Industriarbetarnas tidning

Han vill starta ett miljövänligt garveri

18 februari, 2020

Skrivet av

Foto: David Lundmark

Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby där fattigdomen är stor. Ett steg på vägen är maskiner från Bölebyn i Sverige.

Rami slänger med huvudetoch frustar. Nazma säger några lugnande ord och kliar henne under hakan. Rami som är en ko tittar upp med stora ögon och kommer till ro. Rami betyder drottning. För Nazma kom namnet naturligt. Kossan har gett henne framtidshopp.

Bagatipara är Tulin Hossains hemby. Sedan länge bor han i huvudstaden Dhaka där han driver en liten läderfabrik med 30 anställda. På senare år har han allt oftare haft anledning att åka hem till Bagatipara. Tulin har nämligen en dröm. Han vill få full kontroll på hela tillverkningskedjan för lädret som används i fabriken.

När vi ­startar garveriet så ­kommer fler jobb att ­skapas i byn.

Tulin Hossains plan är att sälja koköttet direkt till köttfabriken. På det sättet går han förbi flera mellanled och kvinnorna som tagit hand om korna får mer betalt.

Ett första steg är att skänka kalvar till fattiga kvinnor som tar hand om dem fram till det är dags för slakt. Tulin tar då skinnet och familjen får pengarna för köttet, vilket kan röra sig om motsvarande flera årslöner.

– Pengarna från köttet kommer gå till min dotters skolgång, säger Nazma som är en av kvinnorna som fått en ko.

Nästa steg för Tulin är att bygga ett ­garveri i byn, där det inte ska användas en massa kemikalier. Han vill starta det första helt vegetabiliska garveriet i Bangladesh. Maskinerna som behövs finns redan på plats. Flera av dem kommer från Bölebyns garveri utanför Piteå. Än så länge garvas hudarna vegetabiliskt på ett garveri i Savar utanför Dhaka, där övrig garvning sker med krom. Tulin har en uppgörelse med ägaren om att hans hudar ska vara fria från kemikalier.

Historien tog sin början redan på 1970-talet när svenska volontärer kom till Bagatipara. Tulins far som var lärare träffade då ägaren till Bölebyns garveri som var en av hjälparbetarna. Det blev början på en livslång vänskap som fördes över till sönerna. Nu samarbetar Tulin med Anders Sandlund, arvtagare till garveriet i Bölebyn. Tillsammans producerar de läderprodukter i Tulins fabrik som säljs i Sverige.

– När vi startar garveriet så kommer fler jobb att skapas i byn, säger Tulin.

Det har inte varit svårt att hitta kvinnor som vill ta emot kalvar, fattigdomen är utbredd. Och de vet att tar de väl hand om kossan så kommer den att generera mer pengar vid slakt.

Vinsten för Tulin är att kunna ge tillbaka till sin hembygd och i gengäld få hudar av hög kvalité där han har full kontroll på leverantörskedjan.

– Folk tror inte det här är möjligt i Bangladesh. Men vi ska visa dem att det går.

Miljökata­strofen som flyttade

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 2 av 3 på temat Läderindustrin i Bangladesh

Miljökatastrofen som flyttade

18 februari, 2020

Skrivet av

Lädergarverierna i Bangladesh blev ökända för att ha förorenat en flod och en stadsdel. Staten tvingade dem att flytta från huvud­staden Dhaka. Nu förgiftas ytterligare en flod.

Bangladesh

Landet är världens ­åttonde folkrikaste med 163 miljoner invånare. Bangladesh är också ett av världens mest tätbefolkade länder.

Klimatförändringar leder till fler översvämningar vid a. Det har medfört att många människor från landsbygden flyttar till huvudstaden Dhaka som ständigt växer och nu har över 19 miljoner invånare.

An english version of the story is aviable here.

Den unge mannen tar tag med händerna i flaket och pressar benen bakåt, nästan småspringer för att sparka ner blandningen av djurhudar och köttrester från den lilla lastbilen. Ploff låter det när sörjan åker ner och blandas med garveriavfallet som redan ligger på soptippen i Savar, en timme utanför mångmiljonstaden Dhaka. Lukten. Stanken. Odören. Den är omöjlig att undkomma.

Solen värmer upp bitar av det gamla koköttet och de kemikalieindränkta skinnbitarna. Bränder uppstår spontant men främst från cigarrettfimpar. Röken sticker i näsan trots kontrollerad andning genom munnen. Magen vänder sig och det krävs vilja för att svälja tillbaka kräksmaken som söker sig upp under tungan. Efter tio minuter kommer huvudvärken.

Det var meningen att allt skulle bli så mycket bättre när garverierna flyttade hit. Till en helt ny industriell zon. Tidigare låg i stort sett hela läderindustrin inne i Dhaka i stadsdelen Hazaribagh. Att garva läder på konventionellt sätt kräver stora mängder kemikalier och vatten.

I Hazaribagh släpptes det smutsiga vattnet ut i kanaler och hamnade till slut i Buriganga, en av de mest förorenade floderna i Bangladesh. Genom åren har medier och miljöorganisationer vid flera tillfällen slagit larm om den miljökatastrof som pågått i Hazaribagh. Stadsdelen har omnämnts som en av världens mest förorenade platser, tillsammans med bland annat Tjernobyl.

Bangladesh regering ville redan för flera år sedan flytta ut garverierna till det nya industriområdet. Garveriägarna vägrade länge och först när elektriciteten stängdes av påbörjades flytten. 2017 kom verksamheten i gång i Savar. Här finns nu ett modernt reningsverk som ska rena utsläppen från garverierna.

Solen står högt och en varm bris ligger på nerifrån floden. Vi har lämnat den unga mannen som tömde hudrester från ett flak. Promenaden går mot vinden och över avfallshögen som är längre och bredare än en fotbollsplan. Luktsinnet utmanas maximalt, det är svårt att tänka sig en mer fasansfull stank någonstans på jorden.

 

Röken från bränderna på soptippen sprids över omgivningarna. Ännu tre år efter flytten till Savar så har myndigheterna inte löst vad som ska göras med allt det fasta avfallet från garverierna.

I ett av bostadshusen som ligger närmast sitter Rabbi i sitt sovrum och spelar en traditionell visa på gitarr. Hans mjuka och välklingande röst gör att hudrester och köttslamsor som syns genom det öppna fönstret glöms för en stund. På ett bord ligger kartor med piller mot astma och magproblem. Rabbi och hans fru blev sjuka när de flyttade hit. Röken, eller gasen som han kallar den, kommer stötvis beroende på hur vinden blåser.

– Gasen gör oss sjuka.

24-årige Rabbi är garveriarbetare. Han drömmer om ett annat liv, kanske som musiker. Här kan du lyssna på när han spelar den traditionella sången Ore Nil Doria för DA:s läsare. Foto: David Lundmark.

Rabbi drömmer om ett annat liv. Bort från jobbet på garveriet som höll på att ta ifrån honom musiken. Vänsterhanden är sargad efter en arbetsplatsolycka där han fastnade i en maskin. Han har lyckats anpassa sitt sätt att spela så att han fortfarande kan ta ut ackorden.

– Jag vet inte vad jag skulle ha gjort annars.

Rabbi tar med oss ut och visar åkrarna. Bonden Abdul Mannan, 45 år, har levt och odlat i området hela sitt liv. Han vittnar om att grödorna började försvagas och dö när garverierna kom.

– Röken tar död på mina odlingar. Barnen får hudsjukdomar. Många har astma och problem med sina magar, säger han.

Abdul Mannan är inte ensam. Han pekar ut odlingar bredvid hans egna som också tagit stryk.

På andra sidan sophögen flyter Dhaleswha­ri. Utloppet från det nybyggda vattenreningsverket mynnar ut i floden ett kort stenkast från garverisoporna. Ett lager med skum har bildats på ytan där avloppsvattnet möter floden.

En äldre fiskare berättar att Dhaleswhari försörjt honom i 30 år. Han pekar på en död fisk och stöder sig mot en käpp och suckar.

– På alla år har jag aldrig fått så lite fisk som nu.

En bit uppströms kämpar tre andra fiskare med att dra upp ett långt nät. De vittnar också om att fångsterna har minskat, särskilt vid utloppen från garveriområdet.

För det är inte bara vatten från reningsverket som hamnar i floden. Brunt och illaluktande dagvatten från industriområdet leds ut i floden via cementrör. Dagvattnet är kontaminerat med förorenat vatten från garverierna.

Dagens Arbete har tagit vattenprover från dagvattnet som analyserats av ett laboratorium i Bangladesh. Svaren visar på höga halter krom, ett ämne som används i stora mängder i garveriprocessen. Vi har bett Markus Sundbom, forskare på institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet, tolka rapporten från laboratoriet.

– Det är extrema halter krom som inte ska finnas i dagvattnet. Även halterna av syreförbrukande organiska ämnen är mycket höga. Sammantaget tyder mätvärdena på att orenat vatten från garverierna har läckt ut. Det är en riktig soppa som rinner ut i floden som riskerar leda till syrebrist och att fiskar dör eller flyr, säger han.

Att dagvattnet förorenasmed smutsigt vatten från garverier bekräftas också av Abdul Majed, vd på Apex tannery, det största garveriet i Savar. Han sitter bakom ett stort skrivbord och lutar sig gärna framåt när han pratar. Kontoret är svalt och en stark doft av parfym eller möjligen rengöringsmedel håller stanken från produktionen på avstånd.

– Det kinesiska bolaget som byggde reningsverket använde för liten dimension på rören. Det gör att allt vatten från vårt garveri inte kan tas emot av reningsverket. I stället trycks det upp i marken och hamnar i dagvattnet, berättar han.

Abdul Majed säger att myndigheterna har lovat att rören ska bytas ut och att det ska sättas in pumpar som gör att vattnet effektivare leds till reningsverket. Men ännu har inget hänt, kemikalierna fortsätter att rinna ut i dagvattnet.

Vattenreningen är inte det enda problemet i Savar. Gifter sprids också från de stora mängderna fast avfall på soptippen.

Dagens Arbete har samlat in prover från soptippen som har analyserats av ett laboratorium i Sverige. Det visade sig innehålla höga halter av det cancerframkallande ämnet sexvärt krom, också kallat hexavalent krom. Men också höga halter av flera tungmetaller som orsakar hälsoproblem.

Abdul Majed på Apex menar att om de fick för myndigheterna skulle de själva ta hand som sitt avfall i stället för att lägga det på hög.

– Västländerna vill inte längre köpa vårt läder, vi måste lösa de här problemen. Vi tjänar inga pengar. Nu exporterar vi bara till kommunistländer och en del länder i Asien, säger han.

Han vill starta ett miljövänligt garveri

De stora marknaderna i Europa och USA har valt bort lädret från Bangladesh på grund av miljöförstöringen men också på grund av brister i arbetsmiljön på garverierna.

Ordföranden Abul Kalam Azad tar emot i Garveriarbetarnas fackförbunds lokaler som ligger mitt i industriområdet. Han menar att om ägarna såg till att åtgärda miljön och förbättra arbetsförhållandena så skulle de kunna exportera sina produkter till länder i väst.

– Myndigheterna och garveriägarna måste sätta sig ned och lösa situationen, säger han.

Fler problem har uppstått efter flytten till Savar. Här finns få bostäder, inga skolor och inget sjukhus. Många arbetare tvingas bo kvar i Hazaribagh och får nu pendla flera timmar om dagen för att komma till jobbet.

– Kostnaderna har ökat. De kan inte längre gå hem och äta och de får betala för att pendla, säger Abul Kalam Azad.

Han suckar. Den vacklande ekonomin för garverierna gör att hans medlemmar har en tuffare vardag. Totalt arbetar runt 20 000 till 25 000 personer i området, enligt facket. Och många garverier har ännu inte startat upp sin verksamhet i Savar.

– Jag önskar jag kunde säga att det fanns något garveri med bra arbetsförhållanden. Men bara de senaste tre åren har tio personer dött i olyckor, säger Abul Kalam Azad.

Floden Dhaleswhari flyter förbi det nya garveriområdet i Savar. Foto: David Lundmark

Miljöadvokaten Rizwana Hasan har genom åren gjort sig känd som en skarp kritiker av garveriindustrin. Men det största ansvaret för miljökatastrofen i Savar lägger hon på regeringen.

– De använde skattepengar för att skapa ett nytt industriområde för garverierna. Men de klarar inte av att lösa alla problem som uppstått. Alla skyller på alla. Det är misslyckat ledarskap, säger hon.

Rizwana Hasan har själv besökt området flera gånger och sett sjuka barn och död fisk.

– Det som hände i Hazaribagh händer nu i Savar. En ny flod är förstörd. Den enda lösningen är att stoppa industrin och lösa alla problem innan man startar upp igen.

Vem har då ansvaret för att lösa problemen i Savar? Abdul Halim är högst ansvarig tjänsteman på industriministeriet i Bangladesh. Han tycker att det har blivit mycket bättre sedan industrin flyttade från Hazaribagh. Och han nekar till att reningsverket inte ska fungera.

