Första politiska uteslutningen ur Metall

När Metall i går kastade ut en aktiv nazist från Karlskrona ur förbundet var det första gången en medlem uteslöts av politiska skäl.

Visserligen uteslöts 34 kommunister i början av 1940-talet. Men inte med motiveringen att ideologin krockade med Metalls stadgar. Kommunister uteslöts med motiveringen att de uppträtt illojalt och brutit mot förbundets stadgar.

Kampen mot kommunisterna skedde framför allt med andra medel. De tilläts under några år inte kandidera till förtroendeuppdrag i förbundet.

Motsättningarna inom arbetarrörelsen mellan socialdemokrater och kommunister tog fart när Stalins Sovjet och Hitler-Tyskland ingått den så kallade non-aggressionspakten strax innan utbrottet av andra världskriget 1939.

Plötsligt hissades hakkorsfanan i Moskva och kommunisternas kritik av nazi-Tyskland tonades ner. Pakten fick omedelbara politiska konsekvenser för de svenska kommunisterna som på kort tid kom att förlora en tredjedel av sina medlemmar.

Kommunisterna fick ännu svårare att försvara pakten efter Sovjets överfall på Finland hösten 1939. När Tyskland våren 1940 invaderar Norge och Danmark beskyller kommunisttidningen Ny Dag Storbritannien och Frankrike att ha provocerat fram invasionen.

Kommunisterna ansågs inte pålitliga och det var därför de socialdemokratiskt dominerade fackliga ledningarna beslöt att försöka begränsa det kommunistiska inflytandet i facket.

Första steget till att göra klimatet bistrare för kommunisterna inom facket togs av LO 1940 genom cirkulär 1144. Cirkuläret bar rubriken ”Enig front mot kommunismen” och manade ”följ vid fackföreningarnas förestående styrelseval parollen: ut med kommunisterna!”.

LO ville ha bort kommunisterna från förtroendeuppdrag, däremot inte utesluta dem. Effekten lät inte vänta på sig. Många kommunister röstades bort från förtroendeuppdrag i avdelningar och klubbar. Och det skulle komma fler cirkulär riktade mot kommunisterna.

Ungefär ett år efter LO-cirkuläret, i januari 1941 skickade Metall ut sitt beryktade cirkulär 3. Det innehöll inget förbud för kommunister att tillhöra Metall. Däremot fick de inte väljas till förtroendeuppdrag. Röster som avgetts på en kommunist skulle inte godkännas.

Cirkulär 3 kom till på initiativ av Oskar Westerlund, Metalls förbundsordförande som själv varit kommunist på 20-talet och en bit in på 30-talet.

– Just nu, sa Westerlund, behöver vi diskutera var gränsen går mellan demokratins och diktaturens förespråkare inom svensk arbetarrörelse.

– Vi har ställts inför problemet huruvida en demokrati har skyldighet att tillämpa demokratiska metoder hur långt som helst mot sådana medlemmar som tillhör samma rörelse men som inte erkänner demokratins principer.

Metallordföranden såg kommunistiska partiet inte som ett ”oberoende svenskt politiskt parti utan en filial under ett utländskt statsparti med diktatur som konstitutionellt kännemärke”.

Men cirkulär 3 var omstritt, långt upp i Metalls ledning. Andre förbundsordföranden Axel Svensson tyckte att cirkulär 3 var regelvidrigt. Hans uppfattning delades av förbundsstyrelseledamoten Sigfrid Låås som ansåg att Metalls stadgar borde jämföras med rikets grundlagar. Hur kunde Metalls förbundsstyrelse utestänga kommunister när riksdagen inte utestänger kommunistiska riksdagsmän, undrade han.

Smidesombudsmannen Sven Andersson var också kritisk mot cirkuläret .

– Jag anser att så länge kommunisterna tillhör förbundet ska de också ha möjlighet att inneha förtroendeuppdrag som varje annan medlem kan ha.

Efter Hitlers angrepp på Sovjet svängde stämningarna och efter krav från många avdelningar – bland annat Stockholm och Göteborg – återkallade Metall cirkulär 3 i början av 1944. I stället manades till ”skärpt observation” av kommunisterna. Men då var stämningarna helt annorlunda än vid krigsutbrottet: när Metall samlades till kongress 1944 kunde kommunisterna räkna med stöd från omkring 100 av 280 kongressombud.

Harald Gatu