Usla villkor för inhyrda i Thailand

Problemet med inhyrd arbetskraft är ett jätteproblem i Thailand.
– Lönerna är bara hälften av vad fast anställda har, säger Aranya Pakapath, en av de internationella gästerna på Pappers kongress i Norrköping.

Aranya Pakapath är anställd av ICEM, International Federation of Chemical, Energy, Mine and General Workers Union.

Hon har jobbat fem år i Indonesien med social utvecklingsarbete innan hon hamnade på ICEM.

I dag reser hon runt Sydostasien och försöker få de fack som finns att uppmärksamma problematiken med inhyrd arbetskraft.

– Det är ett svårt jobb. Under den senaste tioårsperioden har uthyrningsbranschen ökat dramatiskt.

– Numera har vi två sorters anställda som gör samma sak men med olika lön och anställningsvillkor.

Hon berättar att där en inhyrd har cirka 50 kronor om dagen har de fast anställda det dubbla.

Ett problem i sammanhanget är att de fack som finns har byggts utifrån en fast anställd arbetskraft.

– Det gäller nu att få dem att uppmärksamma de inhyrdas situation.

Aranya Pakapath har jobbat med den här frågan sedan 2004. Utvecklingen går framåt, men långsamt.

I Thailand har många av de större inhemska företagen numera utländska ägare. Hon kan se en stor skillnad i hur arbetskraften behandlas.

– De företag som är vana vid fackliga organisationer i sina hemländer har en annan inställning. Skandinaviska företag är mer öppna för diskussioner med facken.

Besöket i Sverige och deltagandet på Pappers kongress är hennes första.

– Det är bra och se hur en sån här kongress organiseras och vilka frågor som diskuteras.
Här verkar också facket vara en mer självklar del av vardagen. I Thailand är det många som inte känner till varken vad facken är eller vad de står för.

Är det bra att svenska fack engagerar sig exempelvis Indonesien och på andra håll?
– Definitivt. Det är mycket värdefullt. Speciellt när det handlar om projekt om hur man bygger upp fackliga organisationer.

Göran Widerberg