Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

16 juni, 2021

Skrivet av

Perspektiv Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.

Länge hade Samhall inbyggda verkstäder med skyddat arbete ofta kopplat till industrin. Personalen var medlemmar i LO-förbund som IF Metall och GS-facket. Och där har en del blivit kvar. Trots att Samhall förvandlats. I dag är Samhall ett bemanningsbolag inom framför allt lokalvård och lager. Många städar ute hos kund. Många är med andra ord felorganiserade. De betalar varje månad in sin medlemsavgift till facket. Men vittnar om hur de inte får hjälp när de bäst behöver det.

Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek.

”Facket går inte längre in i arbetsmiljöfrågor.”

”Facket kommer in först när det blir arbetsrätt och fråga om utköp.”

”Facket finns inte längre för sina medlemmar. Men tar gladeligen emot våra pengar.”

”Facket gör ingenting, skriver bara på alla dumma avtal.” Peter var själv under många år facklig och skyddsombud inom vad som då kallades Industriarbetareförbundet. På den tiden gick facket in i arbetsmiljöfrågor – innan människor blev sjuka – berättar han. När någon på jobbet mådde dåligt var han där och försökte hjälpa. Peter minns tydligt hur en kvinna på hans arbetsplats blev mobbad av arbetskamraterna. Han satte stopp för det direkt. I dag är Peter pensionär och har en son som jobbar på Samhall. Han städar i en stor livsmedelsbutik och har sitt lunchrum inne på lagret i slamret bakom pant-stationen.

”Så att han inte syns för kunderna. Som om de skäms för Samhallstädarna.”

Peter kunde inte se på när hans son trakasserades av en chef så han följde med till mötena som till sist hölls. Fackets representant var där men sa ingenting utan Peter fick föra sin sons talan. Annars hade ingen representerat honom eller sagt emot arbetsgivaren. Efteråt klappade den fackliga honom på axeln och kommenterade att de gamla takterna satt i.

”Jag tycker inte det funkar alls. Intresset är noll. Jag ser hur de behandlar människor på Samhall. Facket gör ju inte någonting för att hjälpa och stötta dem, utan går i princip arbetsgivarens ärende. Det är min åsikt”, säger Peter.

Åtta av LO:s fjorton fackförbund har medlemmar på Samhall. IF Metall och Fastighets har flest, följt av Kommunal. GS-facket har också kvar en hel del medlemmar sedan tiden då Samhall hade verksamhet i skogs-, trä- och grafisk bransch. Men GS-facket vill inte uppge hur många. ”Det är en inre angelägenhet”, skriver förbundet. Däremot är det sorgligt hur det har blivit på Samhall, låter man meddela.

Och skriver:

Arbetena var tidigare anpassade efter individernas behov. Man hade en stadig, långvarig placering på arbetsplatserna, god arbetsmiljö och ett arbetstempo som kunde anpassas efter funktionsnedsättning. Dessa lades ner efter beslut i Samhalls styrelse. Trots att fabriksansvariga inom Samhall vid det tillfället menade att det inte var ekonomiskt försvarbart att stänga grafiska anläggningar. Mer eller mindre alla som omfattats av dessa nedstängningar har gått vidare till städ inom Samhall.

Sett till antalet anställda är Samhall ett av statens största företag. Lulu är bara en av tusentals som städar på Samhall. Under pandemin städade hon äldreboenden, utan skydd. Hon slog larm om bristerna långt innan coronan, utan att facket lyfte ett finger. Hennes kropp fortsatte att brytas ner medan hon jagade runt mellan de olika städuppdragen. Läkarutlåtanden och andra intyg från vården som starkt avråder från de tungt belastande arbetsuppgifterna bortses ifrån. Kunderna går före. Affärerna. Samhall har vunnit alla dessa uppdrag, och avtalen måste fullföljas. I kalkylen ingår inte att städarnas kroppar går sönder. Det vittnar även första linjens chefer om.

”Vi är bara problem. Samhall finns inte för oss längre”, säger en medarbetare i Stockholm som tvingats ryggopereras tre gånger på grund av de ensidiga belastningarna.

Till slut svalde han flera nävar tabletter i Samhall-lokalen, utanför chefernas kontor.

”Jag orkade inte mer.”

På flera orter i landet vittnar medarbetare om hur de försökt ta sina liv i frustration över arbetsmiljön och att aldrig bli lyssnade på.

En samhallanställd tänkte hoppa från ett berg.

En annan medarbetare hamnade på psykakuten efter ett samtal med HR där han fick höra att allt som inte stämde var hans fel. Han blev sittande i omklädningsrummet på Samhall i timmar. Han ville inte leva längre.

Vad gör då LO-förbunden för att förbättra arbetsmiljön? Hur agerar facket? Vad får människorna för pengarna de betalar in varje månad? I en stund av självrannsakan medger LO att facket måste bli bättre på att rusta och stötta sina skyddsombud. Samtidigt har Samhall har stängt dörren för samtal, enligt LO.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.