbildningar och andra kompetenshöjande insatser. ”Vi kommer att behöva kompetensen så fort de ekonomiska hjulen snurrar igen. Det här är ett dråpslag mot svensk tillverkningsindustri” var budskapet.

Skiftet som alliansen gjorde var förmodligen nödvändigt. Klassisk arbetsmarknadsutbildning är dyrt, det var också uppenbart att många som fick insatserna tillhörde de ”starka” på arbetsmarknaden, ett resultat av det 70-procentiga mål som Arbetsförmedlingen hade på sina insatser. Alliansen var irriterade över att pengar ”slängdes i sjön” på personer som kanske var anställningsbara utan utbildning. Därför tog de bort 70-procentiga målet.

Det Alliansen glömde bort i sammanhanget var att arbetsmarknadsutbildning också är ett viktigt kompetensförsörjningsverktyg för arbetsgivarna. Att utbilda en lastbilschaufför kostar ca 100 000 kronor. Den kostnaden kan antingen samhället stå för, eller så gör arbetsgivaren det. Ska arbetsgivaren investera i en utbildning vill de förstås säkra sin investering – antingen genom lägre ingångslöner eller också genom att kunna ”binda fast” den anställde i anställningskontrakt på olika sätt. Båda dessa modeller är vanliga i andra länder, men i Sverige finns inte den traditionen.

Nu lyfter regeringen fram det reguljära utbildningssystemet (till exempel kommunal vuxenutbildning) som ett alternativ till klassisk arbetsmarknadsutbildning. Det är förvisso en möjlig väg fram, men det finns två utmaningar med detta. För det första är det kommunerna som upphandlar vuxenutbildning, det finns lika många variationer som kommuner. För det andra står samhället för utbildningskostnaden, medan individen oftast måste ta CSN-lån. Det senare gör det svårt att ”tvinga” individer att bli svetsare eller undersköterskor. Individen måste själv vilja och göra ett aktivt val.

Ur mitt perspektiv verkar det som om arbetsmarknadsminister Ylva Johansson är på väg att fullfölja den linje som Alliansen påbörjade 2008, där extratjänster och reguljära utbildningssystemet nu ska ersätta klassisk svensk arbetsmarknadspolitik. I en högkonjunktur behöver detta nödvändigtvis inte vara ett problem, men vad gör vi när nästa lågkonjunktur rullar in i Sverige? Vilken verktygslåda har politikerna tänkt sig att vi ska använda då?

Låt inte arbetsmarknadspolitiken bli ett slagträ i valrörelsen. Gräv ned stridsyxorna och skapa en pragmatisk politik med relevanta insatser i hög- respektive lågkonjunktur. Sverige behöver dels en matchande tjänst för högkonjunktur (som till exempel Arbetsförmedlingens Stöd och matchning), dels långsiktig och nationell utbildningspeng som fungerar i en lågkonjunktur, gärna upphandlad enligt auktorisation och med koppling till Skolverkets betygskatalog.

Maria Mattsson Mähl, vd för utbildnings- och matchningsföretaget AlphaCE och styrelseledamot i Svenskt Näringsliv

Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Det stora slöseriet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 20 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Utbildningskaos hotar industrin

20 februari, 2018

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör.

Ledare Att allianspartierna inte i första hand tänker på arbetarnas väl och ve är inget att förvånas över men att de så uppenbart struntar i företagens bästa är uppseendeväckande.

Lägg ner Arbetsförmedlingen! Låt privata aktörer ta över! Så lyder den borgerliga Alliansens stridsrop. Skälet är att Arbetsförmedlingen inte fungerar, menar de.

Det finns förvisso problem med Arbetsförmedlingen, något Dagens Arbete ofta har skrivit om. Men faktum är att det var den borgerliga regeringens politik som skapade ett haveri för arbetsmarknadsutbildningarna. Ett haveri vi ser konsekvenserna av i dag när industrin skriker efter arbetskraft men inte hittar rätt utbildad sådan.

2008, samma år som finanskraschen, beslutar alliansregeringen att Arbetsförmedlingens utbildningar ska användas för dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Dessutom hade målet att minst 70 procent av deltagarna i utbildningarna ska få jobb slopats sedan tidigare. I stället för att vara en motor i omställningen blir vuxenutbildningen en sorts förvaringsplats för dem som inte kan få jobb. Arbetsförmedlingen utvecklas till att bli ett socialkontor som ska kontrollera människor snarare än rusta dem för framtiden.

Dagens Arbete har granskat vuxenutbildningarna. Berättelsen om Mikael som hade alla chanser att få jobb som svetsare bara han hade fått en bra svetsutbildning är både upprörande och sorglig. Miljarder kronor satsas på att utbilda människor till yrken som industrin behöver. Men bara fyra av tio får jobb efter utbildningen. Katastrofalt för både människor och företag.

Det finns flera förklaringar. Dels handlar det om upphandlingar som ser till pris snarare än kvalitet. Allt för många utbildningar håller alltför låg kvalitet. Dels handlar det om felaktigt urval av personer som ska gå utbildningarna. Matchningen är usel.

Den rödgröna regeringen har gett nya instruktioner till Arbetsförmedlingen, där uppdraget breddas till dem som har större chans att genom yrkesutbildning få jobb. Dessutom har man återinfört högskolebehörigheten vid yrkesgymnasierna och satsat på komvux. Det är steg i rätt riktning.

Den borgerliga idén att lägga ner Arbetsförmedlingen skulle försvåra matchningen än mer. Arbetsgivarna skulle behöva hålla kontakt med hundratals aktörer.

