Cheferna: ”Vi tog inga pass”
Vill först inte svara på DA:s frågor ”Hört att man ska säga inga kommentarer”
K, som i kärlek, eller?
Publicerad 2024-02-14, 08:50
Alla hjärtans dag infaller i dag och få saker i gatubilden är väl så starkt behäftat med kärlek som K-brunnslocken. Men tror de som tillverkar locken på det gamla skrocket?
De flesta svenskar känner till det. Att K-brunnar står för något bra och att A-brunnar står för något dåligt. Det visste i vart fall Jimmy Danielsson och hans kompisar när de växte upp, och de agerade också därefter.
– Jag minns inget särskilt tillfälle, men jag minns att jag prompt skulle hoppa på alla K-brunnar, för det betydde kärlek, att man kanske skulle få träffa en tjej. Men A-brunnar undvek man. De stod ju för arbetslöshet, anorexia, alla möjliga typer av negativa grejer.
I dag är Jimmy 38 år, industriarbetare och tror inte alls på skrock längre. Tur och otur i livet har han haft ändå – utan brunnslockens eventuella inverkan, menar han. Mest otur som det verkar. Med en trasslig barndom som start, följt av ett tungt missbruk, hårt leverne och långa perioder utan att ha ett arbete att gå till.
Men nu ser livet betydligt ljusare ut.
– Nu är jag helt ren sedan snart två år tillbaka. Och strax före jul fick jag dessutom fast jobb här på bruket. Det känns fantastiskt. Tack vare jobbet har jag fått mitt liv tillbaka, känns det som. En värdighet. Jag är så tacksam för det.
Du kanske klev på rätt brunn till slut?
– Ja, kanske det!
Och kärleken?
– Den träffade jag här i Tierp. Nova, heter hon, och numera bor vi ihop. Men vi tror inte på K-brunnar!
Fast ni firar Alla hjärtans dag?
– Det gör vi! Antingen går vi ut och äter något gott ihop, hon och jag. Eller så har vi bara en
mysig kväll hemma, lagar god mat och kollar på någon film under en varm filt i soffan.
Vi befinner oss på Tierps järnbruk, ett gjuteri med 16 anställda och som stånkat på i inre Uppland alltsedan slutet av 1800-talet och som i dag är det enda gjuteriet i Sverige som gör brunnslock. Sådana som det alltså kan stå A eller K på, och som alltjämt väcker fantasin hos många svenskar.
Men inte om man frågar 35-åriga Sebastian Fridsjö-Hillbom. Han tar av sig hörselskydden och överröstar lokalens gnissel och skrammel:
– Nä, det där har jag vuxit ifrån för länge sedan. När jag ser ett brunnslock så tänker jag aldrig på det sättet. Över huvud taget är jag inte särskilt skrockfull av mig.
Aldrig?
– … jo, förresten, jag lägger inte nycklar på bordet. Och jag går aldrig under stegar!
Ett tiotal meter bort, i gjuteriet, står Peter Hjälmeskog och häller i 1 400 grader varmt gjutjärn i formar som ligger på rad och som sedan ska bli taktila ledstråksplattor ämnade för synskadade i Malmö i slutändan.
Peter är 66 år och i likhet med Sebastian låter han bli att lägga nycklar på bord.
– Men annars är jag inte ett dugg skrockfull av mig. Jag har inga som helst problem med att gå på en A-brunn. Och gå under stegar kan jag också göra utan problem.
Om det passerar en svart katt framför dig, då?
– Äh, då försöker jag bara passa på och klappa den!
Inte heller Magnus Johansson tror att brunnslock bär på någon slags inneboende magi. Och han lär ju veta som har tillverkat dem i 33 år.
– Näe, jag har aldrig trott på sånt. Jag går på alla brunnar. Men om jag kommer till en annan stad så brukar jag faktiskt titta om det står Tierp på dem. Och om det gör det så blir man ju lite stolt!
