LO-ordföranden: Facken larmar om fusk – men myndigheterna gör ingenting

Dagens Arbete har tidigare berättat om städare och grovstädare som inte får hjälp av sina LO-förbund när de råkar illa ut. Flera har då vänt sig till SAC Syndikalisterna. Nu svarar LO-ordföranden Susanna Gideonsson på kritiken.

Vad gör LO för att motverka kriminaliteten i arbetslivet?

– Framför allt försöker vi påverka politiken så att vi får regelverk som håller. Och förstås värnar vi den svenska modellen. Vi ska ha kollektivavtal på arbetsplatserna så att inte människor utnyttjas och det inte blir en osund konkurrens.

I tidningen Arbetet menar Emil Boss vid SAC Syndikalisterna att ett resursstarkt LO-förbund som Byggnads skulle kunna stoppa arbetslivskriminaliteten på ett år. Vad säger du om det?

– Jag vet inte vad han refererar till. Det handlar om att få tag i arbetsplatserna, att vi upptäcker fusket. Det är inte hur enkelt som helst. Allting kan se okej ut på papperet och utåt.

Vad kan facket göra mer och bättre?

– Det handlar hela tiden om att hålla efter. Det är därför vi inte vill ha en arbetskraftsinvandring till branscher där det finns arbetskraft. Ett belysande exempel är hotell- och restaurangnäringen. Under pandemin när så oerhört många fick lämna jobbet hade vi samtidigt en arbetskraftsinvandring till just den branschen. Då kan man fundera: Var tog den arbetskraften vägen?

”Vi har varit så jävla naiva”, sa dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) när jag intervjuade henne 2019. Vi borde ha vaknat tidigare och agerat innan skuggsamhället hunnit växa sig så stort, medgav hon. Håller du med?

– Absolut. Det gör jag verkligen. Om vi ser till våra grannländer Finland och Norge har de jobbat med frågorna på ett helt annat sätt än vad vi gjort i Sverige. Där ligger man i framkant. Det är jättebra att vi nu startat arbetet även här, och att delegationen mot arbetslivskriminalitet är igång. Det har varit svårt att hänga med i svängarna och kontrollera flödena. Oerhört viktigt i sammanhanget är också våra sekretessregler som gör att det rent myndighetsmässigt inte går att se vilka som har fått tillstånd att jobba här och om de får de villkor som de har rätt till. Det finns inga kontrollapparater för det.

Ylva Johansson sa också att facken måste bli bättre på att slå larm. Att regeringen vet att de skickar människor med lönebidrag till skurkföretag via Arbetsförmedlingen, men att ingen larmar om det. Vad säger du om det?

– Jag har ett förflutet inom Handels. Det är ett förbund som tar emot allra flest i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, såsom lönebidrag. Vi säger nej. Men Arbetsförmedlingen lyssnar inte på oss och börjar placera ut människor i alla fall. Så det är samråden med myndigheterna som är problemet. Det är så många myndigheter inblandade. Att Sverige nu startar Akrim-center där myndighetssamverkan blir obligatorisk är positivt. Förhoppningsvis får vi även bort sekretessen så att de kan jobba på ett betydligt smidigare sätt än i dag.

Du menar att facken larmar, men att myndigheterna kör på ändå?

– Ja, absolut. Som facklig organisation kan du larma. Du kan larma till Arbetsmiljöverket, du kan larma till Skattemyndigheten, du kan larma till Polisen, du kan larma till Ekobrott, du kan larma till Arbetsförmedlingen. Men som facklig, att hela tiden stötas tillbaka och få höra att de inte kan hantera frågan… Vi behöver ha EN kanal in. Det får vi nu med de här Akrim-centren.

– Men sekretessproblematiken kvarstår, lägger Susanna Gideonsson till.

De flesta av de här kriminella företagen har inga skyddsombud. Då funkar ju inte svenska modellen. Vad händer på sikt?

– Hela svenska modellen bygger på att vi har tillgång till arbetsplatserna. När man aktivt undandrar sig den tillgången då får vi problem. Det är därför vi säger att vi tycker att vi ska få gå in på alla arbetsplatser där vi har medlemmar, eller där vi har kollektivavtal. Så att vi faktiskt kan följa upp hur arbetsmiljön ser ut.

Vad måste till?

– Arbetsgivarna går i de allra, allra flesta fallen fria. De fälls inte för någonting. Hårdare sanktioner mot arbetsgivare som missköter sig och uppenbart exploaterar sin arbetskraft måste till. Och Sverige måste få koll på arbetskraftsinvandringen. Vi kan aldrig förvänta oss att facken ska göra myndigheternas jobb. Vi kan inte lagföra.

