Industriarbetarnas tidning

”En havererad politik”

13 december, 2012

Skrivet av Mikael Färnbo

Det är en fullständig katastrof, både mänskligt och ekonomiskt, att tusentals ungdomar nu är på väg mot fas 3, säger Ylva Johansson, Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson. Hon vill i stället anställa ungdomarna.

Tusentals ungdomar är på väg mot fas 3. Vad tycker du om det?
– Det här är bilden av en havererad arbetsmarknadspolitik.

Vad innebär det för ungdomarna?
– Det är en fullständig katastrof. Alltså, fas 3 är en återvändsgränd. Det är redan från början konstruerat som en återvändsgränd. Det var ju tänkt för den som aldrig kommer att kunna få ett riktigt jobb. Och att placera unga människor som har 40-45 år framför sig i yrkeslivet, det är ju helt orimligt.

Drygt 40 procent saknar en individuell jobbplan i fas 3. Vad tycker du om det?
– Jag är tyvärr inte förvånad. Vi har sett i flera undersökningar att Arbetsförmedlingen inte jobbar individuellt och man inte har fokus på jobb. Folk placeras i åtgärder utan att det finns en ordentlig plan på hur detta ska leda till ett arbete. Det är oerhört allvarligt.

– Delvis beror det på att regeringen har en så hård styrning av Arbetsförmedlingens arbete att man inte tar tillräckliga individuella hänsyn. Men det finns ju uppenbarligen andra brister också. Handlingsplaner ska finnas. Man undrar om Arbetsförmedlingen gör rätt prioriteringar från ledningens sida.

Det är också många unga som inte får ersättning i fas 3? Vad tycker du om att vara med i ett arbetsmarknadspolitiskt program och gå på socialbidrag?
– Det viktigaste är att man inte harvar runt i de här programmen i all evighet. Man måste komma ut i arbete. Jag tycker inte man ska ha fokus på att vara länge i olika garantier med ersättningar, utan ungdomar ska ut i arbete eller utbildning. Vi har lagt konkreta förslag på att man ska erbjuda ungdomarna jobb, anställa i kommuner och landsting, och kombinera det med utbildning om man inte har gymnasiekompetens.

– Att ungdomar hamnar i fas 3 är fruktansvärt dåligt hanterande av resurser, både mänskliga och ekonomiska. Alltså, man blir sjuk av det, man tappar självförtroendet. Ungdomarna ska ut i jobb och ha avtalsenligt lön. Det är det som verkligen hjälper för de här ungdomarna.

12 000 ungdomar finns i dag i vuxenprogrammet på Arbetslösheten med slutstation fas 3. Kommer ni kunna anställa alla?
– Ja, vi har ett konkret förslag i budgeten att anställa alla de ungdomar som varit arbetslösa i sex månader eller mer. Så det kan man absolut göra. Det handlar om politisk vilja. Jag tror det är en tredubbling av långtidsarbetslösheten för ungdomar under den här regeringen. Det är farligt för Sverige med en sådan här utveckling.

Arbetsförmedlingens generaldirektör underkänner fas 3 och säger att det gör att ungdomar ”hamnar längre bort” från arbetsmarkanden. Vad tycker du?
– Ja, det är en korrekt beskrivning. Fas 3 är ju en väg bort från arbetsmarknaden. Det är ett kapitalt misslyckande, vilket också Sven-Otto Littorin, den minister som införde det, konstaterat. Men regeringen väljer ändå att hålla fast och det är det som är så anmärkningsvärt.

Hur tolkar du det?
– Man låter sig styras av ideologi istället för av verkligheten. När man tillträdde så sa man, bort med utbildning och in med fas 3, in med jobbcoacher, sänk arbetsgivaravgifter och försämra a-kassan. Det var metoden. Nu har vi prövat det i sex år och resultatet är förödande dåligt. Arbetslösheten bara stiger. Trots det är man inte beredd att ompröva och det är ett väldigt underbetyg för en regering. Att inte kunna ta till sig av verkligheten. Regeringen måste släppa på prestigen.

Vad kan ni i oppositionen göra?
– Ja, vi kan ju inte regera istället för regeringen. Vi lägger förslag och hoppas på majoritet för de i riksdagen. Men riksdagen kan aldrig regera istället för regeringen, det är regeringen som regerar.

– Striden om fas 3 är en grundläggande politisk stridsfråga. Vi har olika syn på arbetsmarknaden, på de arbetslösa och vad man ska göra. Den konflikten kommer att kvarstå tills vi får mäta våra krafter i valet.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.