Dags för en social demokrati

Om demokratin inte ska tvina bort så krävs en engagerad debatt om hur den ska utvecklas, skriver Jan Scherman på debattplats i Dagens Arbete. Hans serie ”Länge Leve Demokratin” har nyligen visats i SVT. Där framkommer att våra folkvalda politiker är djupt oroade över tillståndet i vår demokrati. Mer än hälften, 62 procent av riksdagspolitikerna, utsätts för hot och hat och flera uppger att de censurerar sig själva för att inte provocera fram mer hot.

Det är uppriktigt sagt inte klokt. Och på 1a maj marscherar nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen i Ludvika och Boden. Nazister försöker ta över arbetarrörelsens dag – vi har sett det i Jönköping, Borlänge och Falun tidigare år. Att demonstrationstillstånd ges trots att det uppenbara syftet är att skapa kaos och oordning kan på goda grunder ifrågasättas.

Den militanta nazismens framflyttade positioner är djupt oroväckande men också politiskt sker nu en snabb förskjutning åt högerpopulismen. Det som tidigare betraktades som en omöjlighet är i dag en normalitet. Rasistiska och nationalkonservativa Sverigedemokraterna har växt sig allt starkare i opinionen. Den politiska dagordningen har förskjutits rejält i högerpopulistisk riktning.
När moderatledaren Ulf Kristersson mötte SD-ledaren Jimmie Åkesson i Agenda i söndags kväll var det nog många väljare som inte förstod vari skillnaden låg mellan de båda partiernas uppfattning i flykting- och integrationspolitiken. Likadant har Socialdemokratin blivit den stora förespråkaren för lag och ordning, starkare försvar och en mer restriktiv flyktingpolitik. Självklart måste politiken hantera det som medborgarna upplever problematiskt men retoriken har tippat åt det auktoritära på ett obehagligt sätt.

För att undvika att ge ytterligare vind i seglen åt SD-konservatismen måste Socialdemokratin nu ladda begreppet trygghet med idéer som solidaritet och jämlikhet. I stället för att snegla på Per Albins nationalistiska folkhemsidé bör Socialdemokratin utveckla Tage Erlanders och senare Olof Palmes idé om det starka samhället där välfärden är inkluderande och utvecklingsoptimismen och internationalismen förhärskande. Det är blott i det öppna vi har vår möjlighet, för att travestera en underbar psalm av Britt G Hallqvist. Låser vi om oss kvävs och förtvinar vi.

Är det något som årets 1a maj och egentligen hela valrörelsen borde handla om är hur vi ska rädda demokratin, för det är allvar nu. Mörkermakterna marscherar, hotar och hatar och normaliseringen av fascismens idéer pågår.

I boken ”How democracies dies” av de två Harvard-statsvetarna Steven Levitsky och Daniel Ziblatt, beskrivs hur demokratierna i väst stegvis dör, oftast under helt lagliga former. Demokratin som vi känner den bär på fröet till sin egen undergång. De tyska nationalsocialisterna under Adolf Hitlers ledning kom till makten genom demokratiska val. President Donald Trump är också demokratiskt vald liksom Viktor Orbán med flera auktoritära ledare.

Gradvis monteras nu demokratiska fri- och rättigheter ned i Ungern, Polen, Tjeckien liksom i USA. Inte sedan 1930-talet har föraktet för demokratins grundläggande institutioner såsom parlamentarismen, rättsväsendet och den fria journalistiken varit så ifrågasatta.

Socialdemokraterna och liberalerna drev fram kravet på allmän och lika rösträtt. De såg till att Sverige blev demokratiskt. I år är det 100 år sedan demokratin vann i vårt land, något som borde uppmärksammas mer. Historien kan ge kraft att förändra nuet.

Arbetarrörelsen drev en gång i tiden kampen mot fascismen på arbetsplatser, på gator, torg och i parlamenten. Svaret på oron som sprang ur stigande arbetslöshet och samhällsomvandling hette jämlikhet. Längtan efter tillhörighet omvandlades till idén om det demokratiska medborgarskapet. Tryggheten låg i det starka samhället med folkrörelser och samhällsnyttigheter som bra skola, omsorg och sjukvård. Framtiden skapades gemensamt.

Måtte årets 1a maj bli startskottet för en social demokrati att återigen växa sig stark.