"Det pågår en ständig kamp mellan arv och förnyelse."Helle Klein om arbetarrörelsens framtid.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

I Antikhusets museum visar Ann-Kristin Lindqvist upp en klenod: matchtröjan de bar på en turnering i Västtyskland, sponsrade av häftapparatföretaget Isaberg Rapid. Foto: David Lundmark.
Väggarna på museet är dekorerade med fotbollshistoria. Foto: David Lundmark.

”Vi sydde våra egna matchshorts”

Fotbolls-VM I sommar åker landslaget till Frankrike med en dröm om final. Allt började i Öxabäck för 50 år sedan.

Öxabäcks IF

Grundad: 1967 (herrsektion 1931).
Hemmaplan: Hagavallen (invigd 1946).
Flest matcher: ­Ann-Kristin Lindqvist 579 (580 mål).
Meriter: 6 officiella SM-guld (1973, 1975, 1978, 1983, 1987, 1988), 6 Svenska cupen-guld (1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1991), spel i högsta serien från 1978–1998.
Nedläggning: 1999, efter flera år av dålig ekonomi.

Pia Sundhage spelade i landslaget 1975–1996 och var förbundskapten 2012–2017. Foto: TT Nyhetsbyrån

Sveriges mästerskapsmeriter

1984 EM-guld
1987 EM-silver
1989 EM-brons
1991 VM-brons
1995 EM-silver
2001 EM-silver
2003 VM-silver
2011 VM-brons
2013 4:a i EM
2016 OS-silver

England var först

British Ladies’ Football Club bildades redan 1894 men först in på 1900-talet drog damfotbollen i gång på allvar.
Den första internationella matchen spelades 1920 mellan ett engelskt och ett franskt lag. Då fanns runt 150 damlag i England.

I Sverige finns en dammatch dokumenterad 1918, på Aspuddens IP då Stockholms Kvinnliga IK vann med 4–0 mot en Söderkombination, men det kom att dröja 50 år ­innan kvinnor ­började spela mer organiserat.

Landslaget på Friends Arena i april. Foto: TT Nyhetsbyrån.

Fotbolls-vm 2019

Spelas: 7 juni–7 juli i nio franska städer.
Deltagare: 24 nationer (9 från Europa, 5 från Asien, 4 från Afrika, 3 Nord- och Central­amerika, 2 från Sydamerika, 1 från Oceanien).
Sveriges gruppspelsmatcher: Chile (11 juni, Rennes), Thailand (16 juni, Nice), USA (20 juni, Le Havre).

Ledstången går i mörktonat trä, trappan är rak och smal. Bara 14 steg skiljer källaren från entréplanets gamla fabrikshall, men de kunde kännas oöverstigliga att masa sig uppför på den tiden det begav sig.

–Lunchrummet var där nere, berättar Kerstin Johnson. Där satt vi och åt, spelade kort och pratade. Inte sällan glömde vi av tiden och fick springa tillbaka upp till symaskinerna. Då stod chefen här uppe vid avsatsen och blängde, sur för att vi suttit och tjattrat för länge.

Kerstin tittar ut över lokalen där textilföretaget Gefa på 1960-talet producerade sjukhuskläder och likrockar åt landstinget. Numera är rummet fyllt av begagnade föremål – lampor, möbler, leksaker, böcker … Tillsammans med sin make Thor köpte Kerstin fastigheten 1987 och drog i gång Antikhuset för att sälja antikviteter.

Men det är varken de gamla prylarna eller de välsydda likrockarna som berättar den mest fantastiska historien om den här fabriken. Om väggarna hade kunnat tala hade de berättat om storslagna fotbollsdrömmar. Och faktum är att de gör det.

Den som följer de 14 trapp­stegen ner i källaren, till det gamla lunchrummet, finner väggar draperade av tidningsartiklar, vimplar och matchtröjor. En rubrik konstaterar: ”De spelar som ’riktiga karlar’ – Fotbollsflickor vill ha serie.” En annan: ”Guldflickor i fotboll – guld till Öxabäck i första damallsvenskan.”

Och på ett glasbord ligger en inramad Stryktipslapp från augusti 1976, då Hallsberg–Öxabäck blev den första dammatchen att ta plats på kupongen.

Kerstin pekar på ett foto där hon och några andra kvinnor poserar i ett av de första matchställen.

– Vi sydde våra egna matchshorts, berättar Kerstin. Alla jobbade ju i princip inom textilindustrin så det var ju inte så komplicerat. Och klubbmärket sydde vi också på själva.

Hon pekar på en affisch – Rättvik–Öxabäck, SM-final 1973.

– Läktaren rasade, minns Kerstin. De hade tagit in en extra läktare men den höll inte för all publik.

Mitt i lokalen hänger en vävd banderoll. Kerstin förklarar att ”två tjejer”  konstnärerna Åsa Norman och Frida Hållander – kom hit med den som tack för pionjärarbetet Kerstin och hennes väninnor har utfört.

Norman och Hållander ställde 2016 ut på konstmuseet i Borås, under temat Öxabäck IF – utan er, ingen morgondag. En banderoll på utställningen bar texten: ”Er talang och era fötter skingrade dimman – inte elva kvinnor på planen utan tusentals.”

Kerstin skakar på huvudet när hon ser sig om i det som blivit hennes hobby: Öxabäcks IF:s museum, i det som en gång var en syfabrik, Kerstins första jobb.

– Inte kunde en väl tro att det skulle bli så här stort när vi satt här ute i lunchrummet och tjattrade om att dra i gång ett fotbollslag en gång i tiden.

Öxabäck, en tätort med drygt 300 invånare i Marks kommun fem mil söder om Borås, kan på ytan framstå som tämligen oansenlig. En liten livs­medelshandel, en bensinmack med självbetjäning, en idrottsplats. Mycket mer är det inte.

Men det var här allt startade. När Sveriges damlandslag i sommar springer ut på arenor i Rennes, Nice och Le Havre för att spela VM-fotboll bör de sända en tacksamhetens tanke till Kerstin och hennes väninnor som drömde om mer än att sitta framför symaskiner dagarna i ända.

– Jag hade sex storebröder och alla höll på med fotboll. Då var det på något sätt naturligt att jag också ville spela, säger Kerstin.

Damlag hade funnits tidigare, men då mest på skoj. I grannorten Älekulla sprang ett gäng damer redan i mitten på 1950-talet ut på Äbyvallen för några matcher mot olika ”gubbagäng”. När Älekullakvinnornas driv efter några år började tyna tog Öxabäck över stafettpinnen. 1963 hade samtalen i Gefas lunchrum ­kommit så långt att Kerstin och hennes arbets­kamrater kunde samla ihop ett fullt lag med ett ­åldersspann mellan 17 och 50 år. Motståndarna hittades i just Älekulla, där en gymnastikförening nappade på utmaningen om dubbelmöte. Öxabäckdamerna fick stryk med 7–1 borta och 4–1 hemma – gymnasterna från Älekulla var avsevärt bättre tränade.

Men förlusterna avskräckte inte. På ­sy­­fabriken i Öxabäck började Kerstin och gänget prata om att bilda en egen sektion i föreningen Öxabäcks IF. Drömmen var att starta en damserie. På resorna till Rotundan i Borås, där det varje helg vankades dans, pratade Kerstin ihop sig med Maj-Britt Håkansson och Anna-­Greta Skoglund. På vägen hämtade de upp ­Anna-Gretas arbetskompis på textilföretaget Ludvig Svenssons – Kerstin Larsson från Kinna som hade varit drivande i Älekullas projekt decenniet tidigare.

– Vi pratade om att starta ett lag hela hösten 1965 och det tog lite tid att övertyga folk om att det här nog skulle gå, säger Kerstin.

Öxabäcks nystartade damlag 1968. ”Alla kom från trakten. Så var det inte de sista åren, då hade alla värvats utifrån”, säger Ann-Kristin. Foto: TT Nyhetsbyrån.
Kerstin (1), Karin (2) och Ann-Kristin (3) pratar ­minnen bland antikviteterna – och Karin passar på att leta efter glaskupol till sin gamla fotogenlampa.

