REPLIK ”De problem som finns måste lösas, men den lagliga och värdefulla arbetskraftsinvandringen ska värnas”, skriver Caspian Rehbinder, Timbro.
Om skribenten:
Caspian Rehbinder är programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på Timbro och är författare till rapporten Ohållbara argument mot arbetskraftsinvandring.
Arbetskraftsinvandringen är värdefull för Sverige. Den innebär kompetensförsörjning vi behöver och medför stora värdeökningar för landet. Samtidigt finns det problem som behöver lösas. Det kan man göra utan att stoppa den lagliga och värdefulla arbetskraftsinvandringen, konstaterar jag i Dagens Arbete.
I sin replik riktar Tove Nandorf kritik mot mig och Timbro, men vad kritiken faktiskt består i är otydligt. Den avslutande meningen är illustrativ: ”Vi på LO anser att [Caspian Rehbinder] har fel.” Det får de förstås anse. Men det hade varit klädsamt om de också kunde visa det.
För ungefär tio år sedan, när systemet var nytt, förekom också missbruk i vissa branscher. Regelskärpningar infördes, och bland annat Migrationsverket och regeringen konstaterade att de hade haft effekt. Det skrev även LO i en rapport från 2013. Men nu antyder Nandorf att missbruket har vuxit oavbrutet sedan 2008. LO 2013 hade alltså missförstått läget, medan LO 2019 kan ställa det till rätta. En sådan omsvängning borde kunna underbyggas.
Vad är det för stöd Nandorf lutar sig mot, mer än magkänslan? Det beskrivs aldrig. Vi lämnas att lita på Nandorfs omdöme.
Timbro och LO är eniga om flera saker. Nandorf bekräftar att antalet och andelen högutbildade har ökat. Hon har bekräftat att hon inte har några invändningar mot Jonas Öhlins rapport om arbetskraftsinvandringens effekter på samhällsekonomin, även om hon kallar den ”inte helt opartisk”.
Inte minst är både Timbro och LO bekymrade över det framväxande skuggsamhället. Det är därför en stor besvikelse att läsa Nandorfs förslag, som inte handlar om att motverka missbruk, utnyttjande eller arbetsmarknadsbrottslighet – utan om att begränsa den lagliga arbetskraftsinvandringen.
Försörjningskraven behöver skärpas och det måste bli svårare att förfalska tillstånd, skriver jag i min artikel, och myndigheter måste få större möjligheter att dela information mellan varandra. Det här är skärpningar som skulle motverka fusket, inte den lagliga invandringen. Det är också helt frånvarande i LO:s förslag.
I min artikel uppmanade jag att inte kasta ut barnet med badvattnet. De problem som finns måste lösas, men den lagliga och värdefulla arbetskraftsinvandringen ska värnas. LO agerar som om problemet inte var fusk, utan invandrare.
Caspian Rehbinder, Timbro, vill förespegla läsarna att Timbros modell för arbetskraftsimport inte är ägnad att skada arbetarklassens intressen. Men Timbro deklarerar själva på sin hemsida att de är en marknadsliberal så kallad tankesmedja. Och därmed måste deras förslag givetvis byggas på sådant som anses vara marknadsliberalt.
Marknadsliberala ställningstaganden när det gäller regleringen av arbetarklassens villkor har bland annat medfört att den tidigare ”fulla sysselsättningen” har ersatts av ”jämviktsarbetslöshet”. I fall vi ser till de olika nivåer som detta har motsvarat i praktiken, har införandet av marknadsliberalism enligt Timbros modell medfört att andelen av befolkningen som ges möjlighet att försörja sig genom lönearbete eller motsvarande har minskat med ungefär fyra procent*.
Fyra procent av befolkningen i arbetsför ålder, beräknad på detta sätt, blir ungefär 250 000 personer. En kvarts miljon fler arbetslösa, eller som de ofta avfärdas idag, ej i arbetskraften.
En annan sida av hanteringen av arbetarklassens villkor där den marknadsliberala modellen strider mot arbetarklassens och -rörelsens intressen och principer är nödhjälpsarbeten. Marknadsliberala principer har fått ersatta det svenska beredskapsarbetet (samhällsnyttigt arbete på lika villkor som motsvarande arbetsuppgifter enligt kollektivavtal) med vad som internationellt kallas workfare. På svenska kallades detta inledningsvis när det infördes av den så kallade vänsterregeringen år 2000 Aktivitetsgaranti. Nu senast hette det Fas 3. Sådana åtgärdsprogram strider både mot det allmänna förbudet mot diskriminering av arbetande likalönsprincipen i internationella konventioner, Sveriges grundlag och givetvis det fackliga löftet.
Det finns alltså ingen grund för att tro att det skulle gå att hitta någon gemensam uppfattning om regleringen av arbetarklassens villkor med Timbros Caspian Rehnbinder. Inte i allmänhet om arbetarklassens förstoring genom arbetskraftsimport och inte i detalj när det gäller behandlingen av dem som görs arbetslösa.
Beslutet från facklig sida om att eventuellt godkänna arbetsgivares propåer om import av arbetskraft med speciell kompetens som inte finns eller kan skapas inom Sverige får i så fall gälla från fall till fall. Och framför allt utgå från fackliga principer. Att import av arbetskraft över huvud taget inte får förekomma till yrken där det finns arbetslöshet. Samt att importen inte får leda till att det fackliga löftet överträds. Vare sig omedelbart eller efter den aktuella anställningens avslutande.
* Data hämtade från https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Sysselsattning/Sysselsattningsgrad/?graph=/17404/1,2,3/all/ samt SCB
Fred.
.
Strålande, spiken på huvudet.
.
Not: Caspian representerade Piratpartiet i dess era med diverse politiska förslag som är markant vidriga. Och att denna individ är anställd av Timbro säjer mycket om deras syn på samhället.
.
Trygghetssocialist.