”Vi drack kaffe och snackade skit”

Omställningsföretaget får betalt också för den som snabbt fixar jobbet själv. Meningen är att andra som har svårare att få arbete ska få extra hjälp i stället. Men hur fungerar det i verkligheten?

Sommaren 2012 gick sågverket Seskarö i konkurs. Tommy Österberg, 58, hade jobbat på sågen i 20 år och är en av dem som fortfarande står utan jobb. 

– För min del var omställningen att vi drack kaffe och snackade skit. Det kan inte vara tanken, säger han. 

Bland de personer som ska omställas får en del ofta jobb snabbt. Den gruppen kräver en mindre arbetsinsats av coachen. Ändå är summan företaget får lika stor för varje person som deltar i stödet, 20 000 kronor. Anledningen till att det fungerar så är att systemet har en så kallad omfördelningsprincip. Den som har svårare att få jobb ska kunna få mer hjälp.

I Seskarö är jobben svåra att hitta för arbetare över femtio. Så enligt omfördelningsprincipen borde mycket krut ha lagts på Tommy Österberg.

– Jag träffade killen från omställningsföretaget två gånger. Då hade jag redan cv och personligt brev sen tidigare, säger han.

– Han hade ju ingen mirakelmedicin. Vi som är mellan 55 och 60, vad ska han göra för oss?

Vi har talat med flera av Tommys arbetslösa kamrater, och de instämmer i hans beskrivning. Kanhända är de enskilda fall. Men den som undrar hur omfördelningsprincipen ser ut i stort får inget riktigt svar. Det finns inga mått på hur mycket extra resurser som ska läggas på en deltagare som har svårt att få ett jobb. Björn Elmqvist, kvalitetschef på TSL, berättar däremot att man gör enkätundersökningar bland deltagarna. 

– Vi frågar deltagarna hur många gånger de mött sin coach. Vi kan se att ju svårare de har att få jobb, desto mer nytta har de haft av coachen.

I TSL-systemet finns runt 130 företag. Många av dem är små, med få uppdrag och jämförelsevis lite att fördela. Flera av de stora företagen använder sig i sin tur av underleverantörer, som är egenföretagare.

– Jag får 8 000 kronor per person som jag ska omställa. Jag står för resekostnader själv, och det blir mycket resor mellan deltagarna. Försöker du göra ett bra jobb och har personer som är svåra att hjälpa, då går du back, berättar en.

Andra underleverantörer säger att de får hälften av de pengar omställningsföretaget får. Av de 20 000 kronorna per deltagare kan alltså hälften eller mer gå till annat än coachning. Pengar behövs bland annat till administration och lokaler. I förra numret kunde vi också visa att en hel del används till marknadsföring, försäljning, och i vissa fall gåvor och mat till fackliga företrädare.

Tommy i Seskarö berättar att av de tjugo som varslades, försvann ungefär sex av de yngre ganska snabbt till gruvjobb i trakten. Några andra har skaffat vikariat och sommarjobb. Tre har gått i pension och resten är arbetslösa, en del i Fas 3-program. 

Alla omställningsföretag sågen var i kontakt med poängterade att pengarna inte kunde användas till utbildning, säger han. 

– Taxikort eller busskort, det hade varit bra. Men de ska vara någon sorts halvpsykologer och försöker dutta med dig. Det är inte det vi behöver.

– För mig hade det varit bra med en datautbildning. Att få sådant där Officekörkort. Lära sig Excel. Men det fick jag inte. Eller maskinförarutbildning, då hade jag nog fått jobb. För sådana jobb finns här.

Anna Tiberg, Jeanette Herulf, Marcus Derland