Att allianspartierna inte i första hand tänker på arbetarnas väl och ve är inget att förvånas över men att de så uppenbart struntar i företagens bästa är uppseendeväckande. Vuxenutbildningen borde bli en av valets viktigaste frågor. Den usla matchningen är ett enormt slöseri.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 21 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

C och M: ”Lägg ner ­Arbets­förmedlingen”

20 februari, 2018

Skrivet av

Låt andra ta över Arbets­förmedlingens uppdrag och ge mer betalt till dem som lyckas få arbetslösa i jobb. Så ska resul­taten förbättras, menar Moderaterna och Centerpartiet.

Resultatet från arbetsmarknadsutbildningarna borde vara bättre, anser Moderaterna som väljer att svara på våra frågor via mejl.

Det är bra om aktörer som lyckas få ut många deltagare i jobb kan premieras i en upphandling, skriver de. Något som de menar blir möjligt genom deras förslag om att ersätta Arbetsförmedlingen med en ny matchningsfunktion:

En ny myndighet ska utöva kontroll och uppföljning, medan matchning och rustning ska skötas av andra aktörer. Goda resultat ska premieras medan lågpresterande och oseriösa aktörer ska sorteras ut.

På arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons kritik (se ovan) mot dåvarande alliansregeringens styrning av Arbetsförmedlingen svarar Moderaterna:
”Även om personer som står långt från arbetsmarknaden ska prioriteras av Arbetsförmedlingen måste insatser användas så att de ger effekt.”

Även Centerpartiet vill lägga ner Arbetsförmedlingen. Den som söker jobb ska själv välja vilket företag som ska hjälpa dem. För varje person ska företagen få en arbetslöshetspeng.

– De får en liten peng i början och sen en större peng utifrån resultatet. Då finns ett tydligt incitament att ge personerna det stöd och fokus som behövs för att få ett varaktigt jobb, säger Fredrik Christensson (C) (bilden).

Det finns logiska förklaringar till att så få deltagare får jobb efter utbildningarna i dag.

– Sammansättningen av de arbetslösa har förändrats över tid. Allt fler är i särskilt utsatt ställning, de är till exempel nyanlända eller har funktionsnedsättningar som gör att de står längre från arbetsmarknaden.

Alliansregeringens styrning gjorde att utbildningarna gick till fel personer, menar Ylva Johansson?

– Det är en svår avvägning. Det behöver inte vara ett misslyckande. Fyra av fem arbetslösa är i en utsatt ställning och det behövs även fortsättningsvis ett fokus på de här människorna. Kanske särskilt nu när vi har så stor arbetskraftsbrist, säger Fredrik Christensson.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 22 av 22 på temat DA granskar vuxenutbildningen

Ministern: ”Rätt personer ska utbildas”

20 februari, 2018

Skrivet av

Mindre sysselsättning och mer matchning. Så ska Arbets­förmedlingen lyckas bättre med arbetsmarknadsutbildningarna, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Att bara fyra av tio får jobb efter en arbetsmarknadsutbildning är alldeles otillräckligt, enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), och hon är kritisk mot den tidigare alliansregeringen.

– De valde att rikta insatser bara till dem som står allra längst från arbetsmarknaden.
Man ägnade sig åt förvaltning av arbetslösheten och hamnade väldigt långt från arbetsgivarnas behov, menar Ylva Johansson.

S-regeringen har gett Arbetsförmedlingen nya instruktioner. Tre förändringar ska leda till att fler får jobb.

– Man ska inte välja den person som står allra längst från arbetsmarknaden, man ska välja den som kan få jobb med hjälp av en arbetsmarknadsutbildning, men som inte hade fått jobb utan den.

Innehållet och utformningen av utbildningarna är viktigt och där ska branschernas synpunkter tas till vara. Dessutom ska arbetsförmedlare jobba intensivt med matchning till lediga jobb när en person är färdig med utbildningen.

– De här olika delarna behöver förbättras och det är min bedömning att Arbetsförmedlingen jobbar med det på ett bra sätt. Så jag förväntar mig en väsentlig förbättring.

Det är en prispressad marknad. Hur väl ­fungerar balansen ­mellan pris och kvalitet
när utbildningar ­handlas upp?

– Det finns kritik mot hur det fungerar i dag, men det är inte lämpligt att jag går in och har synpunkter. Jag har lagt ett tilläggsuppdrag till arbetsmarknadsutredningen som gäller hur vi ska säkerställa en bra ordning för arbetsmarknadsutbildningen i framtiden. I det ligger frågeställningen om vi ska upphandla eller inte. Jag är inte säker på att ett alternativ har mindre problem. Det är en svår fråga och det är därför jag har lagt den i en utredning.

Utbildningsföretag som lyckas få ut många del­tagare i jobb har ingen fördel av det när nästa upphandling görs. Är det rimligt?

– Jag tycker att resultatet spelar roll, men hur man utformar upphandlingsreglerna måste myndigheten ta hand om. Det måste också vara möjligt för nya att komma in.

Hur ser du på en privatisering av Arbetsförmedlingen?

– Jag tror att det är helt fel väg att gå. ­Arbetsgivarna skulle behöva gå runt bland hundra aktörer när de söker folk. Jag vill ha ett statligt nav på arbetsmarknaden som håller ihop det. Ett exempel är Plats­banken som nu öppnas så att andra kan bygga sina lösningar ihop med den.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *