Industriarbetarnas tidning

Kampen för att få hjälp

12 april, 2016

Skrivet av

Fast i bråkratin Afa har blivit del av ett system där skadade mals ner av tröga processer. Dagens Arbete har granskat ditt skyddsnät och hittat en alternativ värld där företag och konsulter tar betalt för att göra fackets jobb.

Sju års kamp för hjälp

Juli 2009:

Anita råkar ut för en allvarlig olycka på sitt jobb. Hon är heltidssjukskriven ungefär tre veckor. Skadan anmäls till Afa Försäkring och Försäkringskassan (Fk). Anita är helt eller delvis oförmögen att arbeta på grund av skadan. Under ett halvår blir hon nekad sjukpenning.

Januari 2010:

Afa informerar om att olycksfallet är godkänt som ett arbetsolycksfall.

Februari–mars 2012:

Anita går på smärtrehabilitering i fem veckor för att lära sig leva med smärtan.

Oktober 2013:

Fk beviljar en fjärdedels sjukersättning (tidigare förtidspension). Skadan börjar anses vara permanent. Anita jobbar 75 procent.

November 2013:

Fk erkänner Anitas besvär som arbetsskada.

Mars 2014:

Afa ber om medicinska handlingar för att fatta beslut om
ersättning för sveda och värk.

September 2015:

Anita får besök av två handläggare från Afa. De ska utreda om hon kan få ersättning för hemarbete hon inte längre klarar på grund av skadan. Ersättning för den typen av kostnader ingår i fackets försäkring.

Mars 2016:

Anita har ännu inte fått hjälp.

”Skada er aldrig på jobbet!”
Vi befinner oss i Enköping år 2015. Anita Eckebring sitter böjd över sitt köksbord. Den skadade handen vilar mot skivan, och framför henne sitter två män. De kommer från Afa, fackets och arbetsgivarnas försäkringsbolag.
Anita har taggarna utåt, hon känner det själv. Ilskan måste ut och hon vänder sig till den ena handläggaren.

– Ta kontakt med kommunen, det sa du i förbifarten för ett år sedan. Jaha, varför då? Men hade man vetat hur det hänger ihop  … Jag vet ju inte hur det hänger ihop!

Jag sitter med vid bordet, för Anita vill att jag ska se hur mötet går till. Jag presenteras som en vän.
I kökets hörn ligger travar. Papper, burkar, plåster, prylar. Tyg sitter uppspänt för en igenbommad rumsöppning. Golvet är smutsigt och kylen ger ifrån sig märkliga ljud. Hon kliver upp och knuffar till den för att få tyst.

Anita har vant sig vid skadan på sätt och vis. Hon har bara svarta kläder för då blir det mindre tvätt. Hon är smutsigare än förr eftersom det är svårt att duscha med den ständigt omlagda handen. Hon har lärt sig att se bort från de växande högarna, de grå golven och dammvirvlarna.

Men ibland tycker hon att skadan känns värre än för sju år sedan. Det var då hon skulle blåsa rent en detalj i verkstan och ett metallspån gjorde ett knappnålsstort hål i huden. Ett hål som sedan fylldes med luft från tryckluftsprutan.

Afa2-utdrag-Anita

Handen och underarmen svällde upp som en ballong. Hon hade tur som överlevde. Svullnaden gick över efter några dagar, men smärtan stannade kvar, och efter sju år kan själva tröttheten göra att värken vinner. Den blir övermäktig. Värktabletterna har hon slutat med, de hjälpte inte och hon blev en säkerhetsrisk på jobbet, helt groggy. De smärtstillande plåstren kapar smärtans topp, men dem får hon bara ha 12 timmar i sträck och då väljer hon dagtid för att kunna jobba, 75 procent på verkstan är hon nu. Hon har ofta svårt att sova och hennes syster som flyttat in för att hjälpa säger att Anita jämrar sig när sömnen väl tar över.

Vad hon nu önskar sig är ett slut på processen. Anita drömmer om ett proffs. En som kan ägna dagarna åt att prata med Afa. Som vet hur pappersbunten ska sorteras och blanketterna ska fyllas i.

