Elever på Lernia: oroliga att vi skadas
Publicerad 2020-03-24, 09:00 Uppdaterad 2020-06-30, 16:15
Slipdamm, thinnerångor, dålig skyddsutrustning och nästan ingen teori alls. Så beskriver Alicia och andra elever sina skoldagar på Lernias fordonsutbildning i Växjö. Nu befarar Alicia att hon har fått skador för livet.
I augusti ifjol var hon glad, Alicia. Hade hopp om framtiden. Via Arbetsförmedlingen skulle hon nu få utbilda sig till fordonslackerare på Lernia i Växjö. En nästan ett år lång utbildning med goda chanser till ett jobb efteråt. Kostnaden – 7 000 kronor per vecka – skulle Arbetsförmedlingen stå för.
Men utbildningen blev inte som hon hade tänkt sig. Framför allt inte efter allt som hände efter tisdagen den 17 september. Då, berättar hon, började hon plötsligt må dåligt. Kände sig sjuk. Riktigt sjuk. Extrem huvudvärk, nackstelhet, feber, yrsel, kunde knappt gå. Hon ringde 1177 och berättade.
– De tyckte att det lät så pass allvarligt att de skickade en ambulans på en gång, säger hon. De misstänkte att det rörde sig om hjärnhinneinflammation.
Någon inflammation var det dessbättre inte fråga om. Inte något virus heller. Däremot visade blodproverna att hon hade väldigt höga levervärden.
– Jag fick nästan en chock, säger hon. Jag blev jätteorolig.
Vi träffar Alicia ett halvår efter att hon blev inlagd på akuten. Hon visar utdrag ur sin journal, siffror som styrker att hennes levervärden vida överskrider vad som är normalt. Värden som har blivit allt värre med tiden, dessutom.
Vad beror det på? Ingen vet, det utreds fortfarande. Enligt Alicia har hennes läkare sagt att det kan bero på att hon har andats in och exponerats för det organiska lösningsmedlet thinner under alltför lång tid. Något som Alicia själv är helt övertygad om.
– Absolut, det kan inte handla om någonting annat. Jag är bara arton år. Jag varken dricker, tar droger eller starka mediciner. Det gjorde jag inte innan heller. Jag är nykterist.
Både ventilationen och skyddsutrustningen är ju under all kritik. Står man till exempel en hel dag och slipar dörrar och skärmar till en röd bil, så snyter man rött efteråt.
Ali, elev på Lernia i Växjö
– Men thinner, det använder vi ju jämt på skolan. Dagligen. Så fort det är något som ska rengöras så är det alltid antingen rent thinner eller någon annan produkt som är thinnerbaserad.
Hur är det med arbetsmiljön egentligen? I höstas, samma dag som Alicia låg inlagd på sjukhus, fick Lernia ett meddelade om att Arbetsmiljöverket snart skulle komma på besök som ett led i en större EU-kampanj. Bakgrunden till kampanjen var att kemiska arbetsmiljörisker – liksom den ökande kemikalieanvändningen i samhället – kan orsaka både olyckor och livshotande sjukdomar.
Inspektionen ägde rum den 9 oktober, och dagen efter kom beskedet från Arbetsmiljöverket:
- Lernia saknade en fullständig förteckning över verksamhetens olika kemiska riskkällor, så som ångor och slipdamm.
- Lernia hade inte undersökt och riskbedömt de kemiska riskkällorna enligt gällande regler.
- Lernia hade inte sett till så att deras anställda förstått information om de kemiska risker som finns eller bildas i deras verksamhet. Inte heller hur dessa risker ska förebyggas.
Efter beskedet om levervärdena började Alicia läsa på om thinner, om vad medlet innehåller och vilka skador det kan orsaka. Texter från Universitetssjukhuset i Lund, bland annat. Fakta och rön som hon inte fått lära sig på utbildningen, säger hon.
När hon sedan påtalade detta för sin lärare – plus sina nyligen dokumenterade levervärden – kontrade läraren med att hon nog bara var ”lite allergisk”.
– Jag blev helt ställd.
Responsen blev inte bättre när hon ifrågasatte de skyddsmasker som hon och de andra deltagarna använder. Halvmasker med aktivt kolfilter. Masker som inte sitter tillräckligt tätt och som därför inte skyddar hud och slemhinnor fullt ut. Hon vände sig då till ett skyddsombud på Lernia, som sa att han skulle bolla frågan vidare till Arbetsmiljöverket.
En vecka senare ringde skyddsombudet upp henne:
– Han gav mig det dummaste svar som jag har hört i hela mitt liv. Han sa att anledningen till att de inte köper in nya masker är för att ingen mask kan vara betecknad som godkänd, eftersom alla människor har olika typer av behåring i ansiktet.
– Men det har ju inte jag, och då måste de väl ändå kunna fixa fram en helmask åt mig, som är tät och som dessutom är i min storlek.
Men det fick hon inte. I stället blev hon utskälld av sin lärare för att hon hade vänt sig till skyddsombudet och inte till honom, berättar hon.
Läs mer: Lernia svarar: Vi åtgärdar bristerna
Bredvid Alicia sitter hennes kurskamrater Ali och Jonas. De nickar och intygar att allt hon säger stämmer. De beskriver lokalen som de och tolv andra blivande bilskadereparatörer arbetar i som en lokal full av smuts, thinnerångor och ”massa metallspån och spackel som bara yr”.
Ali:
– Både ventilationen och skyddsutrustningen är ju under all kritik. Står man till exempel en hel dag och slipar dörrar och skärmar till en röd bil, så snyter man rött efteråt. Likadant om det är grön bil, då snyter man grönt.
Eleverna är också starkt kritiska till övrig skyddsutrustning som de har fått. Skyddsglasögon som inte skyddar, till exempel. Eller handskar som ideligen går sönder och som tycks mer lämpade för sjukhuspersonal och trädgårdsarbetare.
När de har bett om rejälare skydd så har de nästan alltid fått ett nej, säger de. Och efter de gånger som de har påtalat brister och missförhållanden för ledningen, till rektorn, så har hitintills inget skett.
Någon teori förutom vid utbildningens start i höstas har de heller inte haft, fortsätter de. Trots att de ska ha det dagligen.
Alicia:
– Man får inte veta något om man inte kollar upp det själv.
Ali:
– Jag har inte ens fått en utbildningsplan, fast jag har bett om det i ett halvår. Jag vill veta vad jag måste veta och kunna för att bli godkänd. Varje dag gör vi samma sak, står och reparerar gamla bilar.
Det händer absolut ingenting, fyller en annan i. Det är ingen ordning alls. Det är precis lika illa som när ni skrev om Liljeholmen och Halmstad.
Tidigare anställd
En av bilarna som har reparerats är en vit herrgårdsvagn, en Ford Taunus från 1967. Den arbetade Jonas och tre andra elever med förra sommaren. När DA träffar eleverna står den fortfarande kvar i lokalen, och enligt Transportstyrelsen ägs den av deras lärare.
I avtalet mellan Lernia och Arbetsförmedlingen står det förvisso att det är tillåtet att öva på personalens fordon ”i undantagsfall”. Det vill säga ”om det är något mindre specifikt övningsmoment som är viktigt för deltagarna”.
Jonas:
– Under två månader byggde vi mer eller mindre om hela bilen, tog bort hela golvet och ersatte det med ett nytt.
Tidigare anställda bekräftar vad Alicia och de andra eleverna berättar. De har arbetat i samma fastighet, sett lokalen från insidan och hört hur eleverna mår.
Men påtalade ni det för Lernias ledning?
– Flera gånger, säger en. Både muntligt och skriftligt.
– Men det händer absolut ingenting, fyller en annan i. Det är ingen ordning alls. Det är precis lika illa som när ni skrev om Liljeholmen och Halmstad.
Nyligen lyckades Alicia byta utbildningsinriktning – från fordonslackerare till bilskadereparatör. Detta för att hon vill undvika thinner och andra hälsoskadliga medel så gott hon kan, förklarar hon. Men lokalen är alltjämt densamma.
