Utsliten i gruvan vid 36 – nu får Ann-Sofie 12,5 miljoner i livränta: ”Anpassade efter män”
Publicerad 2025-02-12, 05:00 Uppdaterad 2026-03-19, 10:58
Truckjobbet i Bolidens Aitikgruva slet ut Ann-Sofie Aspebos kropp. Nu har hon blivit beviljad livränta av Försäkringskassan fram till pensionen på grund av sina vibrationsskador.
– Jag har älskat det där jobbet. Det tog lång tid innan jag själv accepterade att jag inte skulle köra truck igen.
Hon kommer antagligen aldrig att jobba igen.
För snart tio år sedan gick Ann-Sofie Aspebo, 44, av sitt skift på Aitikgruvan på grund av molande huvudvärk och domningar i benen. När huvudvärken inte gav med sig sökte hon vård och fick förklarat för sig att det var i ryggen grundproblemet satt.
– Diskarna i ryggen har liksom glidit i väg och förskjutits på grund av långvariga vibrationer och stötar från trucken. Det är ju en dagbrottsgruva så vägarna kan vara väldigt gropiga och truckarna är inga små grejer, säger hon.
I dag är huvudvärken ”a piece of cake”, säger Ann-Sofie Aspebo. De andra smärtorna är värre. Nervsmärtorna i ländryggen och bröstryggen beskriver hon som att ha tandvärk i kroppen. Skadorna är permanenta. Den ständiga smärtan skapar hjärntrötthet, att bara koka kaffe blir till en utmaning.
– Hjärntröttheten gör mig virrig. Tidigare kom jag ihåg födelsedagar och skrev inte upp tider. Minnet är inte detsamma, och känseln i hela min högra sida är nedsatt. Ibland tar jag i en het ugnsplåt utan att tänka på det. Det tar en stund innan jag reagerar. Och jag måste kolla mig för när jag går, den högra foten känner inte underlaget helt.
Flera avslag av Försäkringskassan – men fick till slut rätt hos kammarrätten
Efter två avslag hos både Försäkringskassan och förvaltningsrätten överklagade hon och fackets jurist, Tom Aspengren på LO-TCO rättskydd, till kammarrätten. Domen för nästan två år sedan gav henne rätt till livränta.
Totalt kommer Ann-Sofie Aspebo få ut 12,5 miljoner till och med pension.
– Det hade aldrig gått vägen om jag inte fått hjälp från facket. När man är sjuk orkar man inte köra på den processen och så har man inte kunskapen, säger hon.
– I ett samtal med företagsläkaren fick jag veta att det är kvinnor som för det mesta kör truckarna i dag och att skälet till det är att truckarna håller bättre.
Konsekvensen har dock blivit att fler kvinnor som kör truck på arbetsplatsen utvecklat liknande problem, visar domen.
– Truckarna är ergonomiskt anpassade efter stora amerikanska män, inte kvinnor, säger Tom Aspengren.
Mansdominerad bransch – med maskiner utvecklade för män
Ann-Sofie Aspebo arbetade för Boliden. Klas Nilsson, kommunikationsdirektör på företaget, menar att det generellt sett är många kvinnor som kör truckar, men förnekar att det skulle vara för att kvinnor kör varsammare.
Enligt honom jobbar Boliden hårt med att byta ut och anpassa kupéerna efter kvinnor.
– Vi märker av att det finns en ökad frekvens av arbetsmiljörelaterade skador för kvinnor, men vi ser däremot ingen korrelation med vem som kör på ett visst sätt. Vi jobbar mycket i dagsläget med att låta truckarna köra själva för att minska kroppsskador. Då sitter de anställda i stället i ett kontrollrum eller kontrollbil på marken nära trucken, säger han och fortsätter:
– Gruvvärlden är fortfarande mansdominerad och maskiner utvecklas ofta utifrån de normerna, då blir kupéer större.
Ann-Sofie Aspebos domslut har hjälpt fler än bara henne själv. Någon månad efter att rättsprocessen avslutats användes domen som underlag för en kvinna i ett liknande fall.
– Det är jättebra om det hjälper någon annan, och den personen kanske slipper en lika lång process.
Läs också
Experten förklarar – då har du rätt till livränta
✓Många har rätt till extra pengar – utan att veta ✓Experten förklarar
”Jag var bara 36 år när jag skadade mig, då ska man inte sluta jobba”
Ann-Sofie Aspebo har bättre och sämre dagar. När det är som värst orkar hon inte ta sig ur soffan, bättre dagar unnar hon sig ett åk med snöskotern, men då får hon räkna med stora skov av smärtor dagarna efter.
– Jag sover sällan en hel natt. Vissa nätter vandrar jag fram och tillbaka i huset, och spolar ryggen med varmt vatten tills allt vatten är slut i varmvattenbredaren.
Nu har Ann-Sofie fått mediciner mot sina nervsmärtor, och då fungerar kroppen lite bättre. Hon försöker hålla skenet upp men saknar framför allt arbetskamraterna i gruvan. Även om det är en lättnad för familjen att hon fått livränta fram till pension tycker Ann-Sofie att det är jobbigt att hon aldrig mer kommer att arbeta.
– Jag var bara 36 år när jag skadade mig, då ska man inte sluta jobba. Det tycker inte jag.
Läs också
Färre arbetsskadade får livränta: ”En döende försäkring”
✓Ansökningar har minskat med 90 procent ✓Medlemmar i rävsax mellan Arbetsförmedling, Försäkringskassa och sjukvård
Försäkringskassan krävde 264 000 – nu får Kurt-Åke rätt i domstol
