Industriarbetarnas tidning

”Risk för kaos om inte normen accepteras av alla”

14 mars, 2013

Skrivet av

Det är parternas gemensamma ansvar att hitta en lönenorm som kan accepteras av hela arbetsmarknaden. Alternativet är återfall i 1980-talet avtalsröra, säger Erica Sjölander som gör sin första avtalsrörelse som IF Metalls förbundsekonom.

Erica Sjölander arbetade tidigare som utredare på IF Metalls utredningsavdelning. Men i fjol tillträdde hon den nyinrättade befattningen som förbundsekonom. Syftet med den nya tjänsten var att stärka IF Metalls egen analys av svensk och internationell ekonomi.

Vad är det som är slående för årets avtalsrörelse jämfört med den förra?

– Att det finns helt andra förutsättningar för löneutrymmet. Jämfört med förra gången är det stor skillnad. Den gången hade vi större skillnad i vår syn på det ekonomiska läget jämfört med arbetsgivarna. Nu är vi mer samstämmiga i våra bedömningar, även om vi betonar olika saker.

Som vad då?

– Inom facken inom industrin har vi nyligen uppdaterat de ekonomiska bedömningar vi gjorde i höstas och lyft fram de allt mer positiva signalerna som vi kunnat se på senare tid. Allt tyder på att vi har passerat botten i konjunkturnedgången.  Arbetsgivarna å sin sida väljer att betona att vi just har gått igenom en tuff period. De pekar bland annat på den höga kronkursens inverkan på lönsamheten.

Om nu en dyr krona pressar ner vinsterna för företagen – minskar inte därmed utrymmet för löneökningar?

– Policyn under hela Industriavtalets historia är att vi inte ska ta hänsyn till svängningar i kronkursen när vi bestämmer löneutrymmet. Efter 2009 års kris, då kronkursen rasade, hänvisade vi inte till valutaförändringarna när vi formulerade våra krav inför 2010 års avtalsrörelse. Lika irrelevant är det nu att låta en högt värderad krona påverka löneutrymmet.

– Växelkursens inverkan kräver en djupare analys. Om kronkursen under en längre period stannar på en hög nivå så är det klart att det kan föra med sig snabbare omstruktureringar.

– Storföretagen är vanligtvis väl rustade för svängningar i växelkursen. Deras resultat i fjol rasade knappast, trots den dyra kronan.

– Vissa branscher, till exempel bilindustrin med alla dess underleverantörer, köper in en hel del komponenter från andra länder och ju större inköp man har utifrån desto mer har man tjänat på den höga kronkursen. 

Men det finns ju ett mått på näringslivets internationella konkurrenskraft – relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet (rulc) – som just tar hänsyn till valutaförändringar. Skulle det måttet vara oviktigt då, menar du?

– Inte alls. Men i det måttet ingår utöver utvecklingen av arbetskraftskostnaden och växelkursen också produktivitetsutvecklingen. När det gäller den långsiktiga konkurrenskraften är det klart att växelkursen spelar roll. Men växelkursens utveckling från dag till dag spelar inte in när vi bedömer utrymmet för löneökningar.

Och där ska ni också hitta en norm som kan accepteras av resten av arbetsmarknaden.

– Ja om vi vill ha ett system för en väl fungerande lönebildning.

Och även här finns det en samstämmighet med arbetsgivarna?

– Det är många bitar som ska falla på plats och vi har lyckats hitta en bra kompromiss inom ramen för Industriavtalet. För IF Metall är det viktigt med rättvisa löner, att vi ska ha höga golv men inget tak. Därför är det viktigt att satsa på de lägsta lönerna i synnerhet som lönespridningen i Sverige har ökat under senare tid.

Men där finns det ju ingen samstämmighet med arbetsgivarna. De tycker ju att fackens låglönesatsning inte är någon bra norm, att den till och med bryter mot Industriavtalet genom att ni vill ha påslag i kronor för de lägst avlönade.

– Visst har de lägst avlönade inom flera av våra avtalsområden fått sina löner höjda i kronor och ören under Industriavtalet. Till exempel genom individgarantierna.

Men om det stämmer som du säger, hur ska man då tolka arbetsgivarnas uppfattning att kronpåslag strider mot Industriavtalet?

