Industriarbetarnas tidning

”Gäller att ha karaktär över semestern”

7 juli, 2017

Skrivet av

Det drar ihop sig, konstaterar Fredric Lund. Om knappt två månader ska två skiftlag från Lindbäcks Bygg i Piteå bestiga Kebnekaise. Hur går det med träningen?

Skiftlagen på golvteamet bestämde sig för att köra en annorlunda teambuilding. I början av september ska de bestiga Kebnekaise tillsammans. I mitten av maj premiärtränade de tillsammans på Eliasleden utanför Piteå.

Vi ringde upp några av dem och frågade: Hur har det gått sedan dess?

Fredric Lund

– Det går bra. Vi kör vårt race. Vi går upp- och nedför liftspåret i skidbacken vid Lindbäcksstadion. Det är rätt brant. Vi tränar för att få ihop lite mjölksyra, för att träna upp låren lite.

Fredric Lund. Foto David Lundmark.

Hur många gånger går ni upp?

– Två, tre gånger. Det tar runt en timma att gå tre gånger. Då är man ganska nöjd kan jag säga. Vad man svajar i knäna sista gången man går ner! Då är man inte mycket att ha. Det är nog viktigt att komma ihåg det där med att ta minuter, att man stannar korta stunder och vilar lite så att man inte knäcker sig helt.

Tränar du något annat?

– Jag försöker fara å springa lite i motionsspåret.

Märker du att det händer något med orken?

– Jo nog blir det bättre. Nu orkar jag ju jogga flera kilometer, det orkade jag inte förut. Nu gäller det att ha karaktär över semestern. Det är det som är svårt. När man ruckar på rutinerna brukar det skita sig. Speciellt nu när det har regnat en vecka och de hotar med mer. Då hamnar man fort framför tv:n.

Brukar du träna?

– Jag tränar lite grann, annars väger jag snabbt 110 kilo. Men jag brukar inte träna på det här viset. Det är målbilden som är kul. Efter det här måste vi hitta en ny målbild.

Förbereder du dig på något annat sätt?

– Ja lite att kolla vad man ska ha för utrustning, mat, hur mycket vatten vi ska ha med oss och såna saker.

Agneta Boman Andersson

– Jo det går bra, vi kämpar på. Det är lite upp till var och en. Vi har varit i väg några vändor till den lokala slalombacken för att få lite backträning. Den är riktigt brant i slutet så det är tufft att gå uppför, men det är jobbigt att gå nerför långa perioder också. Så det är jättebra att känna efter att man fixar det men knän och så.

Agneta Boman Andersson. Foto: David Lundmark

Du är van att vandra i skog och mark, så du kanske är i bra form?

– Jag håller i gång ganska mycket, men lite backträning är bra. Jag försöker peppa killarna. Det blir kanske lite för mycket datorer och sånt och då är det jobbigt att komma i gång.

Förbereder du dig på något annat sätt?

– Egentligen inte så mycket. Det gäller att se över att man har grejerna i ordning. Det som hände för någon vecka sedan (fyra personer larmade fjällräddningen då de blev fast uppe på Kebnekaise. Red. kommentar) var nog ganska bra för att alla skulle förstå att man inte går upp på Kebnekaise utan ordentliga grejer. Det är en tuff promenad man har framför sig.

Simon Brandell

– Det går rätt så bra. Jag har varit fem vändor till skidbacken och gått upp och ner. Det är något nytt för mig, men det är kul. Det är bara att kämpa på. Vi får se hur det går på Kebne. Det ska bli spännande.

Märker du någon skillnad?

– Jo, jag känner lite skillnad, att det går lättare. Det känns bra, att man inte sitter fast i samma läge.

Simon Brandell. Foto: David Lundmark.

Tränar du på något annat sätt?

– Jag bor två minuter från Grisberget och där finns det spår att gå, så det har jag börjat göra.

Vad tror du blir roligast med hela grejen?

– Att lära känna kollegorna bättre. Jag tror att det kommer vara jätteroligt och vi kommer nog att göra fler saker tillsammans sen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.