Industriarbetarnas tidning

”Farligt om många förlorar på teknikutvecklingen”

24 september, 2019

Skrivet av

Automatisering Ökat missnöje som gynnar populismen. Samhället tar stora risker om många förlorar på den tekniska utvecklingen, varnar Oxfordekonomen Carl Benedikt Frey. Men Sverige står bättre rustat än andra länder, menar han. Förutsatt att vi satsar på bra omställningsavtal, utbildning och utbyggda kommunikationer.

Här hittar du studien

Freys och Osbournes uppmärksammade studie om att 47 procent av jobben i USA hotas av automatisering finns att läsa på originalspråket här.

Carl Benedikt Frey har även gjort en studie om sambandet mellan automation och röster på Trump i valet 2016.

Carl Benedikt Frey är ekonomen som för fem år sedan startade en robotdebatt som gav eko långt bortom universitetsvärlden. Tillsammans med kollegan Michael Osbourne vid Oxforduniversitetet hävdade Frey att 47 procent av jobben i USA riskerade att automatiseras.

Studien fick stort genomslag. Freys och Osbournes beräkningsmetod anammades av en rad tunga institutioner, alltifrån president Obamas ekonomiska råd till Världsbanken. Men i den efterföljande diskussionen hade han många gånger svårt att känna igen sig.

– Överlag fanns det en tendens att slå fast att 47 procent av jobben skulle försvinna, vilket inte var vår egentliga slutsats. Det blev en väldigt polariserad debatt där de som tror att teknikutvecklingen leder till massarbetslöshet använde vår studie för att argumentera för sin ståndpunkt.

Men avsikten med studien var inte att förutsäga utvecklingen utan snarare uppskatta hur stor del av arbetsuppgifterna som är skulle kunna automatiseras. Hur det verkligen blir i slutändan beror på många olika faktorer, menar han.

Nu är Carl Benedikt Frey aktuell med boken The Technology Trap: Capital, Labor, and Power in the Age of Automation. En 400-sidig historisk exposé som bland annat jämför dagens teknikutveckling med den som kom med den industriella revolutionen för tvåhundra år sedan. Det finns vissa likheter menar han. Teknikfällan fanns då som nu.

Då var det många hantverkare som förlorade sin starka ställning när maskinerna kom.

– Vad vi såg under den industriella revolutionen var att lönerna för många stagnerade eller till och med föll. En stor del av befolkningen fick det sämre.

Idag är det vad han kallar medelklassen i de gamla industriländerna som är förlorare på teknikutvecklingen.

– Mycket tyder på att det är ungefär samma polarisering idag. Många medelinkomstjobb har försvunnit. De som tills nyligen hade bra avlönade och trygga jobb har tvingats till låginkomstjobb i tjänstesektorn. Vi ser en växande motsättning mellan å ena sidan gamla industristäder på landsbygden och å andra sidan storstäder där de flesta nya jobb har tillkommit.

Kamp för jobben i nya robotvågen

Under den industriella revolutionen för tvåhundra år sedan hände det att missnöjet urartade till sabotage. I England gick vävarna till angrepp och förstörde de mekaniska vävstolarna i de nya fabrikerna. Sabotagen upphörde först efter att arton ”ludditer” – uppkallade efter vävaren Ned Ludd – hade avrättats.

Idag slås inga maskiner sönder. De missnöjda utnyttjar i stället sin rösträtt. I det amerikanska presidentvalet 2016 kunde Carl Benedikt Frey genom en studie se ett samband mellan automation och röster på Donald Trump.

– I takt med avindustrialiseringen har medelinkomstjobben försvunnit för framför allt män. De har kunnat leva som medelklass utan att behöva gå någon högre utbildning. Men de jobben har till stor del försvunnit. Samtidigt har deras politiska inflytande minskat. Detta har populisterna effektivt kunnat utnyttja.

Det här innebär inte att han misstror teknikutvecklingen. På lång sikt kommer den att bidra till en bättre tillvaro, tror Carl Benedikt Frey.

– Ny teknik är det bästa som har hänt oss. Vi har ju kunnat automatisera bort fysiskt ansträngande och farliga jobb. Vi har det betydligt bättre idag än för tvåhundra år sedan. Levnadsvillkoren kommer att förbättras och därigenom accepteras också teknikutvecklingen.

Men det kan ta tid, befarar han. Under den industriella revolutionen tog det ungefär 70 år innan teknikutvecklingen gjorde livet bättre för folkflertalet.

Är den här utvecklingen oundviklig eller finns det något man kan göra för att majoriteten kan gynnas av den nya tekniken?

– Jag tror inte alls att utvecklingen är oundviklig. Jämför länder som Saudiarabien och Norge. Båda har tillgång till olja, ett svart guld som kommer ur marken. Men frukterna av den rikedomen fördelas på olika sätt i de bägge länderna. Det är ingen tvekan om att institutionerna spelar en stor roll hur rikedom fördelas. Ingenting är oundvikligt. Det handlar om att ha fungerande institutioner.