Afa2-siffror3Den insatta konsulten

Vi förflyttar oss till ett litet vindskontor i en svensk småstad. Där sitter en kvinna i en kontorsstol, lätt framåtlutad och med händerna knäppta i knät.

– Han sa: Jag hade tänkt gå till banken, betala av lånen på huset, och sen ta bort mig.

Vi kan kalla kvinnan Konsulten. Mannen hon talar om kan vi kalla Snickaren.

– Han tyckte att det var det bästa för familjen, att han inte fanns mer. Han var inte bra för någon sa han. Han skulle ju aldrig kunna jobba mer. Han hade lagt år av sitt liv – all kraft han hade kvar – på att försöka få sin arbetsskada godkänd och ersatt. När allt var klart ville han inte leva längre.

Av något skäl ångrade sig Snickaren, han valde att leva vidare. Han är ett exempel på den utmattning Konsulten säger sig möta, hon rabblar det ena efter det andra, visar listor över långa rader av människor som skadat sig på jobbet och drivit processer för att få hjälp. Processer där de ekonomiska riskerna varit enorma och psyket tagit stryk.

– När de till slut får rätt mot Försäkringskassan vet de ofta inte att de kan få ersättning från Afa.

Och det är då Konsulten kommer in och försöker få dem att börja om, en gång till.

Anita använder en ortos, ett slags stödbandage. Senast efter tolv timmar måste hon lägga om handen på nytt, eftersom de smärtstillande plåstren inte bör vara på längre än så.Foto: David Lundmark.
Anita använder en ortos, ett slags stödbandage. Senast efter tolv timmar måste hon lägga om handen på nytt, eftersom de smärtstillande plåstren inte bör vara på längre än så.Foto: David Lundmark.

Hon är en del av det brokiga system av aktörer som vuxit upp runt den avtalade arbetsskadeförsäkringen. Där finns allt från advokater till föreningar och företag. Vissa jobbar bara mot Afa, andra bearbetar flera försäkringsbolag. Vi har talat med ideella och halvt ideella krafter, företaget Aj Personskador samt grundaren av det vinstdrivande bolaget Folkets ombud.

Konsulten framför oss har skapat sig en försörjning bara på Afa. Hon letar upp fall i domstolarna, begär ut listor på dem som har överklagat och fått rätt mot Försäkringskassan. Vissa kontaktar henne också på rekommendation. Hon får in cirka tre fall i månaden och tar 15 procent av pengarna som hon driver in. Hon tar bara betalt om hon lyckas.

– I undantagsfall är det ett eller två brev för att få ut pengarna. Men ofta tar det månader, år. Det kräver att man är otroligt insatt, att man kan ägna mer eller mindre heltid för att lyckas med den här kommunikationen med Afa, och det kan jag. Det har blivit mitt jobb.

Konsulten visar arbetsmappar och fakturor. Jag går igenom fakturorna och räknar ut att hon ensam fått Afa att betala ut över 26 miljoner kronor inom loppet av några år.

Varför är det här så svårt?
– Ja det kan man undra. Den här försäkringen finns ju för att arbetsgivarna ska slippa bli stämda av skadade arbetare. Sen när du skadar dig, då får du bråka. Jag tycker det är väldigt konstigt för det här borde kunna gå mer eller mindre med automatik.

Leif Kåvestad konstaterar att Riksrevisionen riktat kritik mot Försäkringskassan. ”Vem granskar Afa?” Foto: David Lundmark.
Leif Kåvestad konstaterar att Riksrevisionen riktat kritik mot Försäkringskassan. ”Vem granskar Afa?” Foto: David Lundmark.

Vissa av de arbetsskadade vi har varit i kontakt med kallar konsulterna för hjältar och änglar. Afa Försäkrings presschef Caroline Rylander beskriver dem å andra sidan som ”profitörer som ser en möjlighet att tjäna pengar”.

