”Närapå omöjligt för skolan att överleva utan stödet från teknikföretagen”

När Zepro lägger ner förlorar gymnasieskolan sin största samarbetspartner – nu kämpar rektorn och företagarna för bygdens överlevnad.

– Det hade nog varit närapå omöjligt för skolan att överleva om det inte varit för stödet från teknikföretagen här omkring. Där är Zepro en viktig del, säger Erika Östling.

Erika Östling är rektor för den minsta men kanske mest målinriktade enheten av Jämtlands gymnasium och en del av Bispgårdens “Räddningspatrull”.

Nedläggningen av Zepro innebär att hennes skola förlorar sin största samarbetspartner.

Vi träffas i skolans verkstad. Här utbildas ett 80-tal elever i på fordonslinjen, transport och i industriteknik. Närmaste granne är Zepro.

Genom åren har eleverna i princip kunna kvittera ut sitt slutbetyg och i samma stund knacka på hos fabriken tvärs över gatan och börja jobba.

Traditionen att utveckla tillverkningsindustri i Bispgården med sina numera drygt 400 boende går generationer bakåt i tiden.

”Branschutbildningar med hjälp av personal från Zepro”

Zepro började producera bakgavellyftar till lastfordon under namnet Z-lyften i början av 1970-talet. Även samarbetet mellan industriföretagen, skolan och den lokala företagarföreningen har pågått länge.

– Vi har branschutbildningar med hjälp av personal från Zepro. Kan gå dit om en maskin går sönder eller om vi saknar något. Eleverna har fått plåtrester att öva på. Det har varit jättebra, säger Erika Östling.

En viss osäkerhet i intresset från nya elever har hon kunnat spåra efter alla rubriker om nedläggning. Men är ändå hoppfull när det gäller gymnasiets framtid.

– Absolut. Det är ju sjuka siffror att förhålla sig till när 140 jobb försvinner i ett slag på en liten ort. Men jag hoppas det kan bli början på något nytt, med etableringar som kanske är mer i tiden och gör att vi kan utveckla skolan.

Tillsammans med Anders Ljung, ordförande för Fors företagareförening och ytterligare några erfarna företagsledare från området, är hon en del av vad som skulle kunna kallas en löst sammanhållen räddningspatrull.

Med ett tydligt mål. Bevara framtidstron.

– Vi har bestämt oss för att inte ta på oss offerkoftan. Här finns lokaler, välutbildad personal som vill bo kvar och vi har ett bra kontaktnät. Nu är det upp till företagen att passa på så länge möjligheten erbjuds, säger Anders Ljung självsäkert.

Störst förhoppningar knyts till den växande försvarsindustrin. Planer finns på att starta en utbildning för drönarpiloter som i förlängningen även kan leda till att drönare byggs i Bispgården. I sina ljusaste stunder hoppas Anders Ljung till och med att de 140 arbetstillfällen som försvinner på Zepro skulle kunna vara ersatta med nya företag och jobb om drygt ett år. Är det verkligen realistiskt?

– Ja, jag är en optimist. Vi har kontakt med ett par, tre företag som på allvar tittar på att flytta hit. Jag hoppas att vi snart kan berätta om etableringar som ger 10-15 nya jobb. Det skulle visa att en vändning är på väg och det är viktigt för att inte folk ska flytta härifrån, säger han.

Erika Östling tycker det är lätt att fastna i ett katastroftänk.

– Speciellt om man bor här på landsbygden som vi gör. Att tänka. Å nej, nu är det kört. Det är en mänsklig reaktion när sånt här händer. Jag har sett det i alla kommentarer men jag tror inte på det. Därför behöver vi visa på de positiva möjligheter som finns, säger hon.

Hans Lindeberg