Hur kontrollerar ni era kollektivavtal, så att de efterlevs?

– Det måste varje fackförbund svara på. Vi kan bara konstatera att man jobbar lite olika med frågan. Men att vistas ute på arbetsplatserna är viktigast av allt. Förbund med stora arbetsplatser, där är fusket mindre. Där är det mer ordning och reda. Förbund med oerhört många och små arbetsplatser, där kan det vara svårare att efterleva.

Har facken blivit för bekväma? Rört sig för långt bort från golvet och människorna? Eller vågar inte facket agera vid missförhållanden som kommer till er kännedom?

– Olika förbund har olika arbetssätt. Jag som har ett förflutet inom servicesektorn med oerhört många små företag förde en ständig kamp att hela tiden jaga för att teckna kollektivavtal. Att hela tiden vara ute. Men olika förbund jobbar på olika sätt. Och när allt ser bra ut på papperet då måste vi ha någon som slår larm. Annars är det jättesvårt att upptäcka. Men det är svårt om de anställda inte vill själva för att de är livrädda att bli utskickade ur landet.

Ett företag i vår granskning upplevdes som så läskiga att facket rådde sina ombud att inte agera. Inte heller Sveriges tillsynsmyndighet agerar. Vad säger du om det?

– Är det sån brottslighet brukar vi få hjälp med handräckning från polisen. Men återigen, du får fråga de fackförbund som drabbats av det här. Vad var det som gjorde att man inte drev ärendena vidare? Jag vet bara hur vi jobbade i Handels.

Hur jobbade ni i Handels?

– Är det hot så begär man handräckning. Det polisanmäls och hanteras.

Hur ska Sverige återfå kontrollen så att inte människor utnyttjas och skattemedel förskingras?

– Det är märkligt, tycker jag. När det gäller enskilda personer så är det helt okej att samköra Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och A-kassan för att sätta åt enskilda individer. Men när det kommer till företag som vi ser missbrukar systemet, då är det inte okej att samköra myndigheternas register. Så det handlar först och främst om att vi måste ha en lagstiftning som fungerar utifrån den arbetsmarknad vi har i dag. Vi ska inte plocka in arbetskraft som faktiskt inte behövs i Sverige. Har vi kompetensbrist är det en annan sak. Men vi kan inte lura hit människor med löften om guld och gröna skogar. Sen måste lagstiftningen rättas till när det gäller straffen för arbetsgivare, men också för oss fackliga att faktiskt få komma in på arbetsplatserna.

Måste LO-förbunden göra om sitt arbetssätt för att nå fram till människor i arbetslivet nu när det ser så annorlunda ut?

– Vi från LO har ingen behörighet att gå direkt ut på arbetsplatserna. Det är varje enskilt förbund som har det. Vi kan bara pumpa ut information och påverka den politiska verkligheten för att vi ska få ett regelverk som fungerar utifrån dagens arbetsmarknad.

SAC Syndikalisterna jobbar flerspråkigt för att nå fram till den utländska arbetskraften och driver ärenden mot arbetsgivare. Vad hindrar er från att göra samma sak?

– På Handels jobbade vi flerspråkigt. Nagelsalonger är ett exempel. Där vet vi att det är många vietnameser. Därför ser vi till att vi har uppsökare som är vietnameser för att komma i kontakt med dem. Det är inte någonting som bara Syndikalisterna gör. Men jag vågar inte svara för de andra LO-förbunden.

Kommer den svenska modellen att finnas kvar i framtiden?

– Vi jobbar hela tiden både med medlemsrekrytering och kollektivavtalstäckning. Det är ju det som är svenska modellen för oss. När det uppstår problem och missförhållanden löser vi dem i första hand med arbetsgivaren. Men problemen är just de här ljusskygga arbetsgivarna som vi inte får tag i. Där måste vi få en lagstiftning på plats. Det har hänt oerhört mycket bara det sista året från politikens sida. Vi vet att våra grannländer har hunnit längre. Men förhoppningsvis får vi också koll på frågorna. Samtidigt kan vi ta hjälp av deras erfarenhet. Vi behöver inte uppfinna hjulet helt och hållet själva.

Vad är det allra viktigaste för att få bukt med arbetslivskriminaliteten?

– Tre saker: Det första är att vi får ett regelverk på plats som gör att alla kan jobba på ett strukturerat sätt för att förhindra arbetslivskriminalitet. Nummer två är myndighetssamverkan och slopande av sekretess för att komma åt brottsligheten. Nummer tre är att upphandlingar inte bara kan handla om lägsta pris, utan även om arbetskraftens villkor.

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.