Enligt Afa försvårar de anonyma konsulterna handläggarnas jobb och kostar de arbetsskadade onödiga pengar.  (Läs mer i nästa artikel: ”Det är få som behöver vänta”.)

– Fast jag betalar ju hellre lite än att inte få några pengar alls, säger Matti Vantaa, en av dem som vände sig till den konsult vi har besökt.

När det var som värst fick han smärtstillande sprutor för att kunna gå. Han fick höra talas om Konsulten och kände varken att han tog någon risk eller byggde några förväntningar. Till skillnad från advokatbyråer på stan tog hon ju bara betalt om hon lyckades.

– Valet stod mellan inga pengar alls eller att ta hjälp. Facket hade gett upp och jag skulle aldrig ha klarat att driva mitt ärende mot Afa på egen hand.

Andra som riktar missnöje mot Afas handläggning är juridikbyrån LO-TCO Rättsskydd. I de fall där skadade får rättshjälp av facket för att driva sitt ärende, kan rättsskyddet kopplas in. Och för ett och ett halvt år sedan blev juristen Kerstin Burman så uppgiven att hon i mejl till Afa riktade skarp kritik mot handläggningstiderna. Det gällde enkla ärenden säger hon, inkomstutredningar där Burman själv gjort utredningsåtgärder för att underlätta. Ändå fick skadade vänta i över 18 månader på att få inkomstersättningen handlagd, månader som kunde innebära att fondbesparingar måste lösas upp och hem läggas ut till försäljning.

Svaret hon fick då var att Afa jobbade för att förbättra situationen. Men i dag, ett och ett halvt år senare, upplever inte juristerna att det har blivit bättre.

– Jag har ett fall där det har tagit över fyra år och ett annat på nästan fem år, berättar juristen Magnus Eriksson.

– Ibland är det svårt att förstå vad som tar så lång tid. Det är inte sällan som till exempel färdiga löneuppgifter ligger hos Afa under lång tid och att det är först när man ringer och påminner som något händer.

Afa2-citat-matti

I ett brev från Afa slår försäkringsbolaget fast: ”Var beredd på att handläggningstiden är lång. Vi beräknar att det tar ca 13 månader från att vi har fått in alla handlingar.”

Enligt personen som visar mig brevet var 13 månader bara en början. Han heter Leif Kåvestad och brevet var inte ställt till honom, utan till en vän han försökte hjälpa. Leif är självlärd. Han har fått ut pengar, ersättning för inkomstförlust som gjort skillnad för livet. Under sex år har han kämpat mot Afa och nästan blivit jurist på kuppen.

Men kampen är inte över.

– Vem granskar Afa? Jag har ännu inte fått all ersättning jag ska ha enligt skadeståndslagen.

Han har skickat bortåt 25 skrivelser till bolaget.

– Jag tror de har avslutat mitt ärende sju gånger. Man måste vara oerhört envis, påläst, ha kunskap om domar och juridik. Hur många sjuka och skadade har ork att hålla på som jag har gjort?

Afa2-siffror4De nöjda Afa-cheferna

I ett sammanträdesrum inne på Afas huvudkontor i Stockholm sitter Michel Normark analyschef, Caroline Rylander presschef, samt verksamhetschefen Eva Eriksson. Rummet är ganska litet och innehåller inte mycket mer än ett bord, några stolar och en whitebordtavla. De tre cheferna står alla för ett och samma budskap: handläggningen av försäkringen fungerar jättebra.

Analyschefen ritar en pedagogisk tidslinje med olika hållplatser på vita tavlan, den egna undersökningen av kundnöjdhetsindex presenteras vara ”i nivå med Systembolagets” och kommunikationsmålen visar sig uppfyllas nästan varje månad.

– Och inom en månad så ska 70 procent ha fått besked om ersättning eller avslag, säger Eva Eriksson.

I bortre änden av linjen på vita tavlan finns dock en grupp ”komplexa ärenden” som kan få vänta längre.
– Ju mer komplexa ärenden, säger Eva Eriksson, desto längre tid tar det. Men vi för en dialog med kunden under tiden.

