Tom orkar inte jobba till 67 – planerar att sälja huset: ”Knäna känns mest”

Hur ska industriarbetare orka ett allt längre arbetsliv?

Jiraphan ”Tom” Saovaphuth, 55, har börjat planera sin egen väg ut. Vid 65 får det vara nog – längre orkar han inte.

– Politikerna borde testa våra jobb själva först innan de bestämmer.

Tom har arbetat inom industrin i drygt 30 år, varav snart 24 år på Toyota. Vägen dit gick via ströjobb efter gymnasiet och en omskolning när byggjobben uteblev.

I dag arbetar han med justering – att åtgärda fel på truckar innan de går vidare till kunderna.

– Det blir mycket upp och ner och en del klättrande. För mig är det i knäna det känns mest.

Arbetsmiljön har visserligen blivit bättre över tid, säger han. De har fler hjälpmedel och försöker rotera så att de inte gör samma sak hela tiden. Men det räcker inte hela vägen. Med åren har vissa moment blivit svårare att genomföra.

– När det är trånga utrymmen känner man att det inte går lika bra längre. Då får man ta fler pauser.

Läs också

Kroppen är utsliten – men Lasse, 62, har inte råd att gå i pension: ”Ekonomiskt omöjligt”

✓Började arbeta som 15-åring ✓Rädd för att inte orka ✓Många sitter bara hemma och mår dåligt

Tror inte kroppen håller – planerar pension vid 65

Till skillnad från många andra har Tom redan bestämt sig.

– Jag tror inte att jag kommer jobba till 67. Jag har planerat att gå vid 65.

För att klara det försöker han nu bygga en ekonomisk buffert.

– Jag har börjat spara lite. Lite sent kanske, men ändå. Och så har jag en fastighet som jag kan sälja.

Tanken är att minska sina boendekostnader och på så sätt frigöra pengar för att kunna gå tidigare.

– Man får anpassa sig. Kanske flytta till något billigare.

Läs också

Viktigaste frågan för IF Metall i valrörelsen: ”Ett svek mot Sveriges arbetare”

✓Facket vill göra om pensionssystemet ✓”Ger inte våra medlemmar den pensionen och den tryggheten som var utlovad”

För att orka arbetslivet här och nu försöker han hålla kroppen i gång och röra sig minst ett par gånger i veckan. Det är viktigt att hitta sin egen grej.

– Jag började dansa bachata, en västindisk dans. Det är bra för koordinationen och kroppen. Man måste hitta något som man tycker är roligt och som håller en i gång.

Och samtidigt ha en plan för hur man ska ta sig ur arbetslivet.

– Man kan inte bara köra på och tro att kroppen håller hur länge som helst.

Läs också

Ulla, 57, kämpar med smärtan – men har inte råd att trappa ner: ”Ont på riktigt”

✓Tror inte kroppen orkar till pensionen ✓”Borde räkna antalet arbetade år i stället för fast pensionsålder”

”Orättvist system”

Men ansvaret kan inte bara ligga på individen, poängterar han. Han tycker att pensionssystemet slår olika beroende på yrke.

– Vi som jobbar på golvet börjar tidigare. Har man bara gymnasiet så är man ute i arbete direkt. Akademiker börjar senare.

Det innebär att många arbetare redan har jobbat över 40 år när pensionsåldern nås.

– Jag tycker att man har jobbat tillräckligt länge då.

Samtidigt upplever han att besluten fattas långt från verkligheten på golvet.

– Politikerna borde gå ut och testa våra jobb själva först innan de bestämmer.

Janna Ayres