Industriarbetarnas tidning

”Gäller att ha karaktär över semestern”

7 juli, 2017

Skrivet av

Det drar ihop sig, konstaterar Fredric Lund. Om knappt två månader ska två skiftlag från Lindbäcks Bygg i Piteå bestiga Kebnekaise. Hur går det med träningen?

Skiftlagen på golvteamet bestämde sig för att köra en annorlunda teambuilding. I början av september ska de bestiga Kebnekaise tillsammans. I mitten av maj premiärtränade de tillsammans på Eliasleden utanför Piteå.

Vi ringde upp några av dem och frågade: Hur har det gått sedan dess?

Fredric Lund

– Det går bra. Vi kör vårt race. Vi går upp- och nedför liftspåret i skidbacken vid Lindbäcksstadion. Det är rätt brant. Vi tränar för att få ihop lite mjölksyra, för att träna upp låren lite.

Fredric Lund. Foto David Lundmark.

Hur många gånger går ni upp?

– Två, tre gånger. Det tar runt en timma att gå tre gånger. Då är man ganska nöjd kan jag säga. Vad man svajar i knäna sista gången man går ner! Då är man inte mycket att ha. Det är nog viktigt att komma ihåg det där med att ta minuter, att man stannar korta stunder och vilar lite så att man inte knäcker sig helt.

Tränar du något annat?

– Jag försöker fara å springa lite i motionsspåret.

Märker du att det händer något med orken?

– Jo nog blir det bättre. Nu orkar jag ju jogga flera kilometer, det orkade jag inte förut. Nu gäller det att ha karaktär över semestern. Det är det som är svårt. När man ruckar på rutinerna brukar det skita sig. Speciellt nu när det har regnat en vecka och de hotar med mer. Då hamnar man fort framför tv:n.

Brukar du träna?

– Jag tränar lite grann, annars väger jag snabbt 110 kilo. Men jag brukar inte träna på det här viset. Det är målbilden som är kul. Efter det här måste vi hitta en ny målbild.

Förbereder du dig på något annat sätt?

– Ja lite att kolla vad man ska ha för utrustning, mat, hur mycket vatten vi ska ha med oss och såna saker.

Agneta Boman Andersson

– Jo det går bra, vi kämpar på. Det är lite upp till var och en. Vi har varit i väg några vändor till den lokala slalombacken för att få lite backträning. Den är riktigt brant i slutet så det är tufft att gå uppför, men det är jobbigt att gå nerför långa perioder också. Så det är jättebra att känna efter att man fixar det men knän och så.

Agneta Boman Andersson. Foto: David Lundmark

Du är van att vandra i skog och mark, så du kanske är i bra form?

– Jag håller i gång ganska mycket, men lite backträning är bra. Jag försöker peppa killarna. Det blir kanske lite för mycket datorer och sånt och då är det jobbigt att komma i gång.

Förbereder du dig på något annat sätt?

– Egentligen inte så mycket. Det gäller att se över att man har grejerna i ordning. Det som hände för någon vecka sedan (fyra personer larmade fjällräddningen då de blev fast uppe på Kebnekaise. Red. kommentar) var nog ganska bra för att alla skulle förstå att man inte går upp på Kebnekaise utan ordentliga grejer. Det är en tuff promenad man har framför sig.

Simon Brandell

– Det går rätt så bra. Jag har varit fem vändor till skidbacken och gått upp och ner. Det är något nytt för mig, men det är kul. Det är bara att kämpa på. Vi får se hur det går på Kebne. Det ska bli spännande.

Märker du någon skillnad?

– Jo, jag känner lite skillnad, att det går lättare. Det känns bra, att man inte sitter fast i samma läge.

Simon Brandell. Foto: David Lundmark.

Tränar du på något annat sätt?

– Jag bor två minuter från Grisberget och där finns det spår att gå, så det har jag börjat göra.

Vad tror du blir roligast med hela grejen?

– Att lära känna kollegorna bättre. Jag tror att det kommer vara jätteroligt och vi kommer nog att göra fler saker tillsammans sen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.