”Stoppa det moderna slaveriet”
Publicerad 2015-04-20, 08:45 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
- Inhyrning. Många industriarbetare upplever att bemanningsavtalet nu luckras upp av arbetsgivare som försöker runda lagen om anställningstrygghet. Vi ser tyvärr alltför många avarter på arbetsmarknaden.
Vid IF Metalls kongress förra våren var bemanningsfrågan en av de hetaste frågorna. Otrygga anställningar, korttidsjobb och inhyrning har ökat markant på hela arbetsmarknaden. Inom industrin är trenden tydlig. Förra året ökade antalet bemanningsanställda med över 30 procent jämfört med året före.
Dagens Arbete skrev i höstas om Andreas vars arbetsdag kan bli 17 timmar lång fast han bara får betalt för 8 timmar. Han är inhyrd och ingen vill ersätta hans jourtid.
På Fiskeby bruk använder arbetsgivaren bemanningsföretag vid korttidsfrånvaro i stället för att ta in folk från företrädeslistan. Helt i strid med det avtal som Pappers strejkat sig till en gång.
Ett annat exempel är Element Six i Robertsfors som har sagt upp alla anställda för att sen hyra in dem man vill ha för att säkerställa produktionen fram till nedläggningen. Därmed kan arbetsgivaren handplocka en arbetsstyrka med 14 dagars uppsägningstid. Så var avtalet som IF Metall slöt med Teknikföretagen om ”kollektiv förstärkt företrädesrätt” aldrig tänkt.
Allt är förstås inte dåligt med bemanningsjobb.
I konjunkturkänsliga verksamheter finns behov av flexibilitet för att klara toppar och dalar i produktionen. Därför har facket gått med på bemanningsmodellen. Arbetsgivarna borde vara måna om att värna avtalet som det var tänkt.
Tyvärr ser vi det motsatta. Bemanningstrenden leder till en uppluckring av anställningstryggheten. Företagen slimmar sina organisationer och minskar drastiskt antalet fast anställda. Bemanningsjobb ersätter jobb som borde ingå i grundbemanningen.
Osäkra anställningar leder också till sämre arbetsmiljö. Att det vid flera dödsolyckor varit inhyrda som drabbats är inte förvånande. Med alltfler tillfälligarbetare försvåras också det fackliga arbetet på arbetsplatserna.
Bemanningsavtalet som slöts år 2000 mellan LO-förbunden och Bemanningsföretagen går ut nu sista april. Arbetsgivarnas schackrande med anställningstryggheten har lett till en utbredd misstro mot bemanningsmodellen.
Förra vårens tågstrejk och denna vinterns pilotstrejk är exempel från andra branscher där just frågan om osäkra anställningar stått i centrum.
Det är hög tid att sätta stopp för detta moderna slaveri. Osäkra jobb och ökad press skapar inget långsiktigt hållbart arbetsliv. Bemanningsmodellen ska underlätta flexibilitet men inte leda till permanent osäkerhet.
