Strejkfrågorna som medierna glömde

Skorstenarna hade slutat ryka på Korsnäs pappersbruk utanför Gävle och konflikten mellan Pappers och Skogsindustrierna var ett faktum. Under tio dagar riktade journalisterna sitt intresse mot deras arbetsplats. Ändå kände de inte riktigt igen sig i mediernas bild av strejken.

Ett år har gått sedan pappersarbetarna Thomas Pettersson, Erik Kernehed och Peter Nordqvist stod strejkvakt och läste om sitt jobb i morgontidningen. Trots att de själva var mitt i händelsernas centrum fick ingen av dem speciellt mycket spaltutrymme att säga sin mening på.

En undersökning som Dagens Arbete har gjort visar att personer som dem, arbetstagare utan facklig titel, bara kom till tals i 14 av 102 artiklar som berörde strejken. I stället var det fackliga företrädare och representanter från arbetsgivar-sidan som fick beskriva strejken i pressen.

Thomas Pettersson kände inte alltid igen sig i den beskrivningen.

– Jag tycker att man ska skilja på lokala medier och riksmedier. Lokalt var bevakningen rätt bra med ”Vi fem” där medlemmarna fick säga vad de kände och tyckte. Men i riksmedierna kände jag inte igen mig. Deras beskrivningar var helt främmande för mig trots att jag var mitt i strejken.

Han upplevde att arbetsgivarsidan fick en fördel när artiklarna fokuserade på konfliktsituationen med två arga motparter, i stället för sakfrågorna som facket drev.

För att skapa en egen bild och få veta det senaste om strejken sökte de sig i stället till sociala medier, som bloggar och Facebook. På hemsidorna hade alla samma möjlighet att uttrycka sig och där pågick de verkliga diskussionerna medlemmarna emellan.

–  I tidningarna hittade man inte så mycket information. Det var mest dödläge hit och dödläge dit. Jag som är lite nyfiken letade på andra ställen, på olika fackliga hemsidor, på Henkas blogg och i gästböcker och där tycker jag att jag fick mer information, säger Erik Kernehed.

Som mest hade Jan-Henrik Sandbergs blogg 25 000 läsare under konflikten och Facebookgruppen ”Vi som stöttar Pappers förhandlare” fler än 1 900 medlemmar. Enligt Thomas Pettersson var just Facebook det bästa stället att leta information på.

– Framför allt fick man veta vad enskilda medlemmar tyckte på det här sättet, säger Peter Nordqvist.

I dag följer allt fler bloggar och är med i sociala nätverk som Facebook. Ändå visar forskning att etablerade medier, som tidningar, radio och tv, har stor makt att forma våra bilder av händelser som vi inte själva har någon egen erfarenhet av.

Bo Myrberg, avdelningsordförande på Korsnäs i Gävle, upplevde att medierna spred en allmän bild av Pappers som ett höglöneförbund som lyxstrejkade.

–  Ju längre det led desto mer borde det ha gått att få fram det som var viktigt för oss, men lönefrågan blev väldigt central. Låglönesatsningen och bemanningsfrågan var egentligen stötestenarna men det fokuserade man inte så mycket på, säger han.

De andra håller med om att det var vanligt att folk på stan såg dem som lyxstrejkare. Att arbetstagarna vid Korsnäs strejkade av solidaritetsskäl med de lågavlönade bruken tycker de inte framgick i mediernas rapportering.

– Det hände ibland när man var på affären att man fick förklara för dem som inte hade hela bakgrunden, säger Thomas Pettersson.

– Ja, efter att ha läst tidningarna trodde nog många att det var en lyxstrejk men när man förklarade varför vi strejkade förstod de, då köpte de det, säger Peter Nordqvist.

Samtidigt undvek de journalisterna när de var på plats. De beskriver det lite som ett gatlopp.

– Efter mötena så stod de här och försökte hugga folk, säger Peter Nordqvist.

– Då drog man ner mössan, säger Erik Kernehed.

– Ja, och den som hade otur fick prata med dem, säger Thomas Pettersson.

Vid ett tillfälle hamnade ändå Erik Kernehed i skottgluggen. Journalisten undrade om han skulle stå strejkvakt. Det skulle han – slut på intervjun. Trots att han inte fick några fler frågor om strejken under de medieintensiva dagarna i april upplevde han ett obehag inför journalisterna. De andra instämmer.

– Man är rädd att bli felciterad, att det jag säger ska tolkas på ett annat sätt. Sedan kommer det in en dementi längst ner på sidan åtta, säger Thomas Pettersson.

Bo Myrberg var i egenskap av avdelningsordförande den som journalisterna oftast hörde av sig till. Han upplevde sig aldrig felciterad men känner ändå igen känslan.

– Det är nog en allmän känsla att man inte vill synas när det kommer en journalist och dyker på en, att man inte vill vara ett språkrör i de här frågorna. Vid fikabordet är det lättare att säga vad man tycker men när man ska föra fram åsikten blir det svårare, säger han.

När ett nytt avtal hade tecknats och konflikten blåsts av dog journalisternas intresse för pappersbruken ut. Sista kapitlet i medieföljetongen om strejken var skrivet. Kvar inne på golvet i fackexpeditionen vid Korsnäs står en papperskasse med strejkvakternas hopvikta banderoller. Där gör sig konflikten ständigt påmind. Erik Kernehed berättar att de fortfarande får höra om strejken på alla team-träffar, den tycks påverka de flesta punkterna på dagordningen.

– De säger alltid ”på grund av strejken …”

Fakta: Så gjordes undersökningen

De största lokaltidningarna på orterna där de strejkande bruken ligger ingick i undersökningen: Piteå-Tidningen, Hudiksvalls Tidning, Nya Wermlands-Tidningen, Gefle Dagblad, Hallands Nyheter och Norrköpings Tidningar. Även den rikstäckande bevakningen hos Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet ingick.

Totalt 102 artiklar granskades under perioden 14 april till 28 april, vilket var perioden för strejken plus två dagar innan och två dagar efter.

Studien visar vilka källor som kom till tals, hur ofta och i vilken omfattning de fick dominera artiklarna.

Fakta: Resultatet

I bara 14 av 102 artiklar om strejken som Dagens Arbete undersökt fick arbetstagare utan facklig titel uttala sig. Endast i en av artiklarna är en arbetstagare den källa som får mest utrymme.

Undersökningen visar också att ordet fördelades jämnt mellan fackliga representanter och representanter från arbetsgivarsidan.

KATARINA SJÖSTEDT