Därför slutar Ericsson med telefoner

Ericsson slutar tillverka mobiltelefoner. Amerikanska Flextronics tar över produktionen.

4 200 anställda, bland annat i Linköping , kommer hädanefter att tillverka mobiltelefoner för kontraktstillverkaren Flextronics. 500 personer varslas om uppsägning från Ericsson i Linköping och Lund.

Ericssons mobiltelefontillverkning har dragits med ekonomiska svårigheter en längre tid. Förra året uppgick förlusten till hela 16 miljarder kronor. Det uppvägdes dock av en storvinst för nätverkssystemen.

Totalt gick Ericsson med 28,7 miljarder i vinst i fjol – den högsta vinst ett svenskt företag någonsin presterat och en 75-procentig ökning jämfört med föregående år.

Att Ericsson skulle göra sig av med mobiltelefonerna kommer egentligen inte som någon överraskning. I flera år har analytiker tjatat på företaget att göra sig av med den olönsamma tillverkningen.

Vad som är förvånande är att tillverkningen över huvud taget gått med förlust. Ericsson är tredje största tillverkare i världen efter Nokia och Motorola. Från hösten 1998 har det bara gått utför.

Ericsson har aldrig lyckats automatisera monteringen av mobiltelefonerna, vilket gjort dem dyrare än konkurrenternas. Mobiltelefonerna var svåra att montera i automatiska linor som i sin tur innebar att onödigt mycket efterarbete krävdes. Ett tecken, anser många, på att samarbetet mellan utveckling och produktion inte fungerat tillfredsställande.

En annan orsak till att Ericssons mobiltelkefoner tappade i slagkraft för drygt tre år sedan var att T28-modellen presenterades över ett år innan den kunde köpas ute i handeln. Då var den redan gammalmodig, förbisprungen av ett antal Nokia-modeller.

När T28:an äntligen skulle börja produceras brann Philips fabrik i Mexico som levererade acic-kretsar till Ericssons mobiltelefoner. Ericsson tappade ännu mera fart.

Fram till dess hade Ericssons mobiltelefoner varit en succé. Vinstmarginalen – vinstens andel av omsäöttningen – var vissa år till och med högre för moibiltelefonerna än för tillverkningen av systemn som är dagens mjölkkossa inom koncernen.

Det anses också ha varit en nackdel för Ericsson att så mycket utveckling koncentrerades till den amerikanska marknaden. Avreglerningarna lockade Ericsson att satsa i USA.

Det visade sig att USA var en trög marknad för mobiltelefoni. Utvecklingen förhindrades av många skäl. Det blev aldrig någon fart på den amerikanska försäljning. Bland annat på grund av ett märkligt betalningssystem där man även betalade för inkommade samtal.

Den mest spännande utvecklingen fanns i Europa – tack vare den nya GSM-standardiseringen. Där befann sig den amerikanska marknaden var långt efter.

Det blev i stället Nokia som tog ledningen. Nokia var – bland annat genom sin erfarenhet som tillverkare av tv-apparater – bättre skickade på att göra konsumentprodukter.

Ericsson hade en annan tradition än masstillverkare av konsumentprodukter. Ericsson var ett ingenjörstungt företag, duktiga på att bygga nya system, men taffliga på att känna av nya trender i efterfrågan.

Konkurrenten Siemens har en liknande bakgrund som Ericsson, men har ändå klarat sig betydligt bättre. Trots att Siemens gör färre mobiltelefoner går de med vinst. Det innebär att det inte är avgörande att ha stora volymer, att tillverka så många telefoner som möjligt utan snarare att kunna tillverka rätt modell vid rätt tidpunkt och till rätt publik.

Men framför allt har Siemens en mindre organisation, anpassad till en lägre produktion. Ericsson har en organisation anpassad till en produktion av 60 miljoner mobiltelefoner per år. Men i fjol tillverkades bara 40 miljoner.

Att nu Flextronics tar över tillverkningen av mobiltelefoner kan tyckas förvånande eftersom har specialiserat sig på kretskort – en liten del av komponenterna i en mobiltelefon. men Flextronics tillverkar redan idag 20-30 miljoner mobiltelefoner åt Siemens och Motorola.

Kanske hade det ändå varit mer naturligt med en japansk partner. Japanerna tillverkar i dag över hälften av komponenterna i världens mobiltelefoner. Sony är dominerande på batterier, Sanju på display.

Japan har på kort tid marscherat fram som den ledande nationen vad gäller mobilt Internet som Ericsson sagt sig vilja satsa på. I Japan finns 17 miljoner abonnenter av mobilt Internet med en teknik som gör att abonnenten kan vara uppkopplad hela tiden till en fast kostnad.

De första reaktionerna bland telekomanalytiker och aktieplacerare var också negativ. Att Ericsson lägger ut tillverkningen till Flextronics imponerade inte. Man hade hellre sett att Ericsson inleder ett samarbete inom distribution, design och marknadsföring med andra partners som är mer vana än Ericsson att utveckla och sälja konsumentvaror.

Ericsson utlovar nu tunga invetsreingar i nästa generations mobiltelefoni, 3G. Gävlefabriken rustar sig för tillverkning av system för 3G och i Kumla håller tillverkningen av mobiltelefoner på att avvecklas till förmån för system. I Linköpingsfabriken är det meningen att prototyperna av de nya mobiltelefonerna ska byggas även i fortsättningen – men då i Flextronics regi.

Harald Gatu