De allra flesta som får sina skador godkända av Afa är sjukskrivna kort tid eller inte alls, och har inga bestående men. Bakom de ”komplexa ärendena” finns fall där den skadade och Afa inte är överens, men även människor som påverkas svårt av sina skador. Folk för vilka försäkringen verkligen kan göra skillnad. Såna som Anita och Leif.

Men personerna runt bordet menar att de är enskilda fall. De är inte del av ett mönster. Även LO-TCO Rättsskydds kritik är uttryck för enskilda fall. Och marknaden för konsulter, föreningar och företag är inte ett bevis på att Afa misslyckats på något sätt.

– Det största informationsansvaret om de här försäkringsprodukterna ligger på arbetsgivare och fack, säger Michel Normark.

– Sen i det enskilda fallet när det handläggs hos oss, då ska man självklart få den information som behövs.

Ett förtrollat telefonsamtal

Tillbaka till mötet i Enköping där de två handläggarna från Afa tar emot Anitas kritik med vänlighet. Men de håller inte med. Inte heller klandrar de henne. De återkommer om och om igen till en enda slutsats. Den kan sammanfattas: Facket borde ha gjort mer för dig, Anita.

– Det som är bra med facket, säger den ene, som vi får tacka dem för, det är ju att den här försäkringen finns, den har ju facket och arbetsgivaren förhandlat fram. Så mycket har de gjort bra. Men du skulle ju behöva mer hjälp.

Anita försöker föreställa sig hur hon ska få ännu en människa att sätta sig in i hennes historia. Byråkratin tar enorma mängder tid. Om hon måste till Uppsala för ett möte med facket, kan hon få ersättning för att hon måste ta ledigt?

– Det ska inte vara någon stor grej, det du behöver är att få tag på rätt person, som styr det hela. Det ska inte behöva ta någon tid från dig som jag ser det.

– Jag ser egentligen ett telefonsamtal med någon, det ska räcka.

Det låter som ett verkligt förtrollat telefonsamtal, tänker Anita.

Hon har fått hjälp av facket tidigare, när hon blev av med sjukpenningen. Men att få ersättning för de göromål hon nu inte klarar, det trodde hon att man kunde ta direkt med Afa. Hon har ju rätt till försäkringen. Och hon har skickat vad de bett om, kvitton, redogörelser. Listan på vänner och släkt som hon nyttjat till bristningsgränsen. Hon har ner på timmen försökt beräkna hur mycket tid snöröjningen tar varje vinter. Hon hatar pappersarbete men hon har gjort det ändå. Och nu, när hon trodde att det hela skulle vara över.

– Kommunen gör en utredning av vilket hjälpbehov man har. Och när de har gjort sin bedömning, då kan det ju uppkomma kostnader, säger en av handläggarna.

– Ja, där kan vi komma in och vara med. Men det är inte med automatik liksom.

För även Försäkringskassan ska utreda, får hon veta nu. De kan också betala. Eventuellt.

I ett svindlande ögonblick ser Anita sig själv sitta med ett berg av fakturor. Hur ska hon kunna be om hjälp av kommunen utan att vara säker på att den ersätts?

Hon försöker förklara att vad de säger känns övermäktigt. Att marken gungar under hennes fötter. Att hon inte har råd. Att hon inte förstår. Om kommunen och Försäkringskassan ska utreda, varför sitter de två från Afa här och vill fotografera hennes hus, varför vill de ha ännu fler uppgifter om hur lång tid det tar att röja snö?

– Det blir några år till då, i pappersträsket, säger hon.

– Ja, mumlar den ene handläggaren.

När Anita skadade sig tänkte hon att hon måste göra sig av med sina två hästar. ”Men det gick inte. Vad skulle jag då ha att kämpa och leva för?” Hästarna är det som ger Anita energi och återhämtning. Hon får hjälp av sin syster Gunilla att sköta dem. Foto: David Lundmark.
När Anita skadade sig tänkte hon att hon måste göra sig av med sina två hästar. ”Men det gick inte. Vad skulle jag då ha att kämpa och leva för?” Hästarna är det som ger Anita energi och återhämtning. Hon får hjälp av sin syster Gunilla att sköta dem. Foto: David Lundmark.

