Den fria journalistiken är hotad
3 maj, 2019
Skrivet av Helle Klein
Förra året dödades nästan 100 journalister världen över. Hoten och censuren tilltar, även i Europa. Vi har ett gemensamt ansvar för att stå upp för det fria ordet, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö på DN Kultur.
I dag, den tredje maj, firar vi Pressfrihetens dag. Sällan har väl den fria journalistiken varit så utsatt som nu. Diktaturer har såklart aldrig förstått sig på det fria ordet men det som hänt på senare år är att auktoritära rörelser också i västs demokratier hotar journalistiken. Vi ser det i Ungern och Polen där det auktoritära blivit regeringspolitik. Vi ser det i Trumps USA där presidentens själva livsluft verkar vara att undergräva förtroendet för demokratins institutioner som pressfriheten och det fria rättsväsendet.
Vi ser det tyvärr dagligen i sociala medier där hot och hat sköljer över förtroendevalda politiker, författare, forskare och journalister. Internet har å ena sidan befrämjat demokratin och demokratiserat det offentliga samtalet som alltfler får tillgång till. Å andra sidan har sociala medier kommit att bli hatets hantlangare och bidragit till att demokratin eroderar.
I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex framkommer att Sverige tillsammans med Norge och Finland ännu har världens starkaste pressfrihet. Men de höga hotnivåerna i Sverige mot journalister via sociala medier är något som organisationen ser med oro på.
”Internetgiganterna, som Facebook och Twitter, måste ta ett större ansvar för att bekämpa hot mot journalister”, skriver Tidningsutgivarnas VD, Jeanette Gustafsdotter i Medievärlden.
Nätjättarna kan inte längre ducka för kritiken. Deras algoritmer medverkar aktivt till spridande av hot och hat och befrämjar extremism och trakasserier istället för det demokratiska samtalet. Förra våren drev jag, Jan Scherman, Willy Silberstein med flera att Google skulle ta bort den så kallade ”judelistan” som nazister spred via Google. Jag intervjuades bland annat i TV4 om detta. Det tog lång tid innan vi ens fick en reaktion från företagets ledning men till slut togs listan bort.
Kritiken mot nätjättarna har därefter vuxit till stormstyrka då alltfler skandaler avslöjats om hur exempelvis Facebook oetiskt sålt data om sina användare vidare till bolag som hjälpt politiska rörelser att påverka demokratiska val eller hur krig och konflikter börjat genom hets i sociala medier eller frossande i extremistiskt våld spridits som en löpeld på nätet.
”Plattformarnas oförmåga att ta frågan på allvar och oviljan att erkänna att kanalerna dagligen används för kriminella handlingar skadar vår gemensamma demokrati”, fortsätter Gustafsdotter sin utmärkta debattartikel.
I boken ”How democracies die” skriver de båda Harvardprofessorerna Levitsky och Ziblatt illavarslande om hur demokratier kan ta kål på sig själva. De pekar främst på hur farligt undergrävandet av demokratins institutioner såsom den fria journalistiken är, men också hur viktigt det är att upprätthålla en demokratisk kultur i ett samhälle. Det är när polariseringen och avhumaniseringen, när meningsmotståndare tar heder och ära av varandra och inte längre förmår kompromissa med varandra, som demokratin börjar krackelera. Vi ser just detta ske i Trumps USA, i Orbans Ungern och i Brexits Storbritannien.
Precis som Viktor Klemperer, vars bok Språket i tredje riket kom ut 1947, konstaterar:
”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.”
I år på pressfrihetens dag finns det nog inget viktigare att påpeka än att det våldsamma språket, avhumaniseringen, spelar roll. Hat och hot är grannar med våldet. Säkerhetskostnaderna för medierna också i Sverige ökar lavinartat. Dagens låga straffvärden för hat och hot mot journalister gör att detta fortfarande är lågt prioriterade ärenden i rättsväsendet. Det är hög tid att se det som brott mot demokratin och därmed se detta som särskilt samhällsfarliga brott som måste leda till stränga straff.
I väntan på att polis och åklagare ska prioritera hat och hot mot journalister i högre utsträckning blir vi hänvisade till privata säkerhetsbolag som ska skydda vår möjlighet att göra vårt jobb när vi granskar, debatterar och avslöjar. Dagens Arbete och Expressen kunde nyligen avslöja hur den växande vaktbolagsbranschen har stora interna problem där skrämmande många väktare kunde kopplas till högerextrema miljöer. De som ska skydda oss mot högerextremismens hat mot journalistiken visade sig själva vara högerextrema näthatare.
Förra året dödades nästan 100 journalister världen över.
Må vi aldrig glömma, må vi aldrig upphöra kämpa för den fria journalistikens rätt att finnas.
49 enl journalisterna själva