Industriarbetarnas tidning

”Här blir det mycket problemlösning”

18 juli, 2013

Skrivet av

Möte medRobin Zackrisson som fått nytt jobb på Marin och Fritid efter att Volvobussar i Säffle lagt ner

Robin Zachrisson

Bor: Torstensbyn.

Ålder: 37 år.

Yrke: Verkstadsarbetare.

Fritidsintresse: Bygga motorer.

Bakgrund: Träteknisk gymnasieutbildning, styr- och reglermekanisk utbildning, sportbilstillverkaren Indigo, Eurostarr, MTH Constructor och nu senast 12 år på Volvobussar.

Aktuell: En av de 330 som förlorar arbetet när Volvobussar i Säffle lägger ner – men har fått nytt jobb på Marin och fritid i Åmål.

Robin Zachrisson är en alla som sägs upp från Volvobussar när Säfflefabriken läggs ned den sista juni. Men Robin har redan fått ett nytt jobb. Han gick bara in i en affär.

Berätta, hur gick det till?
– Fabriken gick ”tomslåtter”, ja det fanns inget att göra och det blev uppehåll i produktionen. Jag kunde ta ledigt några dagar och åkte ner till Marin och Fritid i Åmål i ett ärende som rörde min egen båt.
– Jag kom att prata lite med chefen och efter en stund blev han intresserad av min bakgrund och vad jag kunde. Han gav mig några uppgifter att lösa, som för att testa. Och han gillade vad jag sa. Han erbjöd jobb och jag kunde ta tjänstledigt sista månaden på Volvobussar.

Vad ska du göra på Marin och Fritid?
– Här finns många olika arbetsuppgifter. I dag målar jag en båt. Men det blir en hel del underhåll. Verkstadsarbete. Mycket problemlösning. Sånt som jag gillar. Hålla på med motorer.

Du bygger till och med egna?
– Ja det gör jag. Jag har byggt min egen motor till båten. Det är kul. Du vet, få välja topplock, insug, förgasare – alla grejer ska dra åt samma håll. Sånt gillar jag. Just nu håller jag på med en motor till farsans Cheva, en  Blazer, helkabb.

Fick du utlopp för det här på Volvobussar?
– Nej, det kan jag väl inte riktigt påstå. Men jag tänker inte så mycket på Volvo nu. Det är ett färdigt kapitel för mig.

Kommer du att sakna Volvobussar?
– Ja, inte minst alla härliga karaktärer, folk som hade jobbat där länge och som hade en unik kunskap. Tyvärr fanns det inte utrymme för vår kunskap. Allt var så styrt. Kom man med förslag till förbättring så motarbetades det, som om man hade besvärat. Jag tror faktiskt vi störde. Att det bara var jobbigt med nya idéer. Från en högt uppsatt fick jag veta att ”kommer man med förslag så skapar det oreda på någons skrivbord”. Sånt var klimatet.  Då kommer det till slut inga nya idéer.  Det kan reta mig.

Bästa med nya jobbet?
– Att få jobba ute och att det oftast blåser pålandsvind från Vänern. Sånt underlättar för en pollenallergiker som jag.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.