Stöldanklagelse ledde till avsked

Billerud i Grums har sagt upp operatören Bengt-Evan Göransson. Orsak: stöld av 50 liter diesel från en entreprenör. Men trots att han fällts i både tings- och hovrätt tar Pappers sig an hans fall.

– Jag tror att det handlar om ett rent justitiemord, säger Pappersavdelningens ordförande Stewe Cato.

Kvällen den 5 augusti förra året vid 19.00-tiden parkerar Göransson sin bil framför bommarna till Värhultstippen i Segmon. Han ska plocka svamp i skogen runt tippområdet. När han någon timme senare sneddar över tippen blir han observerad av ett par anställda på Arne Larssons Åkeri.

Åkeriet jobbar som underleverantörer åt Billerud och deras traktorer på tippen har tappats på diesel vid flera tillfällen tidigare. De båda männen kallar på polis – som aldrig infinner sig –, blockerar Göranssons bil, och vittnar sedan om att de sett Göransson försvinna in i skogen med två plastdunkar.

Bengt-Evan Göransson hävdade i tingsrätten att det handlat om två Ica-kassar. En med tre tomma ölburkar i. Den andra med lite svamp.
Tingsrätten gick på de två åkerianställdas vittnesmål och dömer Göransson till villkorlig dom, sextio dagsböter á 250 kronor, 500 kronor till brottsofferfonden, skadestånd till åkeriet på 400 kronor plus att han ska betala sina försvarskostnader själv. Hovrätten går på tingsrättens linje men ändrar domen så till vida att Göransson slipper bötesbeloppen och försvarskostnaden.

I detta skede, i mitten av februari i år, beslutar sig arbetsgivaren Billerud att säga upp honom. Detta då ”verksamheten på Värhultstippen är starkt förknippad med Gruvöns verksamhet” och stölden är ”att betrakta som ett brott mot företaget”.

– Vi ogiltigförklarade uppsägningen i förhandlingarna, säger Stewe Cato.

Pappers på Gruvön tyckte att bevisningen var tunn och straffet alldeles för hårt. Dessutom ville man veta vad företaget självt gjort i utredningsväg. Billerud hävdar att uppsägningen har saklig grund men avvaktar central förhandling i ärendet innan uppsägningen ska verkställas.

Bengt-Evan Göransson har jobbat ett tjugotal år vid företaget. Enligt Stewe Cato har han aldrig prickats eller varnats för någonting på jobbet.

– Jag törs sätta mitt namn på att han inte gjort det han beskylls för. Det finns egentligen ingenting i bevisningen som pekar på att det är Bengt-Evan. Dessutom har han ingen användning för diesel. Han bor i lägenhet och hans gamla mamma har elvärme. Jag tror att han blivit anklagad för någonting han inte gjort.

Stewe Cato tycker det är dåligt av företaget att göra som de nu gör och att man måste pröva fallet igen på något sätt.

– Jag förstår inte hur han kunnat fällas i domstol. Om det finns en rättvisa, fanns den inte där i alla fall. De har tagit fel person.

På Pappers är det ombudsman Bengt Jansson som ska driva ärendet.

– Vi undersöker nu med LO-TCO Rättsskydd om möjligheten att få en överprövning i Arbetsdomstolen av domarna. Det finns lite för mycket konstigheter i det inträffade. Som jag ser det är skeendet helt osannolikt och vittnesmålen har gradvis ändrats. Det är någonting som inte stämmer.

Pappers lokale ordförande Stewe Cato kallar domarna för ett justitiemord.

– Jag har snuddat vid tanken.

Bengt-Evan Göransson är av förklarliga skäl inte särskilt uppåt.

– Det är så sjukt. Så bedrövligt. Jag är chockad över hur det svenska rättssystemet fungerar. Är det bara att lyfta på luren till polisen och sen få någon dömd? Bevis behövs uppenbarligen inte.

Han menar att de som vittnat mot honom ljuger och själv nekar han till alla anklagelser.

– Jag kan ju inte erkänna något som jag inte gjort.

Fyrtiotvåårige Bengt-Evan hade inga dunkar i händerna den här kvällen. Plockat svamp runt tippen har han gjort i 15-20 års tid och bilen har han ställt som han brukat.

– Jag har aldrig dömts eller straffats för något i hela mitt liv, men det spelar tydligen ingen roll vad jag säger.

Priset på kantareller låg de här dagarna på 97 kronor kilot. Varför skulle han bry sig om två dunkar diesel?

– Går det att sälja över huvud taget, frågar han?

De som känner honom förstår inte att han kunnat bli fälld. Och stödet från kompisarna på det egna skiftet känner han. Men det är ändå med tunga steg han gått till jobbet.

– Nu har jag semester. Men jag har levt med detta i ett år. Ibland har jag sjukskrivit mig för att jag helt enkelt inte orkat gå till arbetet.

Framtiden?

– Tyvärr tar inte livet slut än, säger Bengt-Evan med dämpad röst. Jag måste försöka gå vidare oavsett vad som händer.

Göran Widerberg