En röst på SD är en röst på rasism

Det kom inte som en överraskning utan var väl mer än fråga om tid innan Sverigedemokraterna (SD) skulle visa sitt rätta ansikte. När Expressen avslöjade filmen där delar av SD:s ledning springer runt med järnrör och använder sig av rasistiska och sexistiska tillmälen blev i alla fall inte jag förvånad.

Man kan naturligtvis raljera om händelsen och dra skämtsamma liknelser, att det vore som om vi skulle se Beatrice Ask filma medan Anders Borg springer runt med järnrör (detta eftersom Kent Ekeroth var SD:s rättspolitiska talesperson och Erik Almqvist var SD:s ekonomiskpolitiska talesperson), men vi får inte tappa fokus på huvudfrågan. Det stora problemet är inte deras beteende under en sommarnatt i Stockholm, problemet är de åsikter som partiet står för.

En stor del av det som sägs i ovan nämnda film går nämligen helt i linje med Sverigedemokraternas politik. Att företrädare för detta främlingsfientliga parti ger uttryck för att personer med utländsk bakgrund inte är svenskar är därför inte särskilt förvånande. Skrämmande och upprörande, men inte förvånande.

Det stora problemet är inte deras beteende under en sommarnatt i Stockholm, problemet är de åsikter som partiet står för.

För mig är det självklart att det aldrig kan finnas något annat än medborgarskapet som avgör om du är svensk eller inte. I samma sekund som man får sitt medborgarskap är man svensk med alla de rättigheter och skyldigheter som det innebär.

Vi vet att det på arbetsplatserna förs diskussioner om integrationspolitiken och att det även finns de som tycker att det är bra att Sverigedemokraterna ”fört upp frågan på agendan”. Men det är viktigt att kalla saker vid sitt rätta namn. Ingen som röstar på Sverigedemokraterna kan gömma sig. En röst på Sverigedemokraterna är en röst på rasism, främlingsfientlighet och intolerans. Det behöver man inte vara särskilt klarsynt för att inse.

Enligt opinionsundersökningarna är SD i dag Sveriges tredje största parti. Detta är en svensk men också europeisk tragedi.

I ett krisande Europa, i Grekland, Ungern och Spanien där den sociala välfärden rasar samman, växer sig rasistiska högerpartier allt starkare.

På samma sätt växer SD i takt med ökade klyftor och arbetslöshet i Sverige. Urholkade försäkringssystem och social oro bidrar till sökandet efter syndabockar och föder grogrund för rasism. Invandrare, vilka har svårt att komma in på arbetsmarknaden, pekas ut som orsak till problemen – det är deras fel. Det är i dessa grumliga vatten SD fiskar väljare. De serverar en enkel lösning; skicka ut alla invandrare så blir allt bra. Som om det vore deras fel att det är kris i den globala ekonomin och att företagen möts av minskad efterfrågan.

Regeringen Reinfeldt och Borg springer inte runt med järnrör men de bedriver en politik som ökar klyftorna i samhället. De bedriver inte aktiv arbetsmarknadspolitik trots ökande arbetslöshet och de vill inte bidra till att bygga bort den akuta bostadsbristen (och skapa jobb). Detta allt som oftast med bekvämt stöd av SD i riksdagen. Det åligger dem därför ett särskilt ansvar att hålla rent på högerkanten och ta debatten.

Vårt ansvar som medlemmar i facket är att ta debatten på våra arbetsplatser. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att motverka främlingsfientligheten. Vi har alla ett ansvar att motverka rasism och diskriminering.  Vi måste hjälpas åt att ta diskussionen för alla människors lika värde.