Anita tänker på snön som blockerar när hon måste kunna ta sig till jobbet. Snöslungan kräver tvåhandsfattning så den klarar hon inte. Hon skulle behöva köra röjsågen. Måla om huset. Hon har ingen aning om hur allt ska lösas.
Försäkringar är falsk trygghet, tänker hon. Som hon brukar säga till jobbarkompisarna: Skada er aldrig på jobbet.
Anita letar efter orden.

– Man får veta så mycket så sent, och i fel ände, säger hon.

Varför kan inte Afa bara berätta hur man gör för att söka ersättning i rätt ordning? Varför kan det inte vara enklare, gå med automatik?

– Ja, kanske tjatar jag om det, ja jag känner att jag gör det, men det borde ju  …

Handläggare nummer två gör en konstpaus och låter Anita fylla i meningen.

– Facket.
– Ja.
– Jag ska ringa och gnälla på dem.

Männen skrockar lite.
– Ja, det är sällan särskilt bra om man vill ha hjälp framöver, men jag förstår precis hur du känner. Det som du ska framföra är ju inte bara för din egen skull, utan också för andra som kommer att skadas i framtiden.

Den kritiske professorn

Anita hemma i köket. Hon jobbar nu 75 procent på verkstaden. Jobbet är anpassat men suger ändå det mesta av hennes kraft. Foto: David Lundmark.
Anita hemma i köket. Hon jobbar nu 75 procent på verkstaden. Jobbet är anpassat men suger ändå det mesta av hennes kraft. Foto: David Lundmark.

Eskil Wadensjö är nationalekonom och professor på institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Han har skrivit många skrifter om det som Anita om och om igen försöker få sagt. ”Det skulle gå mer med automatik.”

Eskil Wadensjö beskriver ersättningen för arbetsskadade som ”ett lapptäcke” och tror att mycket skulle förändras om den avtalade försäkringen kopplades ihop med den statliga. Det vill säga, den som får rätt till ersättning på det ena stället, ska inte behöva gå till ett annat och börja om. Hela försäkringen kan i stället handläggas på en gång.

– Det går att göra. Vi har föreslagit detta om och om igen. Vi har i dag ett system som inte riktigt fungerar. Det är ett orättvist system där vissa som har kunskap och ork får ersättning medan andra inte får det.

– Man ska komma ihåg att det här är personer som har drabbats av något. När man är sjuk är det ofta svårt att orka driva processer samtidigt.

Tillbaka på ruta ett

Några månader efter besöket från Afa återvänder vi till Anita. Då är hon trött och uppgiven. Samtalet till facket blev inte så där som handläggaren beskrev. Ombudsmannen tyckte att hon själv skulle vända sig till Försäkringskassan och där tog det liksom stopp, luften gick ur Anita.

– Jag trodde ju att det där mötet med Afa skulle avsluta. I stället känns det som att börja om från början. Jag skulle må så mycket bättre om jag bara fick lägga allt det här bakom mig.

Läs mer:
”Det är få som behöver vänta”
Ledare: ”Afa försäkring har blivit en byråkratisk koloss”

6 kommentarer till “Kampen för att få hjälp

  • Apropå min tidigare kommentar så kostade det fackets medlemmar ca tre miljoner i bara skiljemännens och LO-juristernas ersättningar. Min förlorade rättighet är just ca tre miljoner. Finnemang, eller hur?

  • Jotack AFA är skyldiga mig 70k för mitt tinitus som jag har fått på Scania, trots inskickade intyg på att det är för högt ljud samt ljudkurvor från audiolog så säger de nej.
    Ge mig mina pengar!

