”Vi har glömt bort det kollektiva”

Publicerad 2014-02-12, 07:07   Uppdaterad 2015-02-09, 11:13

Ett misslyckande och ett arv från tiden då ingen ifrågasatte vitsen med facket. Så förklarar fackförbunden GS och IF Metall att många inte ser någon anledning att gå med.– Det är vårt ansvar att förklara meningen med att organisera sig, säger Erik Georgii på GS.

Därför väljs facket bort

  • 31procent tycker det är för dyrt
  • 11 procent är missnöjda med facket
  • 10 procent är ointresserade
  • procent tror att de klarar sig bättre själva
  • 9 procent ser ingen nytta med facket

Källa: LO-rapporten ”Facklig anslutning 2012

Läs också om fackets utmaning att vara företräda på en osäker arbetsmarknad

Vart ska Rasmus ta vägen?

För dyrt, missnöje och ointresse. Det är de vanligaste svaren LO fått när de undersökt varför folk inte går med i facket. Totalt var femte person svarade också att de klarar sig bättre själva eller att de inte kan se nyttan med att vara med.

När anställda på Brand Factory i Farsta Strand räknade upp argument de fått för att de skulle gå med i facket nämnde de försäkringar och rabatt på bensin. Det räcker inte för att de ska betala medlemsavgift, tyckte de. Ett personligt besök från facket fick däremot flera stycken att skriva in sig som medlemmar.

Marie Nilsson, chef på IF Metalls organisations- och studieenhet, tror att facken delvis har gått i fällan att informera om medlemsförmåner, som är enklare att förklara, än att prata om den svenska arbetsmarknadsmodellen och hur kollektivavtal fungerar.

– Vi har pratat om vad vi erbjuder individen, men vi har glömt bort det kollektiva. Att vi gemensamt kan teckna avtal är den stora saken.

Att det är så svårt att hitta argument för att gå med i facket har också ett historiskt arv, tror Erik Georgii, andre vice ordförande och organisationsansvarig på fackförbundet GS.

– Förr gick alla med i facket. I dag kräver vi i större utsträckning argument för allting. Vi är vana att få säljande argument.

Så länge inga argument krävdes för att skriva in medlemmar i facket var det heller ingen som lärde sig varför de var med.

Trots att både GS och IF Metall har relativt hög organisationsgrad – drygt 80 respektive runt 78 procent – kan de inte luta sig tillbaka.

– Nej, vi kan inte nöja oss med det. Vi måste organisera så många som möjligt. Sjunker organisationsgraden måste vi ta ut en högre medlemsavgift och då lämnar fler förbundet. Vi måste ligga i framkant och se till att vi har en positiv spiral, säger Erik Georgii.

För IF Metalls del ser organisationsgraden väldigt olika ut i olika branscher. Vissa är väldigt väl organiserade, medan andra har en mindre andel medlemmar.

– Det finns ju någon slags gräns när arbetsgivarna ifrågasätter om vi kan företräda de anställda i avtalsförhandlingarna. Det här påverkar hela arbetsmarknaden, säger Marie Nilsson.

Båda förbunden har bestämt sig för att satsa på att få fler att gå med, men framför allt på att fler ska förstå vitsen med ett medlemskap. För GS handlar det bland annat om att ta kontakt med medlemmar som vill gå ur fack eller a-kassa samt att satsa extra på arbetsplatsbesök där få är medlemmar.

Högst organisationsgrad av alla fackförbund har Pappers med 98 procent. Förbundets förbundssekreterare Bengt Sjöholm menar att det beror på att facket är närvarande på alla arbetsplatser.

– Varje fabrik är en avdelning i facket. Alla våra medlemmar känner någon som är förtroendevald och alla vet vem som är deras ordförande. Alla som kommer nya får också en introduktion av facket.

Sju av tio är med i facket

År                         Arbetare               Tjänstemän         Samtliga
2005                     80                         79                         79
2006                     79                         77                         78
2007                     76                         75                         75
2008                     72                         72                         72
2009                     71                         72                         71
2010                     71                         73                         72
2011                     69                         73                         71
2012                     68                         73                         71

Källa: LO-rapporten ”Facklig anslutning 2012”