Industriarbetarnas tidning

Ett strypmord i nedläggningarnas lågprisland

13 februari, 2014

Skrivet av

DA-ANALYS Stålkonjunkturen är på väg uppåt, orderböcker fylls och priserna stiger. Då stryps en av de mest livskraftiga enheterna inom Outokumpu. Brottsplats: en bruksort i nedläggningarnas lågprisland.

Plåt har valsats i Långshyttan i över tvåhundra år, med framgång. Stålhanteringen är några sekler äldre än så. Bruket har överlevt den ena vågen av bruksdöd efter den andra: 1860-talets, 1920-talets och 1970-talets.

Ett nyckfullt Outokumpu blev dess fall.

Styrelsen lyssnade inte på innehållet i Outokumpu-ledningens egen utredning. Den utredning som säger att Långshyttan bör få vara kvar.

Företaget bör visa innehållet i den utredningen – nu. Om inte annat som ett sätt att visa respekt för Långshyttan.

Långshyttans öde bestämdes inte över vad orten presterade.

Dess öde avgjordes i stället av det schackspel som finska och tyska intressen spelar i bygget av det nya Outokumpu som en storspelare inom det rostfria stålet.

Outokumpus vandring mot det målet är ytterst krokig.

När Krupp Thyssens rostfria dotterbolag Inoxum ska införlivas i Outokumpu blir det ett givande och tagande länderna emellan.

För att Inoxum ska passa in i pusslet stängs bland annat stålverken i tyska Krefeld och Bochum. Sedan tidigare är det också sagt att stålverket i Benrath ska stängas.

Ersättningsjobb har utlovats. Men det tyska facket gör allt för att göra prislappen så dyr som möjligt.

När tyska metallfacket försvarar sina jobb svider det i företagens balansräkningar. Facken mobiliserar för sociala planer med avgångsvederlag och avtalspensioneringar som kostar skjortan för företagen.

Fråga Electrolux, vars nedläggning i Nürnberg kostade flera miljarder. Fråga Nokia om skräckupplevelsen i Bochum.

Outokumpu blöder och har tusen och ett bekymmer att tänka på.

Outokumpu blöder och redovisar idag sitt bokslut för det plågsamma fjolåret. Koncernen vill säkert visa handlingskraft gentemot banker och investerare: ännu ett bruk till slaktbänken.

Samtidigt som bokslutet presenteras manar det tyska facket till demonstrationer mot de gamla besluten att stänga stålverken i Krefeld, Bochum och Benrath.

Att då komma och föreslå att ytterligare en tysk anläggning ska stängas skulle ge de tyska mobiliseringarna extra bränsle och fördyra de redan beslutade nedläggningarna.

Bättre då att lägga ner i nedläggningarnas lågprisland, Sverige.

Så här är det: Inom nya Outokumpu finns två enheter som tillverkar tunna stålband, Långshyttan och tyska Dahlerbrück.

Att lägga ner Långshyttan kostar uppåt en 200 miljoner kronor, enligt företagets egna beräkningar.

Att lägga ner Dahlerbrück kostar det mångdubbla.

Beslutet är märkligt av fler skäl. Inte minst mot bakgrund av att Outokumpus egen utredning visar på Långshyttan som ett hyfsat livskraftigt företag.

Inom stålindustrin är kapacitet a och o.

Långshyttans kapacitet är dubbelt så stor som Dahlerbrücks.

Långhyttan kan producera 45 000 ton smala band per år medan Dahlerbrück mäktar med knapp hälften, 20 000 ton.

Långshyttan är dessutom både välinvesterat och nyinvesterat.

Det är bara sju år sedan dåvarande arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin var med och invigde den nya blankglögdningsugnen, en investering på en kvarts miljard som skulle vässa nischtillverkaren Långshyttan ytterligare.

Problemet var att Outokumpu länge inte lät Långshyttan ägna sig åt den lönsamma nischtillverkningen. Istället tvingades Långshyttan producera volymprodukter, standarsstål som det omöjligen går att ta bra betalt för på grund av konkurrensen från lågkostnadsländer.

Outokumpu tvingade Långshyttan att spela i Korpen när de egentligen tillhörde toppen av Champions League.

Dessutom tyngs lilla Långshyttan av att betala ett dyrt koncernbidrag, ett ”management fee” som ska bekosta koncernens gemensamma ledning, administration, finansiering med mera. En hög kostnad som hade varit betydligt mindre om man hade stått på egna ben. Och som sannolikt hade förvandlat dagens beskedliga minussiffror i Långshyttan till plus.

Att stänga det större Långshyttan och låta det mindre Dahlerbrück tuffa på kan inte tolkas på annat sätt än att Outokumpu lämnar de tunna stålbanden. Ingen kommer ju att ta över tonnaget från Långshyttan.

Fanns det ingen annan väg? Jo, det senaste halvåret har signalerna från Outokumpu varit positiva för den svenska verksamheten.  Avesta, Långshyttan, Torshälla och Degerfors  skulle få spela i den liga de hörde hemma i, där spelplanen tillhörde de lönsamma specialprodukterna.

För Långshyttan återvände hoppet och man vågade kanske kosta på sig ett uns av framtidstro. En bristvara i den annars så brutala stålvärld som gått på knä sedan finanskrisen briserade.

Långshyttans extremt tunna stålband har varit en framgångsprodukt i världen. Det visade Outokumpus egen utredning. Men den utredningen vägde lätt.

Att lägga ner Långshyttan var det billigaste sättet att visa handlingskraft gentemot investerarna.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.