Jag hade sex storebröder och alla höll på med fotboll. Då var det på något sätt naturligt att jag också ville spela.”

Kerstin Johnson.

Våren 1966 började laget träna på allvar. Framme vid hösten spelade de fem uppvisnings­matcher, var­av tre mot damlag. Totalt gjorde de 21 mål, Kerstin Johnson var center och stod för 15 av dem.

Kvinnorna var dock inte nöjda. Uppvisningsspel i all ära, det de verkligen strävade efter var fotboll som gällde något. Därför kontaktade Kerstin Larsson journalisten Arne Johansson på Västgöta-Demokraten som skrev den första artikeln om laget. Kerstin Larsson var tydlig i artikeln: »Går det inte på annat sätt kommer vi att åka ut och missionera för att på så vis få i gång damlag i den utsträckning som behövs för att det ska bli en serie.«

Och nog blev det ett missionerande. Kvinnorna ringde, knackade dörr och offrade mycket nattsömn för att få väninnor och bekanta att snöra på sig fotbollskor. Våren 1968 hade pionjärerna nått målet: Sveriges första damfotbollsserie var ett faktum. Utöver Öxabäck innehöll den Veddige BK, Kungsäters IF, IFK Örby, Skeppsjö BK och Hyssna IF. När tabellen summerades några månader senare hade Öxabäck gjort 67 mål, bara släppt in 2 och vunnit alla matcher.

Nu kunde inget stoppa utvecklingen. Hösten 1968 bildades lag runt om i hela Sverige. Två år ­senare kunde Svenska fotbollförbundet inte längre blunda för vad som höll på att hända. På det årliga representantskapsmötet – där förbundets distrikt samlas – beslutades att damspelare skulle licensieras på samma sätt som herrar, och att samma regler skulle gälla på plan.

1972 kom nästa milstolpe: ­förbundet integrerade damfotbollen i sin verksamhet och började planera för de första officiella ­serierna.

Ann-Kristin Lindqvist och Kerstin Johnson.

Kerstin Johnson serverar kaffe i syfabrikens gamla lunchrum. Ann-Kristin Lindqvist och Karin Svensson tackar.

– Du bodde ju granne med mig på den tiden, säger Kerstin. Jag tjatade och tjatade för att du skulle hänga med på träning.

Karin nickar.

– Jag hade ju aldrig spelat fotboll. Jag kunde ju inga regler och så.

– Nä, jag kommer ihåg att du frågade: ”Hörna? Vad är det?” Men sådant gick ju att förklara.

Kerstin vänder sig till Ann-Kristin.

– Och du är Öxabäcks bästa värvning genom tiderna. Hur många landskamper blev det för dig till slut?

Ann-Kristin Lindqvist står längst till höger.

Ann-Kristin berättar att hon gjorde 28 matcher för Blågult mellan 1974 och 1981. Egentligen skulle hon ha varit med redan i den svenska premiärlandskampen 1973 på Åland men fick tacka nej på grund av skada. Tre lagkamrater – Ebba Andersson, Maj Gunnarsson och Inger Aronsson – fanns däremot på plan i Mariehamn.

Att Öxabäckskvinnorna stod sig bra i den nationella konkurrensen hade sina skäl – de tränade hårt.

– Vi fick en tränare som var stenhård. Vi bar varandra på ryggen och sprang på mossen. Och så körde vi intervaller i backarna häromkring, berättar Ann-Kristin.

Som pionjärer hade Öxabäck också ett försprång. Under de första åren vann de Västergötlands damfotbollsserie samtliga sju säsonger. 1972 tog de hem Riksmästerskapet i fotboll och blev inofficiella svenska mästarinnor. Året därpå vann de också det första officiella Sverigemästerskapet i fotboll för damer.

– När vi startade låg det rätt i tiden, säger Kerstin. Hade vi inte dragit i gång, hade någon annan gjort det. Damlag hade ju funnits tidigare men tiden var väl mogen, helt enkelt.

Vi fick en tränare som var stenhård. Vi bar varandra på ryggen och sprang på mossen.” 