Sedan i höstas går hon på regelbundna hälsoundersökningar och lämnar blodprov.
– Jag är orolig för mina höga levervärden hela tiden. Fysiskt mår jag okej, men psykiskt är det väldigt påfrestande.
Har du övervägt att hoppa av utbildningen?
– Flera gånger. Men jag har ingen möjlighet att göra det, för då får jag inget jobb.
Det var en onsdag i februari som DA träffade eleverna. Fem dagar innan Arbetsmiljöverket kom på sitt föranmälda uppföljningsbesök. Ett besök som föregicks av lång och noggrann städning. Thinnerbaserade och andra starka rengöringsprodukter ställdes på avsedd plats och relevanta säkerhetsdatablad, varningssymboler och liknande sattes upp.
Ett besök där myndigheten senare kom att meddela att alla brister som listats nu var åtgärdade och att ärendet därför hade avslutats.
Dagen efter kom även Arbetsförmedlingen på besök. Veckorna innan hade Alicia nämligen fått nog och anmält förhållandena till myndighetens leverantörsuppföljningsenhet, vilka tog det på stort allvar.
Susanne Borgelius, leverantörsuppföljare på Arbetsförmedlingen, var där tillsammans med en kollega och kunde då konstatera att eleverna saknade individuella utbildningsplaner, ”vilket ibland skapade frustration och otydlighet”.
Dessutom stod det klart att Lernia hade svårt att skaffa fram relevanta övningsbilar på orten.
Två brister som inte är förenligt med avtalet och som Lernia uppmanas åtgärda under våren, annars kan företaget riskera vite.
Alicias klagomål gällande säkerhetsutrustning och hantering av kemikalier i lokalerna saknar dock grund, menar utredarna och stödjer sig bland annat på det underlag som Lernia tog fram i samband med Arbetsmiljöverkets ovannämnda besök.
Även ventilationen är bra, tycker Arbetsförmedlingen som har fått se både utrustning och testvärden.
Men är det tillräckligt för att säkerställa att ventilationen verkligen är bra?
Susanne Borgelius:
– Jag är ju ingen besiktningsman, utan jag gjorde vad vi kallar okulär översyn utifrån mitt uppdrag, och sedan vet jag att Lernia har kontroller av externa professionella företag som gör undersökningar där med jämna mellanrum.
– Men överlag kan jag säga att det är väldigt fina lokaler.
Även säkerheten är hög, menar Susanne Borgelius. Det var också de sju elever som hon pratade med den dagen eniga om, säger hon. Resterande åtta elever var dock frånvarande och har inte kontaktats. Däribland Alicia, Ali och Jonas som var sjuka den dagen.
Ni gjorde en ”okulär översyn”. Räckte det, tycker du?
– Mitt uppdrag är detta. Om det hade funnits grund för att göra något ytterligare så utgår jag ifrån att jag hade fått en sådan beställning.
Hur vet ni att andningsmaskerna är tillräckligt bra?
– Lernia gjorde själva en undersökning av maskerna som visade att de var det.
Men ni vet alltså inte om de är det?
– Nej.
Vet ni om eleverna har informerats om hur de ska hantera sin skyddsmask?
– Vi förutsätter att Lernia lever upp till avtalet och att deltagarna får fullgod skyddsutrustning.
– Till samtliga närvarande elever ställde vi frågan om hur de upplevde säkerheten i verkstaden, och alla sa att den var hög. Det framkom ingen synpunkt eller klagomål från de eleverna.
Alicia är besviken.
– Veckan innan Arbetsmiljöverket kom var det fortfarande väldigt ostädat, nästan kaos. Jag tycker inte att det jag sa togs på allvar alls.
På vilket sätt?
– Det känns inte som att det finns någon som sätter vår hälsa först, utan att det bara är samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Lernia som är det viktiga, att det sker så smidigt som möjligt i och med att det kostar så mycket att ha oss där.
Fotnot: Alicia, Ali och Jonas är fingerade namn. Övriga elever vill inte medverka i reportaget.
