Utländska arbetare lurades i kyrkans skog
Publicerad 2026-04-28, 04:00 Uppdaterad 2026-04-27, 22:37
LURADE I SKOGEN Pass och bankkort togs ifrån dem. De jobbade långa pass, sex dagar i veckan. Tvingades ta ut delar av sin lön i kontanter – och betala tillbaka till chefen. Totalt en miljon kronor, enligt DA:s beräkningar.
Nu vittnar migrantarbetare om villkoren hos en stor skogsentreprenör med uppdrag för Svenska kyrkan och statliga Sveaskog.
– Det är inte sant, säger chefen.
En kvarts bilväg från Köping, mellan Mälarens förgreningar och öppna fält, samsas skogsentreprenörens kontor bland växthus, garage och ett vitt boningshus.
Det var hit ett 60-tal migrantarbetare från Thailand kom i början av april 2023 för att plantera och röja skog i marker ägda av bland annat Västerås stift, Sveaskog och Mellanskog.
Dagens Arbete har intervjuat tre av dem. Vi kallar dem Arun, Niran och Kanya. De hade fått höra att man kunde tjäna tre gånger mer i Sverige än i Thailand.
Pengar till flygbiljetten lånade de av den svenska skogsentreprenören. Men de var ändå övertygade om att resan skulle löna sig. På papperet såg allt bra ut. Där väntade en avtalsenlig lön på 22 238 kronor plus tillägg. Jobbade man snabbare än ackordet fanns det möjlighet att tjäna betydligt mer.
Sex månader senare landade de hemma i Thailand igen – utmattade och med nästan inga pengar kvar.
Arbetsgivaren hade ordnat boende åt säsongsarbetarna, bland annat på gården utanför Köping. Hyran skulle dras direkt från lönen. 90 kronor per dygn, cirka 2 700 kronor per månad. Men på plats i Köping visade sig standarden vara låg. En trappa upp från kontoret fanns en sovsal och ett sovrum där våningssängar i metall stod i täta rader.
– När man öppnade dörren såg man bara våningssängar på rad. Det fanns inga privata utrymmen, säger Niran.
Här skulle 33 av migrantarbetarna bo, resten skulle skickas ut till andra orter.
I Köping betalade arbetarna sammanlagt en hyra på 89 100 kronor i månaden till arbetsgivaren för de trånga sovsalarna. En ockerhyra, enligt Hyresgästföreningen.
Så snart Arun, Niran och Kanya installerat sig fick de lämna ifrån sig sina pass. Trots att det kändes obekvämt gjorde de som arbetsgivaren sa.
– De tog dem för att de inte ville att vi skulle dra därifrån, säger Niran.
Att hålla någons pass mot dennes vilja är olagligt. Det kan handla om egenmäktigt förfarande eller vara en del i brottet människoexploatering, enligt polisen.
– Jag hade aldrig arbetat utomlands tidigare, så jag visste inte att de inte fick ta passet, säger Arun.
De fick höra att passen behövdes för att fixa telefoner, registrera sim-kort och ordna olika dokument. Men när de frågade om de kunde få tillbaka sina pass bytte arbetsgivaren samtalsämne. Först efter fyra månader fick Kanya tillbaka sitt.
– Jag kände mig så klart orolig. Passet är ett viktigt dokument, säger han.
Arun, Niran och Kanya berättar att de placerades i sovsalen på gården i Köping. Sängplatserna tog snabbt slut. De som skulle vidare och jobba på andra orter fick sova i ett utrymme som mest liknade ett garage. Enligt arbetarna saknade den byggnaden värme.
– Boendet räckte inte till så det var som om de hade tagit ut grejer från garaget och ställt in sängar i stället, berättar Arun.
Trängseln gjorde att det blev kö till toaletterna, och varmvattnet tog slut.
– Det var bara de tio första som fick duscha varmt, säger Niran.