  • LO ­TCO rättskydd AB är fackförbundens juridiska byrå med 40­-talet jurister med hög
    kompetens inom arbetsrätt och försäkringsrätt där de driver ärendena till domstol eller
    förlikningsnämnd.
    För vem? För medlemmar i facket.
    Kostar det något? Nej, inte för den enskilde medlemmen, det ingår i medlemskapet.
    Med vilka problem? Juridiska problem som har samband med jobbet såsom arbetsskador,
    frågor gällande arbetsrätt och försäkringsrätt. Det kan vara tvister med arbetsgivaren men
    också med Försäkringskassan.
    Hur gör jag? Kontakta facket. Det är förbundet centralt som beslutar om du ska beviljas
    rättshjälp. De gör en bedömning om det finns en rimlig chans till framgång.
    Men vad innebär denna sista lilla krumelurskrivning? Jo, du som arbetsskadad får inte den rättstrygghet man förtjänar enligt försäkringen, du blir rättslös.
    En arbetsskada anses inte längre värd att kämpa för utan man gör en bedömning om hjälp till dig eller inte.

    Detta skall inte behövas, har du skadat dig skall det alltid finnas hjälp och stöd. Varför skall annars denna stor apparat finnas enligt texten ovan.

  • Tobias ; ”förbundet centralt beslutar om du ska beviljas rättshjälp. De gör en bedömning om det finns en rimlig chans till framgång”.
    I mitt fall kan förbundet inte få fram ett styrelsebeslut som efterfrågas eftersom det inte finns något.
    Några få personer inom förbunden har godtyckligt fått makt att neka/bevilja rättshjälp.
    Några år tillbaka hade mitt förbund en policy att ”vi ska inte jobba med arbetsskador, vi ska jobba med arbetsrätt”, nu nekar mitt ombud jag hade då till denna policy ;”jag minns inte”.

    Besluten att göra oss rättslösa fattas enligt mig i LO-toppen.
    Jag tycker alla fackmedlemmar ska deponera fackavgiften tills vi fått våra s k företrädare utbytta mot personer som förstår vilka som betalar deras lön.

  • Det behövs stora förändringar i fackföreningsrörelsen.
    Förbundsledamöter bör inte ha ”massor” med andra styrelseuppdrag, jag anser detta vara en muta, ett sätt att kontrollera från LO-ledningen så att en styrelseledamot inte går emot något av ledningens pålagor.
    För vem vill bli av med sitt välbetalda arbete och extra inkomster som ”extra” uppdragen ger ?

    Det ska inte vara en karriärmöjlighet att arbeta fackligt. En fackrepresentant som inte förstår vem dom arbetar för och vem som betalar deras lön ska omedelbart kunna bytas ut !

  • Till
    Anita:
    24 april, 2016 kl 13:10

    Det är ju det jag vänder mig mot i LO-TCO.s rättsskydd!
    Det finns inget rättsskydd för den enskilde som får föra sin kamp ensam.
    Dagens Arbetes utmärkta och avslöjande artiklar om den urusla arbetsskadeförsäkringen ger anledning till reflektion över fackens ”gyllene 70-tal” och frågan vad vi kan lära av historien.

    Med ett LO som hamnat i knät på motparten behöver arbetsskadade få tillbaka möjligheten att stämma arbetsgivaren.
    Arbetsgivarna har fått som de velat, de har tagit kommandot över ett LO som inte har något intresse av eller ork till att återställa de gamla villkoren. Man sitter numera med andra ord i knä på motparten, och struntar i medlemmarna trots kraftig kritik under hela 2000-talet.

    Nu skriver vi 2016, och nu står vi här med en arbetsskadeförsäkring som endast ger ett fåtal med arbetsrelaterad sjukdom ersättning.

    Och det är detta som jag tycker arbetsskadeförsäkringen inte klarar av att leverera. det finns ingen som vill hjälpa eller stötta den enskilde från LO-TCO Rättsskydd, man tvår sina händer med frasen, ”förbundet centralt beslutar om du ska beviljas rättshjälp. De gör en bedömning om det finns en rimlig chans till framgång”. För då får man aldrig domar som går den arbetsskades väg.

    Detta är så otroligt fegt av en organisation som LO-TCO.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.