Pusslet går ihop tack vare nattis
20 mars, 2023
Skrivet av Pontus Ohlin
Skiftfamilj Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.
Sexårige Milian älskar att bygga med lego. Som här på Nattfjärilen, en nattöppen avdelning på Balders hage i centrala Avesta. Varje kväll som han och hans storebror Timothy kommer hit, så nästan kastar han sig över de små plastbitarna timmen innan han ska lägga sig. Som om han inte får nog av allt lego som han kan bygga med hemma.
Men byggnadsarbetare vill han inte bli, förklarar han när man stör honom mitt i ett bygge klockan sju en vanlig tisdagskväll. Inte polis, brandman eller fotbollsspelare heller. Nej, när han blir ”stor” vill han ”jobba med samma sak som mamma gör”, säger han.
Det vill säga tillverka stål. Tonvis med stål. Närmare bestämt rostfritt stål på Avesta Outokumpu, ett stort rykande industrikomplex med omkring 700 anställda som ligger inrymt bakom hemlighetsfulla grindar och galler på bara några minuters bilavstånd härifrån.
Ja, där arbetar Milians mamma, Jenny Fredin, och efter några kramar, ordväxlingar och timmar senare är hon där på verket och gjuter stål tillsammans med sina närmaste arbetskamrater Robert Bjurling och Helena Östman Thörnlund. Även de har haft stor nytta och glädje av nattis, visar det sig.
– Annars hade vi ju inte kunnat jobba, säger Helena. Jag menar, lediga dagtidsjobb växer ju inte direkt på trän här i södra Dalarna. Nattis har hjälpt många.
Men barnomsorg på obekväm arbetstid, det vill säga utanför kontorstid, är ingen rättighet, något som landets kommuner är skyldiga att erbjuda sina invånare (enligt skollagen ska de bara sträva efter det). De facto saknas denna möjlighet i mer än var tredje kommun – 101 av 290, visar LO:s senaste jämställdhetsbarometer. Det kan jämföras med hur det såg ut för bara fem år sedan, 2018, då motsvarande siffra åtminstone var nere på 76. En klar försämring för skift- och nattarbetande föräldrar med andra ord.
Barnomsorgens begränsade öppettider gör det dessutom extra tufft för föräldrar i arbetaryrken att arbeta heltid. Enligt LO kan endast var fjärde göra det. Sådana som Jenny Fredin alltså. Därför att hon alltså haft möjlighet att kunna lämna sina två söner – liksom sina två äldre döttrar tidigare – på nattis.
– Kommunen införde det precis när jag hade fått mitt första barn, 2005. Så, ja, jag har haft väldig tur som alltid har kunnat nyttja det, säger hon medan vi står i ett manöverrum med allsköns knappar och spakar och med utsikt över väldiga mängder flytande stål en bit bort på andra sidan fönstren.
Rött, gult, hett. Plötsliga gnistor lyser upp. Om man kisar och bortser från reklamradiokanalen som hetsar på i bakgrunden, kan man nästan tro att man står på kanten till en vulkankrater.
Milian brukar faktiskt fråga om han inte får åka till nattis även när vi är lediga. Det har väl med legot att göra. Andras leksaker är ju alltid roligare än ens egna!
Jenny Fredin.
Men hur tar barnen det? Att inte få sova hemma, i sin egen säng, utan tillsammans med kanske ett dussintal andra barn? Bland ettåringar, femåringar, tolvåringar? Och sedan gå upp i ottan och göra sig redo för en dag utan en trygg och hjälpande förälder närvarande?
”Alldeles utmärkt”, svarar Jenny snabbt. Pedagogerna vet vad de gör.
– Och mina barn är ju så vana, de vet inget annat. Samma sak var det med mina båda döttrar. Jag har aldrig behövt tvinga dem till nattis, eller att de har gråtit för att jag har lämnat dem där.
– Okej, ibland kan det kännas lite svårt. För mig och min sambo i alla fall. Att inte få träffa barnen från säg onsdag morgon ända till fredag eftermiddag. Då är de alltså i skola, fritids, nattis, fritids, skola, nattis …
Det händer ibland, kanske två gånger under en femtonveckorsperiod berättar hon, och då kan det göra lite ont i hjärtat.
– Men det funkar. Och Milian – ja, han brukar faktiskt fråga om han inte får åka till nattis även när vi är lediga. Det har väl med legot att göra. Andras leksaker är ju alltid roligare än ens egna!
Jenny, Helena och Robert har flera gemensamma nämnare. Förutom att de är gjutare till yrket, jobbar i samma skiftlag, är i ungefär samma ålder, delar samma typ av humor, bor och har barn ihop med någon som de har träffat här på verket – någon som också jobbar på så kallad obekväm arbetstid – så har de alltså alla tre nyttjat nattis på ett eller annat sätt.
