Michail jobbade med metylenklorid utan skyddsutrustning – fick cancer: ”Många har dött”
Publicerad 2025-06-03, 05:00
När de anställda vid fabriken i Latsia på Cypern öppnade fönstren blev chefen arg för att metylenkloriden skulle släppas ut och störa de boende runt omkring.
Samtidigt fick de anställda arbeta i giftångorna utan vare sig handskar eller ansiktsmasker.
– Alla fick problem med hälsan, säger Michail Kiriakis, som själv fick cancer efter femton år på Astrasols fabrik.
Click here to read this article in english.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
– Jag visste inte att det var ett farligt ämne. När jag fick veta att det gav cancer så frågade jag mina chefer och de sa att det inte var farligt. Jag känner mig lurad, säger Michail Kiriakis, som arbetade i 15 år med att göra skosulor i Astrasols fabrik i Latsia på Cypern, säger Michail Kiriakis.

Fabriken, som var verksam 1976–2009, hade runt 100 anställda som dagligen exponerades för det hälsofarliga lösningsmedlet metylenklorid. Ett ämne som nu är högaktuellt i Sverige i och med kinesiska Senior Materials rekordstora dispens att använda det annars förbjudna ämnet i sin fabrik i Eskilstuna.
Michail berättar att han sprejade metylenklorid på insidan av de metallmatriser där man gjöt lästen, alltså den form som användes för att forma skor och sulor. Lösningsmedlet fick de färdiga lästarna att släppa från formen så att man kunde använda den på nytt.
– Händerna blev helt förstörda när man jobbade. Vi hade inga handskar eller ansiktsmasker. Vi fick inte ens arbetskläder, berättar han. Många av oss fick problem med huden. Och ögonen! Ögonen! Det var många som fick problem med synen.
Michail Kiriakos fick också andra problem, typiska för de som exponerats för metylenklorid.
– Jag fick problem med andningen och när jag kom hem var jag alldeles yr i huvudet.
Han berättar att cheferna försökte dölja för omvärlden att man arbetade med ett giftigt ämne.
– Ibland öppnade vi fönstren och då skrek chefen att det fick vi inte göra för då skulle giftet hamna utanför. Grannarna skulle kunna förstå vad vi höll på med.
Och när det kom kunder från Italien så plockades metylenkloriden bort. De skulle inte få se den. Då stoppades också alla maskiner.
Metylenkloriden förstörde hälsan för lokalbefolkningen
Grannarna till fabriken såg också att hanteringen av metylenklorid omgavs med hemlighetsmakeri. Elena Kleovoulou, som anklagar fabriken för sin treåriga dotters död, bodde i ett av husen intill. Hon såg hur metylenkloriden smögs in på fabriken.

– Vi kunde höra hur de kom på natten och när vi öppnade fönstret kunde vi se hur de flyttade tunnorna, berättar hon. De var klädda i vita skyddskläder och försökte jobba så tyst som möjligt. De lastade ur tio-femton tunnor varje gång.
Metylenkloriden gav dagligen problem med hälsan för Michail Kiriakos och hans arbetskamrater på fabriken. Men det var först när fabriken stängts som de långsiktiga och dödliga effekterna av metylenkloriden slog till. Michail drar upp tröjan och visar ett flera decimeter långt ärr från naveln och upp.
– Jag fick operera bort lymfkörtlar med cancer ur magen. Och de tog en bit av min lever. Det var en komplicerad behandling och en jobbig tid, säger han.
– Alla som jobbat där fick problem med hälsan och många har dött. Många av kvinnorna fick cancer i sköldkörteln. Det är kanske 15 av oss som dött.

Bredvid står forskaren Michael Voniatis och översätter. Han och Konstantinos Makris, professor i miljöhälsa, genomförde en vetenskaplig studie som visade att de boende i området runt fabriken drabbades av hjärncancer i mycket högre grad än andra på Cypern. Dödsfallen bland de anställda började komma först efteråt, berättar han. Det var också många av de anställda som inte ville vara med i studien.
– Den gjordes på frivillig grund. Många av de anställda var rädda att bli trakasserade av arbetsgivaren, men det fanns också några som var släktingar till ägarna.

Michail Kiriakos är en av få arbetare som varit med i de rättsprocesser som drivits mot företaget, som inte längre finns, och den cypriotiska staten – som låtit verksamheten fortsätta, trots farorna med metylenklorid. Nu har fallet nått Europadomstolen. Michail Kiriakos hoppas som många andra på en vinnande dom som innebär ordentliga skadestånd till de drabbade.
Och även om det inte är bevisat så är Michail Kiriakos övertygad om att metylenkloriden ligger bakom många av de problem han har med hälsan i dag, 16år efter att fabriken stängdes.
– Det ångade mycket. Gaserna var överallt.
Till de som bor nära Senior Materials fabrik i Eskilstuna ger han rådet att kämpa emot.
– Det är gift. Fabriken är en ”no-go”. Det är enda lösningen.
Andreas Rocksén, David Lundmark