Tar du fram mobilkameran då?
– Inte om det är våra grejer. Däremot var jag i Spanien nyligen och såg ett fint mönster på en brunn som jag tog en bild på. ”Det här kanske vi kan göra”, tänkte jag. Man får ju lite inspiration när man är ute, vettu!
Nej, ingen på golvet som vi pratar med tror på det gamla brunnslocksskrocket. Men hur är det med tjänstemännen?
Kalle Karlsson är 55 år och brukets konstruktör och har koll på det mesta som händer och sker på bruket, både nu och förr om åren. Även han brukar fotografera brunnslock när han är på resande fot, senast i Kroatien. Han ler åt frågan.
– Du menar hur nördig jag är!?
Nördig förstår man redan. Men skrockfull?
– Nja … Jo, lite kanske, jag går ju hellre på en K-brunn än en A-brunn.
Varför då?
– Jo, det är ju liksom känslan … Kärlek!
Och så undviker du A-brunnar?
– Ibland kanske. Jo, om jag är ute och går och inte tänker på något särskilt så går jag nog runt dem. Men en K-brunn stryker jag gärna foten på!
Det gör även Christer Åsén, 52 år och säljansvarig. Han skrattar till.
– Jo, samma här, även om jag gjorde det oftare när jag var barn. A-brunnar undvek man, och råkade man gå på en så skulle man ju helst knacka sig själv på ryggen tre gånger eller något liknande.
Och K-brunnar?
– De skulle man ju alltid ställa sig på, för att se om någon tjej var intresserad av en!
K-brunnarna har dock blivit allt ovanligare på senare tid, avslöjar Christer.
– Ja, åtminstone är det väldigt sällan som någon köper ett K-lock nu för tiden. K:et står ju för kloak, som är en blandning av dagvatten och avloppsvatten. Men så bygger man inte längre. Nu har man rent vatten för sig, avloppsvatten för sig.
Mindre kärlek ute på gator och torg, med andra ord?
– Japp, mindre kärlek. Så hittar man ett K-lock bör man passa på!
A – som Aids, Atombomb, Anorexia…
Det började i Göteborg på 1940-talet. Sedan spreds det vidare från stad till stad, och på 1970-talet kände till slut de flesta till det – den påhittade magin med brunnslocken.
Det berättar Fredrik Skott, kulturhistoriker och folklorist vid Institutet för språk och folkminnen i Göteborg, som forskat på företeelsen.
– Att man hittat på olika betydelser för bokstäver är helt enkelt ett utslag av ungas fantasi och kreativitet. Till exempel något som gör promenaden till och från skolan lite roligare.
– Vanligast i början var A:et som i ”Avbruten kärlek”, och K:et som i ”Kärlek”.
Skrock av den här typen bottnar i människors förhoppningar och farhågor, förklarar Fredrik Skott, och A:et och K:et har alltid stått för något negativt respektive positivt. Men graden av tro varierar över tid. Ibland tillmäter man bokstäverna betydelse, ibland inte alls.
– Dessutom har A:et haft olika betydelser under olika tidsperioder. På 1940-talet kunde A:et också betyda ”Aga”, att ens föräldrar skulle slå en. Eller, som på 1970-talet: ”Arbetslös”, att ens föräldrar skulle förlora jobbet.
Andra och senare exempel är ”Atombomb”, ”Aids”, ”Anorexia”.
Men V-brunnar, då?
– De står för vänskap. Och gallerbrunnar: att ens föräldrar riskerar att hamna i fängelse. På 80-talet kunde Tele-brunnar tolkas som att man kunde få ett telefonsamtal. ”Riks”: att skulle få en dyr telefonräkning.
K-brunnar har dock alltid stått för kärlek, och många har också delat med sig av sina personliga erfarenheter till Fredrik Skott. Men någon som förlovat sig eller rent av gift sig på en K-brunn, har han inte hört talas om.
– Nej, det handlar mest om att man aktivt ställt sig på K-brunnar tillsammans med någon annan. För att på så vis bekräfta kärleken till varandra.
Om vi på DA går på K-brunnar?
Marie Edholm, reporter:
”Alltid K-brunn, aldrig A-brunn när jag var yngre. Trodde inte på det, men det kändes fysiskt jobbigt att gå på ett A eller strunta i ett K. Nu tänker jag aldrig på vad jag kliver på eller inte. Jag vet inte när det gick över eller hur. Men det är ju en liten befrielse nu när jag tänker efter.”
Emma Johansson, reporterpraktikant:
”Nej, jag undviker alla brunnslock så gott jag kan. Men inte på grund av otur. Jag har i stället en djupt rotad rädsla att locket ska öppna sig och svälja mig hel. Fånigt javisst, men jag har ju överlevt hittills.”
Pontus Ohlin, reporter:
”Ja, oklart varför. Jag tror ju knappast att det var tack var ett brunnslock som jag träffade min fru första gången. Och så undviker jag A-brunnar, men om jag råkar gå på ett så har jag också glömt det redan efter ett par steg.”
David Lundmark, fotograf:
”Jag går på alla brunnar men undviker att cykla över brunnar. Särskilt efter regn. Vurpade i höstas när jag fick sladd på ett brunnslock. Garanterat en A-brunn.”
Isak Krantz, editionschef:
”Det där var ju en snackis när man var barn. Minns att det fick ett uppsving i och med scenen i Fucking Åmål när Elin, spelad av Alexandra Dahlström, trotsar sin storasyster Jessica och står kvar på en a-brunn. Underbar dialog! Jag är team Elin och går på alla slags brunnar.”
Marlene Henriksson, redigerare:
”Jag går på alla brunnar! När jag var yngre undvek jag A-brunnar, men nu tänker jag inte så mycket på det. Promenerar så mycket i stan att det skulle bli lite jobbigt att undvika vissa brunnslock. Har nog slutat med nästan allt skrock. Lägger nycklarna på bordet också!”
Janna Ayres, reporter:
”Jag har så mycket dumt skrock för mig men jag bestämde mig i höstas för aktivt kliva på brunnar och snedda under stegar och allt sånt. Jag tänker att jag väl måste utvärdera hur mycket mer otur jag drabbas av på grund av det men frågan är hur lång tid en A-brunns förbannelse håller i sig.”
Mikael Färnbo, nyhetschef:
”Ärligt talat har jag aldrig funderat på det. Knappt lagt märke till brunnslock överhuvudtaget. Förutom en gång när jag var liten och det kom några gubbar till skolgårn och öppnade ett. En av dem la sig på nån sorts skateboard och rullade in i röret! Då var jag omåttligt fascinerad! Jag och mina kompisar försökte sen göra om det där vid ett flertal tillfällen. Men de är förjäkligt tunga de där locken!”
Anne-Marie Höglund, redigerare:
”Jag har jobbat rätt hårt med att avvänja mig. Jag promenerar så mycket så det blir så krångligt, särskilt i Stockholm – man snubblar ju in i folk hela tiden om man ska undvika alla A-brunnar och kämpa för att ta alla K.”
Agneta Kempe Erneberg, ekonomiansvarig , annonschef – och bosatt i brunnslocksorten Tierp:
”Jag går aldrig på brunnslock, tänk om de inte ligger helt fast då kan jag ju fastna med foten eller halka ner en bit.”
Läs också
Kärleken till en maskin – trogna par i 40 år
Thomas Erlandsson och Raoul Zetterström gillar sina maskiner. Kan och vet allt om dem. Men vilken som är bäst – Bettan eller Den stora – det gnabbas de om.
Läs mer:
Fredrik Skott
Jimmy Danielsson
Kultur & fritid
Peter Hjälmeskog
Sebastian Fridsjö-Hillbom
skrock
Tierp
Tierps järnbruk