– Det kan vara svårt att tolka vad andra menar. Jag kan bara konstatera att vi har en lönebildning som kanske inte i alla delar är den ideala för arbetsgivarna som kanske hellre ser ett system med helt decentraliserad lönebildning utan löneökningar i centrala avtal. Vi har med Industriavtalet kommit fram till en kompromiss som visat sig fungera. Alternativet är att riskera att återfalla i 1980-talets röra där marknaden belönade den som hade vinden i ryggen.

Menar du att arbetsgivarna hellre skulle vilja ha ett system som påminner om 1980-tales än dagens?

– Vad jag menar är att man måste hela tiden påminna vad man riskerar om man inte vårdar normen så att den får acceptans. Utan bred acceptans över hela arbetsmarknaden fungerar inte normen. De senaste 15 åren har vi haft en modell som fungerat. Låt vara att det varit turbulent några år när LO-samordningen sprack och när arbetsgivarna sade upp Industriavtalet.

–  Faran är om minnet är kort, om man glömmer konsekvenserna av att inte ha en fungerande norm som upplevs som legitim av breda grupper. Då hotar sönderfall.

Och normen är en kompromiss som inte är den ideala för någondera parten men tillräckligt hygglig…

– Ja att den framför allt ger våra medlemmar ökade reallöner och företagen förutsättningar att vara uthålligt konkurrenskraftiga.

En av lärdomarna från 1970- och 80-talens avtalsrörelser är väl att löneökningar som är större än produktivitetstillväxten ger inflation. Luft i lönekuvertet. Är det lönebildningens uppgift att se till att arbete och kapital delar på produktivitetsökningen?

– Ja det kan man väl säga. Att vi delar på frukterna.

Hur har det sett ut under Industriavtalets femton första år? Fifty-fifty?

– Svårt att säga. Vi har i alla fall haft genomsnittliga reallöneökningar på 2,2 procent. Industrin som helhet har också haft en god utveckling av produktion och lönsamhet.

Och produktivitetstillväxten?

– Fram till och med 2007 var den inom industrin i snitt 7 procent per år. För hela näringslivet drygt 2 procent. Sedan rasade den under krisen.

Kan man då säga att kapitalet tog hand om det mesta av de 7 procentens produktivitetstillväxt om de anställda fick i snitt 2,2 procent?

–  Nej så kan man inte räkna. Vi måste se till hela näringslivets produktivitetsutveckling då reallöneökningarna kommit anställda inom alla branscher till del.  Om man räknar så har löntagarna kunnat öka sina reallöner i takt med produktivitetsutvecklingen.

Det har just kommit ut en bok (Den sänkta löneandelen, Erik Bengtsson, red) av några ekonomer och forskare som visar att löntagarnas andel av nationalinkomsten har minskat drastiskt de senaste 30 åren. Istället har ägarnas vinster ökat. Kan man se samma tendens inom industrin att en större del av överskottet går till ägarna, mindre till löner?

– I ett 30-årsperspektiv vet jag inte exakt hur det sett ut men min bild är att lönandelen toppade i slutet på 1970-talet för att sedan minska dels efter devalveringen av kronan 1982 och dels efter att kronan fick en rörlig växelkurs 1992.

– Vid båda dessa tillfällen ökade industrin sina vinster mycket kraftigt. Men om vi tittar på de senaste 15 åren under Industriavtalet så har fördelningen mellan arbete och kapital varit relativt stabil och det finns ingen tydlig trend, till någons fördel.

– Jag har tyvärr inte läst den aktuella boken än. Men jag har tagit del av en OECD-rapport som visar på samma resultat, att lönernas andel av förädlingsvärdet (det nyskapade värdet i ekonomin) minskat till förmån för vinsterna.

Och det beror på?

– Enligt OECD:s analys beror det på flera saker. Globaliseringen till exempel – den nya globala konkurrensen pressar ner löneökningstakten. Den tekniska utvecklingen – människor ersätts med maskiner. Omstrukturering av ländernas industrier – där mer arbetsintensiva branscher krympt. Försvagade fackföreningar – det blir allt svårare att hävda kollektivavtalet och då pressas löner och arbetsvillkor.

– Nu gäller kanske inte detta i första hand ett land som Sverige där många fortfarande är med i facket. Analysen gällde generellt inom OECD-länderna och där organisationsgraden sjunkit.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?