Här ska minsta tillbud upp i ljuset

Årets industriföretagEn rutschkana, en vagga och vadderade kanter. Nej, det handlar inte om en barnkammare. Vi är på Borås Tidnings Tryckeri – årets vinnare av Dagens Arbetes arbetsmiljöpris.

Huvudskyddsombudet Håkan Haglund böjer sig ner intill tryckpressen. 

– Det var visst ett tillbud här i helgen. En kille som varit här och skruvat slog huvet i kanten på maskinen här när han reste sig upp. Vi skulle ju kunna vaddera kanten.

Ett typiskt tillbud på Borås Tidnings Tryckeri (BTT) kan man säga. 

Det sitter svartgul vaddering lite varstans där det finns risk för att en skalle skulle kunna slå i om man inte har ögonen riktigt med sig. Men det går ju inte att vaddera allt.

Det kommer inte in så värst många tillbudsrapporter på tryckeriet, trots att både ledning och skyddsombud betonar att det är viktigt att rapportera. Håkan tror att det mesta som inträffar rapporteras in, men att det inte skadar att ständigt påminna om att minsta grej som händer ska upp i ljuset. 

Arbetsmiljön har stått högt på dagordningen ända sedan tryckeriet startade 2002. Att de viktiga rutinerna sitter visar Arbetsmiljöverkets screening av arbetsplatsen – bara gröna bockar genom hela protokollet. Inte en enda anmärkning.

Men det räcker inte att vara bra på papperet. Klubbordförande Joakim Åsén, som nominerade BTT till Årets industriföretag, betonade i sin motivering att företaget är lyhört för personalen och att ledning och fack samarbetar bra. Huvudskyddsombudet Håkan Haglund är övertygad om att det är detta som är nyckeln till en ständigt förbättrad arbetsmiljö.

– Folk vet att deras synpunkter tas på allvar. Då kommer de också med idéer och säger till om något inte fungerar.

Om tillbudsrapporteringen är skral – förhoppningsvis av rätt anledning – gäller det motsatta med förslag till förbättringar. Varje måndag går skyddsombuden en runda och pratar med folk och får i princip alltid med sig något som kan åtgärdas direkt eller tas till skyddskommittén.

Håkan visar den senaste förbättringen – en nyinköpt vagga för tunnan med rengöringsvätska. 

– Vi har haft en automatisk pump till tunnan, men det har varit problem med att det stänker när den används. Det är bättre att placera tunnan i vaggan och sätta en kran på tunnan så får man mycket bättre kontroll över hur mycket vätska som kommer. 

Lite senare passerar vi en rutschkana som är fäst i tryckpressen och slutar i en container. Den monterades efter att tryckarna som flera gånger om dagen byter plåtar en trappa upp i tryckpressen tröttnade på att bära plåtarna ner för den trånga trappen. 

– Det var de själva som undrade om man inte kunde bygga en kana att släppa ner plåtarna på, säger Håkan.

Och visst kunde man det. Rutschkanan fick grönt ljus, precis som de flesta andra förslag på förbättringar ofta får.

För att informationen ska fortsätta komma från golvet och uppåt, måste även det motsatta gälla, flikar vd Tommy Johansson in.

– Vi försöker kommunicera mycket. Ambitionen är att alla ska veta så mycket som möjligt om all verksamhet. 

Därför finns information om till exempel underhåll, vilka som är sjukskrivna eller om någon kommer in från ett bemanningsföretag uppsatt på anslagstavlor i tryckeriet. Där sitter också protokoll från senaste skyddskommittémötet. Även åtgärdslistorna är väl synliga med information om vad som är problemet, hur det ska lösas, vem som ska göra det och när det ska vara klart. Där förklaras också om någonting inte kommer att åtgärdas. Ibland kan själva åtgärden skapa större problem än den löser, men då måste folk få veta varför inget händer. Kanske föds då en ny idé.

Lokaltidningen Väster snurrar runt i tidningstransportören i tryckeriets tak. Det är mitt på dagen och bara en femtedel av kapaciteten används just nu. Det väser och tickar. Annat ljud blir det i kväll då Dagens Nyheter, Borås tidning, Expressen och Göteborgstidningen ska tryckas, falsas, häftas och packas på väg mot prenumeranter och tidningskiosker. 

Bland grafikerna på dagskiftet möts vi av samma svar vem vi än frågar: Ledningen lyssnar på oss och det vi säger tas på allvar.

Någon säger att arbetsmiljön är ”resor bättre” än på tidigare arbetsplatser, att det är påtagligt att arbetet med miljön ständigt pågår och att de anställda får engagera sig när det är skyddsronder.

Skyddsombuden Torleif Roos och André Toivonen jämför också med tidigare arbetsgivare, och lyfter fram arbetsrotationen på BTT.

– På ett annat tryckeri började jag i packsalen och sen var jag fast där. Här kan jag jobba med vad jag vill. Bara man visar intresse så får man lära sig och då kan man bli tryckare, säger André.

Torleif har aldrig tidigare trivts så bra på en arbetsplats som den här.

– Det är lyhördheten. Att man satsar. Och att jag känner att jag kommer kunna jobba till 65 utan att slita ut mig.

Marie Edholm