Industrikonstnären

ProfilenI Vara bor en man med tusen viljor. Han ordnar konstutställningar, startar arbetsplatsbibliotek och älskar att prata om meningen med facket. Länge hade han själv inget svar på varför han var med. Eli Abadji berättar om …

Konstnärerna mitt ibland oss

”För tredje gången har vi ordnat en utställning i Lidköping med konst som IF Metallare har gjort. När jag är ute på företag träffar jag medlemmar som ägnar sig åt konst. Facket handlar inte bara om löner och arbetstider. Det handlar om allt som berör en människa, allt som utvecklar henne eller honom som person. Jag är konstnär från början. När jag var liten satt jag i skolans ateljé och målade på lediga dagar. I Libanon jobbade jag som grafisk formgivare och illustratör.”

När barnen var hans lärare

Jag är väldigt stolt över att jag kontaktade Statens kulturråd och fick bidrag för att starta arbetsplatsbibliotek. Vi har ett här på Swegon och på tolv andra företag i avdelningen. Vi har också fått bidrag för att köpa in barnböcker som har delats ut bland alla biblioteken. Det första jag och min fru gjorde när vi kom till Sverige var att gå med i en bokklubb för barnböcker. Det bästa var att sitta bredvid barnen på kvällen och läsa om Pippi Långstrump och andra. De skrattade när man läste fel. Men man lär sig språket, lär sig att kommunicera. De är fantastiskt bra lärare, barnen.”

Försvaret 
av vad vi har

”Jag älskar att träffa människor och berätta om facket. När jag frågar varför de är med så svarar många att de inte vet. Vissa säger trygghet och solidaritet och det är sant. Vi är med för att vi behöver kollektivavtal. Bland unga är det inte ens hälften som är med i facket! Vi måste få unga att förstå att det vi har i dag kan snabbt förloras om vi inte försvarar det. Samtidigt ställer det otrygga arbetslivet stora krav på oss i facket att kunna ge dem den hjälp de behöver. ”

Skochocken och damen i charken

”När vi kom till Sverige var jag så försiktig, vågade inte säga någonting och var rädd för poliser och all makt. När jag såg hur tidningarna ritade karikatyrer av statsministern – Ingvar Carlsson – föreställande en sko, häpnade jag. Att man vågade göra så! Då visste jag inget om facket. En dam i charken i butiken där jag jobbade – Marianne hette hon – berättade om fack och a-kassa. Att man kunde få pengar om man blev arbetslös. Jag gick med direkt, men funderade inte på varför facket finns. Långt senare gick jag en kurs och förstod hur det fungerar. Sedan dess vill jag berätta så att alla förstår hur viktigt det är.”