Vad menar du med institutioner?

– Att det finns en fungerande demokrati, ett utbildningsväsen tillgängligt för alla, fackföreningar som har rätt att teckna kollektivavtal och så vidare. Den ekonomiska forskningen har visserligen inte kommit så långt i att peka ut vilka institutioner som befrämjar ekonomisk utveckling. Men allt tyder på att sådant som respekt för ägandet, öppenhet, konkurrens och fungerande marknader har lett till högre tillväxttakt. Och demokrati samt fack har lett till att inkomster fördelas bredare.

Har vi i Sverige bättre förutsättningar att tackla automationens avigsidor?

– Jag tror att Sverige har goda förutsättningar och är bättre rustade än många andra länder. Men vi ser en ökad polarisering i Sverige också. Inte som i USA. Men vi ser samma tendens till polarisering med växande inkomstklyftor och ökade motsättningar mellan stad och landsbygd.

Den automatiska revolutionen

Hur tycker du att arbetsmarknadens parter ska hantera automationen?

– Genom framför allt bra omställningsavtal, det är en viktig del. Att det finns en samverkan som underlättar för människor att skifta yrken och även kunna byta arbetsuppgifter inom organisationer. Fackföreningarna i Sverige har ju historiskt spelat en viktig roll i omställningen som har varit till gagn för den enskilde och för hela samhället. Så länge facken främjar omställningen och inte håller tillbaka den, som i Argentina till exempel, så är det en tradition att ta vara på.

Vad kan politikerna göra?

– Det handlar om många saker. Historiskt har människor anpassat sig till teknikutvecklingen genom att byta yrken eller att flytta dit jobben finns. Nu skapas de nya jobben nästan uteslutande i större städer. Vi vet att varje nytt teknikjobb skapar ungefär fem nya. Folk går ut och äter, tar en taxi, går till frisören och så vidare. Samtidigt ökar efterfrågan på bostäder och så länge utbudet är mindre än efterfrågan kommer priserna att stiga och därmed försvåra för många att bosätta sig i städerna. Därför måste politikerna se till att det byggs fler bostäder. Men också bygga ut infrastrukturen som gör det möjligt för människor i sämre lottade områden att kunna pendla till tillväxtområdena. Då kan vi knyta samman orter som minskar med städer som växer.

Utbildning?

– Javisst, satsning på högskolor och det livslånga lärandet är mycket viktigt. Men man måste tänka på utbildning som mer modulärt, alltså bättre anpassat till den enskilde. Det finns ingen anledning till att jag ska gå en utbildning som är exakt tre år. Människor ska kunna studera i sin egen takt, om det nu är sex månader eller sex år. Det skulle ge många människor möjlighet att studera vid sidan av sina ordinarie jobb.

Vi hade ju också en snabb teknisk utveckling under stora delar av 1900-talet när elektriciteten förändrade framför allt industrin. Den gången slog man inte sönder maskinerna. Varför inte?

– En kombination av många saker. Dels gjorde den stigande efterfrågan på varor att tillverkningsindustrin expanderade kraftigt. Industrin kunde erbjuda bra jobb, bra arbetsvillkor och en allt starkare förhandlingsstyrka hos de som jobbade i fabrikerna. De kunde förhandla fram stigande reallöner. Maskinerna i fabrikerna krävde operatörer till skillnad från dagens robotar som ersatt dessa yrken.

Robot­branschens nya kunder: småföretagen

Därtill växte det fram en välfärdsstat som tog hand om de människor som inte direkt drog nytta av teknikutvecklingen. Samhället byggde ut den allmänna utbildningen som gjorde att människor fick möjlighet att ta bättre betalda arbeten. Människorna upplevde att deras levnadsvillkor faktiskt förbättrades med teknikutvecklingen.

Finns det något från den tiden som vi kan ta efter idag?

– Ja, främst genom att satsa på utbildning. Nu var den tekniska utvecklingen annorlunda då mot vad den är nu. Men vi kan ändå ta lärdom av vissa saker. Då var det relativt lätt för människor att lämna jordbruken och ta arbete i städernas industrier. Teknikutvecklingen idag tar bort vissa arbetsuppgifter och skapar nya som kräver hög utbildning. Därför måste vi satsa på just utbildning.

Till sist: Är du optimist eller pessimist?

– Realist, hoppas jag.

Vad innebär det?

– Jag är helt övertygad om att teknikutvecklingen i det långa loppet leder till bättre levnadsvillkor för de flesta. Eller i alla fall skapar möjlighet till bättre levnadsvillkor. Och att demokratin kommer leda till en bredare fördelning av teknikutvecklingens frukter i det långa loppet. Men det är viktigt att skapa förutsättningar så att folkflertalet känner att det finns en väg uppåt.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.