Arun, Niran och Kanya säger att arbetsgivaren också samlat in deras bankkort. De berättar att de en gång i månaden fick tillbaka det för att gå till bankomaten och ta ut delar av sin lön i kontanter. Pengarna skulle sedan läggas i olika kuvert och betalas tillbaka till arbetsgivaren.
Ägarna hade delat ut listor med utgifter som skulle betalas: gas, mat, sopor, telefon, förbrukningsvaror och internet.
– De sa att vissa kostnader inte kunde gå via bankkonto. Därför skulle det betalas kontant, säger Kanya.
Utgifterna var många och höga. Utöver ockerhyran betalade arbetarna i Köping bland annat en avgift för sopor på sammanlagt minst 6 600 kronor, nästan 4 000 kronor mer än vad skogsentreprenören betalade den lokala sophämtaren.
För ris fick varje arbetare betala hela 1 500 kronor i månaden. Det motsvarar runt 50 kilo torrt thailändskt jasminris om man betalar grossistpris. Normalkonsumtionen i Thailand ligger på elva kilo per månad.
Utgifterna för tjänster och förbrukningsvaror varierade mellan 2 000 och 5 000 kronor per person och månad. Pengarna lades i kuvert, ofta mynt eller sedlar i små valörer.
Flera engångskostnader tillkom. Enligt arbetsmiljölagen ska utrustning som gör att arbetet kan utföras säkert tillhandahållas av arbetsgivaren. Trots det fick thailändarna betala allt mellan 500 och 3 100 kronor per person för arbetskläder och stövlar, kontant till chefen.
Arbetsgivaren tog dessutom ut en avgift för såg på 1 000 kronor.
– Jag fick höra att vi skulle betala pant för att använda sågen ifall den skulle gå sönder. Det var pengar som skulle betalas tillbaka, men det gjordes aldrig, berättar Kanya.
detta ska ingå
Arbetsgivaren ska enligt lag stå för verktyg och all utrustning som behövs för att arbetet ska kunna utföras säkert.
Det kan innebära speciella skor som skyddar i terräng och kläder som skyddar mot regn, kyla och stark sol.
Enligt DA:s beräkningar har arbetsgivaren sammanlagt tagit emot drygt 1 miljon kronor i kontanter i olika avgifter från de 62 migrantarbetarna under säsongen.
– Jag förstod aldrig vad jag skulle betala och varför, säger Kanya.
Arbetsdagarna var långa. På papperet skulle de vara omkring åtta timmar, helt i enlighet med kollektivavtalet. Men verkligheten var en annan.
– Vi gick hemifrån vid fem på morgonen och kom tillbaka vid åtta på kvällen. Vi arbetade omkring elva timmar per dag, sex dagar i veckan, säger Niran.
När säsongen närmade sig sitt slut var de trötta. Oron över att inte ha kontroll över pass och bankkort och trängseln i sovsalarna tog ut sin rätt.
De kom till Sverige för att arbeta hårt, men också för att kunna resa hem med pengar kvar. Så blev det inte. När arbetsgivaren dragit av för flygbiljetten gick det inte ens runt, berättar Niran.
– När jag kom hem hade jag skulder och var besviken. Jag skulle aldrig åkt dit.
så här gjorde vi
Dagens Arbete har pratat med personer som arbetade för skogsentreprenören under säsongen 2023.
Personerna har berättat liknande historier. De har också styrkt sina vittnesmål med bilder. Bland annat fotografier av listor för de anställdas utgifter per månad. Utgifterna har arbetarna betalat kontant till arbetsgivaren. Vi har fått se bilder med kuvert med kontanter. Dessutom bilder inifrån boendet, anställningsbevis och anställningskontrakt.
Med hjälp av månatliga listor på utgifter för de 62 anställda har vi räknat ut hur stora de kontanta utgifterna varit för hela säsongen.
Emerik Einerstam Karis, Janna Ayres, David Lundmark