En dödsfälla att svetsa i slutet rum

Svetsning i slutna utrymmen låg bakom flera allvarliga olyckor förra året. Arbetsmiljöverket kallade det en dödsfälla. Slarv och okunskap ökar risken för fler olyckor.

Ola Johansson har jobbat som svetsare i 22 år. Nu är han en av lärarna på svetsutbildningen i Jonsered utanför Göteborg. Han har själv varit med om att klättra ned i trånga utrymmen med dålig ventilering. Då har det mest handlat om att göra klart jobbet och komma ut så fort som möjligt.

– Man slarvade ofta med ventilering och sånt. Det fanns en undermedveten press som gjorde att man tog genvägar och kanske onödiga risker.

Ola Johansson berättar om när de brukade slipa i galvaniserat material. Röken som bildas är väldigt farlig och svetsaren kan drabbas av något som kallas ”galvfrossa”. Symtomen är att den drabbade känner sig febrig och illamående.

– Då fick man gå ut i lunchrummet och dricka ett stort glas mjölk, sen var det bara ut och jobba igen, säger Ola, de andra svetsarna skrockar igenkännande.

Arbetsmiljöverket har tittat på de olyckor som skett i samband med svetsning i slutna utrymmen de senaste åren. Gasen kolmonoxid låg bakom flera av de allvarligare olyckorna. Kolmonoxid kan bildas när man svetsar med acetylen i en syrefattig miljö.

– Man måste vara väldigt medveten om vad man gör, säger Tommy Eriksson Wikén, sakkunnig på Arbetsmiljöverket.

I några av de mer uppmärksammade fallen då kolmonoxid har varit inblandad har svetsaren svimmat eller till och med dött av syrebrist. Ibland kan det gå så fort som på 30 sekunder. Gasen binder de röda blodkropparna och hindrar transporten av syre i kroppen.

Konsekvenserna behöver däremot inte alltid vara så dramatiska, tror Tommy Eriksson Wikén.

– Många svetsare får huvudvärk till exempel, det skulle kunna bero på kolmonoxiden. Förmodligen finns det ett mörkertal, och det är mycket stort, vill jag påstå, säger han.

På Airfan i Jonsered utanför Göteborg tillverkar man, som namnet antyder, fläktsystem. Här jobbar Reima Rautio som plåtslagare. Han har sin egen teori om varför det slarvas med säkerhet och utrustning.

– Folk kanske inte bryr sig. De kanske inte tror att det är så farligt.

Vi frågar om han själv brukar slarva med säkerheten när han svetsar.

– Var har du fått det ifrån, säger han och flinar.

– Man får ta ansvar själv, det kommer inte ut någon chef och säger åt dig att sätta på masken, säger Pasi Loukkola som har jobbat med produktionen i 23 år.

Bägge två håller med om att det är dåligt med information och att det inte finns någon tradition att upplysa om risker eller ny forskning från ledningen.

De flesta arbetar på som de alltid har gjort.

– Jag tror ärligt talat inte att de som jobbar är upplysta när de gäller de här frågorna. Man snackar inte i de banorna, säger Jan Thranberg (bilden), regionalt skyddsombud i Göteborg.

Jan Thranberg blev värvad till Göteborgs Elitsvets för sina handbollskunskaper. Företaget kom bara tvåa i korpen men Jan stannade ändå i 26 år. Då hade han fått problem med sina luftvägar. Han började arbeta med facket och blev samtidigt mer intresserad av svetsarnas arbetsmiljö.

– Jag fick ju mina egna problem innan jag började kolla på det här. Det är nog många som tänker, ”det händer inte mig”, säger han.

Mot kolmonoxid fungerar inte heller alla de traditionella skyddsredskapen. Man ska inte lita på filtermasker och inte heller ger gasen utslag när man mäter syrehalten.

Tommy Eriksson Wikén menar att de här olyckorna har skett på grund av okunskap. Nu när vi vet vad som ligger bakom dem kan vi inte acceptera fler missöden, särskilt inte dödliga sådana.

– Det kommer att hända igen också om branschen inte skärper säkerheten.

MATTIAS OLSSON