Ann-Kristin Lindqvist spelade 579 matcher med Öxabäck.

Nu är det nog inte hela sanningen. Trakterna kring Öxabäck var unika i sitt slag. Textilindustrin blomstrade och samlade kvinnor i massor. Sammantaget utgjorde syfabrikerna, i det som än i dag går under namnet Tygriket, ett perfekt underlag för att bryta ny mark, dessutom i en tid då kvinno­rörelsen kommit på fötter ordentligt.

Allt fler ­lämnade hemmet för att förvärvsarbeta. Sedan ­slutet av 50-talet hade kvinnor till och med fått möjlighet att utbilda sig till ­poliser och präster. Och i ­mitten av 60-talet godkändes p-pillret i Sverige. Klimatet höll helt enkelt på att förändras. Därmed inte sagt att ­Öxabäckskvinnorna mötte den acceptans de efter­strävade överallt. Inför en match mot Tranemo annonserades det i lokaltidningen: ”Man blir inte mätt av att titta på 44 kvinnoben, så passa på före matchen och intag en stadig middag på Hotell ­Tranemo.”

Och en av de vanligaste tidningsvinklarna var att kvinnor ens spelade ­fotboll. ”Mamma stjärna i laget – pappa fixar blöj­byte”, ­lyder en förvånad rubrik som hänger inramad i det museum som Kerstin Johnson numera driver i Antik­huset, strax intill Gefas gamla lunchrum.

– Många skrockade väl om att det var kul att titta på fruntimmer, säger Ann-Kristin. Men det var väl mest i början?

– Jo, de som kom och tittade såg ju att vi faktiskt kunde spela fotboll, säger Kerstin.

Faktum är att Öxabäck snabbt blev något av en publikmagnet.

– Och när vi mötte Hammarby i SM-final här hemma på Hagavallen kom nästan 3 000 personer, säger Kerstin. Ska vi gå upp och kolla på idrotts­platsen?

Läktarna på Hagavallen var fyllda när Öxabäcks damer spelade här på 70-talet. Numera är ­publiktillströmningen inte alls lika stor – ­klubbens herrlag spelar i division 6. Foto: David Lundmark.
Kerstin Johnson och Ann-Kristin Lindqvist på återbesök vid ­arenan där de en gång spelade inför fulla läktare. Foto: David Lundmark.

Hagavallen ligger ljuvligt belägen i en dalgång. Branta trappor leder ner mot gräsytan. Runt planen har Öxabäck IF satt upp elstängsel för att hålla mattan fri från bökande vildsvin som huserar i den täta skogen som omger idrottsplatsen.

Ann-Kristin Lindqvist börjar kicka med bollen som ligger på gräset framför henne. Hon blir uppen­bart frustrerad när hon har svårt att hålla den i luften mer än tre–fyra tillslag.

– Man kan inte säga att det rycker i kroppen direkt, säger 69-åringen lakoniskt.

Annat var det 1978, när publikrekordet sattes mot Hammarby. Öxabäck vann med 2–1 och Ann-Kristin gjorde båda målen.

Nu ställer hon sig bredvid väninnan Kerstin och blickar ut över planen där de en gång i tiden skrev fotbollshistoria. De talar om skjulet som låg intill skogsbrynet, där de bytte om och bara hade kall­vatten att tvätta sig i. De pratar om hur ”gubbarna” ständigt fick köra dem till match, och att de en gång skulle till Kungsbacka och fick dela på 500 kronor i reseersättning. De pratar om äventyren som de fått uppleva, som uppvisningsmatcher i England, Tyskland, Holland och Frankrike.

Och de talar om sommarens VM – men utan att riktigt vilja kännas vid att det är de själva och deras väninnor som faktiskt satte bollen i rullning en gång tiden.

– Vi tänkte ju inte så då och då är det konstigt att tänka så nu. Vi ville ju bara spela fotboll, säger Ann-Kristin.

Kerstin nickar instämmande.

