”LO verkar inte acceptera industrins märke”

LO verkar inte acceptera industrins märkessättande roll. Det menar Skogsindustriernas förhandlingsdirektör Per Hidesten. Han oroas av att den bild som facken inom industrin gav på DN Debatt i förra veckan, inte verkar stämma med övriga signaler från LO-håll.

Som företrädare för arbetsgivarna applåderar han naturligtvis industrifacken och deras ansvarstagande för att främja industrins konkurrenskraft och hålla sig inom inflationsmålets ram. Liksom deras klargörande att det är industrin som ska vara lönenormerande för hela den svenska arbetsmarknaden.

Men sedan tonar applåderna ut.

När industrifacken tänker ställa högre lönekrav än förra gången är det inte lika roligt längre. När sedan LO-krav på jämställdhetspott och reglering av tidsbegränsade anställningar skymtar i bakgrunden, ja då faller mungiporna rejält.

I en replik till Facken inom industrins debattartikel skriver bland andra arbetsgivarna inom Teknikföretagen, Stål -och Metall, Trä- och Möbelföretagen, Skogsindustrierna med flera att många av industrifackens synpunkter rimmar väl med ”de ingångsvärden” som även arbetsgivarna har.

Arbetsgivarna kan också dela uppfattningen att det har skett en återhämtning från krisåren 2008 och 2009.

”Vi vill dock påminna om att det alltjämt är en bit kvar till de produktionsnivåer som rådde före krisen och att många som förlorade sina arbeten fortfarande är utan jobb medan de som har jobben kvar fick reallöneökningar även under krisåren. När vi nu går in i höstens avtalsförhandlingar måste fokus vara på arbetskostnader och villkor för kommande år, inte för de år som varit”, konstaterar arbetsgivarna.

Detta i direkt polemik mot industrifacken som vill få mer för att de tidigare stått tillbaka.

Per Hidesten och de andra oroas av den växande osäkerhet som råder på världsmarknaden samtidigt som arbetskraftskostnaderna i Sverige ökat snabbare än i EU.

– Vi har en rad statsskuldproblem och tillväxtprognoser justeras neråt på löpande band. Det är den bilden vi vill lyfta fram, säger han. Vi ser en mängd osäkerhetsfaktorer framöver.

Kort sagt vill han och de övriga arbetsgivarna att industrins lönebildning ska ”utgå från vad som händer i omvärlden” . Det gäller både flexibiliteten i anställningsvillkoren och de centralt avtalade lönenivåerna.

– På Pappers område har vi inte haft några tvister runt visstider och beträffande potter vill jag inte ha några sådana alls. Kan inte se att det på något sätt befrämjar industrin.

Per Hidesten och de övriga arbetsgivarna menar att industrins internationella konkurrenskraft är avgörande för hela Sveriges välfärdsutveckling. Därför oroas de av att inte hela LO tycks dela den bilden.

– LO som helhet verkar inte acceptera vår märkessättande roll utan har en annan verklighetsuppfattning.

Uppfattar du industrifackens samordning med övriga LO som ett hot?
– Nej. Den är en del av verkligheten, men det viktigaste är att alla parter verkligen förstår att industrin ska vara normerande.

Hur ser du på att Pappers numera står utanför industriavtalet? Vad innebär det i den kommande avtalsrörelsen?
– Vi har spikat en förhandlingsplan även med dem. Vi kommer att förhandla parallellt med facken inom industrin och Pappers. Även om de står utanför industriavtalet är de ändå en del av industrin.

– Men den normering som kommer att gälla för industrifacken kommer även att gälla för Pappers.

Pappers kommer inte att hamna i ”vänteläge” i årets förhandlingar?
– Inte om de själva inte ställer sig där. Men alla industrifacken vill nog vara med och sätta ett starkt märke.

Du verkar rent av vara inställd på en lugn avtalsrörelse denna gång?
– Jag tror på en bra och konstruktiv förhandlingshöst.

Göran Widerberg