Pappers vill ha ettåring

Extra pengar till de lägst betalda bruken och en fortsatt utbyggnad av arbetstidskontona. Det blir – jämte lönekraven – Pappers huvudnummer i den kommande avtalsrörelsen.

Pappers kan se tillbaka på tre goda år för medlemmarna, enligt förbundets ordförande Sune Ekbåge:

– Enbart det generella tillägget har hållit köpkraften uppe, säger Sune Ekbåge. Sen tillkommer avsättningen till arbetstidskontot (ATK) på en halv procent.

Nu stundar en ny avtalsrörelse, och Ekbåge noterar att förbundets egen satsning på ett arbetstidskonto varit en riktig fullträff. Han konstaterar att en fortsatt satsning på en kortning av arbetstiderna är en ”mycket kraftig signal” han fått från medlemmarna. Minst lika viktig som en låglönesatsning.

Pappers utgångskrav på arbetsgivarna blir ett ettårigt avtal. Vill arbetsgivarna ha ett längre avtal får de betala extra för det.

– En förutsättning för att vi ska skriva på ett längre avtal är att det innehåller just en fortsatt satsning på arbetstidskontot och en extra satsning på de lägst betalda bruken.

Inte de lägst betalda medlemmarna?

– Nej. Vi kan inte rikta pengar till enskilda medlemmar från central nivå. Däremot kan vi försöka få en överenskommelse med arbetsgivarna om extra pengar till låglönebruken.

Hur skulle den konstruktionen se ut?

– Det vill jag inte gå in på. Vi får se vad som är möjligt utifrån kommande förhandlingar.

Det var Kommunal som senast lyfte in de lågavlönade i den lönepolitiska debatten igen. Även i Pappers finns det många som betraktar sig som lågavlönade. Men Sune Ekbåge återkommer till de stora skillnaderna bruken emellan. Varför ska det skilja 4 000 kronor i månaden för att utföra samma arbetsuppgift?

– Det är rimligt att försöka minska skillnaderna. Det är en svår uppgift och ett rött skynke för arbetsgivarna.

Låglönesatsningar har funnit tidigare. Att kraven nu återkommer, beror inte det på att löneskillnaderna ökat rejält?

– Det faktum att de som jobbar ute i fabrikerna upplever att lönerna dragits isär, gör att vi får ta itu med frågan. Jag kan inte säga att skillnaderna är större i procent i dag än för tjugo år sen. Däremot är de säkert större i kronor räknat.

– Men som sagt, löneskillnaderna inom bruken är en sak och en fråga för de lokala parterna. Skillnaderna mellan bruken en annan. Jag har svårt att se varför det ska skilja så mycket mellan två sodahusoperatörer vid två olika bruk som det gör idag.

Räcker solidariteten till om Pappers ska ut i konflikt på låglönefrågan?

– Det krävs viss opinionsbildning. Jag har mött tveksamma medlemmar, men de allra flesta är positiva.

Facken inom industrin har antytt att kraven, när de väl kommer att formuleras, hamnar på 3,5 procents lönelyft. Sune Ekbåge tror att det är ”lite för mycket”.

– Vårt utgångskrav blir någon tiondel lägre. Med en inflation som samstämmiga experter uppskattar till en bra bit under två procent, kan inte avtalskraven ligga avsevärt mycket högre. Inte om man ska vara trovärdig.

Vad tror du motparten Skogsindustrierna har för egna krav?

– De kommer säkerligen att ta upp frågan om arbetstidens förläggning igen. Kanske också krav på ett större eget bestämmande i lönesättningen. Men vi har en beredskap för att möta de frågorna.

Hur ser den ut?

– Säg så här; skulle jag komma tillbaka med ett avtal som innehöll de här delarna, blev jag avsatt samma dag. Det finns en mycket stor kampvilja bland medlemmarna i de här frågorna.

Kampviljan har dessutom fått lite extrabränsle genom arbetsgivarnas egna agerande i andra frågor. Sune Ekbåge nämner Benny Karlsson-affären i Lessebo och den pågående AD-historien i Korsnäs, där företaget vill sparka sex trotjänare.

– Sånt noterats av alla våra medlemmar ute på arbetsplatserna.

Till sist, kan du tänka dig att bli den förste att skriva på ett nytt avtal?

– Ja, om det har rätt innehåll. Jag vet också att det finns företrädare bland arbetsgivarna som vill ha ett snabbt avtal.

Göran Widerberg