– Det enda jag kan känna är när jag numera ser ett flicklag spela på någon plan man passerar. Då kan jag tänka tillbaka på hur det var för oss och att det nu har blivit så naturligt och självklart att tjejer också ska få spela fotboll om de vill …

Hon ler:

– … och ja, då kan jag faktiskt känna lite stolthet i kroppen.

Ann-Kristin Lindqvists bolltakter sitter i ännu. Foto: David Lundmark.

HENRIK EKBLOM YSTÉN

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Hitta sommarlugnet i bokens värld

Redaktionens bästa tipsEn pocket på badstranden eller en ljudbok i hammocken. Sommartid betyder lästid. DA:s redaktion tipsar om sina favoriter.

500 år före sin tid

Leonardo da Vinci dog för 500 år sedan. Då ansågs många av hans uppfinningar omöjliga – i dag är det lätt att hitta spår av hans genialitet.

Makten över företagen

Vinsten framför allt

Aktieägarna förstFörr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

”Kortsiktigheten kan leda till katastrof”

INTERVJUAktieägarnas makt riskerar att leda till katastrof. Därför måste företagen styras efter helt nya regler. Det kan politikerna ordna, säger Oxfordprofessorn Colin Mayer.

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

PERSPEKTIV”Våren är aktieägarnas skördetid. Sällan har bolagen på Stockholmsbörsen delat ut så mycket pengar som nu: långt över 250 miljarder kronor. Kul för dem som är med på festen, men är det bra för morgondagen?”, skriver DA:s Harald Gatu.

DA:s turistguide i Industrieuropa

IndustrisemesterVad sägs om en annorlunda utlandsresa i sommar? Vi har vaskat fram 13 guldklimpar ur Europas rika industriella kulturarv.

Skuldfällan

Blir Kjell någonsin fri?

Kjells firma gick i konkurs för 27 år sedan. Huset såldes med tvång och skulderna började växa. Han hoppades bli ”förlåten” vid pensioneringen – i stället kom ett brev från Kronofogden. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

”Jag sjöng som ett as!”

TV-STJÄRNAHan sjöng hem hela Talang och blev en halv miljon kronor rikare. Den tävlingsinriktade pappersarbetaren Micke Holm är missnöjd med finalsången men börjar ändå tro ”att jag duger till någonting”.

Djurpark på hjul

En skränande häger, en tolv meter hög elefant. Kugghjulen och vajrarna som driver djuren i franska Nantes är lika viktiga som den fantasifulla ytan. DA har besökt ett semestermål som är motsatsen till Disney World.

Ripjakt utan Blixten

Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Få ordning på deckarna

BÖCKERLäs i rätt ordning! uppmanar DA:s deckarexpert Lennar­t Lund. Det gäller att hålla koll när förlagen börjar översätta böckerna mitt i en serie.

Metals are going to lift Mongolia

In the middle of the Gobi Desert the world’s largest copper mine is developing. Some people have been given the chance to start small, legal mines. With the help of the deposits discovered under Mongolia’s soil, the country is going to rise from poverty. For our English readers we have translated our long read from the mines in Mongolia.

I gruvornas land

Metallerna ska lyfta Mongoliet

Mongoliets jord rymmer enorma metallfyndigheter, förhoppningen är att de ska få landet att resa sig ur fattigdom. DA har besökt en av världens största koppargruvor, men också kooperativa gruvor och illegala guldvaskare. Läs eller lyssna på reportaget här.

”Vi ville inte flytta”

När den gigantiska koppargruvan Oyu Tolgoi började anläggas mitt i den mongoliska Gobiöknen, förlorade nomaderna sitt bästa vinterbete. När bolaget erbjöd för dålig kompensation gick nomadfamiljerna samman och tog strid.

Ninjorna samlar Mongoliets guldskärvor

Tiotusentals mongoler försörjer sig som ninja miners, illegala gruvarbetare som letar kol eller guld i nedlagda gruvor. DA har mött Oyuna och Lkhagvaa som förlorade sina jobb som vägarbetare för 15 år sedan.

Berättelser från marknivå

Johan Airijoki skriver och sjunger om skiftarbete i gruvan, hembränt, malmtruckar, enplansvillor och skoterleder. Lyssna på vårt reportage och hör flera av hans låtar.

