Tom orkar inte jobba till 67 – planerar sälja huset: ”Knäna känns mest”
Hur ska industriarbetare orka ett längre arbetsliv? ”Politikerna borde testa våra jobb”
Publicerad 2026-05-19, 05:00 Uppdaterad 2026-05-18, 15:32
70-åriga elektriska reparatören Mats Kvarnström har varit på samma arbetsplats i 52 år. Nu är det dags att lämna, men sluta arbeta är inte aktuellt.
– Jag har utbildat mig till ångmaskinist.
17 år gammal satte Mats Kvarnström för första gången sin fot i Krylbo Elektras verkstad. En bekant hade startat företaget och Mats pappa frågade om hans son kunde få börja arbeta där.
– Jag hade inget körkort, så jag samåkte med folk som jobbade på en annan industri här. Ibland när man skulle hem fick de stå på parkeringen och vänta medan jag gjorde färdigt en motor, det var lite stressigt.
Företaget startades 1932 och har reparation av elmotorer som fokus. Stora industrier som stålföretaget Outokumpu, SSAB och Garpenbergsgruvan anlitar Krylbo Elektra.
Under åren har hantverket förfinats och tillvägagångssättet förbättrats, berättar Mats.
– Förut körde man så länge det gick, sen bytte man motor när den kraschade. Idag mäter man lagerkonditionen och lyssnar på när lagren börjar bli dåliga. Det får inte bli ett produktionsstopp hos kunderna.
Han visar runt i verkstaden där det finns motorer i olika storlekar. Mats Kvarnström är motorlindare. En sådan lindar koppartråd för att skapa magnetfält i motorer – ett arbete som kräver mycket kunskap och tar år att lära sig.
– Jag har väl lärt upp åtminstone fem stycken under min tid här.

Dagen vi besöker verkstaden är Mats näst sista dag på jobbet. Det kommer ett skämt om ättestupa från en kollega på golvet.
– Det är klart att det känns lite konstigt att sluta. Men jag har ställt in mig på att jag måste göra lite annat också. Jag har ju två barnbarn som jag måste sköta om. Och frun förstås.
Trots tunga motorer och svåra hantverk har det inte skett några arbetsplatsolyckor under Mats 52 år på jobbet.
– Inget utöver en som skurit sig lindrigt i handen.

Företaget har vuxit stadigt sedan start och nu finns det totalt 40 anställda. Mats säger att utmaningarna har varit det roligaste med jobbet.
– Stora motorer, som en valsmotor som vägde fem ton. Vi fick bygga ut ugnen och ett lack-kar för att få plats med den.
Han är stolt över lösningar som han och hans kollegor utvecklat till kunderna.
– Man har fixat bättre grejer åt dem. Slipmotorer bland annat, som rasat sönder, har vi förbättrat genom olika förstärkningar. Och så har vi byggt bort kopplingsplintar och gjutit in kablarna så att de slipper ruska sönder.
Mats kollega klappar honom på axeln och nickar ut mot parkeringen.
– Det står något gult skit här ute.
En gul Thunder Bird lyser upp baksidan av verkstaden.
– Jag köpte den för mina första veckolöner. De fick jag kontant, berättar Mats.
Han konstaterar att han har samma bil, samma fru, samma hus – och samma jobb som för 50 år sedan.
– Så är det. Andra vill förnyas eller hitta på nytt hela tiden.
Familjelivet har ibland fått stå åt sidan när arbetet varit intensivt.
– Det är klart att det blivit mycket övertid i vissa situationer. Kunderna vill ha fart på grejerna. Så det har blivit långa dagar. Det har varit nattjobb också, för att få igång industrin.
Han minns en gång när han höll på med ett stort jobb på en spole till Outokumpu.
– Det var 1992. Barnen var små och hade influensa. Jag var också lite dålig, men försökte få allt färdigt.
Har din fru tyckt det varit jobbigt med de långa dagarna?
– Jo det tror jag. Men det där har ju ändrats. Förut var man tvungen att jobba. Nu tror jag mer att barnen går i första hand. De unga som har barn nu måste ta hand om barnen först.
Några gånger har han sökt andra jobb. En gång som elektriker på Stora Enso.
– Jag tror att man är sån person att man har svårt att släppa det man har.
Vad väntar då på andra sidan verkstadsporten – ett stillsamt liv utan arbete och slit?
Nej, nu ska Mats Kvarnström bli ångmaskinist.
– Det är brist på ångmaskinister, så jag hoppade på och utbildade mig till det. Man åker fyra timmar längs Dalälven och skjutsar folk som äter trerätters middag.
Så det är inget pensionärsliv som väntar?
–Jo, det är ju sådant som pensionärer tar på sig. Det är ideellt arbete.

Född: 1956 (70 år)
Bor: Skogsbo
Yrke: Lindare/elektrisk reparatör. Numera pensionär
Familj: Fru, tre barn och två barnbarn
Intressen: Veteranbilar, resor, snickerier, Ssommarstuga, ångbåtar och kompisklubb.