Hemflytt gav spänst i fabriken
Nu är det lönsamt att flytta hem produktionen till Sverige. Ny teknik och flexibilitet är viktigare än lönekostnaden, visar en ny undersökning av åtta…
Publicerad 2024-08-13, 05:00 Uppdaterad 2024-08-12, 17:15
På Ewes i Bredaryd satsar man hårt på att öka kunskaperna i det svenska språket. Under några månader har företaget ingått i ett pilotprojekt där språksvaga anställda utbildats i ”industrisvenska”.
Det är på jobbet som man bäst lär sig språket, brukar det heta. Men är det alltid så lätt i en bullrig industrimiljö? Det tycker inte stålfjädertillverkaren Ewes i Bredaryd. Där har företaget i stället låtit flera invandrade anställda utbildas i industrisvenska.

En av dem är Jian Cheng som jobbat i fabriken i två år, men som kom till Sverige från Kina för 14 år sedan.
– Mitt uttal har blivit bättre. Jag pratar och förstår mer, säger hon.
När Dagens Arbete hälsar på sitter hon och gör en komponent till det som ska bli hörselskydd. För ja, även i dem finns det fjädrar. Det är fjäderstålet som gör att hörselskydden går att dra ut och få på huvudet.
Jian Cheng berättar att hon innan kursen ibland hade svårt att förstå instruktioner, men att förståelsen utvecklats tack vare utbildningen.
– Det gör mig jätteglad att min kunskap blivit mycket bättre. Jag behöver det för att förstå viktiga saker. Och när jag inte förstår frågar jag kollegorna så förklarar de eller visar, säger hon och fortsätter:
– Jag har lärt mig många nya ord och industrispecifik kunskap som hjälper mig i jobbet. Jag känner mig bättre på jobbet nu.


I nästan 90 år har maskinerna gått varma inne i den familjeägda fabriken, som ligger mitt i ett villakvarter i den småländska orten. Här tillverkas stålfjädrar i alla dess storlekar och utföranden innan de skickas världen över.
Anton Svensson är vd på Ewes och när han rekryterar personer till sin produktion går han ”mer på hjärta än hjärna”. Det viktigaste har varit passionen för hantverket och han har därför anställt många från olika länder genom åren.
– Det jag har fått höra är ju att man lär sig språket på arbetsplatsen. Förr var vi kanske två personer som stod vid en maskin, men det är inte så att två personer går i par längre. Vi har också en miljö där det inte är så lätt att stå och chitchatta om det ena eller det andra.
Språkförbistringarna har märkts av, särskilt vid personalinformation och när man skulle ge instruktioner. Därför har det funnits ett behov att öka svenskkunskaperna hos flera medarbetare i fabriken.
– Det finns en kultur att alltid svara ja när någon frågar om man förstått. Vi måste montera ner det här kulturella med att man inte bara ska säga ja utan att säga att man inte förstår och be om att få en förklaring en gång till, säger Anton Svensson.

”En del maskiner får sina namn direkt och en del förtjänar dem. Jag är glad för att de har smeknamn eftersom man då inte går till en kall och meningslös fabriksyta, jobbar och sen går hem, utan att man har en relation till sin arbetsplats”, säger Anton Svensson, vd på Ewes.
SJ. ”Vi hade en fjäderautomat som hade fått en SJ-dekal klistrad på sig. Namnet klart.”
Eva och Kjell. ”Vi hade två ABB-robotar som samarbetade väldigt bra med varandra. Så då var det någon som döpte dem till Eva och Kjell, mina föräldrar, som vår medarbetare tyckte samarbetade väldigt bra.”
Signe. ”Vår dåvarande inköpschef fick barn när en monteringsautomat kom till oss. Så den fick heta som inköpschefens dotter, Signe …”
Flora. ”… och sen när nästa monteringsautomat kom fick jag en systerdotter. Så då fick den heta Flora.”
Första och Andra kinesen. ”Kort och gott, maskinen kom från Kina och då blev det Kinesen. Men sen döptes den om till Första kinesen eftersom Andra kinesen kom.”
Julius. ”Fjäderautomaten kom på Julius namnsdag, så det blev så.”
Nya vägverket. ”Vi köpte lokalerna intill, som hade tillhört dåvarande Vägverket. Så nu kallas den för Nya vägverket och inte typ Ewes 2.”
ML-Bygg. ”På andra sidan vägen äger vi också en lokal som tidigare var ett byggföretag som hette ML-Bygg. Det heter ju inte heller Ewes 3, utan ML-Bygg.”
Ewes har tidigare haft en svensklärare på plats ibland, men det är första gången man haft specialinriktad undervisning. Pilotprojektet, i samarbete med Värnamo kommun, pågick under 15 veckors tid. Under två timmar i veckan fick elva anställda, på arbetstid, svenskundervisning anpassad just för industrijobbet på Ewes.
– Det handlar inte om att trycka in en lista med glosor, för det hade inte hjälpt dem någonting. Det de behöver är att få prata om det de gör på golvet, säger Lina Pollack som varit kurslärare.
Hon är anställd av kommunen och undervisar vanligtvis i andra språk, så att vara lärare i industrisvenska har varit något helt nytt för henne. För första gången fanns det ingen kursplan att utgå ifrån och ingen bok att jobba i. I stället har Lina Pollack fått hitta på en egen studieplan.
– Det är så mycket mer än bara facktermer och yrkesterminologi. Det handlar mycket om att kunna samspela och bemöta på ett bra sätt. Att använda alla ord som binder samman facktermerna, att man använder rätt ord, rätt verb.
En uppgift var att ta en bild på en maskin och till det intervjua en svensktalande arbetskamrat om vad maskinen gör och vad som är viktigt att tänka på när man jobbar vid den.
– Det som är språkutvecklande är att vi resonerar och pratar kring det. Vi har till exempel utgått ifrån en bild på en bockningsmaskin. Vad gör den? Hur gör man? Vad är det man bockar? Finns det synonymer? Vad blir resultatet? Vad kan gå fel? säger Lina Pollack.
Den uppgiften visade sig vara bra eftersom flera missförstånd uppdagats. Vissa maskiner heter nämligen en sak på papperet, men kallas en helt annan sak mellan kollegorna; Kinesen, Flora och Signe till exempel. Och just ordet ”bock” har också väckt frågetecken, säger Anton Svensson.
Jag har lärt mig många ord.
Andrei Colibaba.
Arbetarord.
– En kom till mig och sa: ”Du Anton, är det här en bock?” och visar det vi säger är en pallbock. Så säger de: ”Ja, men djuret då?” Ja, jo, båda är ju bock, men det har ju inte jag tänkt på.
– Just det här var en person som varit hos oss väldigt länge, men som i och med kursen har blivit mycket modigare. Hon hade under alla år hos oss inte vågat fråga.

Även Andrei Colibaba från Moldavien har gått kursen. Han har jobbat på Ewes i tre år och har gjort lite av varje. Just vid DA:s besök kör han in pallar för inplastning med truck.
– Jag har lärt mig många ord, arbetarord, säger han och fortsätter:
– Jag förstår mer än innan och varje dag blir jag bättre och bättre. Förut pratade jag inte så mycket svenska men nu är det bättre.
För Anton Svensson och ledningsgruppen har projektet varit självklart. Visst, det kostar företaget pengar i och med att deltagarna får smita från det ordinarie jobbet, men det har varit värt det eftersom det också finns ett större syfte.
– Vi behöver ju göra nånting här. Vi har bara sten i backen, så vi måste använda alla resurser som vi kan och då är vår egen personal en jätteviktig resurs. Har de bara en fackterm till med sig efter utbildningen så är ju det ett lyft. All förflyttning uppåt räcker.

Nu vill han att arbetare på andra företag börjar ställa krav på sina arbetsgivare om att köra ett liknande projekt i industrisvenska där. Att kompetensutveckla den egna personalen är helt nödvändigt, säger Anton Svensson.
Detta är ett väldigt konkret sätt för oss att säga att vi satsar på dem.
Anton Svensson, vd.

– Vi vill ju ha medarbetare som tar mandat och som vill växa, det är ju drömmen. Detta är ett väldigt konkret sätt för oss att säga att vi satsar på dem. Att vi visar hur viktiga de är för oss, men att vi också har förväntningar på att de ska vara aktiva.
Och det verkar ha givit resultat. Anton Svensson märker tydligt hur mycket deltagarna lärt sig och hur mycket utbildningen gjort för personalen.
– Flera har gått från att ha fått lita på sitt barn att tolka, till att nu själv kunna gå upp till Daniela på HR och prata om något.
Han fortsätter:
– Nu är de inte beroende av att barnen tolkar lika mycket. Sen sätter de sig inte och läser Krig och fred på svenska, det tror jag inte. Men de kan ändå lite mer och det är ju nummer ett.