5
Foto: David Lundmark

”Jag älskar pappersbruk”

PASSIONERADSom barn sorterade hon trådrullar i en polsk textilfabrik. I dag klär hon popstjärnor i papper. DA har träffat mode­designern Bea Szenfeld – läs reportaget med ögon eller öron.

Finanskrisen

Bortom all kontroll

BANKKOLLAPSENI morgon är det tio år sedan den amerikanska banken Lehman Brothers gick i konkurs. Paniken spred sig på världens börser och skapade massarbetslöshet. Ångrade någon i finansvärlden sig? Egentligen inte, enligt de spelfilmer och romaner som DA:s Rasmus Lygner plöjt.

1
FOTO: TT NYHETSBYRÅN (BILDEN ÄR ETT MONTAGE)

Vågar du spetsa kaffet?

SkruvatI Sverige dricker vi 3,2 koppar om dagen, näst mest i världen. Men den genomsnittliga kaffedrickaren här i landet är inte så påhittig.

"Det går inte att beskriva ruset jag känner.” säger Angelica Larsson. Foto: David Lundmark

Kärleken till stora motorer

LYSSNA PÅ DAAngelica Larsson har farten i blodet, från barndomens raggarträffar och biltävlingar. Nu tävlar hon själv i dragracing i bilar som gör 400 meter på nio sekunder och som servas av pappa Lollo. Läs eller lyssna på reportaget om den motorfrälsta familjen från Mora.

Foto: Hasse Holmberg/TT

Våra bästa tips för lata dagar

DA gillarSemester kan betyda tid att lyssna på den där boken, spela det där spelet, eller se den där serien som vi inte hinner annars. Vi tipsar om några av våra egna favoriter.

Ola Dahlgren håller i årets sjunde lamm, bara en vecka gammalt. Djuren får inga namn längre. De är för många. Foto: David Lundmark

Olas fritid fylls av får

ProfilenNär lammen föds på gården är livet lite hektiskt. Att hålla får är annars perfekt i kombination med skiftarbete. Processoperatören Ola Dahlgren har 20 tackor och 2 baggar.

Stålmannen nummer 1 från 1939. Redan då känslig för kryptonit. Foto: AP PHOTO

Superhjältarnas eget periodiska system

SkruvatVibranium, adamantium, kryptonit. Det vimlar av fantasiämnen i serietidningar, filmer och spel. Nu är det ordnade i ett helt eget periodiskt system.

Strejkledaren som blev president

Han besökte gruvorna i norra Sverige för att hämta fackligt stöd mot apartheidregimen, han skulle efterträda Mandela men blev i stället en omstridd miljardär. Harald Gatu berättar om Cyril Ramaphosas väg från kåkstaden till presidentpalatset.

2

DEN GLOBALA TEXTILINDUSTRIN

Livet bortom lyxen

TextilindustriDet är vi i rika väst som bär märkeskläderna - men de tillverkas i en helt annan miljö. DA:s Marcus Derland och David Lundmark har besökt Mauritius och Madagaskar och berättar om anställda som plötsligt får sparken och migrantjobbare som måste lämna in sina pass.

Bertil gör konst av sina hjältar

Malmö-grafikern Bertil Mårtensson trodde att han kände sina arbetskamrater. Men när han började teckna av dem mötte han helt nya historier: om jobbet, livet, glädje och sorg. Planen är en utställning med bilder och deras berättelser - och kanske blir det en bok.

Verklighetens Science Fiction

När robotarna tar över

Tiden är på väg i kapp fantasin i science fictionklassikerna. Ska vi vara rädda eller bara fascinerade när vi ställs inför historiens kanske största tekniksprång – artificiell intelligens, AI.

”För mig började det med Star Wars”

Skälet till att science fiction-författare har rätt så ofta beror helt enkelt på att de gissar så mycket, enligt litteraturvetaren Jerry Määttä.

”En enorm kraft att förändra”

Framtidsforskaren Anders Sandberg tror att science fiction haft stort inflytande på vår faktiska teknikutveckling.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.