”Bättre arbetsmiljö krävs för att orka till 69”

PensionsålderSka medlemmarna orka jobba längre än till 65 år måste arbetsplatserna anpassas till detta. Bli ”långsiktigt hållbara”. Men så ser det inte riktigt ut i dag, menar GS ordförande Per-Olof Sjöö, i en kommentar till förslaget om rätten att få jobba fram till 69 års ålder.

Det var i går som Pensionsgruppen med socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (m) kom med förslaget att staten ska ta upp diskussionen med arbetsmarknadens parter om rätten att få jobba fram till 69 års ålder.

Per-Olof Sjöö har en viss förståelse att något måste göras. Allt fler lever allt längre och det innebär stora påfrestningar på dagens pensionssystem.

– Men jag tycker att man måste börja i rätt ända.

Enligt Per-Olof Sjöö handlar det om att skapa sådana arbetsmiljöer så att folk orkar jobba längre.

Enligt GS missgynnas de med sämst arbetsmiljö både fysiskt och ekonomiskt.

En undersökning utifrån förbundets egna medlemmar från förra året, visar att hälften inte tror sig orka jobba kvar fram till 65-årsdagen.

Tunga lyft, dålig arbetsmiljö och stress är några faktorer.

– Inte nog med att du sliter ut dig på jobbet, du straffas också ekonomiskt för att du inte orkar fram till pension, säger Per-Olof Sjöö och påminner om att snittpensioneringen för en LO-medlem i dag ligger på 61-62 år.

I senaste avtalsrörelsen förhandlade förbundet fram en möjlighet till delpension – just för att ge de medlemmar som vill, möjlighet att orka jobba lite längre.

– Du kan göra det från 61 års ålder och grundregeln är att du går ner på halva arbetstiden. Men du kan göra andra uppgörelser med arbetsgivaren.

Även i Pappers finns det en möjlighet att via arbetstidskontot (ATK) gå ner i arbetstid de sista åren före pension.

Förbundets ordförande, Jan-Henrik Sandberg, instämmer i vad kollegan Per-Olof Sjöö säger, och frågar sig själv om det finns någon pappersarbetare som skulle orka fram till 69 års ålder.

– Även om våra medlemmar håller ut något längre än genomsnittet för LO-medlemmar.

Jan-Henrik Sandberg ifrågasätter det meningsfulla att höja den frivilliga pensionsgränsen till 69 år när så få orkar med dagens 65 år.

– Möjligtvis finns det andra yrkesgrupper med mindre slitsamma jobb som orkar längre, säger han.

Pappers ordförande tycker att man i stället ska lägga ner mer energi på att säkra pensionen för dem som har påfrestande arbeten, typ skiftarbete.

Och han kan tycka att det borde finnas möjliget för just den gruppen att de sista åren före pension få jobba dagtid.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, menar att det som är bra med förslaget är att de som vill och orkar får möjlighet att jobba längre.

– Men det stora problemet är att våra medlemmar inte klarar dagens 65 år.

Precis som kollegorna på GS och Pappers är han inne på att man därför måste satsa betydligt mer och inte som det gjorts på senare år – mindre – på arbetsmiljön.

Och precis som i de andra förbunden har IF Metall sett till att hitta en delpensionslösning för metallarna från 60 års ålder.

– Den ger rätt att gå ner på deltid, men här måste vi fortsättningsvis se över hur vi ska klara finansieringen.

Göran Widerberg