Smedjan tappade Volvo som kund – nu sägs alla på golvet upp

När Volvo försvann som kund blev det spiken i kistan för Forgex i Virsbo. Företaget är i rekonstruktion och nu sägs samtliga på golvet upp.

I måndags kom anställda till jobbet utan att veta att de var arbetsbefriade, säger IF Metalls klubbordförande Vidar Antonsen.

– Det är ta mig fan skapligt förnedrande.

På metallföretaget Forgex, i den lilla bruksorten Virsbo i Surahammars kommun, står hydraulpressar, hejare, traverser och ugnar tysta i de glest bemannade hallarna. Vidar Antonsen står tyst ett ögonblick i ”tjugoskeppet”, hallen med den stora hejaren.

– Det är annat om maskinerna är i gång. Då är det inga fåglar, säger han och blickar mot en grå duva som slagit sig ned på traversen.

I början av sommaren kom beskedet att samtliga anställda på fabriken varslas och att företaget går in i rekonstruktion. Företagets största kund, Volvo i Köping, ville inte längre köpa kugghjul från Forgex, enligt Vidar Antonsen. Därmed försvann 80 procent av intäkterna, uppskattar han.

Han känner sig inte helt utvilad efter semestern. 

– Jag har haft kontakt med rekonstruktören, jag har försökt ta reda på saker. Folk har ringt mig och varit oroliga. Det har varit där i bakhuvudet.

”Jag fick mitt förmiddagskaffe, sen var det slut”

Industrier som tillverkar fordonskomponenter arbetar med allt mindre marginaler, såväl i Sverige som i övriga Europa. Även om smedjan inte är en renodlad fordonskomponenttillverkare blev kundtappet droppen för kalkylerna. Följden blev en akut ekonomisk kris.

Sedan varslet har det gått fort. Samtliga fackförbund på fabriken kallades in till en gemensam MBL-förhandling. Ledningen hade avsatt en timme, säger Vidar Antonsen. 

– Det var verkligen jättejättebråttom. 

Resultatet blev att samtliga 66 på produktionen sägs upp. Kvar blir tre tjänstemän. Under uppsägningstiden kommer 14 arbetare att vara kvar. De kommer att behöva sköta ett jobb för minst 20 personer, säger Vidar Antonsen. 

– Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att vi skulle vara 14 man en månad efter semestern. 

Fabriken har fortfarande beställningar som väntar, samtidigt som det är tydligt att verksamheten går på sparlåga. Dagen innan Dagens Arbete besöker fabriken försvann kaffemaskinen.

– Jag fick mitt förmiddagskaffe, sen var det slut, säger Pelle Nykvist, som är en av dem som får stressa för att få ihop produktionen. 

– Det är packning, du ska köra pressen, du ska vara överallt, säger han. 

– Det blir jäkla hattigt. Vi är för lite folk för att få någon ruljans, säger Vidar Antonsen.

”Skapligt förnedrande”

Det finns en växande frustration över hur ledningen har hanterat krisen. Flera av de anställda beskriver informationen som bristfällig. Under måndagen kom personer till jobbet som inte hade nåtts av beskedet att de inte längre skulle arbeta, berättar Vidar Antonsen.

– Det är ta mig fan skapligt förnedrande för folk att komma hit och höra ”du är arbetsbefriad, du är inte önskvärd här”. 

Forgex vd Per Axelsson medger att kommunikationen blev sen. 

– Tanken och önskan var att det här hade kommunicerats tidigare, men det blev försenat, säger han. 

Enligt honom drog förhandlingarna ut på tiden medan IF Metall inväntade en dom från Arbetsdomstolen.

Brist på information skapar också frustration i det fackliga arbetet, menar Vidar Antonsen. Han säger att han inte har kunnat svara på flera de frågor som kollegorna kommit med om vad som ska hända nu. Flera av dem har varit på fabriken i över 40 år, och går nu en oviss framtid till mötes.

En av dem är Michael Sorsa, som har arbetat på bruket sedan 1984. På sätt och vis ärvde han jobbet – hans pappa arbetade här före honom. Själv har han blivit kvar genom ägarbyten, upp- och nedgångar och tuffa perioder. En ”berg- och dalbana”, säger han själv. Men under sina dryga 40 år på fabriken har han alltid trivts. 

Nu är känslan en annan. 

– För jävligt.

Nedläggningen kommer att märkas även utanför fabriksgrindarna, säger han. Smidet på orten har flera hundra år gamla anor och på bruket har generationer ur samma familjer avlöst varandra.

– Det kommer säkert att kännas mycket för orten också. Gemenskapen, och allt vad det innebär.

Men allt i fabriken har inte tystnat. Vid den stora hydraulpressen som kallas ”tusentonnaren” står Vesa Juhola tillsammans med Pelle Nykvist. Maskinen är en av få som fortfarande används flitigt. Här tillverkas borrkomponenter till Epiroc.

Vesa Juhola är 59 år och följde med i köpet av ”tusentonnaren” från Kohlswa 2009. Där hade han jobbat sedan –86.  

– Jag är inventarie, skojar han.

Nu slits han från sin maskin och ut på arbetsmarknaden. Han tänker söka jobb, men tror att det kommer bli svårt. Troligen får han leva på besparingar, säger han. 

– Man skulle ju ha velat jobba kvar till pensionen när man inte har några utbildningar, förutom mekanisk då, som bara är ett år. 

Kvar när Vesa Juhola och de andra lämnar fabriken står maskinerna. En del ska säljas, är planen. Men mycket av värdet sitter i människorna som kan arbeta med dem, menar Vidar Antonsen. 

– Jag brukar säga att utan sin personal är de värdelösa. Det kanske är att ta i lite, men personalen är värt en hel del. Att smida är ju inte bara att smida, det är ju ett hantverk. 

Forgex vd Per Axelsson beklagar att företaget behövt agera snabbt, men menar att det krävts för att kunna använda den statliga lönegarantin och försöka rädda den verksamhet som finns kvar i bolaget. Samtidigt säger han att han hade önskat att situationen kunnat hanteras mer varsamt.

– Jag beklagar att allting har gått så snabbt. Vi fick ett väldigt kort varsel. 

Planen är nu att centralisera den kvarvarande verksamheten till Forgex enhet i Arvika. Där ser kundbasen annorlunda ut och fabriken har därför inte drabbats lika hårt av kundtappet, enligt honom. 

Edvin Bergh