Som Helena:
– Mina två pojkar tyckte att det var mysigt att vara där. Men nu har de blivit så pass stora att de inte behöver vara där längre. Storebror kan ta hand om lillebror, säger hon samtidigt som hon har koll på att temperatur och andra viktiga värden är de rätta.
Femtonhundra grader ska metallen vara, förklarar hon. Varken mer eller mindre. Annars måste processen göras om. Och att smält metall är farligt, det påminns hon om dagligen. Av ärret som hon har sedan hon råkade få lite av det där glödröda över sig på ena axeln en gång. Varpå metallen rann ned innanför hennes överkläder och orsakade henne en tredje gradens brännskada.
På sjukhuset tvingades läkarna skära bort behån ifrån huden. Sedan dess tillhandahåller företaget flamskyddssäkra behåar som de anställda kan hämta ut.
Robert, som ”bara” bränt sig på ”någon liten gnistloppa här och där”, har också barn. Ett eget plus två bonusbarn. Ett av dem tyckte att det var lite jobbigt att sova över på nattis, berättar han.
– Barn reagerar ju olika. Vissa tycker att det bara är roligt, andra inte. Men numera, när barnen har blivit lite äldre, så har vi löst det så att ingen av dem behöver sova över där. I stället tar vi ut föräldraledigt de få timmar som det behövs …
Han tystnar en sekund, fortsätter:
– Nä, att lämna bort barn på nattis är lite speciellt, särskilt om de inte vill vara där. Dessutom måste man ju lämna ifrån sig barnen en bra bit innan man påbörjar nattskiftet, så att de hinner varva ner och kan gå och lägga sig när det är dags. Då är det mycket tid som försvinner.
Annars trivs Robert bra på jobbet. Att jobba skift och natt likaså. Trots att det är allom bekant att det kan rubba såväl ens sömn som omdömesförmåga. Dessutom har ju forskning slagit fast att det finns ett tydligt samband mellan nattarbete och ohälsa. Att till exempel risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar kraftigt jämfört med dagarbete.
– Ja, jag är väl medveten om allt det där, säger han. Men det som väger upp det är ändå det här med alla de långa ledigheterna som man får. Och då får man ju mer tid med barnen också!
Men är det inte slitigt att jobba nätter ibland?
– Jag har inga problem med det, tvärtom. Det är lugnare då. Dessutom har jag aldrig haft några problem med sömnen när jag kommer hem. Jag somnar så fort jag går och lägger mig.
Vad är nattens höjdpunkt, tycker du?
– När jag får äta min nattmacka, som jag brukar ta vid halvettiden på natten. Två lingongrova med lite hushållsost och rökt skinka däremellan. Den mackan, tillsammans med en kopp svart kaffe, då mår jag bra!
Hur många koppar blir det på en natt?
– Nä, sedan dricker jag inget mer kaffe. Och godis, det har jag slutat med för länge sedan. Då får man bara problem med vikten.
Vem bestämmer över radion?
– Vi har som regel att den som sitter i manöverrummet får bestämma över radion. För mig spelar det ingen större roll vad det är, men helst inget prat eftersom det är så mycket man ska ha koll på. Fast hade jag arbetat helt själv skulle jag nog lyssna på mycket hockeypodcasts.
Läs också
Pappersarbetaren drev igenom nattis i Hudiksvall
Alla föräldrar borde ha lagstadgad rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. Det tycker både röda och blå i riksdagen. Men där får de inget gehör.
Klockan närmar sig midnatt, mörkret ligger som ett kompakt lock över södra Dalarna, och ännu har trion sex timmar kvar på skiftet. För att få lite variation i arbetet brukar de byta uppgifter med varandra med jämna mellanrum. Att exempelvis den som suttit och glott framför skärmarna lite för länge får sätta på sig silverkläder och gå ut i hettan och slagga en stund, och tvärtom.
Humor hjälper också när man vill få tiden att gå, förklarar de. ”Natthumor”, som Helena kallar det.
– Ja, det kan vara vad som helst, sjuka grejer. Som att någon går lite roligt. När man blir trött så skrattar man ju oftast åt saker som man normalt inte skulle skratta åt.
Men ju senare på natten desto mindre prat blir det. Trötthet och egna funderingar tar vid. Jenny tänker ofta på sina barn.
– Men jag är trygg med att de är på nattis. Och så gillar jag verkligen att jobba natt. Jag har lätt för att hålla mig vaken om nätterna, och då är det ju inte så mycket spring heller. Lugnare. Och inga chefer är på plats, bara vi!