Industriarbetarnas tidning

Han vill starta ett miljövänligt garveri

18 februari, 2020

Skrivet av

Foto: David Lundmark

Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby där fattigdomen är stor. Ett steg på vägen är maskiner från Bölebyn i Sverige.

Rami slänger med huvudetoch frustar. Nazma säger några lugnande ord och kliar henne under hakan. Rami som är en ko tittar upp med stora ögon och kommer till ro. Rami betyder drottning. För Nazma kom namnet naturligt. Kossan har gett henne framtidshopp.

Bagatipara är Tulin Hossains hemby. Sedan länge bor han i huvudstaden Dhaka där han driver en liten läderfabrik med 30 anställda. På senare år har han allt oftare haft anledning att åka hem till Bagatipara. Tulin har nämligen en dröm. Han vill få full kontroll på hela tillverkningskedjan för lädret som används i fabriken.

När vi ­startar garveriet så ­kommer fler jobb att ­skapas i byn.

Tulin Hossains plan är att sälja koköttet direkt till köttfabriken. På det sättet går han förbi flera mellanled och kvinnorna som tagit hand om korna får mer betalt.

Ett första steg är att skänka kalvar till fattiga kvinnor som tar hand om dem fram till det är dags för slakt. Tulin tar då skinnet och familjen får pengarna för köttet, vilket kan röra sig om motsvarande flera årslöner.

– Pengarna från köttet kommer gå till min dotters skolgång, säger Nazma som är en av kvinnorna som fått en ko.

Nästa steg för Tulin är att bygga ett ­garveri i byn, där det inte ska användas en massa kemikalier. Han vill starta det första helt vegetabiliska garveriet i Bangladesh. Maskinerna som behövs finns redan på plats. Flera av dem kommer från Bölebyns garveri utanför Piteå. Än så länge garvas hudarna vegetabiliskt på ett garveri i Savar utanför Dhaka, där övrig garvning sker med krom. Tulin har en uppgörelse med ägaren om att hans hudar ska vara fria från kemikalier.

Historien tog sin början redan på 1970-talet när svenska volontärer kom till Bagatipara. Tulins far som var lärare träffade då ägaren till Bölebyns garveri som var en av hjälparbetarna. Det blev början på en livslång vänskap som fördes över till sönerna. Nu samarbetar Tulin med Anders Sandlund, arvtagare till garveriet i Bölebyn. Tillsammans producerar de läderprodukter i Tulins fabrik som säljs i Sverige.

– När vi startar garveriet så kommer fler jobb att skapas i byn, säger Tulin.

Det har inte varit svårt att hitta kvinnor som vill ta emot kalvar, fattigdomen är utbredd. Och de vet att tar de väl hand om kossan så kommer den att generera mer pengar vid slakt.

Vinsten för Tulin är att kunna ge tillbaka till sin hembygd och i gengäld få hudar av hög kvalité där han har full kontroll på leverantörskedjan.

– Folk tror inte det här är möjligt i Bangladesh. Men vi ska visa dem att det går.

Miljökatastrofen som flyttade

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.