”En smygande förändring”

Snabbare arbetstakt, färre reserver och fler som hoppar mellan produktionsavsnitten. Det är den nya vardagen på Grycksbo bruk.

För det forna Stora Enso-bruket strax norr om Falun har 2000-talet inletts med ett par ägarbyten.
2006 togs bruket över av Accent Equity och i fjol fick dalabruket en ny ägare i Arctic Paper.

Arctic-koncernen som också har bruk i Munkedal, polska Kostrzyn och tyska Mochenwangen är Europas näst största tillverkare av bokpapper.

Tillsammans spottar bruken ut drygt 810 000 årston, varav hälften vid de svenska bruken.
Inför varje ägarbyte har organisationen, i det här fallet Grycksbo, trimmats och produktionen steg för steg utökats.

Avdelningens vice ordförande Thomas Nilsson berättar att lönekostnaden mellan 2000 och 2010 ökat från 240 miljoner till 246,5 miljoner 2010.
– De sex miljonerna har vi pröjsat genom att vi blivit hundra man färre, säger han.

Under samma period har antalet producerade ton per anställd ökat från 370 till 553 ton per anställd, har facket räknat ut.
En ökning på 49 procent!

Innebär det att arbetstakten blivit så mycket hårdare?
– Inte mycket hårdare, säger Thomas Nilsson. Det handlar om övervakningsjobb som innebär att ju bättre maskinerna går, ju lugnare blir ditt jobb.

Han menar att det mer handlar om en smygande förändring.
– Jag tror inte att man i sin vardag upplever att man producerar så mycket mer. Det märks på andra sätt.

Som att avbytarna blivit färre, udda funktioner eller jobb dragits in eller slagits ihop med andra tjänster.
– Och det har blivit mindre tid åt att flamsa eller vara social på jobbet.

I takt med att de anställda blivit färre, har det också blivit allt viktigare vem eller vilka man jobbar ihop med.
– Men det är otroligt sällan man har tid att prata med någon annan på skiftlaget, än dem 
som fikar i samma kur, säger 
Anna-Karin Bortas.

Hon jobbar som skärare/driftsoperatör sedan tre år tillbaka.

Anna-Karin är 45 år och har jobbat mer än halva livet på Grycksbo. Nu går hon dessutom 5-skift, något som hon inte gjort sedan hon började en gång i tiden.
– Trots lite sömnproblem trivs jag kanonbra.

Men hon upplever jobbet som betydligt stressigare i dag.
– Det handlar om att producera en massa ton. Ibland känns det som om underhållet får stryka på foten för att det är så bråttom att producera.

Hennes upplevelse är också att folk rent allmänt mår mycket sämre för varje neddragning som gjorts.
– Man ser människan bakom allt mindre.
–  När jag började här fanns det gott om dagtid/deltid som var bra för dem som hade barn eller behövde en rehabplats.

Tommy Persson, 56 år, jobbar som operatör på massaberedningen. Han har varit på Grycksbo sedan tidigt nittiotal och sett hur stressen ökat.
– När jag började var vi två operatörer, nu bara en.

Bredvid sig i operatörsrummet har han teknikern Jan Jensstad, 63 år, tjänsteman.
– Det har blivit tuffare på alla nivåer inom företaget, menar han.

Även Jan tar upp vikten av förebyggande underhåll och Pappers Thomas Nilsson som stått och lyssnat ger ett illustrativt exempel:
– Förr hade jag tre timmar på mig att fixa ett stopp innan hela fabriken stannade. Går något sönder i dag, har jag en timme på mig.
– Saker får inte gå sönder. Just därför är underhållet så viktigt, betonar Jan Jensstad.

För operatören Tommy Persson är helgerna värst.
– Då är det lite ensamt. De enda man har att växla några ord med är chaufförerna som kommer med massa och hälften av dem pratar bara polska.
– Då kan jag tipsa dig om en nybörjarkurs i polska på ABF, skämtar Thomas Nilsson.

Olav Söderström, 46 år och operatör på rullmaskinen, är väldigt konkret när han berättar om hur just hans jobb förändrats.
– Förr kunde man sitta en halvtimme mellan varje tambour (pappersrulle). Nu kommer intervallen mycket tätare.

Även han berättar om indragna tjänster och att man som anställd numera måste vara ute i god tid för att få ut sina ledigheter som man vill.
Framför hans glasbur står PM 10:an och där passerar 60 procent av brukets produktion varje dag.

De är tre som jobbar på Olavs maskin, men då ska en i gänget också serva en annan avdelning.
– Jobbet är enformigt, säger Olav. Det viktigaste av allt är därför att vi tre som jobbar ihop trivs med varandra, annars vore det rena ökenstället.

Göran Widerberg