Forskare oroliga – risker med batteritillverkning ännu okända
Publicerad 2024-07-09, 16:32 Uppdaterad 2024-08-21, 15:47
Teknikutvecklingen rusar. Nya produkter ska fram – snabbt. Då är faran stor att kunskaperna om arbetsmiljö inte hinner med. Det har hänt förr, och orsakat miljontals dödsfall.
– Risken är att det händer saker man inte tänkt på, säger Ingvar Bergdahl, universitetslektor i arbets- och miljömedicin vid Umeå universitet.
Asbest, DDT, lösningsmedel. Historien är full av ämnen som man trodde var bra, men som sedan visat sig livsfarliga för dem som jobbar med dem. När teknikutvecklingen går fort finns risk att kunskaperna om arbetsmiljö inte hänger med.
Läs också
Många kemikalier på Northvolt är livsfarliga
✓Dödliga ämnet tas upp i huden ✓Vi har listan på alla farliga ämnen ✓Andnöd, hjärtpåverkan, lungödem
Ingvar Bergdahl forskar om hälsoeffekter av miljöföroreningar på människa. När han hörde om de tre oförklarade dödsfallen på Northvolt tänkte han samma tanke som många andra: Kan det ha med verksamheten att göra?
– Jag började tänka, batterier, elektrokemi… men så kom jag fram till: Jag vet inte. Jag har aldrig varit inne där.
Hans tankar gick till lösningsmedel och ämnen som kan påverka kroppens elektrokemi. En forskarkollega var orolig för fluorväte. Men det var förstås bara tankar.
Risker med bilbatterier fortfarande okända
För det är mycket som forskningen inte vet om riskerna i tillverkningen av litiumjonbatterier, säger flera som DA pratar med. Teknikutvecklingen går snabbt, men kunskaperna och bedömningarna av vad som kan vara farligt hänger inte med. Exakt hur tillverkningen går till är det få som vet.
Marcus Runefors, som forskar om säkra energibärare vid Lunds Tekniska högskola, säger också att det finns risk att det finns farliga ämnen man inte känner till. För ett ämne som vätefluorider finns det tydliga gränsvärden – det är för att farorna är kända sedan tidigare eftersom vätefluorider förekommer i annan industri. Andra ämnen kan sakna gränsvärden, men det är inte för att man nödvändigtvis vet att de är ofarliga, utan för att man inte känner till farorna.
– Det finns en risk att de faller under radarn för att man inte undersökt dem.
Så har det ju varit många gånger i historien – det dröjde innan man förstod riskerna med att använda ämnen som asbest och DDT.
Ingvar Bergdahl på Umeå universitet gör också jämförelsen med tidigare teknik. Något har använts intensivt, men efter ett tag har man insett att det varit jättefarligt.
– Ta asbest – det var ju ett jättebra material, trodde man. Men så småningom kom man på att det fastnade i lungorna.
Asbest totalförbjöds i Sverige 1982 men kan fortfarande finnas kvar i byggnader byggda före 1979. Miljontals människor i världen har dött av asbestrelaterade sjukdomar. I Sverige dör fortfarande hundratals – varje år.
Ingvar Näslund nämner också organiska lösningsmedel i färg, som användes länge innan de långsiktiga hälsoeffekterna blev kända.
Kan innehålla farliga ämnen – men hålls hemligt
Exakt hur tillverkningen av litiumjonbatterier går till och vad de innehåller brukar tillverkare inte vilja berätta, liksom många andra tillverkningsprocesser räknas det som affärshemligheter. Det ställer till problem för utomstående att se vad det finns för faror i tillverkningen och användningen.
– Informationen flyter så att säga inte fritt, säger Marcus Runefors.
Han säger att till och med biltillverkarna, som köper batterierna, har svårt att få veta exakt vad de innehåller.
Om man inte vet exakt vad en produkt innehåller blir det svårare att veta vilka risker det finns om det inträffar en olycka. Det kan göra det mer komplicerat för räddningstjänsten att göra en riskbedömning inför en räddningsinsats, säger Yvonne Näsman på enheten brand och räddning på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
MSB tar fram en vägledning om hur räddningstjänsten ska agera vid till exempel en brand i ett elfordon.
– När det gäller ny teknik går det fort. Det är först när det hänt några olyckor som man vet vilka risker som finns. Då kan vi studera det och därefter vägleda hur riskerna kan minimeras eller undvikas.
När det gäller faror med litiumjonbatterier brukar det ofta nämnas termisk rusning. Det innebär att temperaturen i batteriet stiger okontrollerat. Av värmen kan det bildas giftiga gaser som vätefluorid, vätecyanid och väteklorid. Batterierna kan också börja brinna, och all brandrök är mer eller mindre giftig.
– Vad vi vet är inte röken från batteribränder nödvändigtvis farligare än andra typer av bränder, säger Marcus Runefors.
Gröna omställningen driver utvecklingen
Ingvar Bergdahl är noga med att påpeka att bilbatterier är en utveckling som många välkomnar, något som samhället efterfrågar.
Kan vinstintresset göra att säkerheten inte riktigt hänger med?
– Jo, det kan vara vinstintresse, men lika mycket ambitioner att ställa om samhället, att skapa en bättre miljö och att stoppa den globala uppvärmningen. Det kan gå fel ändå.
Hans önskan är att företag som använder den nya tekniken släpper konkurrensen just när det gäller säkerhet och samarbetar för att lära sig hur man kan förhindra hälsoskadliga effekter och olyckor. Så som man till exempel gjort i byggbranschen och gruvorna.
– Kunskap om arbetsmiljön ska man inte ha för att konkurrera med andra i samma bransch. Ett bra arbetsmiljöarbete stärker ju hela branschen.
