I löneligans topp 
jobbar alla åt samma håll

Publicerad 2012-10-10, 10:24   Uppdaterad 2015-02-09, 11:16

Bästa löneutvecklingen i landet finns på Waggeryd Cell AB. Förklaringen är enkel enligt företagets vd Ulf Karlsson:  Alla anställda är med på båten.

Här har lönen ökat mest:

1. ATA Timber Vaggeryd 26 623 (+8 957)

2. Nordic Paper Åmotfors  24 236 (+8 665)

3. Stora Enso Kvarnsveden 24 412 (+8 440)

4. Kinnevik  Frövi 25 366 (+8 075)  

5.  Munksjö Billingsfors 22 180 (+7 852)

6. Stora Enso Skoghall 24 607 (+7 810)

7. Svenska Panier Svanskog 23 000 (+7 711)

8. Södra Mönsterås 26 035 (+7 549)

9. Nordic Paper Säffle 22 939 (+7 482)

10. Södra Värö  25 306 (+7 463)

 

Här har lönen ökat minst:

1. Finess Hygiene Kisa 21 208 (+5 006)

2. Munksjö Aspa 22 500  (+5 108)

3. Billerud Karlsborg  23 255 (+5 251)

4.  Rottneros Vallvik 22 115 (+5 261)  

5.  Metsä-Tissue Pauliström 20 639 (+ 5 306)

6.  Holmen Hallstavik 22 863 (+ 5 318)

7.  Södra Mörrum 23 184 (+ 5329)

8. Metsä-Tissue Nyboholm 21 420 (+5 368)

9. Oppboga bruk 21 299 (+5 529)

10.  Fitesa AB  Norrköping 22 067 (+ 5 574)

  • Fotnot: Avser lönen 2011. Den totala ökningen sedan 2000 anges i parentesen.

 

Det lilla massabruket, ett stenkast från E4:an söder om Jönköping, har gjort en hisnande resa. Produktionsmässigt men i högsta grad lönemässigt.

Statistiken visar att de anställda här haft den bästa löneutvecklingen av alla inom Pappers mellan 2000 och 2011 (se tabell under faktarutan till höger).

Snittet har höjts med nästan 9 000 kronor i månaden för de 27 pappersarbetarna. Totalt har bruket 43 anställda. Ulf Karlsson tillträdde som vd på bruket första januari 1999.

– Fabriken var ganska nerkörd. Men vi hade en ägare som ville satsa och vara långsiktig.

Ägaren är kvar. Åttitreårige Tage Andersson, vars ATA Timber äger bruket, beskrivs av både vd Karlsson och Pappers lokale ordförande Per-Jonny Krohn som en riktig entreprenör.

– Och modern i huvudet, tillägger den senare.

Vi sitter på kontorets konferensrum. Per-Jonny Krohn är något försenad och när han väl kliver in i rummet säger Ulf Karlsson.

– Nämen, här har vi ”Hoffa”.

Från första stund märks att de här två känner varandra väl och i många år vandrat mot samma mål. Per-Jonny Krohn anställdes samma år som bruket drogs igång, 1989, och ordförande har han varit de senaste femton åren.

Minst.

Ulf Karlsson berättar om det förändringsarbete som drog igång när han började. Vänd mot Per-Jonny säger han:

– Här fanns inget fack som grävde ner sig i skyttegravarna. Alla klev inte bara in i båten, de tog varsin åra och började ro.

Han lägger på några overheadbilder för att illustrera vad som hänt.

  • På tolv år har produktionen ökat med 140 procent. Från 55 000 årston till dagens 135 000 ton.
  • Produktionstakten har fördubblats.
  •  Produktionen per anställd har gått från 1 146 ton till 3 140 ton.
  • De oplanerade stoppen har minskat från 1 800 timmar 1999 till 600 timmar i fjol.
  • Fyra operatörer per skift har blivit två.

– Här finns mycket av förklaringen till den löneutveckling de anställda haft under samma tidsrymd, säger Ulf Karlsson.

Per-Jonny Krohn nickar instämmande.

De kommer in på det lilla företagets fördelar. Vi-andan. Det korta steget mellan ledning och produktion.

Så när Ulf Karlsson pratar om frihet under ansvar och att ”vi litar på dom som kör fabriken”, nickar Per-Jonny fortfarande instämmande.

Så är det.

– Den kulturen har vuxit fram från början, säger Pappers starke man.

– När de som byggde fabriken försvann, var det dom på skiftet som kunde fabriken bäst.

– Vi fick på egen hand ta hand om de problem som uppstod.

Per-Jonny Krohn tittar på Ulf Karlsson och sen på mig.

– Jag tror också att vi är en av de där få fabrikerna där du kan hitta vd:n i overall. Inte bara för att titta utan för att hjälpa till.

Per-Jonny Krohn minns när han kom till Waggeryd från Munksjö i Jönköping. Från början var han en vinnare i löneracet.

– Jag fick bättre lön här än vad jag hade på Munksjö efter fjorton år.

Inte har den blivit sämre med åren.

Ulf Karlsson säger att det inte är han ensam som drivit upp produktionstakten och 
drivit igenom de förändringar som skett.

– Det måste finnas en förändringsbenägenhet hos de anställda och är man med i båten, ska det också synas någonstans.

Exempelvis på lönekontot.

– Jag håller med, säger Per-Jonny Krohn. Vi har i allra högsta grad dragit vårt strå till stacken.

– Men vi har också haft vett att se till att det lönemässigt skvätter på oss.

Massaarbetarna på Waggeryd jobbar året runt. Årsarbetstiden är 1 500 timmar i stället för normala 1 616 timmar. Det gör knappt 29 timmar i veckan.

I normalfallet utfaller även en produktionsbonus som kan ge 800 kronor i månaden utöver lönen som redovisas i statistiken härintill.

– Den utföll bara elva månader i fjol, säger Per-Jonny Krohn med dagens bredaste leende.

Han tror att de flesta på bruket är medvetna om att de har det bra.

– De har löner i paritet med sitt ansvar, kunnande och engagemang, inflikar Ulf Karlsson. Just det senare betyder mycket.

– Uppstår ett problem en lördagkväll och vi måste ringa in nån är inte första frågan vilken ersättning som gäller. Prio ett är att lösa problemet och få i gång fabriken.

En viktig bit i delaktigheten stavas information.

Varje dag hålls morgonmöte i fabriken. 
Det kan handla om hur utfallet blev i en provkörning åt en kund eller vad som nu är aktuellt.

– På torsdagarna är det info för alla, säger Per-Jonny Krohn.

Sammantaget har de senaste tio åren varit ytterst lyckosamma.

– Jag hittar inget annat bruk som haft en sådan produktionsutveckling som vi, säger Ulf Karlsson.

Och han sticker inte under stol med att de anställda i dag kostar mindre per ton nu än då.

– Ja det är en enastående resa vi gjort, säger Per-Jonny Krohn.

Och gör en personlig reflexion:

– Man har gått från munksjöfilé (falukorv) till fläsk- och ibland oxfilé.  

Missa inget – prenumerera helt gratis på vårt nyhetsbrev!