Abdul Halim, högst ansvarig tjänsteman på industriministeriet i Bangladesh. Foto: David Lundmark

– Jag har fått rapporter om att det fun­gerar.

Är floden förorenad?

– Det har tagits prover och jag har sett rapporter. Det har inte blivit sämre, floden var förorenad redan tidigare.

Får jag se rapporterna?

– Nej, de finns inte här.

Abdul Halim säger att det finns lösningar för att ta hand om det fasta avfallet som hamnar på soptippen.

Garverierna flyttade 2017

Bangladesh är en av världens största läderproducenter. Läder är näst största exportnäringen efter textilier.
Regeringen försökte länge få garverierna att flytta från Hazaribagh inne i huvudstaden Dhaka till Savar en timme utanför. Det krävdes ett domstols­beslut och att el, vatten och gas stängdes av för att garverierna skulle flytta, vilket skedde 2017.

30 000

personer jobbar på ­garverier i Bangladesh. Många jobbar utan skyddsutrustning och kan ­exponeras för upp till 150 olika kemikalier som används i garvningsprocessen.

Ni har i flera år vetat att garverierna skulle flytta. Varför har ni inte löst det?

– Det finns företag som kan ta hand om biprodukterna. Det har inte kommit i gång än.

Människor som bor runt soptippen blir sjuka. Vad vill du säga till dem?

– Vi har ingen konkret information om att de fått sjukdomar.

Vad är tidsplanen?

– Det är en process. Det händer saker snabbt nu. Jag bjuder in dig om sex månader, då ska du få se ett annat scenario.

Lovar du det?

– Ja, du ska få se, säger Abdul Halim.

Miljöadvokaten Rizwana Hasan tror inte ett dugg på hans löften.

– Han ger oss falska förhoppningar, han vet inte vad han pratar om, säger hon.

Fotnot: Reportageresan till Bangladesh har bekostats med medel från biståndsorganisationen Union to Union.

An english version of the story is available here.

En kommentar till “Miljökatastrofen som flyttade

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du läser nu artikel 3 av 3 på temat Läderindustrin i Bangladesh

DA:s prover avslöjar gifter i vattnet

18 februari, 2020

Skrivet av

Tvångsflytten av garverierna från Bangladesh huvudstad Dhaka till Savar skulle rädda miljön. Men Dagens Arbetes egna prover avslöjar att en ny miljökatastrof inletts.

2017 tvångsförflyttade Bangladesh regering garverierna som låg inne i Dhaka till en helt ny industriell zon i Savar, en timme utanför huvudstaden.

Fortfarande finns ingen lösning för det fasta avfallet från garverier som samlas på hög vid floden Dhaleswhari. Garveriavfallet består mest av hudrester som är indränkta med upp till 150 olika kemikalier som används i processen. På tippen uppstår ofta bränder, röken sprids över fält och till bostadsområden runt omkring.

Dagens Arbete har tagit prover från avfallet som analyserats av ett laboratorium i Sverige. Halten sexvärt krom uppgick till 73,1 milligram/kilo. I Sverige är riktvärdet för industrimark 10 milligram per kilo.

– De höga halterna sexvärt krom och klorid sticker ut, säger Stefan Rydin, en av Europas främst experter på miljöfrågor i garveriindustrin.

Sammantaget tyder mätvärdena på att orenat vatten från garverierna har läckt ut. Det är en riktig soppa som rinner ut i floden.

Markus Sundbom, forskare på institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Enligt Camilla Westlund, inspektör på Kemikalieinspektionen, är cancerrisken störst vid inandning men det ska heller inte uteslutas att hudkontakt med sexvärt krom kan orsaka cancer.

Stefan Rydin är förvånad över att regeringen i Bangladesh inte löst avfallsfrågan.

– Man har bara flyttat föroreningarna, säger han.

Miljökata­strofen som flyttade

Dagens Arbete har också tagit vattenprover från dagvattnet i Savar som rinner ut i floden Dhaleswhari. Proverna har analyserat av laboratorium i Dhaka.

– Det är extrema halter krom som inte ska finnas i dagvattnet. Även halterna av syreförbrukande organiska ämnen är mycket höga. Sammantaget tyder mätvärdena på att orenat vatten från garverierna har läckt ut. Det är en riktig soppa som rinner ut i floden som riskerar leda till syrebrist och att fiskar dör eller flyr, säger Markus Sundbom, forskare på institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *