Sist i Malmberget: Päivi bor granne med avgrunden

Varje dag skakar Päivi Kääriäs hus. Tavlor faller från väggarna, glas klirrar i skåpen.

Stora delar av Malmberget har evakuerats och sjunkit ner i gruvan. Men på östra sidan finns ett fåtal hushåll – några hundra meter från bråddjupet.

– Malmberget var ett perfekt ställe att bo på, säger Päivi Kääriä, 66.

Marken sjunker framför Päivi Kääriäs hus. En grop har börjat växa vid husets kortsida. Inga pinnar som hon stuckit ner i gropen har nått botten. Hur djup den är vet ingen.

Hon och hennes man är några av de få som fortfarande bor kvar i Malmberget, där LKAB:s gruva sväljer orten bit för bit.

Ett par hundra meter från deras hus stupar asfaltsvägar rakt ner i avgrunden. Hålet kallas Kaptensgropen och täcker en yta på ungefär 22 hektar.

Minst en gång om dagen skakar Päivi Kääriäs hus, soffan hoppar, det klirrar i köksskåpen och ibland faller tavlor ner från väggarna. Så har det varit i flera år.

Gruvbolaget LKAB bryter inte malm under områden där människor bor men mark en bit ifrån påverkas ändå. När malmen bryts förändras bergmassan och marken ovanför rör sig.

– Det är mycket obehagligt, våra små hundar klarar det, men våra jakthundar vänjer sig aldrig och inte jag heller, säger hon.

Gatan utanför, där hennes son lärde sig cykla, lappas och lagas och det händer att rörledningar går sönder. Flera av husen runt omkring är öde. I vissa bor underentreprenörer tillfälligt eller använder husen som kaffestugor. Uttjänta leksaker har lämnats kvar på vildvuxna gräsmattor och farstukvistar vilar på lastpallar där marken gett vika. Bakom huset har ljudet av barnlek tystnat.

Skolan står tom.

– Det känns som att vi som är kvar lever utan framtid här nu, säger Päivi Kääriä.

Så var det inte när hon och hennes man flyttade till östra Malmberget 1994. Då stod Focushuset med sina 13 våningar i centrum, sporthall och skolor var fulla av liv.

– Malmberget var ett perfekt ställe att bo på, vi hade framtidshopp och en fin gemenskap.

Päivi Kääriä bor inte här frivilligt längre. Så står det med bestämda svarta bokstäver på en vit skylt, som hon spikat fast vid ytterdörren på framsidan av huset. Skylten är en del av kampen som hon tillsammans med grannarna fört mot LKAB i flera år.

När beslutet om att avveckla Malmberget togs 2012 ingick inte östra Malmberget. Tvärtom ansågs östra delen vara ett utvecklingsområde. Men när större rörelser uppstod i berget cirka två år senare ändrade LKAB sin bedömning och beslutade att delar av östra området måste avvecklas.

När resten av samhället revs och tömdes blev 144 hus kvar i östra delen. Området klassades som ”frivillighetsområde”, vilket innebar att de boende fick rätt att sälja sina hus till LKAB om de inte stod ut med störningarna. Det fanns dock inget tvång att flytta.

– Vi hamnade i ett vakuum, det blev inte en bra plats att bo på. Vi skulle heller inte ersättas annat än för marknadsvärdet så att hitta ett likvärdigt boende kändes omöjligt, vi var fast, samtidigt blev skakningarna värre, säger Päivi Kääriä.

I oktober 2024 beslutade Länsstyrelsen i Norrbotten att det inte gick längre. Efter en längre tid av ökad seismisk aktivitet och kraftiga jordskalv ställde de krav på LKAB att se till att även de 144 bostäderna i östra Malmberget skulle avvecklas.

De boende fick också rätt till ersättning enligt den så kallade nyckel mot nyckel-principen. Vilket innebär att de kan välja ett nytt likvärdigt hus eller få sitt hus inlöst av LKAB till marknadsvärdet plus 25 procent.

– Vi vet alla att gruvan är nödvändig för samhället, min man och son arbetar där. Men om LKAB vill ha marken under mitt hus så måste de göra rätt för sig, säger Päivi Kääriä.

För henne är det också viktigt att det nya hemmet är likvärdigt med det gamla.

– Vi tänker inte flytta var som helst för vi har fem hundar, och i dag har vi skogen bakom vårt hus, så vill vi gärna ha det i framtiden också.

LKAB har en plan för att avvecklingen av östra Malmberget ska vara färdig 2028. En del av husen som LKAB köper i östra Malmberget kommer att rivas. Andra ska renoveras. Gruvbolaget bedömer att den seismiska aktiviteten på sikt kommer att avta och hyr ut bostäderna tillfälligt genom rivningskontrakt.

Ett par kilometer från Malmberget växer nu nya bostadsområden fram i Gällivare. LKAB har köpt tomter av Gällivare kommun, bland annat vid Nuolajärvi och på Repisvaara, för att kunna bygga de ersättningshus som de drabbade har rätt till.

Päivi Kääriä väntar fortfarande på en tomt. Grannen John Törnlind har fått en. Samma dag som han fick beskedet åkte han till platsen. Två turer blev det till tomten dagen därpå.

– Bilen hittar snart dit på egen hand, säger John Törnlind.

Han har åkt dit för att fundera på var garaget ska placeras, var entrén borde vara och ibland bara för att se när låga moln klättrar över berget Dundret.

– Äntligen händer det, efter så många år av att ha levt i ovisshet och väntan, jag känner mig som en sprudlande skolpojke. Det är väl varje människas högsta dröm att få inreda ett helt nytt hus? säger han.

På höjden en bit därifrån tar ett nytt bostadsområde form med familjer som flyttat från Malmberget. Där byggs nya villor, en del med vita pelare, andra i naturträ med panoramafönster – utsikt med berget i ryggen.

Men där vill inte John Törnlind bo. Som Malmbergsbo har branter och sluttningar fått en helt ny betydelse. Säkerhetstänket går före allt.

Det är andra gången han flyttar undan gruvan. År 2009 flyttade han från området Elevhemsområdet i Malmberget. Han pekar mot Kaptensgropen, där området en gång låg, i dag en plats där bara ekot svarar.

– Det var underbart att växa upp där. Samhällen försvinner bit för bit, det är sorgligt. Visst, gruvan måste fram, bara inte folk kommer i kläm och blir lidande.

I Malmbergets centrum har minnesmärken, i from av blanka metallpelare, rests på kala markytor och ortens gamla butiksskyltar hänger kvar på höga stolpar.

När John Törnlind står där ser han något annat. Han ser Dannes gatukök, dit han och vännerna gick efter dansen för att äta. Bilarna som körde raggarundan. Folk på väg till sporthallen.

– Jag tycker vi hamnat i skuggan av Kirunas stadsflytt. Här försvinner en hel ort och i södra Sverige vet de knappt att det händer.

– Jag kommer att åka hit ibland för att minnas, men nu vill jag mest tänka framåt.

John Törnlinds hus ska vara grönt med rött tak och vita knutar, entrédörren ska öppnas åt sydväst för att släppa in solen.

En rosenbuske och två pioner från den gamla tomten i Malmberget ska han ta med sig och plantera i Gällivare.

Kanske kan de slå rot även här.

Johanna Edström